Hoppa till huvudinnehåll

Närbild av Ultima Thule: Nasas rymdsond fotograferade en uråldrig kollision från solsystemets barndom

Asteroiden 2014 MU69 och New Horizons-rymdsonden.
Konstnärens vision av mötet mellan New Horizons och 2014 MU69. Asteroiden 2014 MU69 och New Horizons-rymdsonden. 2014 MU69,Nasa

Alla som någon gång har försökt fotografera en liten, mörk sten i yttre rymden, på 6,6 miljarder kilometers avstånd från jorden, med en fjärrstyrd kamera som rör sig med nästan 58 000 kilometer i timmen, vet att det inte är helt lätt.

Å andra sidan är det ingen annan än Nasa som har försökt sig på det. Och nu är det bevisat att Nasa klarar av det, i och med att dess rymdsond New Horizons levererat sina första bilder av asteroiden 2014 MU69, också kallad Ultima Thule.

Asteroiden 2014 MU69
Det första färgfotot av MU69. Asteroiden 2014 MU69 Bild: Nasa asteroider,2014 MU69

MU69, som upptäcktes 2014 med hjälp av rymdteleskopet Hubble, är en så kallad transneptunsk asteroid, långt ute på solsystemets mörka bakgård. Närmare bestämt i Kuiperbältet, den svärm av stenbråte som omger solen långt ute bortom Neptunus omloppsbana.

Solsystemets byggnadsmaterial

Det har beräknats att det finns åtminstone 70 000 transneptunska objekt med en diameter större än 100 kilometer i Kuiperbältet. MU69 är mindre än så, den mäter omkring 31 kilometer i längd.

Bråtet ute i Kuiperbältet är för övrigt inte vilket bråte som helst, det är byggnadsmaterial som blev över då planeterna bildades för omkring 4,6 miljarder år sedan.

MU69 är nu officiellt det avlägsnaste objekt som någonsin har studerats på nära håll av människan, eller av rymdsonderna, människans mekaniska sändebud.

- Vi tror att det vi ser på kan vara det primitivaste objekt som någonsin har beskådats av någon rymdfarkost. Kanske rentav ett av de primitivaste objekten som existerar i hela solsystemet, säger Jeff Moore, chef för New Horizons geofysikteam i ett pressmeddelande.

"En historisk bedrift"

Rymdsonden som förevigade asteroiden MU69 på nyårsdagen är som sagt Nasas New Horizons. I juli 2015 passerade sonden Pluto och levererade de unika närbilderna av den före detta planeten, nuvarande dvärgplaneten.

- Aldrig förr har något team bakom någon rymdfarkost spårat en så liten himlakropp, i en så hög hastighet, så långt ute i rymdens djup. En historisk bedrift, säger Alan Stern, forskningschef för New Horizons-projektet, om MU69-passagen.

Alan Stern från Nasa.
Alan Stern, t.v. Alan Stern från Nasa. Bild: EPA-EFE/JOEL KOWSKY / NASA Nasa,Alan Stern

Bilderna, som New Horizons tog på 27 000 kilometers avstånd, visar tydligt asteroidens speciella form: den består av två sammanfogade klot, vilket har fått vissa att likna den vid en jordnöt eller en snögubbe.

Man kan också likna stenen vid en propeller. Den snurrar till och med som en sådan, ett varv tar ungefär 15 timmar.

Det större av MU69:s två klot har fått smeknamnet ”Ultima” och det mindre kallas ”Thule”, därav det kollektiva smeknamnet Ultima Thule.

Asteroidens smeknamn är lånat från antikens litteratur. Ultima Thule, det ”yttersta Thule”, betecknade ett landområde längst i norr eller väst, långt bortom den kända världens rand. Eventuellt avsågs Skandinavien eller Island.

Kollision i promenadhastighet

Det var inte någon särdeles våldsam kollision då MU69 blev till. De två kloten träffade varandra ungefär med promenadhastighet, enligt Nasas beräkningar. Men det räckte hur som helst till för att göra dem oskiljbara i mer än fyra och en halv miljarder år.

Det var uttryckligen den här sortens kollisioner mellan kringflygande bråte som ligger bakom det faktum att vi har en planet här, jorden, som vi kan trampa omkring på.

- New Horizons är som en tidsmaskin som transporterar oss till solsystemets tillblivelse. Vi har fått se en ögonblicksbild, frusen i tiden, en bild från tiden då planeterna blev till, konstaterar Jeff Moore.

Att studera MU69 ger med andra ord forskarna en unik chans att lära sig mer om hur det gick till när planeterna bildades.

En asteroid i Kuiperbältet.
Kuiperbältet består av "stenbråte" i solsystemets utkant, som blev över då planeterna bildades. En asteroid i Kuiperbältet. Bild: NASA/ESA Kuiperbältet,asteroider

Bilden skärps efterhand

Bilderna av MU69 avslöjar också dess röda färg, samma nyans som återfinns bland annat på Pluto och dess måne Charon. Det är sannolikt den djupa rymdens kosmiska strålning som har gett Kuiperbältets objekt sin röda kulör.

Bilden av den röda rymd-snögubben MU69 kommer att bli tydligare och skarpare under de kommande veckorna och månaderna, då mer data från New Horizons når jorden.

Bilderna som vi hittills fått se har en maximal resolution på omkring 140 meter per pixel, men som bäst kommer vi att kunna urskilja asteroidens detaljer med en resolution på 35 meter per pixel.

Rymdsonden New Horizons stannar inte upp och vilar på lagrarna. Den pilar på utåt genom Kuiperbältet, med sin hisnande hastighet på nästan 58 000 kilometer i timmen.

Illustration av sonden New Horizons med Plutos största måne Charon i bakgrunden.
Konstnärens vision av New Horizons vid Pluto. Illustration av sonden New Horizons med Plutos största måne Charon i bakgrunden. Bild: EPA/NASA (JHUAPL/SwRI) HANDOUT new horizons

New Horizon är därmed därmed mer än tio gånger kvickare än det snabbaste flygplanet någonsin, Lockheed SR-71 Blackbird, som hade en maxhastighet på drygt 4 000 kilometer i timmen.

Flera upptäckter för New Horizons?

New Horizons uppdrag sträcker sig officiellt till år 2021, men sonden kommer att fortsätta sända ännu länge efter det. Dess radioisotopgeneratorer beräknas ha elström kvar för ytterligare 15 till 20 år.

Det är i det här skedet oklart om Nasa kommer att försöka styra sonden till ännu en passage förbi ett ännu mer avlägset Kuiperobjekt. Men forskarna på Nasa säger att de åtminstone överväger att ansöka om finansiering för det ändamålet.

Hur som helst, så här långt kan man lugnt säga att strongt jobbat, Nasa och New Horizons!

Vetamix

Nyligen publicerat - Vetamix