Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: Stanley Cup-vinnare, OS-mästare, storstjärnor och ”one game wonders” – så har det gått för guldskyttarna i JVM

Kaapo Kakko gör 3–2 mot USA. Anton Lundell firar bredvid USA-målvakten.
Kaapo Kakko är den senaste att avgöra ett JVM-guld. Kaapo Kakko gör 3–2 mot USA. Anton Lundell firar bredvid USA-målvakten. Bild: AFP / Lehtikuva / Rich Lam Kaapo Kakko

1996 blev junior-VM en turnering med slutspel och en avgörande final. Och en frälsande guldskytt. Många av killarna som gjort det gyllene målet gör eller har gjort fina karriärer i världens bästa hockeyliga. Men inte alla. Här är de 24 guldskyttarna.

Grundtanken är att JVM-stjärnorna har en lysande framtid i NHL. Så är det också oftast, men det är inte alltid de största stjärnorna som gör det största målet.

24 gånger har någon ung man fått vara hjälten som gjort det gyllene målet. Sju killar har fått njuta av den ultimata hjälterollen genom att avgöra i förlängning. Två gånger har guldet avgjorts först på straffar.

Här är samtliga guldskyttar – och hur det gick sen.

1996: Daymond Langkow, Kanada
Den första JVM-turneringen med playoff-format spelades i Boston, USA. Kanada slog Sverige i finalen med 4–1. Officiell guldmålsskytt blev därmed Daymond Langkow, som gjorde 2–0 och dessutom satte ett till i finalen.

Utöver finalmålen sköt Langkow bara en strut i turneringen och hörde inte till de stora namnen, vilket till exempel turneringens skyttekung Jarome Iginla gjorde.

Daymond Langkow gjorde en lång och bra NHL-karriär i fyra olika organisationer åren 1995–2013: 1090 matcher och 672 poäng. Sin bästa säsong spelade han så sent som 2006–2007 för Calgary Flames: 33+44 på 81 matcher.

Daymond Langkow avgjorde JVM-guldet till Kanadas fördel 1996.
Daymond Langkow avgjorde JVM-guldet till Kanadas fördel 1996. Daymond Langkow avgjorde JVM-guldet till Kanadas fördel 1996. NHL,Calgary Flames,Daymond Langkow

1997: Boyd Deveraux, Kanada
Turneringen spelades i Schweiz med Genève som huvudort. Kanada tog sitt femte raka guld och slog USA i finalen med 2–0. Ett USA med bara två brons från tidigare JVM.

Segerskytt var centern Boyd Deveraux som gjorde 1–0 i mitten av andra perioden. Deveraux sköt fyra mål i turneringen – ett av dem var 3–2-segermålet mot Ryssland i semifinalen.

I NHL spelade defensiva centern Deveraux 627 matcher för fyra organisationer mellan 1997 och 2009. Han stod för blygsamma 67+112 i poängväg. 2002 vann han ändå Stanley Cup med Detroit.

1998: Niklas Hagman, Finland
Finalsegern över Ryssland i den nya fina hallen är oförglömlig. Guldyran inledde dessutom en vår då Finland tog brons i den första OS-turneringen med NHL-spelare, och ännu silver i herr-VM.

Hagman blev första spelare att avgöra JVM i förlängning. 13 minuter och 41 sekunder av förlängningsperioden var spelade när ”Nikkes” byxor styrde in pucken som Olli Jokinen slängde mot målet.

Åkstarka vänsterforwarden Niklas Hagman spelade 770 matcher i NHL (147+154 poäng), 138 i KHL och 170 i FM-ligan. Han spelade World Cup-final 2004, OS-final 2006 och vann OS-brons 2010. I VM 2002 valdes han till turneringens bästa forward och in i allstarlaget – trots att Lejonen blev fyra.

Niklas Hagman, Toronto
Niklas Hagman spelade i Toronto Maple Leafs 2008–2010. Niklas Hagman, Toronto Bild: EPA/CJ GUNTHER Niklas Hagman,NHL,toronto

1999: Artem Tjubarov, Ryssland
Lokalbefolkningens besvikelse var grym i Winnipeg då centern Artem Tjubarov gjorde sitt andra mål i finalen. Första målet spräckte finalnollan precis före första periodpausen, det andra kom då fem minuter och sjutton sekunder hade spelats av förlängningen. 3–2 och ridå.

Artem Tjubarov åkte över till NHL och Vancouver inför säsongen 1999–2000. Centern blev något av en hissåkare mellan farmen och Canucks innan han under sina två sista NHL-säsonger (2002–2004) spelade ”uppe” hela tiden. Sammanlagt 228 NHL-matcher och 58 poäng.

Tjubarov spelade 2004–2010 hemma i Ryssland, och var även med i World Cup 2004.

2000: Milan Kraft, Tjeckien
Finalen i Skellefteå mellan regerande mästaren Ryssland och Tjeckien blev en utdragen 0–0-historia. Först i straffläggningen efter fulltid och förlängning blev det nätrassel.

Milan Kraft var den lycklige killen vars straffmål gav Tjeckien (eller Tjeckoslovakien för den delen) nationens första JVM-guld. Kraft valdes till turneringens bästa forward.

Den 193 cm långa och 100 kg tunga centern gjorde 207 NHL-matcher (41+41 poäng) för Pittsburgh Penguins mellan 2001 och 2004. Sen åkte han hem och spelade fram till våren 2013 i Tjeckien.

2001: Vaclav Nedorost, Tjeckien
Tjeckerna tog sitt andra JVM-guld i sträck genom att slå Finland med 2–1 i finalen i Moskva (Juniorlejonen slog Kanada i semifinalen).

Vaclav Nedorost sköt 2–0 vid 22.54 vilket blev segermålet, då Jani Ritas reducering sent i andra perioden inte bäddade för en spurt. Nedorost som gjorde 4+5 på på sju matcher vann guld även året innan.

Centerns karriär fortsätter fortfarande i Plzen i Tjeckien. I NHL spelade Vaclav Nedorost inte mera än 99 matcher (10+10) för Colorado och Florida åren 2001–2004.

2002: Anton Voltjenkov, Ryssland
Den europeiska dominansen fortsatte i JVM som spelades i Pardubice i Tjeckien. Ryssland slog Kanada i en vild final som slutade 5–4 med Anton Voltjenkov som segerskytt knappa sju minuter in i tredje perioden.

Backen Voltjenkov är känd för att täcka skott utan rädsla och tackla hårt – därav smeknamnet ”The A-Train”. Han spelade sammanlagt 696 matcher i NHL för Ottawa, New Jersey och Nashville mellan 2002 och 2015. Senast har han spelat i KHL för Vladivostok.

Förutom JVM-guld var Voltshenkov med om att vinna herrguld 2009 och silver 2002.

2003: Juri Trubatjev, Ryssland
Än en gång fick den kanadensiska hemmapubliken, nu i Halifax, bita i det sura ryska äpplet.

Hemmalaget ledde med 2–1 efter två perioder. I den tredje kom Ryssland först jämsides och till slut var det Juri Trubatjev som vid 51.09 satte slutresultatet 3–2 bakom Marc-Andre Fleury.

Trubatjev som spelat hela sin karriär i Ryssland hör till den exklusiva skaran med två JVM-guld – han var med även 2002.

2004: Patrick O’Sullivan, USA
Helsingfors ishall var scenen när USA äntligen blev juniorvärldsmästare för första gången. ”Eviga tvåan” Kanada (tredje raka silvret) fick vara med om att göra historia.

Zach Parise var turneringens bästa spelare, men guldskytt blev Patrick O’Sullivan. Två mål i tredje perioden av vilka det andra vid 54.58 spikade slutsiffrorna 4–3.

O’Sullivan spelade 334 matcher i NHL mellan 2006 och 2012 utan att göra succé. Som bäst gjorde han 53 poäng på 82 matcher för Los Angeles Kings säsongen 2007–2008. Åtta matcher för HIFK (1+3) i FM-ligan säsongen 2012–2013 blev det sista den skicklige centern uträttade i rinken.

Mest känd är O’Sullivan tyvärr för den grymma hemligheten han gick och bar på i många år. Boken ”Breaking Away” berättar om hur pappan misshandlade honom grovt långt in i tonåren.

2005: Danny Syvret, Kanada
Efter sju turneringar utan guld blev det Lönnlövens tur att festa i Grand Forks i North Dakota. Och när Kanada en gång steg tillbaka på tronen så blev det i utklassningsstil: 6–1 över Ryssland i finalen.

Ryan Getzlaf, Jeff Carter, Patrice Bergeron och Dion Phaneuf nätade alla för kanadensarna, men lagets andra mål – och det officiella guldmålet – sköt Danny Syvret när exakt åtta minuter av finalen var spelade.

Backen Syvret upplevde sin hockeykarriärs största stund i JVM-finalen. NHL-matcher blev det endast 59 stycken med Philadelphia Flyers. Tyska DEL blev ändstationen våren 2017.

2006: Steve Downie, Kanada
På hemmais i Vancouver var Kanada om möjligt ännu mer överlägset än söder om gränsen året innan. Hemmalaget tillät inte ett enda mål i slutspelet. Efter att ha utklassat Finland i semifinalen med 4–0, körde Lönnlöven över Ryssland i finalen med 5–0.

Guldskytt blev högerforwarden Steve Downie som spräckte nollan i första perioden vid tiden 17 minuter och 13 sekunder.

Downie avslutade spelarkarriären 2016 i AHL, men hann med en hyfsad NHL-karriär. 434 matcher (76+120 poäng) blev det för Philadelphia, Tampa, Colorado och Pittsburgh. Som bäst noterade han 22+24 på 79 matcher för Lightning 2009–2010. Downie vann JVM-guld även 2007.

Patrick Kane och Jonathan Toews.
Jonathan Toews har de senaste elva åren bildat Chicagos främsta radarpar tillsammans med Patrick Kane. Patrick Kane och Jonathan Toews. Bild: Rex Features Ltd 2012/All Over Press Jonathan Toews,Patrick Kane

2007: Jonathan Toews, Kanada
Leksand var orten där Jonathan Toews presenterade sig för den internationella ishockeypubliken.

Bland alla guldskyttar i JVM sticker Toews ut som den – tillsvidare – enda verkliga storstjärnan. Chicago Blackhawks NHL-kapten har vunnit tre Stanley Cup-titlar och vunnit Conn Smythe-priset som slutspelets värdefullaste spelare.

Utöver sin NHL-karriär har Toews vunnit två OS-guld, en World Cup, ett herr-VM-guld och två JVM-guld.

Det andra – i Leksand 2007 – säkrade han med 3–0 mot Ryssland i finalen som slutade 4–2. Toews stod för 4+3 på sju matcher och valdes även till turneringens allstarlag.

2008: Matthew Halischuk, Kanada
Kanada vann sitt fjärde raka JVM i tjeckiska Pardubice. Efter Jonathan Toews känns Matthew Halischuk vardaglig som guldskytt, men att göra segerbaljan mot Sverige i finalens förlängning är långt ifrån grå vardag.

Förutom guldmålet sköt Halischuk bara ett mål i turneringen, så vinnarstruten lär ha smakat smultron.

Högeryttern avslutade sin spelarkarriär i Iserlohn i tyska DEL våren 2017. I NHL blev hans lott att åka fram och tillbaka mellan AHL och finrummet. Totalt blev det 280 NHL-matcher och 75 poäng i New Jersey, Nashville och Winnipeg.

2009: Angelo Esposito, Kanada
Vad kan väl smaka bättre än att vara guldskytt i JVM på hemmais inför 20 000 åskådare?

När Kanada körde över Sverige med 5–1 i Ottawa och förlängde guldsviten till fem var Angelo Esposito den unga mannen som vid 24.06 satte hemmalagets andra och vinnande mål.

Esposito (som inte är släkt med Phil och Tony) hade sina ”femton minuter som kändis” i Ottawa. Trots att han blev reserverad av Pittsburgh Penguins som nummer 20 i första rundan spelade han aldrig en enda NHL-match.

2012–2013 gjorde han 29 matcher för Pelicans i FM ligan med 3+4 som facit. Efter det blev det italienska ligan, East Coast Hockey League och näst högsta serienivån i Tjeckien.

NHL-backen John Carlson höjer Stanley Cup-pokalen.
John Carlson vann Stanley Cupen med Washington Capitals våren 2018. NHL-backen John Carlson höjer Stanley Cup-pokalen. Bild: Icon Sportswire / All Over Press John Carlson,ishockey,NHL,Stanley Cup,Washington Capitals

2010: John Carlson, USA
Världens bästa Carlson tog sista steget in i den absoluta världseliten förra säsongen då han var Stanley Cup-vinnaren Washington Capitals överlägset viktigaste och bästa back.

68 poäng på 82 matcher i grundserien och 20 poäng på 24 slutspelsmatcher var också bäst av alla backar i NHL. Och takten fortsätter att bli tätare den här säsongen – i skrivande stund har Carlson noterat 41 poäng på 41 matcher. Han kommer definitivt att vara en Norris-kandidat.

I JVM kom John Carlsons stora ögonblick i Saskatoon, Saskatchewan för nio år sedan. Förlängningsperiodens tidtagning stannade på 4.31 i finalen mellan hemmanationen Kanada och USA när Carlson satte 6–5-målet. Carlson gjorde två mål i finalen och var med i allstarlaget.

2011: Artemi Panarin, Ryssland
JVM-finalen i Buffalo med två mål mot Kanada visade vad Artemi Panarin hade i sig. 4–3-guldmålet är fortfarande Rysslands sista guldmål i JVM.

Panarin blev aldrig reserverad till NHL, vilket betydde att vänsterforwarden spelade fram till slutet av säsongen 2014–2015 i KHL där han dominerade under sin sista säsong i SKA: 62 poäng på 54 matcher.

5+5 på tio matcher i herr-VM samma vår blev Panarins avsked till hockeyn i Europa. Och när han en gång kom till NHL så har han levt upp till alla förväntningar. 278 poäng på 283 matcher för Chicago och numera Columbus Blue Jackets säger det mesta.

Mika Zibanejad spelar i New York Rangers.
Mika Zibanejad spelar i New York Rangers. Mika Zibanejad spelar i New York Rangers. Bild: Icon Sportswire / All Over Press Mika Zibanejad,New York Rangers,NHL

2012: Mika Zibanejad, Sverige
Saddledome i Calgary blev arenan där Sverige äntligen tog guld efter att ha förlorat tre finaler mellan 1996 och 2012.

Mika (finsk mamma) Zibanejad satte in matchens enda mål. Det efter att Ryssland och Juniorkronorna hade hållit på i fulla 60 minuter och ännu halva förlängningsperioden därtill. Vid 70.09 kom sedan Zibanejads mål och en 31 år lång väntan på JVM-guld nummer två tog slut.

Den drygt 100 kg tunga centern som inför säsongen 2016–2017 flyttade från Ottawa Senators till New York Rangers har en stabil NHL-karriär på gång. 270 poäng på de första 450 matcherna är inte stjärnklass, men Zibanejad är en etablerad NHL-center som fortfarande blir bättre.

Förra våren vann Zibanejad VM-guld även på herrnivå och gjorde 6+5 på 10 matcher.

2013: Rocco Grimaldi, USA
Heter man Rocco Grimaldi, mäter 168 cm i strumplästen och spelar ishockey, så krävs det något extra för att tas på allvar. Till exempel två mål i en VM-final.

Precis det gjorde den snabbe forwarden i finalen mot Sverige i ryska Ufa. För övrigt de enda målen han sköt i turneringen. 2–1-målet blev dessutom segerbaljan i matchen som slutade 3–1.

I NHL spelar Grimaldi för närvarande i Nashville, men precis som i Colorado och Florida så åker han fram och tillbaka mellan AHL och NHL. 63 matcher och 17 poäng har det hittills blivit i NHL på fem säsonger.

Rasmus Ristolainen avgjorde junior-VM-guldet.
Rasmus Ristolainen avgjorde JVM 2014. Rasmus Ristolainen avgjorde junior-VM-guldet. Bild: EPA nhl-farm

2014: Rasmus Ristolainen, Finland
Kungen av Malmö sköt 3–2 bakom Oskar Dansk i det svenska målet när 9.42 var spelat av finalens förlängningsperiod.

I Buffalo är Ristolainen backen som spelar mest av alla. Så småningom tar kanske superjunioren Rasmus Dahlin över den rollen, men även 24-årige Ristolainen är fortfarande på en uppåtgående kurva i sin NHL-karriär. Minst 25 minuter per kväll ger mycket övning.

En i sina bästa stunder komplett back: stor, stark, skicklig, bra på skridskorna – och så levererar han poäng.

