Hoppa till huvudinnehåll

Pressad Macron fördömer våldet och vädjar till dialog - Forskare: De inrikespolitiska trångmålen försvårar presidentens EU-ambitioner

Polisfacket kräver undantagstillstånd och demonstrationsförbud efter lördagens våldsamma protester vid Triumfbågen
Polisfacket kräver undantagstillstånd och demonstrationsförbud efter lördagens våldsamma protester vid Triumfbågen Bild: EPA-EFE/YOAN VALAT Frankrike

Efter ännu ett veckoslut av demonstrationer vädjar Frankrikes president Emmanuel Macron om dialog med de missnöjda medborgarna.

I ett öppet brev som publicerades på söndag kväll påtalar Macron behovet av en diskussion kring frågor som beskattning, demokrati och klimat.

"Frankrike är inte som andra länder. Upplevelsen av orättvisor är starkare än på andra håll. Behovet av att hjälpa varandra ömsesidigt och visa solidaritet är starkare," skriver Macron.

Hoppa över Twitterpostning

"Jag vet givetvis att en del av oss är missnöjda eller arga för att skatterna är för höga eller de offentliga tjänsterna alltför långt borta," fortsätter Macron.

Han räknar upp låga löner och familjers ojämlika utgångspunkter som frågor som också väcker missnöje bland medborgarna.

En handräckning till de gula västarna

Macrons vädjan om dialog kan ses som en reaktion på de demonstrationer som skakat om Frankrike i drygt två månader.

Gula västarna-rörelsen som började som en protest mot skärpt skatt har vuxit sig starkare och sätter nu sin prägel på hela det franska samhället säger forskaren Grégory Claeys vid tankesmedjan Bruegel i Bryssel.

- I allmänhet brukar protesterna i Frankrike vara välorganiserade tillställningar. Ofta är det fackförbunden som står bakom demonstrationerna.

Det nya med de gula västarna är att det handlar om en gräsrotsrörelse som byggdes upp på sociala nätverk och som saknar en politisk rörelse i bakgrunden, säger Claeys.

Gregory Claeys är forskare vid tankesmedjan Bruegel i Bryssel.
Grégory Claeys är forskare vid tankesmedjan Bruegel i Bryssel. Gregory Claeys är forskare vid tankesmedjan Bruegel i Bryssel. Bild: Rikhard Husu / Yle Frankrike

Tvingat Macron att krypa till korset

Enligt Claeys kännetecknas de gula västarna av att rörelsen fått ett stort genomslag trots att antalet demonstranter på sin höjd uppgått till några hundra tusen personer på nationell nivå.

- Rörelsen är mycket synlig och den stöds av en stor del av den franska befolkningen. I något skede visade 70 procent av medborgarna sitt stöd för rörelsen. Det här är en siffra som inte ens fackförbunden kommer upp till.

Reaktionerna lät in vänta på sig. I december tvingades president Macron backa i fråga om den ogillade bränsleskatten. Listan på krav kommer inte att sluta här, säger forskaren Claeys.

- Efter några veckor lyckades man göra sig av med höjningen av bränsleskatten. Sedan konstaterade man att rörelsen inte endast handlar om sänkt bränsleskatt utan också om stagnerande löner och köpkraft. Då gav Macron efter lite mer.

Vem betalar för eftergifterna?

Prislappen för Macrons politiska eftergifter går på 10 miljarder. Det här är inte massor med pengar för ett stort land som Frankrike, men tillräckligt för att det offentliga underskottet ska skjuta över treprocentsgränsen som EU-länderna satt som ett gemensamt mål.

Politiskt innebär eftergifterna ett bakslag för Macron som då han tillträdde hade markerat att han kommer att högakta Frankrikes ekonomiska åtaganden inom euroområdet.

- Han ville visa Tyskland att han var redo att genomföra reformer och att respektera reglerna. I gengäld räknade han med eftergifter från Tyskland till exempel gällande reformerna av euroområdet.

Påverkar Macrons förutsättningar att sätta EU-agenda

Nu finns en risk för att Frankrikes löften om interna strukturella reformer ifrågasätts mer än tidigare, tror forskaren Claeys. Det här kan göra det svårare för Macron att få sin röst hörd på de europeiska arenorna.

Samtidigt får länder som Italien som kämpar med för stora underskott vatten på sin kvarn av Frankrikes trångmål.

- Enligt min mening handlar det (Frankrikes och Italiens underskott) om två olika saker. Skuldsättningen i Italien är högre och utvecklingen där är farligare. Men ur ett politiskt perspektiv är det förståeligt att man tillgriper det här argumentet.

Samtidigt visar Macrons inrikespolitiska trångmål på att inte ens en politiker som gör en hederssak av att kämpa mot populismen kan vända dövörat till då missnöjet börjar pyra på hemmaplan.

Förmår Macron stå upp mot populisterna?

Vilka lärdomar kan man då dra av de utmaningar som president Macron stött på i sitt hemland? Är det förutbestämt att reformivriga presidenter tvingas backa efter ett tag då medborgarna får nog och reser sig på barrikaderna?

Nej, svarar Grégory Claeys. Det finns ingen naturlag som säger att reformer skulle vara omöjliga att genomdriva just i Frankrike. Men som ofta är tajmningen det som avgör.

- Macron tillträdde med en bred bas av reformer som skulle genomföras. Han ville samtidigt minska på skatterna, få ned det offentliga underskottet och driva en marknadsvänlig agenda.

- Samtidigt byggde hans sociala agenda på att reformera arbetslöshetssystemet till exempel genom att främja livslångt lärande.

Macron valde att först ta itu med de marknadsvänliga reformerna, medan de socialpolitiska åtgärderna kom på efterkälke. Det här får han nu betala ett högt pris för säger forskaren Claeys.

Som exempel lyfter Claeys fram det faktum att Macron valde att avskaffa förmögenhetsskatten och lindra kapitalskatten samtidigt som han gick in för att höja bränsleskatten som drabbade många låg- och medelinkomsttagare.

- Därför framstår han i mångas ögon som de rikas president, sammanfattar Claeys.

- Det är möjligt att reformera ett land men man måste beakta att reformerna får konsekvenser. Och det här är något man måste hantera omedelbart.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes