Hoppa till huvudinnehåll

I sina animationer sparkar Miiku alltid uppåt, aldrig neråt

Miiku Lehtelä, animatör
Miiku Lehtelä Miiku Lehtelä, animatör Bild: Heidi Finnilä animation

Miiku Lehtelä har gjort animationer för flera olika program på Yle. För tillfället jobbar han med det samhällskritiska humorprogrammet Noin viikon studio och granskande programmet Spotlight.

Tidigare jobbade han på det mediekritiska programmet Pressiklubi som lades ner i våras. Före Pressiklubi var Miiku Lehtelä med och startade det mediekritiska programmet Tredje statsmakten, som också lades ner. Enligt honom lades Pressiklubi ner just när det skulle ha behövts som mest.

Jag kontaktar Miiku för att fråga vad han minns av arbetet som vi gjorde tillsammans på Tredje statsmakten för snart 10 år sedan.

Miiku skapade bland annat figuren mediesvinet som promenerade genom tv-rutan mitt under programmet.

Miikus animationsserie Journalistskolan ska nu publiceras på nytt på Arenan för att Svenska yles nyhetsskola och alla andra ska ha glädje av den.

Ibland var idéerna så snurriga att det bara var jag som hade roligt åt dem, ibland så fräcka att man inte kunde publicera dem.― Miiku Lehtelä

Miiku minns jobbet på Tredje statsmakten som roligt, men stressigt. Till en början skulle han göra tre olika animationer per vecka, utöver det manus och dessutom grafik till programmet.

- När jag ser på arbetsmängden så här efteråt, så var den ju helt galen. Men det var roliga tider för jag hade en utgivare för mitt material och 99% av mina idéer gick igenom. Ibland var idéerna så snurriga att det bara var jag var som hade roligt åt dem, ibland så fräcka att man inte kunde publicera dem.

Själv kommer jag ihåg att Miiku testade sina idéer och lyssnade noggrant på hur och när jag skrattade åt hans animationer. Om jag skrattade på rätt sätt på rätt ställe, kände han sig lugnare och jobbade vidare.

Miiku Lehtelä med seriealbumet Pieniä voittoja
Miiku Lehtelä Miiku Lehtelä med seriealbumet Pieniä voittoja Bild: Miiku Lehtelä serietidningar,läsning,pieniä voittoja

Miiku berättar att det ibland var kaotiskt på redaktionen på grund av mängden jobb som krävs för att varje vecka åstadkomma ett mediekritiskt program med humoristiska element.

- Jag minns en gång när du Heidi var sjuk och Tinna (Barbara Savolainen), satt ensam i studion och gjorde pressöversikten. Vi valde att animera in grisen så att den satt bredvid Tinna och reagerade på hennes snack. Då var det bråttom. Vår regissör och klippare John satt i båset bredvid mitt och tittade ibland lite oroligt åt mitt håll där jag satt i mitt bås och animerade. Han var kanske oroad för att jag skulle svimma.

Det fanns en sträng deadline för när programmet skulle vara klart för att köras vidare i systemet, översättas och sändas i tv följande dag.

Miiku lärde sig animation genom att själv hitta på hur man gör

Till sin utbildning är Miiku Lehtelä tv-regissör och hade ingen utbildning i animation när han började jobba med animationer på Tredje statsmakten.

- Jag har tecknat serier sedan barnsben och hade gjort tv-grafik i ett par år före Tredje statsmakten, men jag hade ingen skolning att falla tillbaka på. Det mesta fick jag hitta på själv. Jag kollade hur andra animatörer gjort och försökte sedan reda ut hur man förverkligar det tekniskt. Det är ett ganska arbetsdrygt sätt att jobba på.

Utmaningar på redaktionen

En utmaning med Tredje statsmakten var att ingen tidigare hade gjort ett liknande program och att teamet inte alltid hade en gemensam vision.

- Ibland drog alla åt olika håll. Det hela blev ganska avantgarde, om man säger så, säger Miiku och flinar.

En del jobbar för helheten, medan andra jobbar med att lyfta fram sig själva. När de här två viljorna kolliderar, blir det morr och gnäll― Miiku Lehtelä

Efter sina erfarenheter på olika redaktioner genom åren har Miiku förstått hur viktigt det är att alla i en grupp jobbar för helheten. Enligt honom ska program inte finnas till för att någon ska få skina eller lyfta fram sitt eget ego.

- Det här låter kanske självklart, men jag tycker att det här är ett återkommande problem i tv-världen. En del jobbar för helheten, medan andra jobbar med att lyfta fram sig själva. När de här två viljorna kolliderar, blir det morr och gnäll. Om min animation är för lång, så får den bara klippas, trots att jag jobbat hårt för att få ihop den. Det är bara så. Big buhuu, that´s TV baby!

