Hoppa till huvudinnehåll

Flexibelt, flitigt och tystlåtet taktiskt tränarsnille – men också argare sida blottas bakom Jonatan Johanssons snälla fasad

Vänlig, entusiastisk och anspråkslös, enligt fansen. Ambitiös och detaljorienterad, beskriver spelare och ledare. Jonatan Johansson har några månader bakom sig av sitt första uppdrag som chefstränare i Greenock Morton på Skottlands nästhögsta serienivå – en språngbräda mot toppen.

Mörkret faller över Cappielow Park. Regnet, som hållit sig borta hela dagen, börjar ösa ner.

Vädret speglar Jonatan Johanssons känsloläge.

Gästande nästjumbon Alloa Athletic får två sena straffar och Greenock Morton FC förlorar med 0–2.

Med en tredje seger i svit hade hemmalaget klättrat upp till trea i tabellen, men istället åker Johansson på en av den färska tränarbanans bittraste nederlag.

– Jag är väldigt besviken, det här var vår sämsta matchprestation. Om orsaken var mental, att vi hade en motståndare som faktiskt är lägre än oss i serien, vet jag inte, säger Johansson som tar förluster tyngre nu än under spelarkarriären.

– Det är mitt ansvar nu. Som spelare är det lättare att glömma. Det värsta som kan hända är att man blir petad, men som tränare måste man rycka upp sig och få en bra vecka nästa vecka igen.

Men alla kvällar har inte varit lika dystra som denna novemberlördag. Jonatan Johansson har snabbt övertygat människorna runtom Greenock Morton, som siktar på avancemang till skotska ligan för första gången på 30 år.

”Det intressanta när man är huvudtränare är att allt jobb nästan gjorts under veckan. Efter fredagsträningen är allt preparbete gjort och man har 24 timmar att ta det lite lugnt. Som assisterande hade man en massa praktiskt att göra, nu får man mer reflektera och förbereda sig mentalt.”

-Jonatan Johansson

Fansen: JJ är väldigt populär

Warren Hawke öser beröm över ”Tintin”, eller ”JJ” som han kallas i Storbritannien. Hawke är vd för Greenock Morton och fastän kommentarerna är extra gästvänligt prisande framför Yles mikrofon, går det inte att ta miste på att Johansson gjort ett positivt intryck.

– Det är ingen tvekan om saken. Han är väldigt, väldigt enkel att gilla. Han har en trevlig personlighet, han pratar alltid med personalen och du kan se på människors ansikten, ingen skillnad om det är städaren, tefröken eller marknadsföringschefen, alla har ett leende på läpparna när de ser JJ, säger Hawke.

När Sportmagasinet träffar anhängare utanför arenan ungefär en halvtimme före avspark mot Alloa är tongångarna likaså muntra.

Efter en småjobbig start på sejouren har Johansson lett Morton till tre segrar på de fyra senaste matcherna.

– Han är väldigt populär bland fansen. De ser honom som en ung manager med mycket att lära sig, men också motiverad och entusiastisk. Han verkar öppen och ärlig, och villig att lyssna på andra människors åsikter, säger Duncan.

– En vänlig manager som är lätt att närma sig, beskriver Paul. Han tycker också om att se laget spela bra fotboll, vilket fansen gillar.

Jonatan Johansson, 21 år, i Tallinn (Sportmagasinet 9.6.1997):

Johansson tog över Morton i september, fyra omgångar in i säsongen. Detta efter att företrädaren Ray McKinnon plötsligt hoppade av och bytte till serierivalen Falkirk, som nu ligger sist i tabellen efter bland annat en förlust mot sin ex-klubb.

– Hans (Johansson) taktiska förändringar var otroligt skickliga mot just Falkirk, diamanten han bytte till tog dem helt på sängen. Han har en ljus framtid som tränare, konstaterar Adam.

– Han kom in i en minst sagt besvärlig situation, men har inte låtit sig påverkas eller nedslås, utan har koncentrerat sig på att göra klubben bättre, säger Zaida som porträtterar Johansson som tystlåten och anspråkslös, men samtidigt passionerad gentemot tränaryrket.

”Måste gå framåt – annars blir man stel”

Rent geografiskt passade jobbet i Morton utmärkt för Johansson. Han bor i Skelmorlie på en knapp halvtimmes köravstånd till Greenock i regionen Inverclyde.

En halvtimme österut finns storstaden Glasgow, Johanssons första brittiska hemvist.

Pargas IF-produkten flyttade från TPS till FC Flora som 21-åring 1997 och efter sex månader i Tallinn vidare till skotska ligajätten Glasgow Rangers.

– Det är ingen vacker stad, men för en ungkarl som jag är det otroligt bra att det finns bra med biografer, restauranger, discon och pubar, sade den 23-åriga landslagsanfallaren i Sportmagasinet hösten 1998 (klippet nedan).

20 år senare är han 43-årig gift familjefar – och chefstränare.

Jonatan Johansson, 23 år, i Glasgow (Sportmagasinet 5.10.1998):

Johansson meddelade att han avslutar spelarkarriären våren 2011 och redan i slutet av året hade han sin första tränarsyssla i just Greenock Mortons U20-lag. Därifrån gick vägen via Motherwells ungdomar till Finlands landslag och sedan igen Glasgow Rangers.

Det dryga året som assisterande tränare i Rangers var turbulent med flera tränarbyten och i våras axlade Johansson tillsammans med Jimmy Nicholl huvudansvaret under de sista omgångarna.

Ny chefstränare till denna säsong blev Liverpool-legendaren Steven Gerrard som tog med sina egna medarbetare – och Johansson fick gå.

– Det var inte mitt beslut att sluta i Rangers, men jag fick tid att reflektera över vad jag vill göra med min karriär. Jag var nio veckor i Finland och Sverige, och ju mer jag tänkte var det den här rollen jag ville ha. Nästa naturliga steg var att bli chefstränare.

– När man varit assisterande och U20-tränare under årens lopp har man fått många idéer man vill förverkliga. Och sedan har jag alltid tyckt att man måste utmana sig själv. Man måste gå framåt, annars blir man stel. När man tror att man kan allt, det är då man står stilla.

Jonatan Johansson har spelat näst flest landskamper i Finlands tröja. Med 105 matcher ligger han jämsides med Sami Hyypiä, bakom Jari Litmanen (137). I antal mål är Johansson (22) trea efter Litmanen (32) och Mikael Forssell (29).

Han spelade sin sista landskamp hösten 2010 och fungerade i två repriser som assisterande tränare i Markku Kanervas team åren 2015-2017.

Den största förändringen i klivet från assisterande till huvudansvarig tränare är att Jonatan Johansson nu är den som bestämmer. Nu är han den som förväntas fatta alla beslut – också de obekväma.

– Särskilt under den sista, svåra tiden i Rangers lärde jag mig att det är viktigt att göra sina beslut, det som man tycker är rätt, och sedan stå vid dem. Man måste tänka igenom besluten, men ändå ta dem snabbt. För jag har sett vad som händer om man inte tar dem i tid.

– Åtminstone hittills har ärlighet varat längst för mig. Om jag analyserar en situation och är ärlig med orsakerna bakom besluten, tror jag också spelarna tar dem bättre, resonerar Johansson.

– Sen är det ju också så att alla i ett lag inte kan tycka om dig, det måste du också acceptera. Så det gäller att ha sin egen identitet. Där kommer vi tillbaka till det här med ärlighet, jag kan bara vara mig själv. Det är en annan typ av press, det är mer ensamt att vara chefstränare.

Kan du njuta av den ensamheten?

– Jag njuter. Veckorna är jätteroliga, på matchdagarna händer det sedan mycket och det gäller att ta besluten snabbt. Då blir man ibland lite arg på sin trupp och på sig själv också. Så man njuter inte lika mycket under matchen som man gjorde som spelare, säger Johansson med ett leende.

Flexibel och taktisk tränare, enligt spelare

Fansen menar att den nya managern har infört en mer offensiv, passningsinriktad spelstil i Greenock Morton. Själv säger Johansson att huvudfokus legat på att organisera försvaret.

Båda påståendena stämmer, om vi frågar lagkaptenen Jim McAlister.

Klubbens ordförande motiverade i september tränarvalet med att Johansson har en ”fantastisk fotbollshjärna” och McAlister bekräftar att de största styrkorna ligger på den taktiska sidan.

– Han analyserar noggrant våra motståndare och genomgångarna inför matcherna hjälper oss massivt. Han jobbar extremt hårt för att förbereda oss inför varje kamp, berättar mittfältaren.

– Varje tränare vill förstås att hans lag spelar vacker fotboll där man bygger upp spelet nerifrån via mittfältet, men det går inte alltid i den här serien. Ibland måste man köra mer med långa bollar, och han är okej med det också. Han är anpassningsbar, vilket är ett tecken på en mycket bra tränare.

Jonatan Johansson, 26 år, i London (Sportmagasinet 19.11.2001):
Sportmagasinet besökte Finlands fotbollsproffs i England: Aki Riihilahti (Crystal Palace), Jonatan Johansson (Charlton), Mikael Forssell (Chelsea), Teuvo Moilanen (Preston North End), Jarkko Wiss och Shefki Kuqi (Stockport), Sami Hyypiä och Jari Litmanen (Liverpool) samt Peter Enckelman (Aston Villa)

Den stereotypa bilden av skotsk fotboll går fortfarande att bevittna i lokala Championship. Betoningen ligger i regel inte på finlir, utan mer kamp och vilja. Man klarar sig inte utan aggressivitet och fysisk styrka, medger Johansson.

– Det är klart jag vill se anfallsglad fotboll med mycket action och fart framåt, men jag är väldigt resultatinriktad som tränare och tycker det är viktigt att man jobbar med den truppen man har. Man måste ändra på saker om de inte fungerar. Det är tränarens fel och han envist fortsätter även om resultaten inte kommer.

”Jag kan vara arg och elak”

Jim McAlister menar att Jonatan Johansson är mer av den tystlåtna tränartypen, inte den som gormar matchen igenom eller skäller ut sina spelare i omklädningsrummet.

Under den frustrerande kampen mot Alloa klarar Johansson ändå inte av att sitta stilla på bänken. Han brusar upp inte bara en eller två gånger, och efter drabbningen får domarna en skopa ovett.

Många ser dig som en vänlig och snäll person. Hur funkar det i jobbet som fotbollstränare?

– Det funkar bra. Du kan vara ledare på många sätt nuförtiden, jag tror inte det varit ett problem. Jag kan vara arg och elak när det behövs. Sen är det också viktigt i valet av hjälptränare, att han har olika kvaliteter än mig. Det gäller att få en som kanske reflekterar den elaka sidan, om man så vill.

”Jag har märkt att det är väldigt viktigt som tränare att jag inte verkar nervös. Om jag ser lugn ut reflekteras det i spelartruppen. Under matchen tar instinkterna över, men inför måste man vara positiv och ge ett självförtroende till spelarna, fastän det kanske bubblar inombords. Det har stor betydelse vilka signaler du ger via ditt kroppsspråk och vad du säger.”

-Jonatan Johansson

Johanssons assisterande tränare i Morton är rutinerade Peter Houston, som innehar samma post i Skottlands U21-landslag.

– Peter är den mer lättsamma i omklädningsrummet, anser Warren Hawke. Han är den livligare av de två och skapar atmosfären. Sedan har vi JJ som studerar spelet, han är noggrann, hans öga för detaljer går inte att överträffa. Han är en tänkare. Strukturerad, proffsig och ambitiös.

Premier League målet också som tränare

Ambitiös är även vd Hawkes målsättning för säsongen. Vi vill stiga till ligan, slår han bestämt fast, men tillägger att Greenock Morton inte hör till de förmögnaste klubbarna. Istället måste tränarteamet utgöra skillnaden.

Johansson tar sig an utmaningen. Han vill inte stampa på stället.

– Det är klart jag vill framåt. Fastän jag som spelare kanske sågs som snäll, så hade jag alltid en otrolig ambition att gå vidare. Annars går man inte vidare. Det är samma sak här, säger tränarnovisen som har kontrakt med Morton fram till sommaren 2020.

– Klubben stöder mig på den sidan. Vi vill göra ett bra projekt tillsammans, men efter det vill jag högre. Jag vill göra den här klubben bättre och sedan gå vidare på en högre nivå.

Hur höga ambitioner har du?

– Man måste alltid tänka på det högsta. Jag kom från Pargas och spelade i Premier League, så det finns ingen orsak varför jag inte kan vara tränare i Premier League.

Johansson var som bäst tia i skytteligan i engelska Premier League med elva mål för Charlton debutsäsongen 2000-2001. I allsvenskan kom han trea under första säsongen i Malmö 2006.

Spelarkarriären: Pargas IF (-1995), TPS (1995-1996), FC Flora (1997), Glasgow Rangers (1997-2000), Charlton (2000-2006), Norwich (lån, 2006), Malmö FF (2006-2008), Hibernian (2009), St. Johnstone (2009-2010), TPS (2010).

Hoppet om avancemang lever

Domaren visslar av matchen, Greenock Morton har förlorat. Publiken på drygt 2000 personer stiger upp och lämnar Cappielow Park.

Jonatan Johansson skakar snabbt hand med Alloas tränare, tar några steg in på planen och sänker huvudet. Han står kvar i ett par minuter. Hälsar inte på spelarna som går förbi, bara stirrar ner i det regnvåta gräset.

En dryg timme senare har känslosvallet lagt sig.

– Det blir mycket sagt efter matchen. Man höjer på rösten, diskuterar med spelarna och efter det är man arg. Men sedan måste man lugna ner sig och glömma matchen för en stund. För ju mer känslor man har, desto svårare är det att analysera på ett neutralt sätt, säger Johansson.

– Det är väldigt viktigt att också kunna vara positiv. Väcka upp spelarna, få dem att förstå att dagens insats inte var tillräckligt bra, men samtidigt hålla dem på min sida. Vi har en liten trupp och det lönar sig inte att strida alltför mycket.

Championship-vardagen fortsätter. Efter 16 omgångar ligger Greenock Morton sexa i tabellen, en poäng bakom fjärdeplatsen som skulle betyda avancemangskval i vår.

Jonatan Johansson har fortfarande alla chanser att få en perfekt debutsäsong som chefstränare.

Se Sportmagasinets inslag från Greenock på Yle Arenan eller i klippet nedan:

Artikelns huvudbild: Jonathan Mitchell (Greenock Morton F.C.)