Hoppa till huvudinnehåll

Svår arbetsplatskonflikt i Solf skakar Borgå stift – biskop Björn Vikström: "Ett misslyckande också för vår del"

Biskop Björn Vikström
Biskop Björn Vikström tror att kyrkan är särskilt utsatt för konflikter. Biskop Björn Vikström Bild: Yle/Fredrika Sundén Björn Vikström,biskopar,Borgå stift

En flera år gammal arbetsplatskonflikt inom Solf församling drevs till sin spets då kyrkoherde Ann-Mari Audas-Willman sade upp sig. Flera anställda säger sig ha bett om hjälp upprepade gånger. Biskopen i Borgå stift Björn Vikström medger att man misslyckats med att hantera fallet.

Det är oktober 2018 när Yle Österbotten först får höra om ansträngda relationer mellan kyrkoherden i Solf församling Ann-Mari Audas-Willman och några anställda inom Korsholms kyrkliga samfällighet. Det visar sig att konflikten går tillbaka flera år i tiden.

Under hela sin nästan tio år långa bana som biskop säger Björn Vikström sig ständigt ha sett ett litet antal församlingar där det varit akuta samarbetsproblem.

Gemensamt för snart sagt alla av dem är att de är personkonflikter. Sådana blir svårlösta då de växer sig stora, beskriver biskopen. Så tycks det även ha gått till i Solf.

Jag tror att kyrkan precis som andra idéburna organisationer är särskilt sårbar för den här typen av konflikter.― Biskop Björn Vikström

Sedan år 2014 har Borgå domkapitel varit medvetna om problemen i just Solf, berättar Vikström.

- I början gällde det kanske inte så akuta saker, men det fanns en spänning mellan kyrkoherden och i synnerhet då en anställd. I det skedet var det kanske mera en friskvård som vi bedrev genom att vår stiftssekreterare för personalvård var där och pratade med arbetslaget och försökte få det att fungera bättre.

2015 höll man biskopsvisitation i församlingen. Då visade samtalen med arbetslaget att trivseln överlag var hög, berättar biskopen.

- Men fröet till de problem som nu senare har eskalerat fanns där redan då, det märker man nog i protokollet från visitationen, säger han.

Många inblandade i konflikt

Men vad är det då som egentligen har hänt i den lilla enprästförsamlingen i Solf?

Seglivade konflikter angav Ann-Mari Audas-Willman som en orsak då hon nyligen valde att säga upp sig från kyrkoherdeposten.

Yle Österbotten har också träffat en handfull andra parter i konflikten, fyra personer som tidigare har haft Audas-Willman som chef. Undantagsvis har de här personerna fått uttala sig anonymt i vår rapportering. Mer om hur vi resonerar kring anonymiteten och hur vi har jobbat med det här fallet kan du läsa här.

Såhär har vi jobbat

Artikeln om arbetsplatskonflikterna i Solf är resultatet av en lång process, som startade med ett nyhetstips.

Tre anställda inom Korsholms kyrkliga samfällighet tog kontakt med Yle Österbotten och ville berätta hur de upplevt samarbetet med kyrkoherde Ann-Mari Audas-Willman. Det blev långa intervjuer med ingående beskrivningar av sådant de upplevt som ytterst negativt och svårt under åren. Kärnan i budskapet var att flera arbetstagare under flera års tid farit illa och att orsaken var Audas-Willmans sätt att leda arbetet.

Rätt snart visade det sig att kyrkoherdens egen upplevelse såg helt annorlunda ut. Under en intervju med Audas-Willman uttryckte hon bestörtning över de anställdas berättelse; den håller absolut inte enligt henne.
Dessutom pratade vi med en av dem som idag är anställd i Solfs församling, hen tyckte att Ann-Mari Audas-Willman är en utmärkt chef.

I det här skedet stod det klart att det är nästintill omöjligt att nå fram till en slutlig sanning om vad som egentligen har inträffat i den drabbade arbetsgemenskapen under åren.

Och ska smutsbyke från en liten arbetsplats ens tvättas i offentligheten?

Svaret vore säkert nej om inte för följande frågor. Vad kan en arbetsgemenskap göra i den här typen av konfliktsituationer? Vart kan man vända sig för att få hjälp? Vilken förmåga har den evangelisk lutherska kyrkan att ta itu med interna stridigheter? Och varför tycks just kyrkan vara drabbad av så många konflikter?

