Hoppa till huvudinnehåll

Den motvillige flygkaparen - när Finland höll andan i 18 timmar

Det kapade flygplanet på Helsingfors-Vanda flygfält 1978.
Det kapade flygplanet på Helsingfors-Vanda flygfält år 1978. Det kapade flygplanet på Helsingfors-Vanda flygfält 1978. Bild: Hagström / Pressfoto flygkapningar,Finnair,Aarno Lamminparras,Finnair Flight 405,Sud Aviation Caravelle

Aldrig förr hade ett finländskt flygplan kapats. Den sista september år 1978 slog en ensam flygkapare till. Men ville Aarno Lamminparras verkligen kapa ett flygplan eller försökte han bara undkomma sitt öde?

På 70-talet är flygkapningarna vardagsmat. Terroristorganisationer, förvirrade ensamvargar och politiska idealister ser i flygkapningarna ett enkelt sätt att få sin röst hörd, om det så handlar om lösensummor, frigivning av terroristkumpaner eller uppmärksamhet åt oliktänkare i en totalitär stat.

Men den finska flygkaparen Aarno Lamminparras tycks ha helt andra motiv än de internationella kollegorna. Det finns inga medbrottslingar som väntar på frigivning, ingen politisk ideologi som behöver synlighet, knappt ens ett personligt motiv om man undantar en vag revanschlust och ett besvärligt ekonomiskt läge. Men om man får tro kaparen, verkar inte heller pengar eller synlighet ha varit drivande krafter.

Så vad är det som driver Aarno Lamminparras den där ödesdigra dagen den 30 september år 1978 att kapa inrikesflyget från Uleåborg till Helsingfors? Var det de inre demonerna som hetsade honom eller möjligen slumpen som drev ett diaboliskt spel med honom?

flygkaparen Aarno LAmminparras
Flygkaparen, merkonomen Aarno Lamminparras flygkaparen Aarno LAmminparras Bild: Heikki Kotilainen / Lehtikuva Aarno Lamminparras

I september 1978 sitter Lamminparras på bar backe. Hans företag i trävarubranschen har gått i konkurs. Polisen misstänker honom för konkursbrott och bedrägeri och frun är trött på att mannen föredrar krogen framom hemmet. Det behövs en uppryckning av något slag. Men i backspegeln verkar allting väldigt ostrukturerat och halvdant, som om viljan fanns, men förmågan saknades.

Inte heller flygkapningen uppvisar någon större finess. Veckorna före den 30 september föregås av rastlöshet och märkliga utspel. Det förefaller nästan som om Aarno Lamminparras medvetet försökte avstyra flygkapningen genom att avboka sina flygbiljetter eller genom att ge sig tillkänna för Helsingin Sanomats lokalreporter Marja Salmela.

Men varje gång är det som om ödet grinade honom i ansiktet. Den avbokade biljetten förbyts i en ny och trots att Marja Salmela tycker att Aarno Lamminparras i samband med en lunchträff beter sig konstigt och rentav går till Säkerhetspolisen med sina misstankar, så verkar ingen annan reagera.

Säkerhetspolisens äldre män tycker inte att den okända mannen är ett dugg intressant och skrattar åt den unga kvinnliga redaktörens farhågor. Inte heller på resebyrån tycker man att det är konstigt att resenären samma vecka gör tre ombokningar.

Att Aarno Lamminparras känner en överfältväbel med tillgång till vapen och att vapnet dessutom råkar ligga invirad under bilsätet i den gode vännens bil, utgör ytterligare en tillfällighet som slussar affärsmannen Lamminparras ett steg närmare den oundvikliga handlingen den 30 september.

Polisen patrullerar på flygfältet.
Polisen patrullerar på flygfältet. Polisen patrullerar på flygfältet. Bild: Lehtikuva flygkapningar,Finnair Flight 405,Finnair,Helsingfors-Vanda flygplats,Polispatrull

Ständigt försöker Lamminparras avstyra den planerade kapningen och till och med den tilltänkta lördagen gör han ett sista desperat ryck. Biljetten till morgonflyget ombokas till eftermiddagen och kanske Aarno Lamminparras med detta försök till försonlighet och dialog, tror sig kunna återställa relationen till hustrun och därmed återvända hem med oförrättat kaparärende.

Hustrun som med falska förespeglingar ombetts komma till Uleåborgs centrum, blir inte glad över att Lamminparras serverar henne undanflykter och paret skiljs för att återse varandra först ett dygn senare när mannen blivit rikskändis.

Men än så länge är Aarno Lamminparras en okänd och misslyckad affärsman från Uleåborg, som anklagas för konkursbrott och svag uthållighet. Höga tankar har han ändå om sig själv och ambitioner saknar han inte heller, frågan är bara hur den allt mer trängde mannen kan återta positionen som framgångsrik affärsman och familjefar?

Aarno Lamminparras har gjort sitt yttersta för att undkomma ödet, men nu verkar det vara beseglat i och med att parets skilts i osämja i centrum av Uleåborg. Biljetten till Helsingfors finns i fickan och i den medhavda portföljen, en kniv och en läderrem att binda flygkaptenen med.
Kaffe, öl och whiskey har också intagits för att motverka eventuella samvetsförebråelser.

Men ännu en gång ska ödets ironi spela en avgörande roll i detta drama som inte saknar tragikomiska vändningar. Lamminparras har tagit avsked av sin hustru och satt sig på bussen som ska ta honom till flygplatsen.

Monica Aspelunds och Aarno Raninens medverkan i kapardramat skapade rubriker.
Monica Aspelunds och Aarno Raninens medverkan på flyget gav upphov till rubriker. Monica Aspelunds och Aarno Raninens medverkan i kapardramat skapade rubriker. Bild: Petter Lindberg/Yle flygkapningar,Finnair Flight 405,Finnair,Aarno Lamminparras,Monica Aspelund,Aarno Raninen

I samma buss sitter också artisten Monica Aspelund. Plötsligt får hon ta del av ett högljutt gräl längst fram i bussen. Det visar sig att den härjande personen är en glasögonprydd och portföljförsedd man som är upprörd över att bussen fått motorstopp.

Det är Lamminparras som låter sin ilska gå ut över den oskyldiga busschauffören som i följande stund rusar iväg till närmaste telefon för att beställa taxibilar åt de strandsatta passagerarna.

Inte heller den här gången undkommer Aarno Lamminparras ödet när han i taxi transporteras till det väntande Super Caravelle-planet. Den femmanna besättningen har redan gått ombord, bland dem flygvärdinnan Merja Pankakoski och flygkaptenen Tauno Rajakangas som tillsammans med styrmannen fördriver tiden i cockpiten genom att småprata och ta del av flygrapporter som flygvärdinnorna försett dem med.

Vid ombordstigningen vill Aarno Lamminparras gärna sätta sig längst bak, men Merja Pankakoski förklarar att planet måste lastas jämt, varpå Lamminparras muttrande sätter sig på angiven plats mitt i planet.

Flygpersonalen går ombord på planet som snart skall kapas
Flygvärdinnan Irmeli Ylinen, flygkaptenen Tauno Rajakangas och medlemmen i flygbesättningen, Lasse Peltonen, går ombord på planet som snart skall kapas Flygpersonalen går ombord på planet som snart skall kapas Bild: Pressfoto flygkapningar

Allting förlöper väl, ända tills Aarno Lamminparras ber att få se cockpiten. Merja Pankakoski tycker att Aarno Lamminparras beteende är lite märkligt, men hans begäran framförs ändå till flygkaptenen Tauno Rajakangas som samtycker till besöket, även om Merja Pankakoski lite skämtsamt tillägger att de minsann ska se till att gästen inte bär vapen.

Besökaren inne i cockpiten verkar ändå ta ovanligt god tid på sig den här gången. När planet börjar närma sig Helsingfors knackar en av flygvärdinnorna oroligt på kabindörren och undrar om inte passageraren borde sätta sig på sin egen plats.

I det här skedet hade Aarno Lamminparras ännu kunnat backa, men i ställer rycker han pistolen ur kavajfickan och meddelar att det nu är han som för befälet över flygplanet. Ödet har hunnit upp sin marionett som protesterat, men lika fullt dinglat i trådarna.

Flygvärdinnorna Helena Suvioja och Merja Ervasti medtagna efter flygkapningen
Flygvärdinnorna Helena Suvioja och Merja Ervasti Flygvärdinnorna Helena Suvioja och Merja Ervasti medtagna efter flygkapningen Bild: Hagström / Pressfoto flygkapningar,Finnair Flight 405,Finnair,flygvärdinnor

Hur gick det sen för den motvillige flygkaparen? Hör den tragikomiska kapningen i krimpodden "När Finland höll andan i 18 timmar"

Här kan du höra flygkapningen ur sångaren Monica Aspelunds synvinkel. Hon hörde till gisslan. "11 timmar i kaparens våld"

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje