Hoppa till huvudinnehåll

Anders Blomberg blev rädd för det han själv predikade - han var pastor, men det eviga livet lockade inte alls

Anders Blomberg pratar
Som pastor kunde Anders Blomberg inte förstå sina egna församlingsmedlemmar då de tycktes gilla hans predikningar. Hur kunde de se tjusningen i domedagen, Jesu återkomst och ett evigt liv? Anders Blomberg pratar Bild: Yle/Matti Palmu Himlaliv (Tv),pastor

Anders Blomberg har alltid haft problem med rättstavning, men äger ändå elvatusen böcker.

Han har alltid varit blyg och haft problem med stora folksamlingar, men valde ändå att bli pastor.

Han blev dessutom en frikyrkopastor som ofta hade svårt med det han predikade, då varken domedagen, Jesus återkomst eller ett evigt liv är saker som han själv vill vara med om.

Själv tror Anders Blomberg att alla de här motsättningarna i hans liv har med erövring att göra. Att det finns en glädje och en utmaning i att erövra något som man inte riktigt kan. Åtminstone i början.

Därför är Anders numera en hängiven läsare, med en egen biblioteksbyggnad på gården. Stora folksamlingar kan han också hantera.

Men pastorsrollen gav han ändå upp till sist, för i den blev utmaningen alltför stor.

Eller hur erövrar man det eviga livet, speciellt när man inte själv vill ha det?

anders blomberg tänker
När allting rasat samman, vem kan då bygga upp igen? När allt är förgängligt, vem kan då säga vad som är beständigt? När själen är trött, hur ska den då få vila? När livsbågen spänts för hårt, hur ska den då finna rätt läge? När allting har tystnat, dött, hur ska det då få liv igen? (Ur dikt av Anders Blomberg.) anders blomberg tänker Bild: Yle/Matti Palmu himlen,döden

Till först var det predikningarna varje söndag som var tuffa.

- Ingen pastor har en sådan andlig omsättning att den kan leverera något nytt och fräscht precis varenda söndag, säger Anders som snart började tycka att det var söndag jämt.

Sedan märkte han det där problemet med innehållet. Anders kunde inte förstå sina egna församlingsmedlemmar till sist, då de verkade tycka om det han sade.

- Vissa jublar ju och säger Ja, Jesus, kom snart. Och hur kan de tänka så? undrar Anders.

- Var ser de tjusningen i domedagen och att leva för evigt? Det finns ju ingenting i mig som skulle vilja vara med om det. Absolut inte.

När han tänker efter hade han inte ens velat bli född.

- Det är ju orättvist att man inte själv får vara med och välja den saken.

- Men nu är jag född, och enligt tron jag har så kommer jag att finnas för evigt också. Jag kommer inte ur det här, och får hantera det på något sätt.

Anders Blomberg skrattar
När jag mådde som sämst tappade jag språket, berättar Anders. Jag hade svårt att hitta ord och en vän till mig sa också att min röst lät annorlunda. Men att umgås med kompisar var ändå vägen ut ur det svåraste. Biblarna, däremot, låste jag in i ett skåp. Anders Blomberg skrattar Bild: Yle/Matti Palmu Himlaliv (Tv),tro,tvivel,pastor,frikyrkor,depression,familj,evighet,tid,rötter,släktforskning

I skräcken för evigheten har det effektiva botemedlet varit att bekanta sig med rötterna, och Anders har ett gäng med kompisar som känt honom sedan de alla var tonåringar.

De fortsatte att ses i Anders bibliotek varannan torsdag, också när han mådde som sämst.

Han hade sagt upp sig från arbetet som pastor och saknade riktning i livet. Egentligen ville han bara isolera sig, men med vännerna gick det ändå att umgås.

- Jag visste att de inte skulle börja pressa mig till något eller börja tycka några dumheter. Man är där man är och så är det bara.

Men tanke på rötterna har Anders nu också köpt tillbaka det hus som hans farfar byggde långt innan Anders föddes.

Anders Blomberg pratar i
Det handlar om fäderna före mig, säger Anders. Nu är det jag som renoverar min farfars gamla hus. Hans historia är också min historia. Allt flätas in i varann. Anders Blomberg pratar i Bild: Yle/Matti Palmu Himlaliv (Tv),renovering

I den lilla byn kring huset cirkulerar också de historier om Anders farmor och farfar, som han hittills har missat. Bland annat har han fått veta att hans farfar föddes ute i skogen, i en berghäll, mitt i vintern.

- Han var oäkting och prästen i byn hade kört ut hans gravida mamma.

Anders träffade sin farfar som barn och minns ännu hur han doftade. Men sin farmor Ellen träffade han aldrig och nu har han fått höra att också hon var oäkting.

- Ellens biologiska mamma jobbade på en tygfabrik där väl direktören gjorde henne havande, berättar Anders. Och efter förlossningen adopterades Ellen bort.

I det gamla huset har Anders hittat flera ägodelar som tillhörde Ellen och som har legat helt orörda genom tiderna, tills nu.

- Jag är så nyfiken på henne. Vem var hon?

Anders jämför gåtan kring Ellen med gåtan kring Jesus, som han ännu, trots alls, inte har släppt.

En klocka ligger på golvet
Man kan säga vad man vill, säger Anders. Men jag hittar ingenting annat än min tro som skulle kunna vara hopp heller. En klocka ligger på golvet Bild: Yle/Matti Palmu Himlaliv,klocka,tid,Liv

Nu jobbar Anders som vikarierande diakon i den lutherska kyrkan.

- Och det är klart att jag undrar ibland. Att hur hamnade jag här nu då?

- Men allting är ju lite av ett sökande.

Se Anders Blomberg i Himlaliv: "Pastorn som var rädd för det eviga livet", måndagen den 7 januari klockan 18.30 i Yle Teema Fem eller på Arenan:

Läs också

Tro

Nyligen publicerat - Tro