Hoppa till huvudinnehåll

Filmrecension: Okänd mästare – visuellt vackert om konstaffärer och ödmjukhet

Konsthandlaren Olavi undersöker en av sina tavlor.
Konsthandlaren Olavi (Heikki Nousiainen) anar att han håller i ett litet mästerverk. Konsthandlaren Olavi undersöker en av sina tavlor. Bild: Cata Portin Heikki Nousiainen,okänd mästare

Regissören Klaus Härös nya film Tuntematon mestari / Okänd mästare handlar om en splittrad familj, en hemlighetsfull tavla och en andra chans.

Olavi Launio (Heikki Nousiainen) är en konsthandlare som börjat tänka på refrängen. Han är trött och butiken sliten. Affärerna är inte heller vad de en gång var.

Olavi är också lite av en envis ensamvarg och inte särskilt bra på att kommunicera. Kontakten till dottern Lea (Pirjo Lonka) och hennes tonåriga son Otto (Amos Brotherus) är bruten.

Men så ringer Lea för att be Olavi om en tjänst. Kunde han tänka sig att ta Otto som prao-elev några dagar?

Olavi lyssnar på telefonsvararen men lyfter aldrig telefonen för att ringa tillbaka.

Ungefär samtidigt går Olavi på en konstvisning och hans blick faller av en slump på en liten tavla med ett porträtt av en man.

Tavlan är osignerad och i försäljningsbroschyren står det ”okänd mästare”. Men Olavi känner instinktivt att det är nåt speciellt med tavlan.

Olavi i samspråk med konstkollegan Patu i höstligt Helsingfors.
Olavi (Heikki Nousiainen) och hans trogna vän galleristen Patu (Pertti Sveholm) Olavi i samspråk med konstkollegan Patu i höstligt Helsingfors. Bild: Cata Portin Heikki Nousiainen,Pertti Sveholm,tuntematon mestari

Nu tänds en gnista hos Olavi. Att en sista gång få göra en riktigt god affär. Affären som inte bara ger ekonomisk trygghet utan framför allt de andra konsthandlarnas respekt.

Men hur få ihop pengar för att köpa tavlan? Och hur skall han bevisa att den osignerade tavlan faktiskt är målad av en världsberömd konstnär?

På ålderns höst är tiden knapp

I Okänd mästare eller Tuntematon mestari ser Olavi på konst och tänker pengar. Han drömmer om respekt men beter sig illa mot sin egen dotter. Han vill lösa gåtan kring den mystiska tavlan men har svårt att be om hjälp.

Olavi har haft sin tavelhandel. Mer har det inte funnits tid eller plats för.

Men nu håller tiden på att ta slut. Både när det gäller att göra affärer och att återknyta kontakter.

För att ytterligare understryka att tiden är knapp utspelar sig filmen i ett höstligt Helsingfors med ett varmt kvällsljus som inramning.

Olavi (Heikki Nousiainen) och Lea (Pirjo Lonka) promenerar tillsammans i en höstlig park.
Olavi (Heikki Nousiainen) och dottern Lea (Pirjo Lonka) försöker hitta tillbaka till varandra. Olavi (Heikki Nousiainen) och Lea (Pirjo Lonka) promenerar tillsammans i en höstlig park. Bild: Cata Portin Heikki Nousiainen,Pirjo Lonka,okänd mästare

Mästare på känslor

Härö kan det visuella och har alltid varit en mästare på känslor. Tillsammans med fotografen Tuomo Hutri och manusförfattaren Anna Heinämaa (som båda även jobbade med Härö i hans förra film Fäktaren / Miekkailija, 2015) gör Härö nu också sin första film som utspelar sig i nutid.

I ett rofyllt tempo tecknas porträttet av en gammal man som inte alltid är så lätt att gilla men som så innerligt gärna vill visa att han ännu kan. Att han ännu har det som krävs för att göra en bra affär.

Frågan är förstås hur man tolkar vad som är en bra affär?

Otto (Amos Brotherus) och Olavi (Heikki Nousiainen) sitter i arkivet och tittar på gamla utställningskataloger.
Otto (Amos Brotherus) och Olavi (Heikki Nousiainen) har startat detektivarbetet. Otto (Amos Brotherus) och Olavi (Heikki Nousiainen) sitter i arkivet och tittar på gamla utställningskataloger. Bild: Cata Portin Amos Brotherus,Heikki Nousiainen,okänd mästare

Det här är kanske inte Härös bästa film. Men det finns något mycket sympatiskt i en film som likt Olavis långsamma steg längs Bulevarden tar tid på sig att berätta och stillsamt låter berättelsen sjunka in.

Det blir en film om ensamhet och girighet, envishet och drömmar men där själva hjärtat i berättelsen handlar om familjens betydelse. En film som i en värld där allting handlar om pengar istället lyfter fram något så ovanligt som ödmjukhet.

Lea (Pirjo Lonka) står med en Kristustavla under armen och ser bekymrad ut.
Lea (Pirjo Lonka) står med en Kristustavla under armen och ser bekymrad ut. Bild: Cata Portin Pirjo Lonka,okänd mästare

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje