Hoppa till huvudinnehåll

Skamkänslor och utmattning hos närstående till personer med mental ohälsa

Staffan Nylund, Ann-Sofie Finne och Yvonne Renqvist.
Staffan Nylund, Ann-Sofie Finne och Yvonne Renqvist är ense om att öppenhet motverkar skamkänslor. Staffan Nylund, Ann-Sofie Finne och Yvonne Renqvist. Bild: Sus Productions mentala problem,psykiska problem,familj,Yle Vega,psykprat

Diagnosen kan vara en lättnad eller börda. Den kan vara startskottet som leder en in på rätt spår. Den kan föra med sig känslor av otillräcklighet och skam.

Att leva nära inpå den som är drabbad av mental ohälsa är tungt. Ibland tvingas den närstående inse att orken att hjälpa inte längre finns.

Jenny Renqvist och mamma Yvonne Renqvist utomhus.
Jenny Renqvist och mamma Yvonne Renqvist ler oftare än idag än då Jenny mådde som sämst för några år sedan. Jenny Renqvist och mamma Yvonne Renqvist utomhus. Bild: Sus Productions mentala problem,psykiska problem,familj,Yle Vega,psykprat

Yvonne Renqvist är mamma till Jenny, som i flera år lidit av depressioner, ätstörningar och självskadebeteende. När Jenny insjuknade funderade Yvonne mycket på sin egen roll som mamma.

- I och med att jag har så många barn, började jag fundera på om jag på något sätt försummat Jenny, säger Yvonne. Samtidigt tänkte jag mycket på att andra säkert tyckte jag var en dålig mamma. Det var som att jag försökte försvara mig själv hela tiden. ”Nej, ingen
vet vad det beror på”, sa jag, mest för att ingen skulle kunna svänga Jennys sjukdom mot mig, säger hon.

För Staffan Nylund var problemet att våga erkänna sin egen depression. Han höll till en början upp en fasad, både för sig själv och sin omgivning.

- Det fanns inte på kartan att berätta om det, säger Staffan. Sen när jag väl gjorde det, så kom skammen över att inte orka jobba, skammen att inte kunna försörja sin familj, säger han.

Skam inför sonens diagnos och den egna depressionen, men inte för pojkvännens add Med flera diagnoser i en och samma familj, kan skammen ta sig olika uttryck.

Staffan Nylund och sambon Åsa Berg ,
Staffan Nylunds psykiska ohälsa påverkades i positiv riktning då sambon Åsa Berg blev sjuk. Staffan Nylund och sambon Åsa Berg , Bild: Privat mentala problem,psykiska problem,familj,Yle Vega,psykprat

Ann-Sofie Finnes partner, Anton, har add med drag av Asbergers syndrom. Dessutom har hennes femåriga son Smith-Magenis syndrom, en sjukdom som beror på en kromosomavvikelse och som för den drabbade bl.a. för med sig sömnsvårigheter, bristande
impulskontroll och kognitiv nedsättning.

- Vad gäller Antons del har jag aldrig känt skam, säger Ann-Sofie.

Men gällande ens egen psykiska ohälsa och sonens diagnos, så är det skam och skuldkänslor in multum. Man skäms för att man är sjukskriven, man skäms för att man inte varit en tillräckligt god mor.

Vanligt att också närstående insjuknar i depression

Med flera bollar i luften insjuknade till slut också Ann-Sofie i en utmattningsdepression, vilket enligt statistiken inte alls är ovanligt.

Så många som 46 % av de anhöriga till personer med mental ohälsa, löper själva en risk att bli deprimerade.

Oro, besvikelse, ilska och trötthet hör till vardagen för de närstående. Dessutom kan den ekonomiska situationen, exempelvis p.g.a. arbetsoförmåga, vara ansträngd.

När är man som närstående då skyldig att säga ifrån och erkänna att man inte längre orkar?

Yvonnes svar är rappt och bestämt:

- Som mamma tror jag inte man kan göra det, säger hon. När jag varit som tröttast har jag inte engagerat mig lika mycket. Jag har funnits där, men tagit ett steg tillbaka, för att samla krafter, säger hon.

Mammarollen kan jag ändå inte avsäga mig. Ann-Sofie håller enbart delvis med Yvonne.

- När det gäller min son har jag känt att jag måste få hjälp, att här orkar jag inte längre, säger hon. Jag har ju också en dotter som behöver mig. Jag har varit nedsliten till den punkt att jag inte velat vara med längre, säger hon.

- Jag har varit så deprimerad, känt sådan hopplöshet, tänkt att de skulle ha det bättre utan mig. Jag har helt enkelt inte haft någonting att ge. I de här situationerna har det varit avgörande att vi fått hjälp utifrån, säger hon.

En stor hjälp för Ann-Sofie har varit den avlastningsvård hon fått från Kårkulla.

Rehabiliteringsteamet på socialen och ett flexibelt dagis har också ställt upp på bästa möjliga sätt.

- Man är ju bara människa som mamma också, säger Ann-Sofie. Man har en skyldighet att se till att man orkar, och just därför måste man också ta hjälp av andra.

För Yvonne har den bästa möjligheten att ta igen sig erbjudits när dottern varit intagen på avdelningsvård. Men inte ens då har hon helt kunnat koppla av.

- Jenny lyckades faktiskt med ett självmordsförsök också när hon var intagen, berättar Yvonne. Men för det mesta har jag räknat med att nu kan jag koppla av, nu är det sjukhuset som tar hand om henne, säger hon.

Ann-Sofie Finne med sin pojkvän Anton Plogman.
Ann-Sofie Finne pratar öppet med sin pojkvän Anton Plogman om alla tankar psykisk ohälsa väcker. Ann-Sofie Finne med sin pojkvän Anton Plogman. Bild: Privat mentala problem,psykiska problem,familj,Yle Vega,psykprat

Mer öppenhet för att lättare hantera vardagen och motverka känslor av skam

Med sina olika erfarenheter av mental problematik är Yvonne, Staffan och Ann-Sofie överens om att vi alla måste släppa fasaden och våga prata mera öppet om psykisk ohälsa.

Situationen har visserligen blivit bättre, men fortfarande stöter de allt för ofta på hur psykisk ohälsa leder till skamkänslor, som påverkar det egna humöret och orken.

- Ju mera öppen och ärlig man är inför sig själv och inför andra, desto lättare blir det att hantera vardagen, konstaterar Ann-Sofie. Man slipper ångesten att tänka på om någon känner till en viss grej, eller om någonting ser konstigt ut i andras ögon, säger hon.

- So what! Det är faktiskt inte andras liv man lever, det är ens eget. Nu struntar vi att göra andra nöjda, vi fokuserar på vad vi själva behöver - både som individer och som familj, säger Ann-Sofie.

För Staffan har ett sätt att hantera både sin egen sjukdom och sambons utmattningsdepression varit just att bli mera öppen. Idag bloggar han om både psykisk ohälsa och familjelivet.

- Det konstiga är att jag blivit starkare av att min sambo blev sjuk, säger Staffan. Då var jag tvungen att sköta mera hemma. Samtidigt har bloggandet varit som terapistunder.

Kommunikationen med andra som mår dåligt blir positiv, man stöttar och skriver fina saker åt varandra. Det hjälper mycket att tala med om den psykiska ohälsan öppet.

I poddserien "Psykprat med närstående" möter vi människor som drabbats av olika mentala utmaningar i livet och diskuterar hur de påverkat förmågan att hantera vardagen. Det är öppenhjärtiga berättelser om hur det är att leva med och nära inpå psykisk ohälsa.

Läs också

Nyligen publicerat - Hälsa