Vi valde att jobba vidare kring just de här frågeställningarna. Biskop Björn Vikström har svarat på frågor kring domkapitlets roll och inspektör Rosita Säisä på Regionförvaltningsverket har förklarat vilken hjälp den myndigheten kan vara till i dylika fall.

Samtidigt var det naturligtvis viktigt att kontrollera alla uppgifter.

Utöver de tre anställda som först tog kontakt med oss på Yle Österbotten lyckades vi hitta en fjärde oberoende källa bland personer som någon gång under de senaste sju åren sagt upp sig från sitt jobb inom Solf församling. Därmed ansåg vi det uteslutet att det hela skulle kunna handla om en liten grupp som tillsammans kommit överens om att utnyttja media för att angripa en chef.

Våra intervjuer med Fredrik Bengts och Tommy Svevar, representanter för arbetarskyddet inom Korsholms kyrkliga samfällighet, pekade sedan på att konflikterna pågått länge och varit svårlösta.

Det här bekräftades av dokument som vi har begärt ut dels från Borgå domkapitel, dels från Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland.

Det är sällsynt att vi på Svenska Yle Nyheter bygger en berättelse som dels utgår från anonyma källor. Varför det är och bör vara så kan du läsa mera om här.

Att vi den här gången tillåter att fyra källor uppträder anonymt beror främst på att de kan anses vara utsatta på sina nuvarande arbetsplatser. De kyrkliga kretsarna är små och ingen av källorna hade vågat berätta sin version utan det skydd som anonymiteten skänker dem.

Men vi hade självklart inte publicerat detta endast utgående från deras berättelser.

Dessutom: Den här konflikten i sig motiverade inte en publicering, däremot nog det mer generella problemet med Borgå stifts oförmåga att hantera dylikt. Därför breddade vi perspektivet.

Förhoppningsvis ger ovanstående redogörelse samtidigt en inblick i den journalistiska arbetsprocessen kring dylika inslag.

Vi har även intervjuat två representanter för arbetarskyddet vid Korsholms kyrkliga samfällighet. Fredrik Bengts, enhetsansvarig vid Korsholms kyrkliga samfällighet, är den ena av dem. Bengts har i flera års tid fungerat som arbetarskyddsfullmäktige, vars roll är att företräda arbetstagarna på arbetsplatsen i arbetarskyddsfrågor. Numera är han vice fullmäktig.

Arbetstagare har farit illa medan det här har pågått och vi är besvikna, särskilt på domkapitlet.― Tommy Svevar, arbetarskyddsfullmäktige

Den andra är nuvarande arbetarskyddsfullmäktige Tommy Svevar, som jobbar som timmerman vid Korsholms kyrkliga samfällighet.

Ord står mot ord

De fyra anonyma arbetstagare som vi har intervjuat anser att Ann-Mari Audas-Willman inte har varit en bra chef. De uppger att hon trycker ner och förminskar en del anställda, hävdar att hon har häftigt humör och att hon gjort sig skyldig till osakligt bemötande.

Åren med Audas-Willman som chef beskriver arbetstagarna som en tid av upprepade konflikter och ytterst spänd stämning på arbetsplatsen, vilket har gjort att de mått dåligt.

En kvinna uppger att kyrkoherden i Solf var orsak till att hon själv sade upp sig därifrån.

- Jag såg anställda som grät och var uppgivna och jag tänkte att det inte är hälsosamt att stanna kvar.

Ann-Mari Audas-Willman är bestört över kritiken, känner inte igen den här beskrivningen av sig själv och har en helt annan syn på vad som skett i arbetsgemenskapen kring henne.

Kyrkoherde Ann-Mari Audas-Willman vid prästgården i Solf.
Ann-Mari Audas-Willman har sagt upp sig från posten som kyrkoherde i Solf. Kyrkoherde Ann-Mari Audas-Willman vid prästgården i Solf. Bild: Yle/Moa Mattfolk Österbotten,Korsholm,kyrkoherde,ann-mari audas-willman

Hon beskriver att det snarare handlar om framförallt en person som haft problem med henne som stark, kvinnlig chef. Hon menar att det här ledde till illvillig ryktesspridning som till slut inte innehöll mycket sanning.

