Hoppa till huvudinnehåll

Goda nyheter — senast år ska vi 2030 avskaffa den extrema fattigdomen för alla människor överallt

För att livet för människorna i världen ska bli lite lättare behöver vi utplåna den extrema fattigdomen.

Med extrem fattigdom avses för närvarande människor som lever på mindre än 1,95 US-dollar per dag. Men hur ska vi nå dit?

Att utrota extrem fattigdom

Det första av målen i Agenda 2030, FN:s globala mål, är att få bort fattigdomen.

FN medger att uppgiften med att avskaffa alla former och dimensioner av fattigdom, inklusive extrem fattigdom är den största globala utmaningen, men menar att den är en nödvändig förutsättning för hållbar utveckling.

I det arbetet är de praktiska insatserna avgörande.

Vi vet att lösningarna är fred, skolor, allmän sjukvård, el, rent vatten, preventivmedel och mikrokrediter för att få igång marknadskrafterna. Varför är det då så svårt?

Under de senaste 20 åren har andelen människor som lever i extrem fattigdom i världen ...?


Källa:Gapminder
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det finns alltid något man kan bidra med. Det farligaste är likgiltigheten.― Jan Eliasson, ordförande för FN:s generalförsamling 2005-2006.

En stor del av världens fattiga är barn

Fattigdom handlar om så mycket mer än brist på pengar. Det handlar till exempel om att vara undernärd, att inte få gå i skolan, att inte ha tillgång till hälso- och sjukvård och inte ha inflytande över sitt eget liv och framtid.

Att bli sjuk av förorenat vatten, att vara hemlös och maktlös. Varje dag berövas miljontals barn på åtminstone en av de grundläggande rättigheter som de behöver för att överleva, utvecklas och må bra. Fortfarande i dag lever cirka 800 miljoner människor under usla livsvillor.

Man brukar tala om multidimensionell fattigdom. Särskilt utsatta är kvinnor och flickor. Det är också viktigt att alla länder inkluderas, eftersom det finns fattiga människor även i rika och medelinkomstländer.

Fattigdom omfattar fler dimensioner än den ekonomiska. Fattigdom innebär bland annat även brist på frihet, makt, inflytande, hälsa, utbildning och fysisk säkerhet.

Barn som lever i fattigdom riskerar att hamna i en negativ spiral som varar livet ut

När det handlar om fattigdom bland barn är det extra viktigt att tänka längre än låg inkomst eller låga nivåer av konsumtion.
För barn är fattigdom förhållanden som hämmar deras fysiska, intellektuella och känslomässiga utveckling.

Vuxna personer kan drabbas av fattigdom under en period av sitt liv utan att konsekvenserna blir lika förödande.
Men barn får sällan en andra chans till en hälsosam start i livet eller till grundutbildning. Därför leder fattigdom under barndomen många gånger till fattigdom även i vuxen ålder.

Eftersom fattigdom ofta förs vidare från generation till generation är fattigdom för barn inte bara ett problem för det enskilda barnet. Det befäster och förvärrar också samhällsproblem, sociala och ekonomiska ojämlikheter.

Det enda sättet att bryta en negativ fattigdomstrend är att börja med att bekämpa fattigdomen bland barn.

Källa:
Unicef

Irakiska kvinnor bär kärl med vatten i närheten av al-Fudheliyah, i östra irak. UNICEF ber om pengar för att hjälpa irakiska barn.
Sedan kriget började har nästan 15 procent eller cirka 4 miljoner av irakierna - av vilka hälften är barn flytt från sina hem.
Bild: EPA/ALI ABBAS

Orsakerna bakom fattigdom

Orsakerna till fattigdom är minst lika komplexa som konsekvenserna av fattigdom och de går att hitta på både lokal, nationell och internationell nivå.

I de allra fattigaste låginkomstländerna finns ändå gemensamma mönster. Länderna karakteriseras ofta av hög arbetslöshet och låga löner.
De har en stor informell sektor och låga skatteintäkter, utbredd korruption, otillräckliga offentliga investeringar, en liten industrisektor och underutvecklad infrastruktur.
Många låginkomstländer är beroende av import för sin livsmedelsförsörjning och export av en eller ett fåtal råvaror.
Ett annat ekonomiskt hinder är höga utlandsskulder.
Dessutom har många av länderna plågats eller plågas av krig som fördröjt och fördröjer deras ekonomiska tillväxt och därmed också utbyggnaden av välfärdssystem.

En historisk förklaring till dagens ojämlika handelsrelationer är att de flesta låginkomstländer har varit kolonier.
Medan dåtidens kolonialmakter utvecklade sina lönsamma industrier med hjälp av råvaror från de koloniserade länderna på 1800- och 1900-talet blev kolonierna exploaterade och hamnade på efterkälken.
Men idag har flera tidigare kolonier, som Brasilien, Indien, Indonesien och Sydafrika, en snabbare ekonomisk tillväxt än de flesta av 1900-talets ekonomiska stormakter.

Källa:
Unicef

Världen är inte tvådelad, som vi ofta tror. Det är en världsbild från 1960-talet.

Sedan dess har världen förändrats helt. I dag är de flesta familjer små, och dödsfall bland barn sällsynta i de flesta länder, inklusive Kina och Indien. Åttiofem procent av befolkningen befinner sig i den grupp vi förr kallade i-länderna.

Var bor majoriteten av världens befolkning?


Källa:Gapminder
Av världens barn har 80 procent i dag vaccinerats mot någon form av sjukdom vid redan ett års ålder.

Medellivslängden i låginkomstländerna är i dag 62 år. De flesta har tillräckligt med mat, de flesta har tillgång till rent vatten, de flesta barn är vaccinerade och de flesta flickor går ut grundskolan.

Det finns bara några få länder i världen – extremfall som Afghanistan eller Sydsudan – där färre är 20 procent av flickorna går ut grundskolan. På sin höjd två procent av världens flickor bor i sådana länder.

Föreställningen om en tvådelad värld där de flesta sitter fast i misär, berövade på allt, är ett fantasifoster. Helt enkelt fel.― Hans Rosling i Factfullness

Här kan du göra ett test för att se vad du vet eller tror dig veta om utvecklingen och situationen i dagens värld!

Människor i en båt vid ett slumområde I Bangladesh.
Copyright: Yle/Johnny Sjöblom

Sammanfattningsvis är låginkomstländerna mer utvecklade än folk i allmänhet tror och långt färre människor bor där.

Utvecklingen i världen skiljer sig mellan och inom olika regioner och länder – ibland kan det till och med vara stor skillnad inom ett och samma kvarter.

Fyra inkomstnivåer i stället för två

Det är mer sanningsenligt att dela in inkomsterna i fyra olika nivåer. De flesta människorna i världen lever på båda de mellersta inkomstnivåerna, där de mest grundläggande behoven är tillgodosedda.

Världens befolkning indelas i fyra inkomstnivåer
Världens befolkning indelas i fyra inkomstnivåer Bild: Varje kakbit representerar en miljard människor och diagrammet visar hur världens 7 miljarder människor fördelar sig på fyra nivåer definierade efter inkomst i dollar om dagen.Källa: Gapminder

Hans Roslings fond Gapminder ville visa inkomstfördelningen i projektet Dollar street.

De skickade ut fotografer till 300 familjer i över 50 olika länder. Deras foton visar hur människor äter, sover, borstar tänderna och lagar mat. De visar vad deras hem är gjorda av, hur de värmer och lyser upp sina hem.

Du kan med egna ögon se hur olika familjer lever i olika länder. Du kan jämföra olika familjers situation runtom i världen och se att vi faktiskt är mer lika än vi tror.

Ta en promenad på Dollar street och du börjar förstå att det är inkomst, inte religion eller land, som främst avgör människors vardag.

Tre barn står i en dörröppning till ett betonghus i Abobo, Elfenbenskusten.
Bild: Yle/Daniel Olin

Eeva Furman är chef på Finlands miljöcentral. Hon berättar att man inte alltid kan gå rakt på sak, om det i något land finns svåra politiska missförhållanden som exempelvis kvinnors och flickors låga ställning.

Då kan man kanske inte börja med att diskutera just det ärendet utan får börja med att ta upp mer neutrala ämnen för att etablera en kontakt. Det kan då handla t.ex. om miljö- och naturfrågor.

Olika projekt är på gång på gräsrotsnivå, runt om i världen, där man engagerar de lokala människorna. De är de verkliga experterna på sin egen situation och har också tankar och idéer kring hur man kan påverka och förändra olika missförhållanden.

Ett exempel Eeva Furman berättar om, är ett projekt på Västbanken där palestinska kvinnor får stöd av varandra samt av israeliska kvinnor. Projektet kan handla om att bygga små företag, driva en grön skola eller ett daghem, eller utveckla kompostering hemma.

Delmål för mål 1 att avskaffa fattigdom

Delmål för mål 1 att avskaffa fattigdom

Mål 1.1 Senast 2030 avskaffa den extrema fattigdomen för alla människor överallt. Med extrem fattigdom avses för närvarande människor som lever på mindre än 1,25 US-dollar per dag.

Enligt delmål 1.1 ska antalet människor som fortfarande lever i extrem fattigdom ner från dagens cirka 700 miljoner till noll år 2030.

1.2 Till 2030 minst halvera den andel män, kvinnor och barn i alla åldrar som lever i någon form av fattigdom enligt nationella definitioner.

1.3 Införa nationellt lämpliga system och åtgärder för socialt skydd för alla, inklusive grundskydd, och senast 2030 säkerställa att de omfattar en väsentlig andel av de fattiga och de utsatta.

1.4 Senast 2030 säkerställa att alla män och kvinnor, i synnerhet de fattiga och de utsatta, har lika rätt till ekonomiska resurser, tillgång till grundläggande tjänster, möjlighet att äga och kontrollera mark och andra former av egendom samt tillgång till arv, naturresurser, lämplig ny teknik och finansiella tjänster, inklusive mikrokrediter.

1.5 Till 2030 bygga upp motståndskraften hos de fattiga och människor i utsatta situationer och minska deras utsatthet och sårbarhet för extrema klimatrelaterade händelser och andra ekonomiska, sociala och miljömässiga chocker och katastrofer.

1.a Säkra en betydande resursmobilisering från en mängd olika källor, inklusive genom ökat utvecklingssamarbete, i syfte att ge utvecklingsländerna, i synnerhet de minst utvecklade länderna, tillräckliga och förutsebara medel för att genomföra program och politik för att avskaffa all form av fattigdom.

1.b Upprätta sunda policy-ramverk på nationell, regional och internationell nivå på grundval av utvecklingsstrategier som stödjer de fattiga och tar hänsyn till jämställdhetsaspekter, för att stödja ökade investeringar i åtgärder för att avskaffa fattigdom.

Källa:
globalamalen.se

Extrem fattigdom har minskat med 70 procent

Under de senaste tjugo åren har andelen av världens befolkning som lever i extrem fattigdom halverats. Det är en av de viktigaste förändringarna i världen i vår närhistoria.

En miljard människor har lyfts ur extrem fattigdom det senaste kvartsseklet. Detta är en seger av stora mått som visar att förändring är möjlig.― Hans Rosling i Factfullness

I centrala och södra Asien har andelen extremt fattiga minskat från 34,7 till ca 14,4 procent mellan år 1999-2013. Det stämmer också ganska väl överens med utvecklingen på hela jorden.

För att fler människor ska kunna ta sig ur extrem fattigdom krävs att de får en lön som matchar arbetsinsatsen och att världen jobbar hårt för tillgång till vård, utbildning och vatten.

M-KOPA gör solpaneler för kenianerna. Trots elledningar som syns på bilden finns det ingen allmän tillgång till elektricitet.
Bild:Yle/Toni Määttä

Det finns tre stora trender i världen som alla borde känna till: ökningen av världens befolkning har stabiliserat sig, den extrema fattigdomen minskar och medellivslängden ökar.
I Idag befinner sig det stora flertalet av världens befolkning någonstans kring mitten av inkomstskalan. De tillhör inte riktigt det vi menar med medelklassen, men de lever inte i extrem fattigdom.

Tillgången till utbildning har ökat avsevärt för både pojkar och flickor. Den moderna informationstekniken kan hjälpa till att påskynda det mänskliga framåtskridandet, överbrygga den digitala klyftan och utveckla kunskapssamhällen.

Ingenstans är det helt hopplöst, inte ens i Afrika

Den totala fattigdomen har alltså halverats på de senaste tjugo åren. Så varför skulle de då inte var möjligt att fortsätta en sådan positiv utveckling?

Det postkoloniala Afrikas politik har i hög grad präglats av diktatur, statskupper och brist på mänskliga rättigheter. Nationerna i Afrika har ofta visat sig vara instabila stater som efter självständigheten hemsökts av korruption, våldsamma statskupper, despotism och militärdiktaturer.

Den Nigerianska armén patrullerar i Chibok, Borneo State i nordöstra Nigeria i Mars 2015.
Enligt rapporter utförde Boko Haram självmordsattacker i två butiker och på en busstation.
I attackerna dog 54 personer och 143 blev allvarligt skadade i staden Maiduguri i nordöstra Nigeria.
Bild: EPA/Henry Ikechukwu

Korruption och havererade politiska program har lett till utbredd undernäring och undermålig infrastruktur som orsakar alltjämt orsakar brist på mat och rent vatten.

