Hoppa till huvudinnehåll

Vad innebär den nya namnlagen?

Namnforskare Maria Vidberg
Namnvårdare Maria Vidberg Namnforskare Maria Vidberg Bild: Marcus Rosenlund namn,Namnskick,namnforskning

Från och med början av 2019 har Finland en ny namnlag. Vi frågar Maria Vidberg, namnvårdare vid Institutet för de inhemska språken, om vad lagen innebär i praktiken.

Maria Vidberg, vad är den största skillnaden mellan den tidigare namnlagen och den nya?

- På ett allmänt plan är den största förändringen att lagen nu tydligt skiljer på hur för- och efternamn används. Förnamn ska individualisera. Det finns trender inom namnskicket, namnens popularitet varierar. Efternamn har däremot en grupperade, kollektiv funktion - de binder sin bärare till en viss släkt eller familj. I och med den nya lagen blir skillnaden tydligare.

Så namnlagen ska följa med sin tid, den ska vara modern?

- Ja. Det behövs för att den praktiska tillämpningen ska fungera.

Finns det andra orsaker till att en lagändring behövdes?

- Det är väl den allmänna samhällsutvecklingen. Familjeförhållandena förändras, folk vill ha mer individuella namn. Och invandringen har varit stor. Det syns också i namnskicket.

Skyddade efternamn förblir skyddade

Du har suttit med i arbetsgruppen som utarbetade lagen. Hur gick ni till väga? Berätta om processen!

- Justitieministeriet kallade samman en arbetsgrupp, med representanter från ministeriet, Helsingfors universitet, magistraterna och Befolkningsregistercentralen. Och dessutom två namnvårdare från Institutet för de inhemska språken. Vi gick igenom den gamla lagen. Vi gjorde enkäter i vissa frågor och beaktade svaren. Vi jämförde också med lagstiftningen i Norden och övriga Europa.

- Det var ett konstruktivt och bra samarbete. Alla var eniga om att processen skulle bli enklare och valfriheten större. Och för oss på Språkinstitutet var det viktiga bevarandet av släktnamnsskyddet - eller efternamnsskyddet, som det heter i den nya lagen. Man får inte ta i bruk ett efternamn som någon annan redan bär, om man inte har någon anknytning till det.

En stor nyhet är att man nu kan ge ett barn fyra namn, i stället för tre som tidigare. Varför uppfattas det här som viktigt?

- Det finns redan nu många människor i Finland som har fyra förnamn. Ofta har de anknytning till en annan kultur där det är möjligt. Den nya lagen gör det möjligt för alla, den behandlar alla jämlikt.

Varumärken fortsatt olämpliga som namn

Förr var regeln att kvinnan tog sin äkta mans efternamn. Det skedde nästan automatiskt. Hur är trenden nu?

- Någonstans har jag läst att två av tre kvinnor som gifter sig med en man tar hans efternamn. Men andelen par där båda behåller sina namn ökar. Den nya lagen utgår faktiskt från det. Om ett par i stället vill använda någondera partens namn gemensamt, eller också ta dubbla efternamn eller ett helt nytt namn - då krävs en speciell åtgärd.

Det här att bilda helt nya namn är väl inte så vanligt. Vad finns det för gränser för nya namn?

- Det finns vissa ramar. Man får inte använda ett varumärke som efternamn, till exempel. Och namnet får inte heller väcka anstöt eller vara olämpligt på något vis. Men om det finns ett vanligt ord som man gillar och som faller inom namnskickets ramar, till exempel "höstlöv", kan man ta det som släktnamn.

- Och ett par kan ta en del från vardera efternamnet och kombinera dem. Jag har inga siffror, men det lär inte vara alldeles ovanligt.

- Som nybildade efternamn räknas också sådana som tidigare varit i bruk, men som inte längre bärs av någon.

Namnbyte för ny gemenskap

Finns det någon automatik när det gäller vilket efternamn barnen får?

- Jag tror det fortfarande är så att barnen får mammans efternamn om föräldrarna inte är gifta. Om föräldrarna har gemensamt efternamn går det vidare till barnen. Det är också möjligt att föräldrarna behåller sina respektive namn men ger barnen en efternamnskombination, med bindestreck eller utan.

Vad är orsakerna, tror du, att folk vill byta namn?

- Ofta vill man ta ett efternamn som någon i en tidigare generation i släkten burit, och på så vis skapa namngemenskap med personen. Eller också vill man helt lösgöra sig från sitt tidigare namn och den namnidentitet man har.

- I äktenskap kan det hända att man vill ha en helt ny namnidentitet för den nya familjen. Man vill kanske skapa en namngemenskap enbart med sin partner.

Vad finns det för begränsningar när det gäller förnamn?

- För förnamn finns både absoluta krav, och sådana krav som efter prövning kan godkännas. Absoluta krav är att namnet inte får väcka anstöt eller vara olämpligt eller medföra olägenheter. Det är strängare regler för vad ett barn får heta, i jämförelse med vuxna.

- Ett namn ska också till form, innehåll och skrivsätt se ut på ett visst sätt. Det ska följa skrivreglerna. Förnamn ska bestå av minst två tecken, av vilka det ena ska vara en vokal.

"Namnkulturen ändras långsamt"

Det nya året är bara några dagar gammalt. Man kan inte ännu dra slutsatser om hur många som kommer att dra nytta av den nya namnlagen. Men vad tror du själv? Tror du det kommer att bli rusning?

- Ja, det vore faktiskt intressant att veta om magistraterna redan tagit emot namnändringsförslag. Det finns alltid människor som måste få testa en ny lag, säkert vill någon pröva hur det är att ha fyra förnamn och två efternamn. Jag kan också tänka mig att det finns vissa familjer som vill ta dubbla efternamn.

- Men namnkulturen ändras ändå ganska långsamt, speciellt vad gäller efternamn. Jag tror att folket väljer att avvakta och se. I det långa loppet sker kanske en ändring.

Det är ändå ganska mycket som blir möjligt nu!

- Ja, det är det som är meningen. Namnlagen ska vara friare, det ska bli lättare att välja nya namn, och byråkratin ska minska. Till exempel befolkningsregistercentralen förbereder sig på att kunna ta emot elektroniska anmälningar om namn - i okomplicerade fall.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje