Hoppa till huvudinnehåll

Det är svårt att vara modig om man är ensam - gemenskap och nätverk är viktiga för att vi ska våga vara modiga

Hilma Granqvist , Finlands första kvinnliga doktor i sociologi och Palestinaexpert.
Hilma Granqvist reste på 1920-talet till Palestina och blev Finlands första doktor i sociologi. Hilma Granqvist , Finlands första kvinnliga doktor i sociologi och Palestinaexpert. Bild: Ur Ulrica Sandvists samling / Mi Wegelius Hilma Granqvist,Palestina (staten),sociologer,antropologer

Vad krävs för att vara modig? Krävs det extra mycket mod om du är kvinna och vill forska och göra karriär? Åtminstone för 100 år fick kvinnorna kämpa, men trots det såg de inte sig själva som modiga.

Hilma Granqvist (1890 – 1972) åkte på 1920-talet till Palestina för att där studera livet i den lilla bondbyn Artas. Helena Westermarck (1857–1938) var konstnär, författare och kvinnosakskvinna. De var också två av de kvinnor som togs upp på Svenska Litteratursällskapets seminarium Modiga kvinnor.

Men varken Hilma Granqvist eller Helena Westermarck såg sig själva som modiga. Det säger forskarna Sofia Häggman och Julia Dahlberg.

— Hilma skrev själv flere gånger att hon önskar att hon var modig, säger Häggman. Hilma såg sig själv som försiktig, hon var mån om att vara till lags, hon var rädd för vad andra skulle tycka och tänka om henne.

Julia Dahlberg som forskat i Helena Westermarcks liv säger att Helena ofta såg sig själv som osäker.

— Men hon lät det aldrig hindra sig, hon var väldigt viktig med att även om man känner sig obekväm och osäker så får det inte hindra en att göra det som måste eller det man vill göra.

Närbild på Helena Westermarck
Helena Westermarck Närbild på Helena Westermarck Bild: Daniel Nyblin / CC BY 4.0 / Historian kuvakokoelma Helena Westermarck

Helena Westermarck var mångsidig och såg allt hon gjorde som en del av sin konstnärsidentitet, påpekar Dahlberg.

— Hon hade en stark uppfattning om att när man är konstnär så har man ett ansvar för samhället. Man skall använda sin förmåga att se samhället. Den här förmågan är man skyldig att dela med sig av och gå i spetsen för samhällsförändring för att visa på nya möjligheter.

Dahlberg förklarar att den här tanken var helt ny på den tiden. Tidigare hade man nämligen inte alls tänkt att en konstnär hade ett ansvar som offentlig person att delta i samhällesdebatten.

Julia Dahlberg står i en sal och föreläser.
Julia Dahlberg föreläser om Helena Westermarck i Svenska litteratursällskapets sal. Julia Dahlberg står i en sal och föreläser. Bild: Yle / Johanna Grönqvist Julia Dahlberg (Författare)

Mod är en kollektiv företeelse

När man talar om mod kan man också fundera på hur man ser på vad som är modigt.

— Kanske vi fortfarande betraktar mod som nåt storslaget. Man ska dra i fält eller tämja tigrar, det ska vara fysiskt farligt för att räknas som modigt, säger Häggman. Hilma reflekterade aldrig över att det hon gjorde var modigt. Hon drevs nog bara av en nyfikenhet och en vilja att berätta palestiniernas historia.

För att mod ska uppstå måste vi skapa förutsättningar för det― Julia Dahlberg

Julia Dahlberg ser mod som en kollektiv företeelse.

— För att mod ska uppstå måste vi skapa förutsättningar för det, vi måste ha miljöer som uppmuntrar mänskor att vara modiga. Att man trots att man är rädd ändå kan känna sig tillräckligt trygg för att vara modig. Det här borde utsträckas till vår vardagliga vardag runt om oss.

Närbild på Julia Dahlberg
Historiker Julia Dahlberg Närbild på Julia Dahlberg Bild: Yle / Johanna Grönqvist Julia Dahlberg (Författare)

För Hilma Granqvist kom hennes verkliga mod fram i kampen vid hemuniversitetet där professorer som till exempel hennes handledare Gunnar Landtman hela tiden motarbetade och förringade hennes insatser.

— Det stora modet är det som Hilma kommenterade att våga vara annorlunda. Att våga hålla fast vid sin åsikt oberoende av vad folk tänker. Att lyfta fram egna resultat också då de känns obekväma. Och trots att handledaren ringer och hotar med repressalier ifall hon söker en docentur.

Orsakerna till att man gick så hårt åt Hilma är många, menar Häggman. En anledning var att Hilma gick emot sin handledares åsikter om vad hon skulle forska i.

Istället för att skriva om Gamla Testamentets kvinnor så bestämde sig Hilma för att studera det levande samhället hon mötte i byn Artas.

Hon hade inte en chans att gå segrande ur striden― Sofia Häggman

— Det var alltså en slags kamp mellan en ny forskningssyn som Hilma kom att representera och ett gammalt paradigm som man fortfarande klamrade sig vid i hemmauniversitet. Man förväntade att hon skulle upprepa vad de stora auktoriteterna hade sagt för det var så man alltid hade gjort.

— Att Hilma inte fogade sig och inte tog emot deras råd tror jag också ledde till att de tog illa upp. Det handlade om makt, om ren och skär dumhet och avundsjuka. Hon hade gjort nåt som många etnologer drömde om att göra. Och så var hon ung och kvinna. Hon hade inte en chans att gå segrande ur striden.

Det hela blev en livslång kamp och Hilma fick aldrig en akademisk position. Hon fick till slut disputera vid Åbo Akademi. Men när hon sedan sökte om att bli docent vid Helsingfors universitet kom hennes ansökan att bollas fram och tillbaka.

Till sist lät kanslern vid universitetet hennes ansökan förfalla.

Närbild på Sofia Häggman.
Sofia Häggman har skrivit en bok om Hilma Granqvist. Närbild på Sofia Häggman. Bild: Yle / Johanna Grönqvist Närbild,sofia häggman

Vad kan vi läras oss av Hilma Granqvist idag?

— Bra fråga, säger Häggman och börjar nästan skratta, för egentligen är väl lärdomen att man ska foga sig och göra så som handledaren säger annars har man ingen chans. Men egentligen handlar det om att vara sig själv trogen och som Hilma sade, arbeta efter sitt eget huvud om man inser att det är rätt.

Finns det ännu bortglömda kvinnor?

Dahlberg säger att vi nu har kommit till ett skede där vi har lite av en handfull kvinnor som vi lyfter fram då när vi lyfter fram kvinnor ur vår historia. Men både Dahlberg och Häggman anser att det finns skäl att fortsätta gräva i arkiven.

— Jag tror helt säkert att det ännu finns kvinnor som borde lyftas fram, säger Häggman. Men sen tror jag också att man borde gå igenom de framstående männens arkiv och se vem som döljer sig bakom dem. Vem man kan läsa in mellan raderna i deras korrespondenser? Jag tror att det finns ganska många starka och modiga kvinnor också där, även om dom inte har egna bevarade arkiv.

Båda två lyfter också fram de kvinnliga nätverkens betydelse. Dahlberg önskar att man istället för att tala om enskilda föregångare tog upp nätverken mellan kvinnorna, hur många kvinnor som redan på 1800-talet jobbade hårt för att andra kvinnor skulle få möjligheter att komma vidare.

Det kräver mod att leva― Sofia Häggman

— Det är svårt att vara modig ensam, påpekar Dahlberg. Bakom de modiga kvinnor vi talar om finns ett nätverk av människor som stött och uppmuntrat.

Vem bestämmer vem som är modig, frågar Häggman till sist.

— Det stora modet hos Hilma Granqvist var hennes integritet. Vi borde kanske istället tala om modiga människor. Det krävs inte mera mod att vara kvinna eller man, det krävs inte mera mod att forska än att leva i allmänhet. Det kräver mod att leva. Jag tror inte man skall trycka för hårt på prestationerna, det kräver mod att vara, vi är alla ganska modiga.

Mer från programmet

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje