Hoppa till huvudinnehåll

Rikhard Husu: Som journalist måste man också kunna svara på frågor - det här framhävs då man jobbar utomlands

Rikhard Husu
Rikhard Husu journalister,rikhard husu

Som utrikeskorrespondent får man vänja sig vid att svara på många och ibland kvistiga frågor, skriver Svenska Yles Europakorrespondent Rikhard Husu.

Som journalist är man rätt så van vid att ställa frågor. Att ställa de rätta frågorna är en förutsättning för att göra sitt jobb bra.

Om ett inslag inte riktigt blir som man tänkt sig så är orsaken ofta att man av en eller annan orsak inte haft möjlighet att ställa de frågor man ville. Frågor är viktiga, med andra ord.

Men som korrespondent får man inte endast ställa frågor, utan också svara på en hel del frågor. Det här är en insikt som börjar sjunka in efter att ha jobbat som Europakorrespondent i Bryssel i ett halvt år.

Vem, vad, varför?

Egentligen kunde man säga att varje intervjuförfrågan – vare sig det handlar om politiker, forskare eller vanliga medborgare – börjar med en utfrågning av journalisten.

Innan man alls kommer åt att ställa frågor till den man vill prata med så måste man förklara vem man är, vem man jobbar för och vad man har i uppdrag att göra.

I Finland var det här sällan något problem. "Hej, jag ringer från Svenska Yle" kunde jag ofta säga då jag utredde någon fråga och ofta behövdes det inga mer förklaringar än så.

Men i utlandet är utgångsläget förstås ett annat. Du kan inte ta för givet att den du vänder dig till känner till vare sig din uppdragsgivare eller varifrån du kommer för den delen.

Eftersom vissa frågor upprepar sig oberoende av vem man råkar tala med så har jag utvecklat ett batteri med svar som gör transportsträckan till själva intervjun lite kortare.

Lite som BBC, men mindre och Finland

Att inleda med att säga att man är svenskspråkig korrespondent för Finlands public service-bolag Yle med säte i Bryssel är till exempel ingen höjdare. Det enda mottagaren snappar upp i så fall är Bryssel och så får man ta resten en gång till.

Så när jag presenterar mig för en främmande människa någonstans i Europa så försöker jag tänka på vad personen inledningsvis behöver veta för att alls vara intresserad av att fortsätta samtalet.

Och då kan det till exempel låta så här.

- Hej, jag heter Rikhard och jag kommer från Finland.

- Jaha, och vad gör du här då?

- Jo, jag jobbar som journalist och jag skulle gärna höra vad du tänker om brexit (kan jag till exempel säga om jag befinner mig i Storbritannien och temat råkar vara just brexit.)

- Okej och vem jobbar du för då?

- Jag jobbar för Finnish Broadcasting Company Yle.

- Du menar lite som BBC?

- Precis, lite som BBC, men mindre och Finland.

Att jämföra med BBC brukar ofta fungera bra. Det finns förstås rundradiobolag i alla europeiska länder, men BBC är ett varumärke som är känt världen över och därför har jag märkt att jämförelsen tjänar sitt syfte.

En introduktion av det här slaget brukar ofta räcka för att övertyga den man talar med om att man har seriösa avsikter. Då är det dags för mig som journalist att ställa mina frågor.

Jo, det är så här att vi har två officiella språk i Finland

Efter intervjun vill den man talar med förstås gärna veta när och var intervjun kommer att sändas. Och då kommer vi in på det här med Finland och tvåspråkighet.

- Jo, det är så här att vi har två officiella språk i Finland, kan jag svara, finska och svenska.

- Mitt modersmål är svenska och jag jobbar för den svenska enheten på Yle. Det betyder att intervjun kommer att sändas på vår svenskspråkiga tv-kanal, i våra svenskspråkiga radionyheter eller på vår webbplats.

Sedan brukar jag vanligen ge mitt visitkort så att den jag intervjuat kan vara i kontakt senare. Många vill till exempel gärna lyssna på hur inslaget jag håller på med blev, och då är det bra att utbyta kontaktuppgifter.

"Men vad tycker du då?"

Jag tackar för intervjun och börjar packa ihop min utrustning.

- Men vad tycker du då?

- Om vad då?

- Om brexit.

Ofta händer det att rollerna förbyts efter att intervjun är avklarad. Då vill den jag talat med höra vilken åsikt jag har om den fråga som är aktuell för stunden.

- Vad tänker ni finländare om brexit? Ni måste ju tro att vi britter har blivit alldeles tokiga? kan någon undra.

- Nej, jag tror inte ni har blivit tokiga, svarar jag då.

- Men visst är det politiska läget lite rörigt just nu? kan jag tillägga.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes