Hoppa till huvudinnehåll

Kungen i salongen – Timo Miettinen försöker förnya Berlins gamla salongskultur

Finländaren Timo Miettinen är i sitt esse när han stryker genom sin stora lägenhet i Berlin, iklädd en blå kostym med vinröda ornament och ett glas vittvin i handen. Han är ett riktigt salongslejon.

Det är han medveten om och det vill han också vara, när han öppnar sin lägenhet för den konstintresserade allmänheten i Berlin. Det är också därför han kallar sin paradvåning för Salon Dahlmann.

Den forna företagsledaren har alltid varit förtjust i Berlin och när han sökte efter ett domicil för sin stora konstsamling och efter ett hem i Tyskland åt sig själv var valet enkelt.

– Jag letade först efter ett avkastningsobjekt. Och priserna i Berlin var då, 2010, ännu mycket förmånliga. Jag letade aktivt efter ett hus i forna Västberlin, även om det inte alls var i ropet då. Alla skulle flytta till öst. Men jag ville vara där jag kände igen mig, säger han.

Min hustru och jag tittade på huset och vi blev förtjusta― Timo Miettinen

Och därför blev det huset på Marburger Straße, bara ett stenkast från Ku'damm och Gedächtniskirche. Huset hade byggts i slutet av 1800-talet och mirakulöst nog överlevt andra världskrigets förstörelse.

– Jag köpte huset. Men en fastighet är ju bara en fastighet. Ett skal. Huset var stort men rummen var tomma och skulle fyllas med liv, fortsätter han.

Och då kom han på idén med salongen.

– Jag hade blivit konstsamlare och hade tillräckligt med konst att hänga på väggarna. Men jag ville inte ha ett konstgalleri i traditionell mening utan en mötesplats för kulturen i det stora hela, förklarar Timo.

Vad är en salong?

- En salong är en typ av tillställning hos privatpersoner där konst, kultur och aktuella ämnen diskuteras
- Den är ett ställe där konstnärer kan visa upp sig, skapa kontakter och möta finansiärer
- Den fanns först i länder som hade en inskränkt åsiktsfrihet
- Salongerna började på 1600- och 1700-talet
- Salongerna startades i Paris
- Paris och Berlin var salongernas huvudstäder
- Salongens värd var nästan alltid en kvinna
- Berömda salongvärdinnor var Germaine de Staël, George Sand och Gertrude Stein (Paris), Rahel Varnhagen (Berlin) och Anna Maria Lenngren (Stockholm)

Så det fick bli en salong: Salon Dahlmann. Den fick namnet efter husets forna ägarinna Hildegard Dahlmann, som hade ärvt huset 1945, efter sin mor. Hon ägde sedan huset ensam i hela 39 år fram till sin död.

Hildegard Dahlmann var en mycket säregen och emanciperad kvinna som var gift hela fyra gånger, vilket var mycket ovanligt på den tiden. Därutöver höll hon sig med en drös av älskare.

Hildegard Dahlmann, född Mühsam― Privat ägo: Karl-Heinz Wilhelm

Numera är Salon Dahlmann ett begrepp i Berlin. Finländaren Timo Miettinen har blivit en player på det vitala och vibrerande konstfältet.

I salongen ställer han inte bara ut sin egen konst. Han erbjuder salongen åt andra samlare och gör själv kuraterade temautställningar.

Den finska konsten är dock alltid närvarande. Timo Miettinen tycker att den finska konsten förtjänar en plats i Berlin. Han ser sig själv som en privat kulturambassadör. En brobyggare mellan Finland och Tyskland.

Lars-Gunnar Nordström. Untitled (2005)― Miettinen Collection

Det var också en av orsakerna till att han letade efter ett ställe i Berlin. Han hade en känsla av att han kunde göra mera nytta där. Finland ligger fortfarande vid sidan om, tycker han.

Och Helsingfors är ganska litet. Om han skulle ha öppnat någonting där skulle bara den inre cirkeln ha mötts om och om igen. Då skulle det inte ha blivit ett intellektuellt eller konstnärligt utbyte.

– Den finska konsten är dessutom grandios, men ganska okänd i Berlin. Det är roligt att presentera okända konstnärliga positioner i den här staden, utbrister han.

I Berlin lever många begåvade finska konstnärer som ingen ännu känner till― Timo Miettinen

Det syns som sagt att han trivs i rollen som salongslejon. Han är lite av en dandy, världsvan och belevad. Han trivs som fisken i vattnet i sin salong.

Hans egen privata lägenhet som ingår i salongshelheten är modern och luxuös. På väggarna hänger konst som han äger.

– Som samlare har jag en enkel premiss: Vad passar över min soffa? Jag följer ganska mycket min magkänsla. Jag är rätt så rådgivningsresistent, säger han med ett skratt.

När jag började köpa konst tänkte jag främst: Vad passar över min soffa?― Timo Miettinen

Timo Miettinen började samla konst på allvar för ungefär femton år sedan. Han hade då ärvt sin mammas konstsamling som bestod av finska landskapsmålningar.

Men han var mer intresserad av nutidskonsten. Därför började han besöka gallerier, först i Helsingfors, senare också i Berlin.

– Jag har alltid varit en samlare. Förr var det frimärken och mynt, men numera är det konsten för hela slanten, berättar han.

Han berättar också att han inte ser konsten som en investering.

– Jag har aldrig någonsin sålt ett verk, skrattar han.

Tom of Finland. The Pits finished (1982)― Miettinen Collection

Trots att Timo Miettinen har etablerat sig och sin salong på Berlins konstscen är han inte helt tillfreds med det han åstadkommit. Därför ska han stänga salongen efter årsskiftet.

– Jag tycker att jag har lyckats med konsten, men det andra som utmärker en salong har blivit lidande. Därför ska jag ändra om i salongen, förklarar han.

Han vill visa mera av hans egen konstsamling som har växt till sig. Och dra ner på kuraterade utställningar. Han vill utveckla salongskonceptet åt ett bredare och vidare håll.

I Berlin kan jag göra mera nytta för den finska konsten än i Helsingfors

– Jag vill komma bort från den rena utställningsverksamheten. Jag vill inte heller vara ett konstgalleri i traditionell mening. Jag vill organisera seminarier. Och så vill jag ha salongsmusik, skissar han upp.

För det behövs det mera än bara tomma rum som nu. För det behövs det en mera ombonad känsla. Och, framför allt, en flygel.

– Salongen min ska vara en mötesplats i det gamla Västberlin. Ett ställe där konsten möter politiken och näringslivet. Jag vill rasera murar och bryta ner hinder som finns mellan dessa olika världar.

Thomas Scheibitz. Speicher und Fenster (Vindar och fönster, 2014)― Miettinen Collection

Och han vill göra det med besked. Därför ska han ta god tid på sig att genomföra ändringarna. Först nästa år på hösten ska han öppna Salon Dahlmann på nytt.

Men det lönar sig ändå att gå och hälsa på hos Salon Dahlmann under ombyggnadstiden. I nedre våningen finns nämligen en av Berlins bästa cocktailbarer.

Också den har fått sitt namn efter husets färgstarka före detta ägarinna. Den heter Bar Hildegard. Snacka om att lämna sina spår.

Marburger Straße i början av 1900-talet― Landesarchiv Berlin

Information om öppningstider, utställningar och annat program hittar du på Salon Dahlmanns webbplats.