Genom påtryckningar från till exempel Internationella valutafonden (IMF) har många afrikanska stater lyckats vända en nedåtgående ekonomisk spiral som varat i flera decennier till en positiv tillväxt.

Att utbilda ungdomar och erbjuda alternativ till kriminalitet

FN:s United Nations Development Program (UNDP) har på gång projekt på olika nivåer för att minska på fattigdomen och öka på sysselsättning och också för att bygga upp en välfungerande infrastruktur.

I Somalia, som är ett av världens fattigaste länder, finansierade UNDP ett projekt som hade som mål att stabilisera samhällen genom att både socialt och ekonomiskt integrera sårbara ungdomar.

Projektet resulterade konkret i att man kunde utbilda 300 ungdomar varav 40 procent var kvinnor.
De fick fredsfostran, fick lära sig sociala färdigheter och man kunde på så sätt uppnå större jämställdhet.

Man delade ut ekonomiskt bistånd till 2300 ungdomar varav minst 40 procent var kvinnor och man bistod med utbildning.
Genom att bevilja mikrolån för att införskaffa basredskap och utrustning.

Ett annat projekt var att erbjuda alternativt levebröd till piratismen som är vanlig vid Somalias kust genom att rehabilitera ungdomar och skapa nya arbetsplatser.
Man genomförde också anti-piratism kampanjer i särskilt drabbade områden.

Att stärka motståndskraften mot katastrofer

Det internationella katastrofarbetet syftar till att lindra den akuta nöden, men man arbetar också förebyggande och med grundorsakerna till fattigdom och hunger.

Det humanitära arbetet som pågår utgår också från insatser för att minska risken för framtida katastrofer genom att främja lokalsamhällens motståndskraft och återhämtning efter en katastrof.

Det här kan konkret handla om utdelning av utsäde, boskap och redskap för att kunna börja odla mat efter en torka, eller plantering av träd och buskar för att stoppa vattenflöden.

När humanitära katastrofer inträffar drabbas dem som redan lever i fattigdom hårdast.

Det offentliga utvecklingssamarbetet spelar fortfarande en viktig roll, särskilt när det gäller att stödja de minst utvecklade länderna, men också där kommer finansieringen från flera olika källor. Det är viktigt att stärka ländernas egna resurser.

UNDP och den Europeiska Unionen finansierade exempelvis ett projekt i Albanien med att bygga upp en fungerande infrastruktur. Man byggde upp en 16 km lång fördämning, kanaler och dräneringsinstallationer.

Stärka människor att leda sin egen utveckling

Ett sätt att få människor att hjälpa varandra är att stärka deras möjligheter att organisera sig, för att kunna dela erfarenheter och kräva ansvar från myndigheter. Konkret kan det exempelvis handla om självhjälpsgrupper, mikrofinansiering och riktat jämställdhetsarbete.

Mikrofinansiering kan betyda små lån som beviljas för att köpa arbetsredskap eller för att starta upp någon verksamhet. Lånet är ett verkligt lån som betalas tillbaka när verksamheten blir inkomstbringande.

Grupper med elever undervisas på en gårdsplan i Afghanistan. Flickor och pojkar skilt för sig.
Bild: Yle/Lennart Berggren

Vi måste minska klyftorna och bygga broar för att ena människor runt dessa gemensamma mål. Gemenskap är vårt ledord. Vår framtid hänger på det.― António Guterres, FN:s generalsekreterare.

Det finns flera faktorer som leder till fattigdom, och därför flera sätt att motverka fattigdom. Mat, utbildning, sjukvård och tillgång till rent vatten är några av de faktorer som ger människor förutsättningar att styra sin framtid.

Målen om att utrota fattigdom och hunger hör starkt ihop med varandra och är nära sammankopplade med flera av de andra målen i Agenda 2030.

FN medger att uppgiften med att avskaffa alla former och dimensioner av fattigdom, inklusive extrem fattigdom är den största globala utmaningen, men den är en nödvändig förutsättning för hållbar utveckling.

I det arbetet är de praktiska insatserna avgörande.

Hållbarhetsmål 2 för Agenda 2030 fokuserar på hunger och tillgång till mat och frågor kring varför maten som finns inte når fram till alla.

Källor:
Addis Abeba Action Agenda
Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling
Gapmind, www.gapminder.org
www.globalamalen.se
Factfullness, Tio knep som hjälper dig att förstå världen
www.globalamalen.se
Kyrkans utlandshjälp
UNDP, strategicplan.undp.org
Exemple på UNDP:s projekt:
Odlingshjälp till kvinnor i Mali
Radiovågor som hjälper i Lao