Tredje statsmakten
Barbara Savolainen och Heidi Finnilä Tredje statsmakten Bild: YLE / Jyrki Valkama våren 2011

Miiku minns att det var lite si och så med arbetsron på redaktionen med två damer som babblade i ett. Själv hade han små barn hemma och hade bråttom att hämta barnen från dagis och animationen skulle vara klar innan han kunde åka hem.

Miiku minns också hur irriterande det var att ständigt blir avbruten i sitt arbete där han satt i det öppna redaktionslandskapet.

- Mitt arbetsbord var på en plats där alla som promenerade förbi såg mina monitorer och vad jag jobbade med. Folk blev intresserade och ville ställa frågor. Och jag förklarade snällt. Men när det hände för tionde gången samma dag, hade jag lust att bara be dem dra åt skogen. Men förstås var jag vänlig. Det ska man vara. Fast animation kräver mycket koncentration och arbetsro.

Brist på samhällskritiska animationer i Finland

För tillfället verkar ingen i Finland göra samhällskritiska animationer för tv. Miiku Lehtelä misstänker att det beror på att mediebolag och producenter är rädda för att animationer är för arbetsdryga och dyra. Men enligt Miiku behöver det inte vara så om man planerar en vettig förproduktion.

- Om man gör figurerna och miljöerna klara, så är det inte så mödosamt att göra själva animationerna. Dessutom är mycket automatiserat, varje rörelse och munrörelse behöver inte längre animeras för hand. Man trycker på en knapp, munnen går och så trycker man på en annan och då stängs munnen.

Animation är också ett långsammare sätt att göra samhällssatir på än det att någon sitter i studion och talar. Om ett program ska vara dagsaktuellt kan saker ändras på en minut.

- Tänk om man har skrivit ett skämt om en politiker och så har han just dött i en bilolycka. Då kan man inte dra det skämtet utan måste snabbt ändra i manuset. En speak kan man ändra på kort varsel, men att ändra en animation tar längre tid. Fast kanske man kunde fixa det genom att vara förutseende och färdigt ha en plan b om huvudpersonen råkar dö i en bilolycka.

Själv saknar Miiku animationsserien Itse valtiaat. Det var en 3D-animation där figurerna var kända politiker och ämnena dagsaktuella. Huvudpersoner var president Tarja Halonen, statsminister Paavo Lipponen och finansminister Sauli Niinistö, som rullade längs riksdagshusets korridorer i rullskridskor.

Hårt jobb att göra samhällssatir

Miiku inleder sin arbetsprocess oftast med att läsa på. Man måste balansera mellan att vara påläst och att komma ihåg att tittaren inte är lika påläst.

- Man kan inte göra sig lustig över en detalj som man själv läst men som tittaren inte känner till. Då har man gjort en animation bara åt sig själv. Det är viktigt att se helheten och sedan förtydliga och förenkla.

Miiku Lehtelä sitter inte själv och tänker på hurudan humor han gör, om det är satir eller något annat. Det viktiga är att det ska vara roligt och att man sparkar uppåt.

- Man skrattar åt dem som har makten, inte åt dem som inte har den. Jag skulle inte göra en animation som skrattar åt en tiggare. Men jag kan göra humor av makthavare som tillåter ett så orättvist system att en del måste tigga för sitt levebröd, men man får inte skratta åt tiggarna.

Miiku använder sig av olika trick att göra humor på. Ibland gör han ordlekar, ibland vänder han på olika situationer.

Du kan koppla ihop två till synes helt olika grejer och se vad som händer. Kanske en general och en mulåsna, när du kombinerar de här två får du en åsna som orkar bära mer medaljer.― Miiku Lehtelä

Man kan också vara ironisk genom att fokusera på en orättvisa i samhället, tona upp problemet och samtidigt visa det i positiv dager.

- Jag gjorde en gång en animation som handlade om nedskärningarna i åldringsvården. Manuset gick ut på att man sågade av benen på klienterna. Då rymdes det tre gamyler i en säng, fler åldringar på åldringshem, alla hade sällskap av varandra och ingen kunde vandra iväg. Speaken lästes med en aktiv och glad stämma, som att sågandet var en strålande idé. Mitt budskap var att visa att vår åldringsvård är åt skogen och att äldre behandlas inhumant när man främst vill spara pengar och göra vinst.

Miiku Lehtelä, animatör
Miiku skrattar helst år högerpopulister och politiker utan självkritik. Miiku Lehtelä, animatör Bild: Heidi Finnilä animation

Det fina med animationer är enligt Miiku det att det visuella är så formbart.

- Om andan faller på kan man göra en bild där en beslutsfattares huvud öppnas och ut hoppar en pingvin som säger "utrymme hyres". Sådant kan man inte göra med riktiga skådespelare och pingviner, konstaterar Miiku.

Helst skrattar Miiku åt högerpopulister och åt politiker som tar sig själva på för stort allvar.

Det mediekritiska diskussionsprogrammet Pressiklubi och hur det slutade

Under åren med Pressiklubi blev Miikus publik betydligt större än vad den varit på svenska yle, ändå fick han sällan negativ feedback för sina animationer. Men efter att programledaren Ruben Stiller byttes ut mot Sanna Ukkola, blev många tittare så arga att också animationerna fick ta stryk.

Miiku medger också att hans animationer inte alltid var så genomtänkta. En del ämnen är helt enkelt för svåra för att göra sig lustig på.

- TV är ju ljuvligt på det sättet att då sändningen är över kan man glömma den och koncentrera sig på nästa. Tills någon gräver fram alla gamla misslyckande från arkivet och visar dem på nytt, skrattar Miiku och bävar lite för hur de gamla avsnitten av Journalistskolan ska tas emot. Han har utvecklats mycket som animatör från den tiden.

Miiku har också fått fin feedback från tittarna. Den goda feedbacken har han tagit skärmdump av och tittar på när livet känns trist eller när han har en motivationssvacka i arbetet.

- Det underliga med att jobba på tv är att man egentligen får hemskt lite feedback. Det kan hända att 400.000 tittare sett sändningen, men jag får aldrig veta om de tyckte om mina animationer eller inte. På redaktionen är alla glada och berömmer varandra, men det kan också leda till en bubbla. Kanske programmet egentligen är uselt, men redaktionen sitter och dunkar varandra i ryggen. Då borde någon utomstående eller producenten säga: Hallå, ni är på väg åt fel håll! Stanna upp och fundera en stund!

Pressiklubis programledare Ruben Stiller.
Ruben Stiller Pressiklubis programledare Ruben Stiller. Bild: Heli Sorjonen/Yle Ruben Stiller

Miiku Lehtelä önskar att tittarna skulle vara mer aktiva och ta kontakt med dem som gör program.

- Ge feedback och förslag på hur vi kunde göra vårt arbete bättre. Vad fungerar, vad fungerar inte. Det är guld värt. Det är ju för tittarna vi gör programmen, inte för oss själva. Men det räcker inte att man säger att något var dåligt, man borde också kunna förklara varför det är dåligt.

Eftersom medierna har stor makt är det viktigt att också medier övervakas och kontrolleras. Medier kan höja en människa till skyarna eller driva en människa till självmord, säger Miiku.

- En del medier använder sin makt för kommersiella syften, till att sälja tidningar eller annonser och då skriver man lätt halvsanningar och rafflande rubriker bara för att det leder till fler läsare och mer pengar.

Det här gör man fast det kan förorsaka stor skada för enskilda personer. Miiku efterlyser fler program som uttryckligen sysslar med att avslöja sådan journalistik. Han upplever Pressiklubis slut som både tragiskt och komiskt.

- Yle hade ett program vars uppgift det var att granska dumheter som mediebolag gjorde sig skyldiga till. När sedan Yle gjorde dumheter genom att låta statsminister Sipilä påverka vårt innehåll och programmet utförde exakt sin uppgift, d v s behandlade den här problematiken, så passade Yle på att lägga ner hela programmet. Det är något i hela det här händelseförloppet som får mig att dra på munnen. Det här skulle bli en utmärkt animation.

Läs mera:

Bild från programmet Tredje statsmaktens journalistskola.

Animationsserien Journalistskolan förklarar det du behöver veta om journalistik

Miiku Lehteläs journalistskola förklarar hur politiska journalister bör agera för att vara trovärdiga och vad en redaktion kan göra under nyhetstorka. Söta djur fungerar för det mesta och stora bröst fångar blickar. Vill man vara en omutbar journalist ska man inte ta emot något värdefullare än en kopp kaffe.

Läs mera:

Still från programmet grymt härligt i norden.

Grymt härligt i Norden

Professor Stranglövs assistent Grisen har ätit upp bilderna till bibliotekets mest dyrbara bok. Nu måste Grisen resa runt i Norden och ta nya bilder så att Stranglöv skall kunna återlämna boken till biblioteket.

Läs mera:

Professor Stranglöv och Grisen ur programmet Grymt härligt i Finland.

"Grisens resa i Finland" visar historiska platser

Den bekanta grisen från serien "Grymt härligt i Norden" reser i den här serien runt i Finland och bekantar sig med olika historiska platser. Serien är lämplig för lågstadieklasser.

Vetamix

Nyligen publicerat - Vetamix