Hoppa till huvudinnehåll

Biskop Björn Vikström firar jul i Biskopsgården i Borgå för sista gången

En medelålders man tittar ut genom ett fönster. Han har på sig en lila skjorta och en vit bricka runt halsen.
En medelålders man tittar ut genom ett fönster. Han har på sig en lila skjorta och en vit bricka runt halsen. Bild: Yle/ Mira Bäck biskop,Borgå,Björn Vikström

Det här är den sista gången som biskop Björn Vikström firar jul i Biskopsgården i Borgå.

- Det känns speciellt, helt klart. Det här är den tionde gången som jag som biskop firar jul här i Biskopsgården och i domkyrkan. Samtidigt har jag ju också bott här som pojke och då hann jag med 12 jular.

På hösten byter han ut Borgå stift mot Åbo Akademi och en tjänst som lärare i teologisk etik och religionsfilosofi.

Redan då han blev vald till biskop sade Vikström att han inte ska vara biskop i mer än 10 år.

- Jag måste erkänna att det är många löften jag inte hållit. När jag var ung skulle jag inte bli präst, och när jag var präst skulle jag inte ställa upp i något biskopsval. Det här löftet har jag kunnat hålla, och det känns rätt för min del.

En man står utomhus och håller upp en ytterdörr.
Stig på! På nyårsdagen är Biskopsgården öppen för besök. En man står utomhus och håller upp en ytterdörr. Bild: Yle/ Mira Bäck biskop,Borgå,Björn Vikström

När Yle Östnyland hälsar på i Biskopsgården är det ännu några veckor kvar till jul. Om man väljer rätt fönster att titta ut genom kan man skymta domkyrkan bakom turistbussarna.

I adventsljustaken brinner två ljus, och bredvid den på bordet står en röd julros.

Den här tionde julen firar Vikström på traditionellt sätt, med de vuxna barnen som kommer hem. På annandag jul samlas hela släkten i Biskopsgården.

- Och så hör det ju till med predikan på julbönen på julafton, säger Vikström.

Tillsammans med frun Maria Björkgren-Vikström ställer han också till med den traditionella mottagningen på nyårsdagen. Då får den som vill stiga på i Biskopsgården.

Att återvända

Björn Vikström bodde i Biskopsgården som pojke eftersom hans pappa John Vikström var biskop i Borgå stift åren 1970 till 1982. Efter honom tog farbrodern Erik Vikström över spiran. Han var biskop från 1983 till 2006.

- Här emellan var ju Gustav Björkstrand också biskop, så det har inte hela tiden varit Vikström, men det har varit mycket Vikström i det här huset. Det är säkert bra både för släkten och för Borgå stift att det blir variation nu, säger Vikström med ett leende.

När Björn Vikström kom tillbaka till Borgå som vuxen hade han förstås många minnen från områdena där han lekte som liten.

Mycket var lika som förut, speciellt i Gamla stan.

- Jag gjorde ett typiskt misstag när jag kom tillbaka. Första veckan så svängde jag in på Lundagatan och körde ner mot ån från torget. Den är ju enkelriktad från andra hållet och hade säkert varit det i tiotals år, men var inte det då jag växte upp.

upplysta strandbodar i gamla stan i borgå
Vikström är bekant med knutarna i Gamla stan sedan barnsben. Arkivbild. upplysta strandbodar i gamla stan i borgå Bild: Yle/Stefan Härus strandbodarna i borgå

Många saker har förändrats, men Vikström känner ändå att mycket av hans identitet gömmer sig i Borgå.

- Jag har alltid känt att en viktig del av min bakgrund finns här i Borgå, på samma sätt som en annan viktig del av min bakgrund finns i Åbo där jag är född och studerade.

- Jag tror ju att det är viktigt för oss människor att känna att vi har ett sammanhang där vi hör hemma. Det behöver inte vara bara en plats, fortsätter Vikström.

Koppling till många orter

Själv känner han samhörighet också på andra orter i Svenskfinland.

- Jag har en stark relation till Åland där vi har en sommarstuga och där jag är van att vara sommartid.

Vikström har en del släkt både på Åland och uppe i Österbotten.

- Så för mig har det ju varit en ganska bra bakgrund som biskop i Borgå stift att ha någon sorts koppling till nästan alla delar av Svenskfinland, det tycker jag har varit en rikedom.

På bilden syns ett stort gult hus med vita detaljer.
Biskopsgården. På bilden syns ett stort gult hus med vita detaljer. Bild: Yle/ Mira Bäck Biskopsgården,Borgå,biskopsgården i borgå

Flyttlasset till Åbo går i början av sommaren, före midsommar.

- Sedan kommer jag ju att vara biskop ännu under sommaren, men det är ju delvis semestertider.

Den sista söndagen i augusti har han sin avskedspredikan och lägger ifrån sig staven och skruden.

- Det är både en dag av lättnad men också av nostalgi och sorg för det är ju mycket som jag trivs med här i Borgå, särskilt arbetsgemenskapen och människorna.

Varför bli lärare?

- Under min tid som församlingspräst har jag hållit dörren till den akademiska världen öppen. Att bli lärare har nog funnits som en dröm i bakhuvudet hela tiden, säger Vikström.

Han känner också att det är ett sätt att fortsätta jobba för Borgå stift.

- Många av våra kommande präster studerar ju i Åbo. Att där kunna bidra till utbildningen och rekrytering av kommande präster och teologer för andra tjänster i samhället känns som en viktig uppgift.

Dessutom känns det speciellt att kunna flytta tillbaka till staden där han är född.

- Det är en rolig tillfällighet att den lägenheten som vi kommer att flytta till ligger egentligen bara snett över på gatan från den lägenhet där min familj bodde då jag föddes. På det sättet kan man säga att en cirkel sluts på samma sätt som en cirkel slöts när jag kom hit till Borgå som biskop och till samma hem där jag har växt upp.

Arbetet fortsätter en tid till

Trots att flytten närmar sig tänker Vikström inte trappa ner på arbetet under våren.

- Kalendern är ganska fylld och det håller mig igång. Förhoppningsvis skapar jag inte en stämning omkring mig i arbetslaget här på domkapitlet eller i stiftet att jag så att säga redan placerat den andra foten i Åbo, för det vill jag inte att det ska kännas som.

Vikström fortsätter med sina arbetsuppgifter som vanligt. Han har vissa projekt på hälft inom domkapitlet som han vill ro iland. Dessutom blir det en del biskopsvisitationer.

- Jag skall upp till Esse och Purmo församlingar i mars och jag ska till Ålands södra skärgårdsförsamling i april. Det är mycket vanligt biskopsarbete som väntar.

En man sitter vid ett bord med ryggen lutad mot väggen. Bakom honom skymtar ett fönster med fönstermålning.
Vikström tänker inte lämna någon hälsning i gästboken när han lämnar Biskopsgården. Han är ju trots allt ingen gäst i vad som varit hans hem i många år. En man sitter vid ett bord med ryggen lutad mot väggen. Bakom honom skymtar ett fönster med fönstermålning. Bild: Yle/ Mira Bäck biskop,Borgå,Björn Vikström

Att vara biskop har varit ett heltidsjobb.

- Det ligger lite i jobbets natur också, att det är svårt att riktigt koppla ifrån. Man har ju det där ansvaret för vad som händer i stiftet. Man ska vara beredd att tala med journalister och ta emot samtal från församlingarna, från de förtroendevalda och från de anställda.

Fast det inte händer varje dag så ska han alltid vara i beredskap.

- Det är nog en känsla som jag ser fram emot att ge ifrån mig åt någon annan, säger Vikström.

Biskopen ska hålla upp modet

För Vikström har det varit en frihet att från början veta att han ska vara biskop i tio år och sedan göra något annat.

- Det har gett mig en frimodighet att försöka aktivt vara med och påverka kyrkan, att ta del av samhällssdiskussionerna.

Det han bäst kommer ihåg från sin biskopsbana är större fester och tillställningar, som stiftets 90-årsdag och ungdomarnas kyrkodagar.

- Om jag tänker på utvecklingsarbetet som vi har drivit inom stiftet så är jag speciellt glad för den gudstjänstutveckling som har inneburit att man på allt fler håll har grundat gudstjänstgrupper där vanliga församlingsmedlemmar i olika åldrar kommer med och planerar och förverkligar gudstjänsterna.

Det har gett mig en frimodighet att försöka aktivt vara med och påverka kyrkan, att ta del av samhällssdiskussionerna― Biskop Björn Vikström om beslutet att inte vara biskop i mer än tio år

Det här tror Vikström är ett sätt att vända trenden med sjunkande deltagande i gudstjänsterna.

För sin efterträdare önskar Vikström att han eller hon kan utforma biskopsämbetet på ett sånt sätt som passar honom eller henne.

- Dels önskar jag att han eller hon kan använda sina gåvor, som kan vara annorlunda än dem som jag har, och dels att han eller hon kunde jobba på ett sådant sätt att stiftet fortsättningsvis känner en samhörighet.

Det finns en del trender i dagens samhälle som utmanar kyrkan, som sjunkande medlemstal och minskat deltagande i vissa aktiviteter.

- Att i den situationen kunna hålla upp modet och tron på att vi gör viktiga saker, att det budskap som vi vill förmedla behövs ännu i dag, det tycker jag att är en av biskopens viktigaste uppgifter, säger Vikström.

Läs också

Nyligen publicerat - Östnyland