2015: Max Domi, Kanada
Montreals förste center den här säsongen sköt både 4–1 och 5–1 mot Ryssland i JVM-finalen i Toronto. Ryssland gjorde de följande tre målen, men inga fler.

5+5 på 10 matcher, centerpositionen i allstarlaget och priset som turneringens bästa forward var Domis övriga individuella meriter.

Domi som efter hyfsade säsonger i Arizona trejdades till Montreal inför 2018–2019 har gjort succé i Canadiens. 39 poäng på 44 matcher är bäst i laget och inställningen är snudd på bäst i ligan.

Slagsbulten Tie Domis son låter inte diabetes bromsa karriären.

Kasperi Kapanen firar.
Det här har inte glömts bort ännu. Kasperi Kapanen firar. Bild: Yelena Rusko/TASS/All Over Press Kasperi Kapanen

2016: Kasperi Kapanen, Finland
Sekunderna finns lagrade i Hockeyfinlands kollektiva minne: Kapanen svänger om på en 10 cents slant, rundar Ryssland bur och gör segermålet via bakdörren när bara 93 sekunder av förlängningsperioden är spelade. Sedan brakar euforin loss.

Samma potential för att avgöra har Kapanen också visat nästan alltid då han fått chansen av coachen Mike Babcock i Toronto Maple Leafs. Äntligen den här säsongen har Kapanen vunnit surgubben Babcocks förtroende för gott och slutat pendla mellan Marlies och Leafs.

Just nu slängs Kapanen från kedja till kedja då William Nylander är tillbaka i laget. Men inte på grund av att Kasperi gör något fel. Tvärtom tycks han ha blivit en kille som kan axla vilken roll som helst. Pågående säsong kan bli ett verkligt genombrott.

2017: Troy Terry, USA
Finalskådespelet i Montreal var smått overkligt. Efter 4–4 under ordinarie speltid spelade USA och Kanada först en förlängningsperiod utan mål – och sedan började båda lagen lägga straffar utan att näta.

USA:s fjärde skytt, forwarden Troy Terry lyckades äntligen med konstverket att överlista Carter Hart. USA blev andra lag att vinna JVM på straffar.

Terry reserverades i femte rundan som nummer 148 av Anaheim. Han har spelat åtta NHL-matcher med poängen 0+0. I AHL går det bättre: 36 poäng på 30 matcher för San Diego Gulls.

2018: Tyler Steenbergen, Kanada
Igen blev det Sveriges lott att förlora en JVM-final. Den här gången mot Kanada i Buffalo.

Forwarden Tyler Steenbergen blev matchvinnare genom att skjuta 2–1 när exakt en minut och tjugo sekunder återstod av ordinarie speltid. Kanada gjorde till slut ännu 3–1 i tom bur.

Steenbergen är en i raden av guldskyttar som inte reserverats tidigt. Arizona Coyotes ropade hans namn i femte rundan som nummer 128. Tillsvidare spelar Tyler Steenbergen i AHL för Tucson Roadrunners där han noterat 5+9 på 28 matcher.

2019: Kaapo Kakko, Finland
18.34 av tredje perioden var spelat när 17-årige Kakko lyfte det gyllene backhandsskottet i mål.

TPS får njuta av Kaapo Kakkos tjänster åtminstone ännu den här våren. Allt annat är öppet.

Läs mera:

Finland: Juniorvärldsmästare 2014, 2016 och 2019.

Herberts: Det kallas vinnarkultur, den erkända finländska förmågan att leverera under press

Att vinna tre av de sex senaste VM-gulden är ett smått otroligt saldo i jämförelse med konkurrenternas. Det finns numera ingen i hockeyvärlden som levererar som finländska juniorlandslag, skriver Christoffer Herberts efter JVM-avslutningen i Vancouver.

Läs mera:

Kasperi Kapanen avgör JVM-finalen 2016 i Helsingfors.

Tisdagskvällen när hela Finland stod stilla – laget som vägrade ge upp

Egentligen kulminerade junior-VM på hemmaplan i det ögonblick när Kasperi Kapanen gjorde 4–3 i finalen mot Ryssland. Det som framför allt etsat sig fast i folks minne är ändå den oerhörda resa som Finland gjorde under mellandagarna i december 2015 och januari 2016.

Källor: IIHF.com, eliteprospects.com. jatkoaika.com, wikipedia

Läs också

Nyligen publicerat - Sport