Hoppa till huvudinnehåll

Trettiotreåringen som hoppade ut ur rutan och försvann – men Sportmagasinet läggs inte ner på en natt

Göran Storfors och Frank Sjöman var Sportmagasinets första redaktörer år 1985
Sportmagasinet har sänts sedan år 1985. På bilden är de första redaktörerna Göran Storfors och Frank Sjöman. Göran Storfors och Frank Sjöman var Sportmagasinets första redaktörer år 1985 Bild: Yle göran storfors

Från skruttiga paketbilar till hjärtklappning och sömnlösa nätter. Yle Sportens chef Johan Portin berättar hur det kändes att ta kål på en kär vän – men också varför framtiden är ljus.

Det är som i en dålig film. Jag vaknar med ett ryck, sätter mig upp och flämtar fram ett ”Vad har jag gjort?”

Det är natten ... ja, eller snarare den halva natten efter att det har läckt ut till några tidningar att Sportmagasinet slutar. Jag tittar på klockan ... alltså telefonen – tiderna förändras. Det är slutsovet, klockan är tjugo före tre så jag har grundligt med tid att fundera på frågan som väckte mig; ”Vad har jag gjort?”.

I och för sig är svaret enkelt. Jag har bestämt att ett av Svenska Yles mest långvariga och mest prisbelönta program ska läggas ner.

Ja, eller riktigt så enkelt är det inte. Jag har inte makt att ensam bestämma om sådant, beslutet har sakta vuxit fram och gjorts i samråd med många andra, såväl chefer som redaktion har varit inblandade.

Så varför sitter jag uppe mitt i natten och funderar på det då? För att jag trots allt är sportchef under den tid då beslutet fattas. Kunde jag ha gjort någonting annorlunda?

Vi jobbar professionellt, vi gör ingenting för säkerhets skull, vi ska veta vad vi gör!

Som i en dröm hoppar mina tankar med vilda skutt i tid och rum. Jag sitter i en skruttig ljusblå paketbil på väg till min första inspelning för ett Sportmagasinsinslag. Programmet är nytt och min frilanskollega Mikael F. och jag har fått möjligheten att tillsammans göra ett inslag om skolgymnastik. I bilen på väg till en skridskoplan berättar vi om hur vi har tänkt oss inslaget. Kamerateamet består av tre personer, idag är det en som sköter alltihop. Tiderna förändras.

Då vi hasplat ur oss våra luddiga planer avslutar jag med att säga:

– Och så tar vi en del bilder på omgivningen, för säkerhets skull.

Den reslige fotografen Mauri J. sitter vid ratten och jag ser hur han rycker till. Han kör in bilen till sidan av vägen, vänder sig om och säger nästan vänligt men synnerligen bestämt:

– Vi jobbar professionellt, vi gör ingenting för säkerhets skull, vi ska veta vad vi gör!

Blev snabbt omtyckt

Det var genast klart att Sportmagasinet hade starka ambitioner att vara proffsigt och att tänka ett steg längre. Mycket snabbt efter starten skapar sig Sportmagasinet ett gott rykte, inte minst bland idrottsfolket. Det är helt nytt att försöka ge en bakgrund till det som händer. Det uppskattas minsann i ett land som älskar idrott.

Det idrottstokiga folket får under årens lopp träffa otaliga idrottare. Allt från världstoppar och finländska stjärnor till den finlandssvenska eliten och motionsidrottaren. Publiken bänkar sig troget framför tv:n vecka efter vecka.

Sportmagasinets tomtar i julprogrammet år 2000.
Sportmagasinets tomtar var ett klassiskt inslag i julsändningarna. Sportmagasinets tomtar i julprogrammet år 2000. Bild: Yle jan-ole nordlin

Det är fortfarande mörkt ute när jag sitter i soffan och tänker stora tankar om hur världen förändras. Digitalisering ... globalisering ... När månne jag hörde de orden för första gången? I dag används orden synnerligen frekvent, inte minst på webben, världen över. Tiderna förändras.

Det är ingen nyhet att förändringarna drabbat bland annat medievärlden starkt. Publiken beter sig inte på samma sätt som tidigare och då måste också vi ändra på vårt beteende. Det känns skönt att vi har getts möjligheten att få göra det.

Det är klart att det låter dramatiskt att lägga ner Sportmagasinet men jag är övertygad om att vi har tänkt rätt.

Men det är inte det lättaste. Det är svårt att veta hur folk beter sig. Ja, förutom då grannen med den kroniska morgonhostan. Klockan närmar sig sex och hostgrannen har kommit igång.

Hjärtklappningarna jag hade då jag vaknade har lagt sig. Det är klart att det låter dramatiskt att lägga ner Sportmagasinet men jag är övertygad om att vi har tänkt rätt. Det skulle inte vara Sportmagasinet om vi bara envist hade fortsatt enligt gammalt mönster och inte följt vår tid.

Jag känner mig nöjd och lugn efter nattens funderingar. Jag tittar ut genom fönstret och konstaterar att det ljusnar. En ny dag har börjat.

Se Sportmagasinets finalavsnitt från den 19.12.2018 på Arenan:

Läs också

Nyligen publicerat - Sport