Hoppa till huvudinnehåll

Tio år sedan de små skärgårdskommunerna försvann – hopp om beständighet förbyttes snabbt i turbulens

En segelbåt med vita segel seglar i medvind.
En segelbåt med vita segel seglar i medvind. Bild: Yle/Linus Hoffman segelbåt,Åbolands skärgård,Åboland,Skärgårdshavet,Skärgården (öar)

För tio år sedan gick åtta skärgårdskommuner in för en reform som betraktades som en permanent lösning. Bara några år senare kom verkligheten i kapp och nya reformer väntade bakom hörnet.

Kommuntrion Kimito, Västanfjärd och Dragsfjärd slog ihop påsarna och bildade Kimitoöns kommun den 1 januari 2009. En bit västerut gjorde Pargas, Nagu, Korpo, Houtskär och Iniö likadant och bildade Väståboland som några år senare döptes om till Pargas stad.

Karta över Pargas och Kimitoön.
Karta över Pargas och Kimitoön. Bild: YLE kommunreform 2012

Kommunerna trodde på en permanent lösning, men bara några år in i sitt första decennium stod de inför nya reformer. När fusionerna gjordes, så kunde kommunerna knappast förutse i en hur turbulent miljö de kommer att leva i fem år senare.

Det konstaterar Siv Sandberg, forskare på Åbo Akademi. Hon avser alla nya reformförslag och framförallt den pågående landskapsreformen som kommer att ändra kommunernas ställning totalt.

– Man håller ju faktiskt på med en reform som framförallt kommer att ändra på kommunernas uppgifter och roll i samhället. Det visste man inte för tio år sedan och det är kanske den största överraskningen.

Frustration efter smekmånaden

Både i Kimitoön och i Väståboland gick man först in i en smekmånad, men sedan blev man lite i luven på varandra för att sedan normalisera läget. Så beskriver Sandberg de första gemensamma stegen i de två stora kommunerna.

I Väståboland var folkomröstningen om vad kommunen ska heta något av en åskledare för all den frustration som förekom. Efter det har läget stabiliserats, säger Sandberg. I Kimitoön var det likaså lugnt till en början, men inför det andra gemensamma kommunalvalet uppstod polariseringar. Hon säger att det tar två till tre valperioder att köra in en ny kommun.

Pargas är en annorlunda kommun― Siv Sandberg

– I Kimitoön var man ganska snabb på bollen och började genomföra skolnedläggningar. Efter det uppstod en polarisering mellan Kimito och Dalsbruk som fortfarande sitter i lite grann. Där har det varit mera fokus på balansen mellan de olika kommundelarna som är rätt jämnstora.

Pargas är ju en annorlunda kommun, säger Sandberg. Med det avser hon gamla Pargas som är och var helt annorlunda till strukturen än de mindre kommunerna som fanns i skärgården.

– Många av frågorna handlar egentligen rätt mycket om hur det fungerar internt inom den stora organisationen. De interna slitningarna inom förvaltningen har egentligen ingenting med sammanslagningen att göra utan med att det finns en stor organisation som är tvåspråkig och med specialbehov.

Siv Sandberg.
Siv Sandberg. Siv Sandberg. Bild: Yle/Lina Frisk Åbo Akademi,siv sandberg

Öar har egen identitetsuppfattning

Förändringen har varit stor för de små skärgårdskommunerna. Iniö med sina drygt 200 invånare hade en egen kommundirektör och egen fullmäktigeförsamling, samma gällde för de något större grannarna. Det är självklart att förlusten av en egen kommun innebär en förlust att vara en röst mot omvärlden och staten, säger Sandberg.

– Tanken om att det var bättre förr handlar mycket om att man snabbare kunde ta tag i lokala frågor.

Samtidigt är det väldigt svårt att bedöma hur kommunerna skulle ha klarat sig på egen hand, säger Sandberg och pekar på den negativa befolkningsutvecklingen.

Hon konstaterar att kommunfusioner kan gå väldigt olika till och där har geografin också viss betydelse. I vissa fall smälter kommuner samman på några valperioder, medan det på annat håll kan gå femtio år utan att man upplever någon stark kohesion.

– Jag tror att när vi har med öar att göra, så kommer öidentiteten att vara väldigt kraftig om man jämför med andra kommuner där bostadsområdena växer ihop och pendlingsmönster förändras. Men det ser jag inte som ett problem, viktigare är att invånarna uppfattar att besluten som fattas är legitima för alla i kommunen.

Man skapade en rätt proffsig organisation― Siv Sandberg

På Kimitoön som till ytan är mindre och enhetligare har tankegångarna gått i andra riktningar. Där gick man redan på 1970-talet i fusionstankar, men det fanns politiska motsättningar, säger Sandberg.
Skylt mot Saverkeit i Houtskär.
Skylt mot Saverkeit i Houtskär. Bild: Yle/Johanna Ventus saverkeit,Houtskär

– Jag tror att Kimitoön är en sådan sammanslagning där det i grunden funnits möjligheter att skapa synergier i hur man bygger upp kommunens administration och serviceproduktion. Jag ser att man skapade en rätt proffsig organisation i både förvaltning och utvecklingsverksamhet om man jämför med andra kommuner i samma storlek.

Samtidigt har kommunen präglats av en politisk dragkamp, bland annat då det gällde placeringen av administrationen. Nu mot den tredje valperioden finns ändå en känsla av att man i högre grad börjar se kommunen som en helhet, säger Sandberg.

Fusion Pargas-Kimitoön?

För tio år sedan diskuterades också en större fusion där alla skärgårdskommuner i stället för två kommuner skulle ingå i en och samma kommun. Hur är det nu?

Skulle det bli aktuellt med en gemensam åboländsk kommun, så borde man komma på något som den skulle kunna göra som de två existerande kommunerna inte klarar av, säger Sandberg.

– För tillfället är det väldigt svårt att sätta fingret på vad detta extra skulle vara. Kommunernas uppgifter ändras ganska kraftigt om landskapsreformen träder i kraft. De tappar ansvaret för vård och omsorg, kvar blir planering och utbildning. Frågan är om det på utbildningssidan finns något som en gemensam kommun kunde bidra med, resurser och kapacitet som skulle vara betydligt bättre än i de nuvarande kommunerna.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland