Hoppa till huvudinnehåll

Strumpor, toalettpapper, kokosbollar och kalsonger - familjer säljer allt mera varor för att bekosta barnens lagidrott

Fotbollar på konstgräs.
Fotbollar på konstgräs. fotboll,Juniorfotboll,fotbollshall,Borgå,fcfj

Familjer säljer allt mera varor för att samla in pengar till barnens idrottslag. - Bristande talkoanda och ökad byråkrati ligger bakom den här utvecklingen, säger förbundsordförande Björn Ahlmark på Svenska Finlands idrottsförbund.

Strumpor, kex, karameller, toalettpapper, kokosbollar, kalsonger, duschtvålar och reflexer. Listan på produkter som idrottslag och föreningar säljer kan göras nästan hur lång som helst och företagen som erbjuder varor växer och blir fler.

- Få säger nej när barnen säljer produkter och berättar att pengarna går till deras lag eller till klasskassan, även om priset är lite högre, säger Maria Hällund som är business manager på Mosho.

Barns idrottande kostar allt mera pengar och på det här sättet blir familjens egen andelen att betala lite mindre. Men samtidigt betyder det att familjerna har en mängd varor att sälja och prisen är rejält högre än i butiken, godiset i de populära godisaskarna kostar 17 euro kilot. Över tre gånger mera än i butiken.

"Marknaden håller på att explodera"

Företaget Mosho är ett dotterbolag till Dermoshop i Korsnäs som säljer make up och hudvårdsprodukter. Mosho grundades för fem år sedan för att föreningar och lag ville sälja deras produkter.

- Det var många som tog kontakt med Dermoshop och ville sälja företagets produkter. Det fanns helt klart en efterfrågan, säger business manager Maria Hällund.

Hällund säger att marknaden håller på att explodera, i Sverige är den ännu större. Där kan man sälja grillkol, tandborstar och julgranar.

- Allt går egentligen att sälja på det här sättet, säger Hällund.

Barn i fem olika lag

I familjen Björk-Uotinen i Sandsund i Pedersöre finns fyra barn i åldrarna 8 till 16 år, Kim, Isa, Sam och Zac. Alla barnen är aktiva inom lagsport, fotboll och innebandy och dessutom rider dottern.

Det betyder att familjen sålt en hel del varor genom åren. Och visst har det hänt att familjen suckat över balar med toalettpapper och godislådor som ska säljas.

- Vi har sålt mest toalett- och hushållspapper, godis och kläder, och visst har vi kämpat ibland, säger Lilian Björk-Uotinen.

All försäljning är hemåt

Det är i 9-års åldern som försäljning av varor kommer in i bilden, då börjar barnen delta i officiella turneringar, vilket kräver mera pengar.

- Allt jobb familjerna gör och all försäljning är ju hemåt, säger Eero Uotinen.

Det är ett evigt härjande med föräldrar, syskon, släkt och vänner.― Förbundssekreterare Björn Ahlmark

- Det är bra att man inte alltid måste ut med egna pengar. Men jag gillar nog talkojobb mera, sådant man gör tillsammans. Det kan gå så att laget bestämt att man måste sälja 5 eller 10 varor, men att man inte får dem sålda, säger Lilian Björk-Uotinen.

Strechar ut nätverket

Om man har en liten familj så är det svårt att sälja alla varor. Alla lyckas inte. De fyra barnen är tillsammans med i fem olika lag och om alla säljer toalettpapper blir det problematiskt.

- Inte har vi heller så stor släkt att vi kan sälja hur mycket toalettpapper som helst. Man får verkligen försöka stretcha ut sitt sociala nätverk, säger Eero Uotinen.

- När det blir toapappersförsäljning andra gången på två månader, så ger man upp och köper balarna själv. Det är ingen idé att ens försöka, säger Lilian Björk-Uotinen.

Familjen Uotinen.
I familjen Björk-Uotinen är alla barn aktiva inom lagsport. Familjen Uotinen. Bild: Yle/Mikaela Löv Pedersöre,idrott

Byråkrati och mindre talko

Björn Ahlmark är förbundssekreterare på Svenska Finlands idrottsförbund. Där säljer man inte kakor för att få ekonomin att gå ihop, men fenomenet är välbekant. Det är så här det ser ut i idrottsföreningarna runt om i Svenskfinland.

- Det är ett evigt härjande med föräldrar, syskon, släkt och vänner. De största ekonomiska utmaningarna finns ute i föreningarna, säger Ahlmark.

Få under 50 år vill arbeta på talko längre.― Björn Ahlmark

Ahlmark säger att det egentligen finns två skäl till den här utvecklingen, mera byråkrati och mindre talko. Det är när det gäller talkoandan som skon klämmer allra mest, säger Ahlmark.

- Få under 50 år vill arbeta på talko längre. Kanske en av 100 tränare jobbar gratis, och då handlar det oftast om föräldrar, säger Ahlmark.

Tränare vill ha betalt

För tränarens del betyder det många kvällar i veckan plus turneringar och resor på helgerna. Det är inte konstigt att de vill ha en ersättning för den tid de lägger ner, men det handlar ändå inte om några stora summor, säger Ahlmark.

- Ett tränararvode ligger på omkring 10 euro i timmen. Men när det är många tränare blir det ändå stora summor.

Det är när de här pengarna ska betalas ut som den andra stora kostnadsposten märks, byråkratin. Ofta behöver föreningarna en verksamhetsledare och kanske också en ekonom. Det handlar om ett jättepussel.

- Eldsjälarna offrar en ofantlig massa tid på detta. Föräldrarna är kanske inte ens medvetna om hur mycket jobb det kräver, säger Ahlmark.

Ahlmark säger att de här förändringarna ruckar hela föreningslivet.

- Jag är illa rädd att vårt fantastiska föreningssystem kommer att förändras radikalt om den här policyn med all redovisning fortsätter. Problemet är att man kanske måste bilda aktiebolag för att klara finansieringen när folk inte ställer upp gratis, säger Ahlmark.

Kämpar med försäljningen

Hur mycket barnen i familjen Uotinen själva deltar i försäljningen beror på vilka produkter det handlar om. Vissa är mera lättsålda. Barnen knackar dörr hos grannar och föräldrarna tar med listor till jobbet.

Känns det jobbigt att försöka sälja till sina kollegor?

- Nej, det är okej. De som inte vill köpa tackar bara nej, säger Lilian Björk-Uotinen.

- Vi säljer till grannarna och sen kommer de hit och ringer på för att sälja för sina lags räkning. Då tackar man inte nej, det täcks man ju inte, det är att ge och ta, säger Eero Uotinen.

Familjen har åtminstone inte just nu några osålda produkter som ligger i skåpet. Lilian Björk-Uotinen säger att vissa saker varit mera lättsålda, men ibland har de fått kämpa.

Betalar bort och behåller varorna själva

Ibland har de fått sålt hälften och sedan betalat mellanskillnaden till laget. Men visst har det hänt att de betalat bort varorna och behållit dem själva.

- När det blir tal om att sälja varor i lagen, säger en del föräldrar direkt att de inte gör det. De betalar bort hela summan direkt, säger Eero Uotinen.

De flesta är ändå glada över att inte behöva punga ut med hela summan själva, säger Lilian.

- Men alla är inte positiva till försäljningen, säger Lilian Uotinen.

Wc.papper, kexpaket, ljus och kexlådor på innabandyhallens golv
Godiset som föreningarna säljer kan kosta över tre ggr mera än i butiken. Wc.papper, kexpaket, ljus och kexlådor på innabandyhallens golv Bild: Yle/Lone Widestam försäljning

Dyra produkter

Godiset i en av de vanligaste godislådorna som klasser och föreningar säljer visar sig vid uträkning ligga på nästan 17 euro per kilo. Moshos produktpaket, två flaskor duschtvål och hudlotion, två gånger 300 ml kostar 12 euro. Engelsk lakrits kostar nästan 13 euro kilot och en kokosbollar i lådor kostar 35 cent styck.

- Om man jämför med att man får godis för 5,99 kilot på marketarna så är det ganska så dyrt. Det är inget fel på produkterna, men visst är de lite dyrare än i butiken, säger Eero Uotinen.

Men det finns en välvilja, människor köper trots allt gärna produkter för att stöda barnens idrottande, säger Eero Uotinen. Maria Hällund på Mosho är inne på samma linje, folk vill gärna stöda föreningarna.

Men det fungerar inte om inte produkterna är bra, säger Hällund. Det måste vara en bra produkt och sen kommer goodwillen till.

"Bra business"

Mosho slipper mellanhänder och marknadsföring genom att lagen säljer deras produkter. De har många föreningar, lag och klasser runt om i landet som säljer deras produktpaket. Produktpaket som kostar 12 euro. Laget får fyra euro.

Hur mycket tjänar ni? Är det bra business?

- Vi tjänar tillräckligt och visst är det bra business. All företagsverksamhet bygger på att det finns en viss lönsamhet och produktutvecklingen och maskineriet bakom måste bära sig, säger Hällund.

Det vanliga är att föreningarna får ungefär en tredjedel av försäljningspriset. För att lyckas med försäljningen borde man vara först ut med en ny produkt, säger Eero. I en småstad är lätt hänt att många hakar på samma idé och då blir marknaden snabbt mättad.

- Man ska vara taggade och hitta nyheter. Den som är först ut får grädden från tårtan.

Det samma märker man på Mosho, konkurrensen hårdnar.

- Man måste synas och ha en produkt som står sig i konkurrensen, säger Hällund.

Pengar växer inte på träd

Det bästa är ändå när barnen själva kan vara delaktiga säger Lilian Björk-Uotinen. Dottern Isa som är 14 år var själv med och utförde talkoarbete för sitt lags räkning.

Flickorna hjälpte ett företag i Jakobstad att flytta till nya lokaler.

- Det tycker jag är jättebra. Då märker de också att pengar inte växer på träd, säger Lilian Björk-Uotinen.

Förutom försäljning av varor deltar också föräldrarna i de talkoturer som faller på laget. Med talko, försäljning och barnens träningar och matcher blir det inte så mycket tid över till annat.

Men det är roligt att träffa andra föräldrar och barnen får ett stort kontaktnät säger Lilian Björk-Uotinen.

- Det är ändå både bättre och billigare att satsa på barnen nu, än senare om de hamnar på fel spår. Barnen lär sig också vad som krävs i ett lag och klarar du dig där, då klarar du dig också ute i arbetslivet, säger Eero Uotinen.

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP