Hoppa till huvudinnehåll

Analys: Sexuellt våld är en människorättsfråga man löser genom att följa människorättsavtal – inte genom att bryta mot dem

Riksdagens plenisal
Riksdagens plenisal Bild: Yle/Vivi Lehtonen riksdagen,Plenisal,magnus swanljung

Regeringen vill utreda om Finland kunde skärpa sin asylpolitik genom att omtolka internationella människorättsavtal. Man sätter nu stor prestige i att genomdriva åtgärder som inte nödvändigtvis hjälper offren för sexuellt våld men som förstärker bilden av att problemet handlar om invandring, skriver Svenska Yles politiska reporter Magnus Swanljung.

I tisdags höll regeringen ett första krismöte med anledning av de sexualbrott mot barn som fått stor uppmärksamhet i medierna.

Efter mötet inledde statsminister Juha Sipilä en improviserad presskonferens med följande ord – innan någon av oss journalister hunnit ställa en enda fråga:

- Vi har skärpt invandringspolitiken, vi har ökat antalet poliser, vi har gjort en lång lista över åtgärder för att stävja invandringen. Men ännu finns det sådant som är på hälft när det gäller till exempel återsändningspolitiken...

Det stod klart att man utåt ville ge bilden av att man nu löser ett problem som är starkt knutet till invandring. Ändå är det sexuella våldet ett oerhört allvarligt och långvarigt problem som är starkt rotat i det finländska samhället.

Förutom att skärpa straffskalorna och ge mer resurser till polisen lovade regeringen alltså en rad åtgärder riktade mot invandrare.

Bakom kraven står Blå framtid

Regeringspartiet Blå framtid kände trots detta ett starkt behov av att vädra en helt egen kravlista i offentligheten.

Ett av de mer oväntade förslagen var att Finland skulle omtolka “bland annat” FN:s flyktingkonvention så att man kunde återsända utlänningar som begått grova brott i Finland oavsett ursprungsland.

Man behöver inte begripa den juridiska lingon för att förstå att Blå framtids förslag är lika komplicerat som omöjligt om man inte vill bryta mot internationell rätt.

I klartext vill man att sexualbrottslingar ska kunna återsändas till länder där de riskerar dödsstraff eller tortyr. Eftersom det är förbjudet också enligt Finlands grundlag vill Blå framtid stifta en undantagslag för att kringgå förbudet.

Ordföranden för partiets riksdagsgrupp Simon Elo förklarade att Centern och Samlingspartiet gör klokt i att godkänna Blå framtids krav om de är intresserade av att driva igenom vårdreformen.

Antti Kaikkonen, Leena Meri och Simon Elo den 15 januari 2019.
Antti Kaikkonen, Simon Elo och Leena Meri under presskonferensen den 15 januari. Antti Kaikkonen, Leena Meri och Simon Elo den 15 januari 2019. Bild: Lehtikuva Antti Kaikkonen,Simon Elo,Leena Meri,politik

Kraven fick gensvar i regeringen

I fredags möttes regeringen på nytt. Efter mötet skickade statsrådet ut ett kort pressmeddelande. En rad var närmast förbluffande i all sin otydlighet:

“Utrikesministeriet kommer att granska internationella överenskommelser för att utreda om ändringar i överenskommelserna möjliggör en bättre hantering av migrationspolitiken.”

Kritiken från rättslärda var mördande.

- Nog kan man ju alltid utreda om man inte hittar på något bättre att göra i den här situationen, konstaterade professorn i internationell rätt Martti Koskenniemi lakoniskt i Helsingin Sanomat.

Professorerna Martin Scheinin och Elina Pirjatanniemi förklarade för Svenska Yle entydigt att det inte finns något sätt att undgå den så kallade non-refoulmentprincipen som ingår i folkrättens hårdaste kärna.

Martin Scheinin hade vänligheten att i en tweet lägga fram den utredning regeringen reserverat en månad för.

Hoppa över Twitterpostning

- Från flyktingkonventionen kan man lösgöra sig på 12 månaders varsel, men det uppnår man ingenting med eftersom MP-konventionen inte går att lämna och man bara kommer undan EMRK och EU:s rättighetsstadga om man lämnar EU. Deras återsändningsförbud går längre än flyktingkonventionen. Där har ni er utredning, skrev Scheinin.

Man behöver inte begripa den juridiska lingon för att förstå att Blå framtids förslag är lika komplicerat som omöjligt om man inte vill bryta mot internationell rätt.

Skandal sa Bill, sandal sa Bull. Inte heller Terho kunde berätta vilka avtal han syftade på.

Så vad vill man då egentligen? Det är svårt att säga, men tro mig när jag säger att vi journalister frågade.

Problemet var att man inte ville berätta. Regeringen höll inte någon presskonferens där de utförligt kunde ha berättat vilka överenskommelser man syftade på.

I riksdagen svarade statsminister Juha Sipilä kort och lite besvärat på journalisternas frågor när vi överföll honom på väg till plenum.

- Vi gör en noggrann utredning om hur avtalen ska tolkas och om vi har tolkat dem rätt. Om någonting måste ändras så behöver vi också andra till det, sa Sipilä innan han smet iväg.

Juha Sipilä omringad av journalister 15.1.2019.
Statsminister Juha Sipilä (C) omringad av journalister innan regeringens krismöte den 15 januari. Juha Sipilä omringad av journalister 15.1.2019. Bild: Lehtikuva Juha Sipilä,journalister

Ändra på internationella avtal tillsammans med andra? Det låter som ett inte så litet projekt när tre månader kvarstår av valperioden. Han kunde ändå inte svara på vilka avtal det handlar om.

- Det är viktigt att utreda om de kan ändras, vilka behov det finns att ändra dem eller om de kan tolkas mer flexibelt, sa Blå framtids ordförande, kulturminister Sampo Terho.

Skandal sa Bill, sandal sa Bull. Inte heller Terho kunde berätta vilka avtal han syftade på.

Varför utreder man sådant man redan vet?

Inrikesminister Kai Mykkänen från Samlingspartiet var ändå noga med att påpeka att Finland inte i första hand vill lösgöra sig från eller ändra på några internationella människorättsavtal.

- Utredningarna handlar om huruvida man kan göra annorlunda tolkningar av olika avtal till exempel när det gäller hur man kan beakta grova brott när man behandlar asylansökningar eller hur brotten påverkar dem som fått avslag på sina ansökningar, sa Mykkänen.

Vad finns där att utreda?

Som Migri tålmodigt har berättat är det redan nu möjligt att utvisa utlänningar som begått brott. Det är också möjligt att neka en utlänning som begått brott så kallat alternativt skydd.

Enligt utlänningslagen räcker i de här fallen brott som kan ge upp till ett års fängelse. Sexuellt utnyttjande av barn är ett sådant brott.

Och när regeringen klagar på problemen med att återsända Irakier utan uppehållstillstånd till sitt hemland har det ingenting med internationella människorättsavtal att göra.

Kai Mykkänen.
Inrikesminister Kai Mykkänen (Saml.) under presskonferensen den 15 januari. Kai Mykkänen. Bild: Lehtikuva Kai Mykkänen

Det beror på att varken Finland eller EU under Timo Soinis tid som utrikesminister har lyckats få till stånd ett återsändningsavtal med Irak.

Däremot kan man inte neka någon som uppfyller kraven för flyktingstatus asyl på grund av brott som begåtts i Finland. För då handlar det uttryckligen om människor som riskerar dödsstraff, tortyr eller annan behandling som kränker människovärdet.

Så då är vi där igen. Är det alltså Blå framtids förslag man nu utreder?

Det är förstås möjligt att regeringen utreder någonting helt annat som man bara inte har lyckats berätta om. Annars måste det här vara ett spel för gallerierna där man inte verkar tänka på följderna.

- Man skapar en bild av att mänskliga rättigheter är boven i dramat och det kan ha värre konsekvenser, sa professor Elina Pirjatanniemi till Svenska Yle.

Löser man de verkliga problemen?

Utredningen av människorättsavtalen är bara en av flera symboliska åtgärder som regeringen lägger en oerhörd prestige i. Tyvärr kan en del av dem snarare vara ägnade att spä på bilden av sexualbrott som ett invandringsproblem än att lösa problemen.

En annan sådan högt prioriterad åtgärd är att ändra medborgarlagen så att personer som begått grova brott ska kunna förlora sitt medborgarskap, förutsatt att hen också är medborgare i ett annat land.

Det är möjligt att en sådan lag svarar mot en allmän rättsuppfattning – om nu en sådan existerar – men det är svårt att se varför regeringen lyfter fram just den åtgärden som en av de mest akuta för att minska på sexualbrotten.

Man skapar en bild av att mänskliga rättigheter är boven i dramat och det kan ha värre konsekvenser― Professor Elina Pirjatanniemi

Man har åtminstone inte mig veterligen redogjort för vidden av problemet med sexualbrott som begås av män med dubbelt medborgarskap.

De här kvasiåtgärderna förskjuter perspektivet i debatten och tar uppmärksamhet från de verkliga åtgärder som också regeringen verkar erkänna att behövs.

Människorättsproblemet är det sexuella våldet

Längst ner i det pressmeddelande regeringen skickade ut i fredags fanns i all diskretion en länk till planen för hur Istanbulkonventionen ska genomföras.

Istanbulkonventionen är Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet. Människorättsorganisationer har i åratal kritiserat Finland för att uppfylla konventionen alltför långsamt.

Bland annat har man länge krävt resurser för förebyggande arbete och skyddshem.

Justitieminister Antti Häkkänen (Saml) har också i veckan tillsatt en arbetsgrupp som ska utreda en totalreform av våldtäktslagstiftningen. Målet är bland annat att samtycke ska lyftas fram tydligare i rekvisitet för våldtäkt.

Också Istanbulkonventionen förpliktar Finland att revidera kriterierna för våldtäkt.

Regeringen verkar när allt kommer omkring inse att sexuellt våld är ett människorättsproblem man också kan lösa genom att följa internationella avtal.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes