Hoppa till huvudinnehåll

Tungt att vara ung intellektuell i Tjeckien - inom humanvetenskaperna lever doktorander ofta under fattigdomsgränsen

En staty i Prag av en man med paraply som hänger i luften över gatuhöjd.
Många forskare i Tjeckien upplever att de inte har någon kontroll över sina liv. En staty i Prag av en man med paraply som hänger i luften över gatuhöjd. Bild: Gustaf Antell Prag,Tjeckien,intellektuella,intellektuellt arbete,resultat av kreativ intellektuell verksamhet

I de östra EU-länderna har decennier av starkt nyliberal ekonomi och värdekonservativa strömningar lett till låga utbildningsbudgetar. I Tjeckien måste många forskare ha flera jobb för att klara sin ekonomi.

- Det är stor skillnad på att forska inom humanvetenskaperna och naturvetenskaperna, säger Kateřina Cidlinská från Tjeckiska vetenskapsakademin. Inom naturvetenskaperna är doktoranderna oftast sponsrade av företag medan humanisterna bara får ett arvode från sin högskola.

Arvodet kan vara så lågt som 6000 tjeckiska kronor i månaden, alltså 230 euro. Det är en sjättedel av medellönen i Tjeckien.

I Prag stiger arvodet sällan över 900 euro.

Doktorander bemöts som studenter

Cidlinská säger att hon själv har haft tur. Hon hade redan ett heltidsjobb på akademin innan hon blev doktorand.

Det betyder i och för sig att hon har två heltidstjänster inom samma institution, men hon får åtminstone en riktig lön för det plus ett litet arvode.

Hon behöver inte, som många andra doktorander, jobba halv- eller heltid på en bar eller ett kontor.

- Problemet är åtminstone delvis attityderna, doktorander behandlas som vanliga studenter trots att det egentligen ska vara ett heltidsjobb.

Dessutom betalas arvodet oftast ut bara i till exempel tre år eftersom det är en vanlig längd på ett doktorandkontrakt. Den längden är beräknad utgående från att doktoranden jobbar 40 timmar i veckan.

- De flesta doktorander är ju faktiskt i en ålder då många redan har små barn hemma, säger Cidlinská.

Kateřina Cidlinská tittar ut genom fönstret mot gatan i Prag.
Kateřina Cidlinská tittar ut genom fönstret mot sin arbetsplats. "Unga akademiker vet inte alltid att de behandlas illa. Det tror att de har en ärlig chans bara de gör väl i från sig." Kateřina Cidlinská tittar ut genom fönstret mot gatan i Prag. Bild: Gustaf Antell Prag,Tjeckien,Kateřina Cidlinská

Många avbryter och byter karriär

I praktiken betyder det här att många talanger väljer andra karriärer än de sociala vetenskaperna eller att forskningens kvalitet lider av att doktoranden måste ha andra jobb vid sidan om.

Bara var elfte doktorsavhandling blir klar inom utsatt tid.

En som har reagerat kraftigt på det här är deltidsakademikern Jaroslav Fiala, som tjänar sitt levebröd som journalist.

Enligt Fiala är alla 26 offentligt ägda universitet och högskolor i Tjeckien underfinansierade. De alla, liksom 40 privatägda universitet, behandlar sina doktorander illa, menar han.

Jag får vara med på en av hans föreläsningar på filosofiska institutionen vid Karlsuniversitetet i Prag. Ett par studenter håller föredrag bland annat om Castro och Kalla kriget från olika synvinklar.

- Problemen började redan genast efter sammetsrevolutionen, säger Fiala.

De flesta hade för sig att samhällsvetenskaperna klarar sig med små resurser. Det här var en utbredd uppfattning som också president Havel omfattade.― Jaroslav Fiala

I början av 1990-talet tog det tjeciska undervisningsministeriet beslutet att prioritera sådana vetenskapsgrenar som de förväntade sig skulle vara bra för en marknadsekonomi.

- Ekonomi, juridik, medicin och teknik, listar Fiala upp ur minnet. Säkert ännu något jag nu glömmer.

Varken då eller senare har Tjeckien överhuvudtaget investerat relativt mycket i utbildningssektorn. Idag går 1,5 procent av BNP till tredje stadiets utbildning, vilket är lägre än medeltalet i OECD-länderna.

I Tjeckien finns det egentligen ingen diskussion om arbetsförhållandena inom universitetsvärlden.― Jaroslav Fiala

- De flesta hade i början av 1990-talet för sig att samhällsvetenskaperna klarar sig med små resurser, säger han. Det här var en utbredd uppfattning som också president Václav Havel omfattade, trots att han själv ansågs vara en av Europas viktigaste intellektuella.

Den här uppfattningen råder fortfarande och den påverkar akademikers motivation.

Hur hårt du än jobbar - med sidojobb, undervisning och administration vid sidan om din forskning - så är möjligheterna till fast anställning och en riktigt månadslön begränsade.

- Universitetsmiljön förstör det kritiska tänkandet eftersom ingen har tid till eftertanke.

- Samhällsvetenskaperna borde fördjupa sig i samhället och i mänskan, men så är det inte nu, anser Fiala.

Jaroslav Fiala förklarar något om Castro åt sina studenter.
Jaroslav Fiala är en statsvetare som undervisar på filosofiska institutionen vid Karlsuniversitetet. Han tycker att universitetet borde ta bättre hand om sina unga akademiker. Jaroslav Fiala förklarar något om Castro åt sina studenter. Bild: Gustaf Antell utbildning,utbrändhet i arbetslivet,Tjeckien,forskare,Jaroslav Fiala,akademiker,nyliberalism,Socialkonservatism

Den som är vill leva gott väljer göre sig icke besvär

Tomáš Hülle var redan som mycket ung fascinerad av utbildning och funderade på en akademisk karriär som skulle inkludera mycket undervisning.

Men hans intresse för pengar gjorde att han blev företagare i stället.

- Du måste komma på hur du tjänar tillräckligt mycket för att försörja dig själv, din familj och den livstil du vill ha.

Idag driver Hülle ett företag som erbjuder praktiskt inriktade kurser för högskolestudenter som behöver hjälp i karriärslivet.

- Universiteten ger en examen, men inte användbara färdigheter för arbetslivet, anser han.

Hülles ambitioner syns på väggarna i rummet där han tar emot mig. Förutom alla diplom han har fått hänger signerade fotbollsskor av Cristiano Ronaldo och Lionel Messi på väggen.

Hülle anser inte att doktorandernas problem i grunden handlar om finansieringsmodeller eller högskolebudgeter.

Problemet är den interna personal- och arbetspolitiken inom universitetsvärlden i Europa.

- Hos oss har professorerna högre upp i hierarkin höga inkomster, ofta en synlig och prestigefull roll i samhället och makten att lasta av sina tråkiga arbetsuppgifter på yngre kolleger, menar han.

De som bestämmer på universiteten har alltså ingen anledning att riskera sin position genom att dela med sig.

Enligt Hülle finns det ändå alltid utrymme för den som tar för sig.

- Det fina är, oberoende av system, säger Hülle, att den mest talangfulla ena procenten alltid klarar sig bra.

Tomáš Hülle på ett tidningsomslag med rubriken Ego
Hülle har med gott självförtroende och mycket energi skapat sin egen framgång. I dag föreläser han i juridik på ekonomiska institutionen vid Karlsuniversitetet. "Det är en hobby", säger han. Tomáš Hülle på ett tidningsomslag med rubriken Ego Bild: Gustaf Antell Prag,Tjeckien,Tomáš Hülle

Den värdekonservativa ekonomiskt nyliberala tjeckiska regeringen har inte visat något större intresse för de sociala vetenskaperna, men helt passiv har den trots allt inte varit.

Under 2018 höjde undervisningsministeriet budgeten för den högre utbildningen genom att erbjuda gratis hälsoförsäkring för förstagångs-doktorander äldre än 26 år gamla.

Åtgärderna lämnar många utanför

I bästa fall är det ökade stödet för socialförsäkringarna värt över 150 euro i månaden, men Jaroslav Fiala anser att det är ett billigt sätt för politikerna att komma undan den värsta kritiken.

- Ingen vågar ta tag i problemen riktigt ordentligt, menar han. Det finns en mentalitet som säger att man inte ska prata om det här.

Det beror till stor del på att också den så kallade liberala eliten har det bra i Tjeckien.

- En universitetsprofessor har hög lön och förstår inte problemet. Det nyliberala tankesättet att hårt arbete räcker för framgång går igenom hela samhällstoppen, trots att det bevisligen inte fungerar här.

De som är lägre ner i hierarkin kanske klagar, men de accepterar situationen eftersom de upplever den som normal.

Innehållet i avhandlingarna är sekundärt

På Nationalteaterns café säger Kateřina Cidlinská att det var därför hon och en kompis bestämde sig för att grunda Tjeckiska föreningen för doktorander.

- De som är lägst ner i hierarkin behöver organisera sig.

I maj år 2017 skrev föreningen ett öppet brev till den dåvarande premiärministern där de krävde att regeringen höjer utbildningsbudgeten.

Då hade regeringen föreslagit att de offentliga universiteten skulle få bara en 45-del av hela utbildningsbudgeten, det vill säga bara lite över 4 miljoner euro.

Det finns en mentalitet som säger att man inte ska prata om det här.― Jaroslav Fiala

Föreningen föreslog att regeringen i stället gick in för att dubbla arvodena för doktorander.

"Arvodena har inte förändrats på 15 år. Dagens doktorander får i utbyte mot sin expertis och sina kvalifikationer en lägre finansiell ersättning än minimilönen och därmed ligger deras inkomster under fattigdomsgränsen".

De påpekade att det i Västeuropa är kutym att investera i sina unga forskare. Också grannlandet Slovakien betalar hygglig ersättning till sina doktorander.

- Vi fick förstås inte mer pengar, men det var början på ett slags diskussion.

- Vi vill forska för att det är viktigt, men det är inte så systemet fungerar. Systemet belönar dem som lyckas bli publicerade och ingen verkar vara intresserad av själva innehållet.

Viktigare är att institutionernas tjänstemän är nöjda.

Jag sover ofta bara tre eller fyra timmar per dag. Jag har inte tid för något ... Det här livet är inte värt någonting.
― Michal, 32-årig doktorand, i en artikel skriven av Jaroslav Fiala

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes