"Den här platsen stillar tungan, sinnet och själen."
Finlands minsta stenkyrka är en födelsedagspresent till en äkta make
Finlands minsta stenkyrka i byn Övre-Såka nära Karleby är Leena Harjunpääs födelsedagsgåva till sin make Martti Nykänen. Trots höjda ögonbryn i början deltog byborna i byggtalkot och tog kyrkan till sig.
Leena Harjunpää hade ett problem. Hon kunde inte komma på någon bra födelsedagsgåva åt sin man Martti då han skulle fylla 50 år.
Presenten skulle vara betydelsefull och oförglömlig på något sätt, för samtidigt skulle den vara ett tack för att Martti gått med på att flytta från sydöstra Finland till Leenas födelsetrakter i Österbotten.
Leena satt en kväll med några vänner och våndades över det svåra med att komma på en lämplig gåva, då någon under kvällens lopp myntade en idé: "bygg en kyrka".
– Då sade jag wow, det där var en bra idé, säger Leena. Jag bygger en kyrka!
Både Leena och Martti är företagsamma personer och riktiga idésprutor. Före de byggde kyrkan hade de hunnit flytta en 200 år gammal stockstuga till sin tomt och renoverat den till sommarboende.
Leena och Martti har medeltiden som hobby och deltar årligen i ett medeltidsevenemang som ordnas i Karleby.
För evenemanget har de idéat fram en 12 kilometer lång vallfärd som man kan promenera från kyrkan i Övre-Såka till Karleby sockenkyrka. I medeltida utstyrsel, förstås.
Kopian av Pyttis kyrka är ett bevis på bybornas talkokraft
Och så skulle det byggas en kyrka. Pyttis medeltida kyrka, Sankt Henriks kyrka fick stå som modell. Den är viktig för Martti, eftersom han jobbade där som präst i 21 år innan flytten till Österbotten.
Kyrkan uppfördes i den lilla byn Övre-Såka, strax intill Marttis och Leenas sommarhem. Byggarbetet gjordes till största delen på talko, som sig bör i Österbotten.
– Allt började med att byborna undrade varför vi inte har ordnat något talko än. Vårt första talko var i vår gamla stockstuga, och sedan dess har vi ordnat talko vid varje tillfälle som ges.
Grannskapets män letade först efter bottenplattor som skulle utgöra grunden för kyrkan, och grävde sedan ner dem.
– Grannens Bubi hoppade i traktorn och letade efter stenar vid vägrenarna, och det var visst Vidar som började gräva upp marken. Sedan kom mina bröder och andra släktingar med och byggde. Vi var tre generationer här och byggde: min pappa, jag, brorsönderna och min dotter, minns Leena.
Likt sin förebild är kyrkan bländvit. De vitrappade innerväggarna får det lilla utrymmet att kännas rymligt. Två ljusblåa kyrkbänkar finns till för besökare att vila sig på.
En stenhäll fungerar som altare, och en fönstermålning som altartavla. Genom de bågformade fönstren syns molnen på himlen utanför.
Fast det varit mycket jobb, skulle jag börja allt från början, för det har bringat så mycket glädje.
Bildmotiven på innerväggarna är kopior på 1500-talsmålningarna i Pyttis kyrka, och de är målade av kyrkomålaren Raul Pohjonen.
– Raul hade byggställningar här, som Michelangelo i Sixtinska kapellet, skrattar Martti.
– Och altartavlan är gjord av vår svärdotter, glaskonstnären Mari Nykänen. Den har en detalj från altartavlan i Karleby sockenkyrka, min hemkyrka som ligger åtta kilometer härifrån. Den är också byggd på 1500-talet, fortsätter Leena.
Motrykte till ryktet på byn – till sist tog byborna kyrkan till sig
Till en början orsakade kyrkan diskussion bland byborna i Såka, fast många ju redan hade deltagit i byggandet.
– Vi hörde ett rykte, att "nu bygger de där prästerna en egen kyrka också och så måste vi gå i den varje söndag". Nå, vi startade ju ett motrykte, att nej det behöver man inte göra, det är vår egen kyrka, minns Leena.
Byborna föreslog ändå snart att paret skulle hålla en andakt vid första advent. Det har Leena och Martti också gjort varje år. Byborna har tagit kyrkan till sig och presenterar den stolt för sina gäster.
Först hette kyrkan Marttis kyrka, men Leena och Martti beslöt sig för att börja kalla den för Övre-Såka kyrka och på så vis göra byn mer känd.
– Det här är samtidigt en hyllning till byborna som varit med i projektet, och ett tack för att vi bemötts så fint i den här svenskspråkiga byn, fast vi själva är helt finskspråkiga, säger Leena.
Bygget av stenkyrkan i Övre-Såka – bilder från Leenas och Marttis album
Lena bläddrar i en tjock bok urklippsbok. Hon har dokumenterat allt som har med kyrkan att göra från första början. I boken finns kyrkans första ritningar och en lång lista på allt från alla talkoarbetare och vem som gjort vad, från vem som bakat kakor till vem som lagt spåntaket.
–Fast det varit mycket jobb, skulle jag börja allt från början, för det har bringat så mycket glädje. Fastän Martti på en litet sämre dag kan säga att det här är ett sådant arbetsläger.
Intill kyrkan växer en trädgård som Leena kallar för Tjechovs körsbärsträdgård. Där står körsbärsträd, mest till fåglarnas glädje. Bland träden står 25 statyer, största delen av dem gjorda av konstnären Leena Salmela.
I trädgården står också Noas ark, en lekstuga för barnbarnet Nooa. Inuti bor 350 smådjur. Trädgården och Noas ark har blivit barnens eget nöjesfält.
Sorg, glädje och stillhet – oförglömliga möten i kyrkan
Martti och Leena bor i Övre-Såka cirka hälften av året och håller sin egen andaktsstund i kyrkan om kvällarna. Både vigslar och dop har förrättats i kyrkan, liksom mer fristående bönestunder och förrättningar. Ingen begravning har hittills ägt rum där.
Leena och Martti kallar sin kyrka för ett tacksamhets- och minneskapell.
Kyrkan symboliserar tacksamhet för de två barnbarnen, Nooa och Iita-Mirjami. Ängelmålningen i kyrktaket minner om det tredje barnbarnet Joona, som dog bara tre dagar gammal.
Övre-Såka kyrka är alltid öppen för besökare, dörrarna är inte låsta. Många gäster har hittat hit, i gästboken står över 11 000 namn.
Mötena i kyrkan är oförglömliga:
– En sen kväll var det ett par som körde in på gården. De kom direkt från begravningsplatsen där de besökt sitt barns grav. De hade fått en stark minnesbild av historien om vårt döda barnbarn och de ville komma hit. Vi hade ett mycket fin stund tillsammans med dem.
Martti minns en sommar då han såg på VM i fotboll. Han tittade på en match som tog slut precis efter midnatt.
– Då körde en bil in på gården och jag gick ut till kyrkan för att se efter vem som kommit. Vid ett på natten kom Leena ut för att kolla om jag blivit nedklubbad. Jag var här och snackade med ett ungt par. De hade precis börjat sällskapa och ville komma till kyrkan.
– Och en mamma vars dotter var cancersjuk kom på cykel en bra bit ifrån så gott som dagligen. Hon sade att det här är det enda stället där hon kan finna ro, minns Leena.
Kyrkan är viktig för paret självt. Det är ett bevis på att det lönar sig att drömma och att förverkliga sina drömmar. Och det är en bra plats för att finna stillhet.
– Vi pratar mycket å yrkets vägnar och är mycket i kontakt med människor, och här är det bra att vara i tysthet. Det här stället stillar tungan, sinnet och själen, säger Leena.
Översättning: Eva Pursiainen
Egenland – en kulturreseguide till Finland
- Ni, publiken, har tipsat oss om udda platser, spännande personer och roliga evenemang som skulle förtjäna mer uppmärksamhet.
- Hittills har vi fått in mer än 1400 tips av er, och vi väljer ut de mest intressanta av dem.
- Första säsongen av det tvåspråkiga tv-programmet på tio avsnitt finns på Yle Arenan.
- Alla resmål finns listade på den här kartan.
- Artiklar om alla destinationer i denna kulturreseguide finns på Svenska Yles webbsida.
- Man kan tipsa om nya resmål genom att klicka här!
