Hoppa till huvudinnehåll

Petra Grönqvist spelade piano hela barndomen - "Jag övade från morgon till kväll och spelade jag fel så blev jag slagen"

petra grönqvist pratar
Petra Grönqvist skulle aldrig lära sina egna barn att spela piano. Aldrig, aldrig, aldrig, säger hon. petra grönqvist pratar Bild: Yle/Matti Palmu Himlaliv (Tv)

Petra Grönqvist tillbringade hela sin barndom vid pianot. Hon blev slagen om hon spelade fel och även då hon hade magsjuka tvingades hon uppträda.

Petras pappa hade bestämt att hon och hennes syster skulle bli musiker och därför fick de också öva jämt. Före skolan, och efter.

- Enda gångerna vi pausade var då vi gick på toaletten eller då vi åt, säger Petra.

Idag är hennes pappa borta, han dog i alzheimer för några år sedan, och själv är Petra mamma till två barn, Maija och Noa.

Länge var hennes största rädsla att barnskyddet skulle komma och ta dem ifrån henne. Att hon inte skulle kunna ge dem trygghet och kärlek.

- Så jag har blivit ganska överbeskyddande.

petra applåderar då hennes dotter spelar piano
Jag skulle avsky mig själv om jag inte klarade av att ta hand om mina egna barn, säger Petra. Att vara deras mamma är min uppgift här i världen. petra applåderar då hennes dotter spelar piano Bild: Yle/Matti Palmu Applåd,Himlaliv (Tv)

Det fanns en tid då Petras barn varken fick simma, bada bastu eller åka båt.

Nu har hon tänjt på gränserna, men hon kan fortfarande inte tänka sig att låta barnen åka flygplan. Och framför allt skulle hon aldrig lära dem att spela piano.

- Aldrig, aldrig, aldrig, säger hon. Bara om de själva vill och frågar om det.

Petra Grönqvist spelar och hennes bror Putte håller i noterna
Petras lillebror Putte spelar inget instrument, men försöker hjälpa Petra vid pianot. Kan du vända blad när jag har kommit hit? frågar Petra. Vad menar du med hit? säger Putte. Jag kan ju inte läsa noter. Petra Grönqvist spelar och hennes bror Putte håller i noterna Bild: Yle/Matti Palmu musik,Noter

Petras lillebror Putte Grönqvist växte upp hos deras mamma och hälsade bara på pappan och systrarna ibland.

- Jag minns hur sträng han var och jag var också rädd för honom, säger Putte.

Han kommer ihåg hur Petra och systern Line tvingades spela jämt, men också vad som hände då deras pappa åkte iväg på något ärende, som till butiken.

- Då tog Petra och Line sina pauser i smyg och det var då vi kunde leka och göra vad vi ville.

Tills Petra kände på sig att deras pappa var på väg tillbaka igen. För då var leken slut och Petra och Line fick sätta sig och fortsätta spela.

Putte Grönqvist berättar om barndomen
Det finns säkert något sinne, säger Putte Grönqvist. För Petra kände alltid på sig när pappa var på väg hem igen. När hon sa att han kommer snart, så gjorde han det också. Putte Grönqvist berättar om barndomen Bild: Yle/Matti Palmu Himlaliv,Barndomsminnen

Själv tror Petra att det var skräck hon kände.

- Jag var så rädd för honom att jag kunde känna av honom på långt håll, kanske för att skydda mig.

Den skräcken släppte inte förrän hennes pappa dog.

Träd och sol
Både Petra och Putte gick på begravningen med blandade känslor. Jag hade haft så mycket hat mot honom, säger Putte. Men ändå. Nu var det för sent att visa kärlek. Träd och sol Bild: Yle/Matti Palmu träd,Sol

När Petra gick igenom hans saker valde hon att spara några av hans självhjälpsböcker, som minne. En av böckerna heter År av hat, och en annan Finns det inte någon där ute som kan hjälpa mig?

- Han försökte nog jobba med sig själv fast vi aldrig märkte det, säger Petra.

bokpärm
Fast jag fortfarande kan vara arg på pappa finns det dagar som jag tänker att livet inte var så snällt mot honom heller, säger Petra. bokpärm Bild: Yle/Matti Palmu hjälp,självhjälp

- Men jag är ändå stolt över att det här inte gick vidare till mina barn, säger Petra. Att jag har gjort de val jag har gjort, trots att det varit tungt ibland.

När det var som värst kunde hon inte stänga ögonen utan att se skräckvisioner.

Återkommande syner var att hennes barn gick på bryggan och föll i vattnet. Eller att någon av dem klippte fingret av sig i misstag då de satt och pysslade.

Hon började också gömma knivar och saxar för att hon inte kunde lita på sig själv.

- Tänk om jag gör dem illa? minns hon att hon tänkte.

Så till slut gick hon emot sin egen största rädsla och gjorde en barnskyddsanmälan, på sig själv. Och det visade sig vara det bästa valet.

- Jag var så deprimerad och trött och genom barnskyddet fick vi en egen Mia som kom och hjälpte oss några dagar i veckan.

- Och tänk om vi haft en sådan Mia hos oss då jag var liten.

Mia hjälpte också Petra att förstå att alla skräckvisioner som hon hade bara fanns i tankarna.

- Jag hade ju inte gjort några handlingar som var fel, säger Petra. Allt det hemska fanns bara i huvudet.

Se Petra Grönqvist i Himlaliv: "Tänk om jag blir som pappa?", måndagen den 14 januari klockan 18.30 i Yle Teema Fem eller på Arenan:

Läs också

Tro

Nyligen publicerat - Tro