- När man går över gränser och skvallrar för mycket, för osant eller för elakt, så finns ju risken att man måste späda på lite till för att det faktiskt ska bli sant. Då blir det självuppfyllande profetior av det hela på något sätt. Och så är det lite som med återfallsförbrytare, att det gör mindre ont andra gången du gör något som du vet att är fel, säger Audas-Willman.

Lång väg till hjälp

Ord står mot ord kring vad som egentligen har gått fel i den här arbetsgemenskapen.

Klarlagt är ändå att man på många sätt försökt få hjälp. Om det vittnar samtliga inblandade.

Jag såg anställda som grät och var uppgivna och jag tänkte att det inte är hälsosamt att stanna kvar.― Kvinna, tidigare anställd i Solf församling

Representanterna för arbetarskyddet i Korsholms kyrkliga samfällighet kopplades in under hösten 2016. Då intensifierades konflikten; Kyrkoherden gav en anställd en varning, den anställda hävdar att varningen saknade grund. En arbetarskyddsanmälan lämnades in.

- Vi hade redan tidigare fått indikationer kring att allt inte stod rätt till med arbetsklimatet i Solf, men då anmälan kom in insåg vi att vi måste agera, säger Fredrik Bengts som då var arbetarskyddsfullmäktige.

Man valde då att vända sig till arbetshälsovården, men enligt Fredrik Bengts lyckades man ändå inte på arbetshälsovården lösa konflikten.

Regionförvaltningsverket kopplas in

Istället beslöt sig en arbetstagare för att föra frågan vidare till Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland, den statliga myndighet som ansvarar för den regionala tillsynen och styrningen över arbetarskyddet. Ett av myndighetens centrala mål är att säkra att spelreglerna i arbetslivet efterlevs.

Samtidigt informerade arbetarskyddet Borgå domkapitel om att arbetsgemenskapen i Solf församling fortfarande var ansträngd.

Regionförvaltningsverkets inspektionsberättelse från Solf församling bekräftar att det finns problem i arbetsgemenskapen.
Yle Österbotten har bett att få ta del av de offentliga dokument kring Solf församling som är relevanta i frågan, såväl från Borgå domkapitel som från Regionförvaltningsverket. Ett flertal dokument är sekretessbelagda och lämnas ej ut, men samtliga dokument vi får se bekräftar att konflikterna inom församlingen är kända i bägge instanser. Regionförvaltningsverkets inspektionsberättelse från Solf församling bekräftar att det finns problem i arbetsgemenskapen. Bild: Yle/Moa Mattfolk Österbotten,Korsholm,Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland,inspektionsberättelse

Vid domkapitlet uppger man att man i två olika repriser har svarat på Regionförvaltningsverkets uppmaningar om att åtgärda problemen på arbetsplatsen och redogjort för vilka åtgärder som genomförts.

Arbetsgivarens hantering av fallet har inte varit tillräcklig, konstaterar den övervakande myndigheten i en inspektionsberättelse från april 2017. Domkapitlet har gjort en lägesbedömning och redogjort för sina insatser senast i juni 2018, men detta dokument är sekretessbelagt och lämnas inte ut till Yle Österbotten.

Krävde omplacering av kyrkoherden

Under hösten 2018 blev situationen åter så tillspetsad att domkapitlets representanter än en gång kom på besök för att samtala med de inblandade.

Vid det här tillfället försökte arbetarskyddet markera att situationen blivit ohållbar, uppger Tommy Svevar som under hösten axlat ansvaret som arbetarskyddsfullmäktige.

- Vi förde fram att vi ville se en omedelbar omplacering av Ann-Mari Audas-Willman. Men vi upplever nog att vilja och förmåga att hantera situationen saknades hos domkapitlet, säger Svevar.

Fredrik Bengts och Tommy Svevar från Korsholms kyrkliga samfällighet.
Fredrik Bengts och Tommy Svevar representerar arbetarskyddet inom Korsholms kyrkliga samfällighet. Fredrik Bengts och Tommy Svevar från Korsholms kyrkliga samfällighet. Bild: Yle/Moa Mattfolk Österbotten,Korsholm,Tommy Svevar

Såväl Tommy Svevar som Fredrik Bengts, som alltså bägge representerar arbetarskyddet, upplever att något av det svåraste med situationen har varit att man inte har fått några förändringar till stånd, trots att man vänt sig till alla tillgängliga instanser inklusive övervakande statlig myndighet.

- Jag känner att vi har gjort allt enligt regelverket och gått den vägen som man ska, först arbetarskyddet och sedan arbetshälsovården, domkapitlet och slutligen Regionförvaltningsverket. Vad finns det mera vi kan göra, frågar Bengts.

Besvikna på kyrkan

Bengts och Svevar påpekar att processen, ur arbetstagarnas synvinkel, är för långsam.

- Allt har tagit för lång tid. Arbetstagare har farit illa medan det här har pågått och vi är besvikna, särskilt på domkapitlet, säger Svevar.

Hur ser ni på det att vi talar uttryckligen om kyrkan?

- Jag är i förlängningen besviken på hela Borgå stift. Jag hade verkligen trott att de skulle kunna göra något. Två år efter den första formella anmälan har vi fortfarande inte sett några betydande åtgärder, säger Bengts.

Borgå stift och konflikten: "Också vårt ansvar"

Biskop Björn Vikström är för sin del beklämd över att domkapitlet inte lyckats bättre med att stävja konflikten i Solf.

Trots att man genom åren följt med läget och upprepade gånger konsulterat med de olika parterna.

- Det är helt klart att när en konflikt eskalerar såhär långt så är det ett misslyckande också för vår del. Naturligtvis för själva arbetsgemenskapen som ju i första hand har ett ansvar för det här, men med tanke på att domkapitlet också har en tillsynsskyldighet och ett ansvar för stiftet så är det klart att det också är vårt ansvar.

Vad kunde ni eller borde ni mera ha gjort i Solf? Vad tänker du om den saken idag?

- Det är en fråga som jag funderar på väldigt mycket just nu. Till en del kan jag förstås säga att om jag skulle ha ett bra svar på den frågan så skulle vi ha gjort det tidigare. Jag upplever att vi inte har försökt tysta ner problemen.

Ett ljus är tänt i salongen i prästgården i Solf.
Prästgården i Solf är församlingens arbetsplats. Ett ljus är tänt i salongen i prästgården i Solf. Bild: Yle/Moa Mattfolk Österbotten,Korsholm,Prästgård,ljus (konkret icke-levande objekt),solf församling

Enligt biskopen har domkapitlet under sina besök försökt ge konkreta råd och direktiv för hur parterna skulle kunna jobba tillsammans också fastän man inte alltid tycker om varandra.

- Det är väl det som är en rimlig målsättning i en sådan här situation, säger Vikström.

Han påpekar att de mer drastiska lösningar som de anställda fört fram inte har känts rimliga ur domkapitlets perspektiv, däribland förslaget att omplacera kyrkoherden.

- Domkapitlet har inte enligt lagstiftningen rätt att omplacera en kyrkoherde.

Knepigt att reda ut

Biskop Björn Vikström påpekar att det ofta är allt annat än enkelt att reda ut den här typen av mellanmänskliga förtroendekriser.

Jag upplever att vi inte har försökt tysta ner problemen.― Biskop Björn Vikström

Han medger att konflikten varit svår att greppa, eftersom parternas versioner av vad som hänt i församlingen under de gångna åren är så olika.

- Vissa anställda upplever att chefen har agerat på ett sätt som de har känt att är nedsättande och ibland till och med lite aggressivt, medan å andra sidan då chefen själv upplever att hon som kvinna och som chef har blivit ifrågasatt och att det handlar om den typen av dynamik. Det knepiga är ju att reda ut det här och hitta den objektiva bilden av det, och det är inte alla gånger lätt.

De anställda som vi har intervjuat säger också att de upplever det som obehagligt att kyrkoherden har väldigt goda kontakter till domkapitlet och även till dig personligen - hur vill du kommentera det?

- Det är kanske ett dilemma i Svenskfinland överlag att vi känner varandra och i synnerhet om vi är i ungefär samma ålder och har gemensamma bekanta. Så det är klart, det är ingenting jag vill förneka, samtidigt som det inte heller får vara en orsak till att jag skulle behandla människor partiskt.

Hur goda vänner är ni?

- Kyrkoherden är ungdomsvän med min fru och vi har hållit kontakt genom åren, så visst är vi goda vänner. Samtidigt som jag ärligt kan säga att jag tycker att det inte har påverkat mitt agerande i den här frågan men det kan naturligtvis hända att någon annan har ett annat perspektiv.

Konflikter inom stiftet inte ovanliga

Akuta samarbetsproblem inom församlingarna är alltså ändå inget nytt inom den evangelisk-lutherska kyrkan. Också under Björn Vikströms tid som biskop har sådana kommit och gått.

Några av dem har även Svenska Yle Nyheter rapporterat om, däribland konflikterna inom Johannes församling i Helsingfors, språkstriden mellan församlingarna i Borgå och krisen inom Vanda svenska församling.

Under de senaste dagarna har stiftet och biskopen även tvingats ta itu med den konflikt som blossat upp kring åsikter om sexuella minoriteter som prästerna i Kristinestads svenska församling gett uttryck för.

Konflikten i Solf är alltså inte den första och knappast heller den sista, befarar Vikström. Sett ur domkapitlets perspektiv finns flera utmaningar med att reda ut dem och man jobbar ständigt med att utveckla sina konflikthanteringsmetoder.

- Det som vi har som det akuta redskapet är besök, samtal och konsultationer. Sedan kan vi erbjuda arbetshandledning för ledaren eller för de anställda.

I Solf bidrog arbetarskyddet till ett tillfälligt byte av arbetsplats för en anställd, vilket fick spänningen att lägga sig för en tid.

Skylt med texten Domkapitlet i Borgå
Inom domkapitlet har man känt till konflikterna i Solf sedan 2014. Skylt med texten Domkapitlet i Borgå Bild: Yle/Fredrika Sundén Borgå stift,borgå domkapitel

Björn Vikström påpekar att man från domkapitlets sida kan medverka till sådana lösningar, men inte fatta beslut.

- Församlingarna och samfälligheterna fattar självständiga beslut om sina anställningar, men vi kan åtminstone föreslå olika lösningar.

Domkapitlet har sedan flera år tillbaka ett system med en stiftssekreterare för personalvård som är den som i första hand åker ut och besöker församlingarna och försöker hitta möjliga lösningar. Samtidigt ser man det som en utbildningsfråga och idag får alla nya kyrkoherdar en mer erfaren kyrkoherde som mentor.

- Sedan håller vi också på i stiftet nu att utbilda nya arbetshandledare och också nya arbetslagskonsulter, så att det skulle finnas tillräckligt många yrkeskunniga personer som kan komma på besök, och helst medan det ännu är fråga om friskvård snarare än om regelrätta kriser.

Kyrkan särskilt utsatt?

Biskopen har under årens lopp hunnit fundera en hel del på konflikterna inom kyrkan. Han tror att kyrkan är extra utsatt för personkonflikter.

- Jag tror att kyrkan precis som andra idéburna organisationer är särskilt sårbar för den här typen av konflikter, i och med att det handlar om människor i rätt lång utsträckning som jobbar med det som också är deras övertygelse.

Dessutom har många, inte minst de anställda själva, höga förväntningar på att det i kyrkan borde vara på ett annat och bättre sätt än i arbetslivet överlag.

- Man tänker kanske att här borde vi inte ha de här spänningarna och personkonflikterna och det finns också kanske en viss individualism som kommer av det att man har en starkt övertygelse om hur man skulle vilja att det är. Och då kan det lätt börja gnissla mellan starka viljor.

De anställda i Korsholms kyrkliga samfällighet som vi har intervjuat säger att de är besvikna på kyrkan, de känner att problemen har förminskats eller rentav sopats under mattan och de säger att kyrkan känns tandlös i den här frågan. Hur vill du kommentera det?

- Jag förstår att den som upplever att man under flera år har påtalat ett allvarligt problem och det inte har åtgärdats då är besviken. Jag vill inte på något vis förneka det faktum att det att det har gått såhär långt i Solf betyder att vi från domkapitlet inte har lyckats med det som är en av våra viktiga uppgifter. Kyrkan är ändå en organisation som alla andra, vi består av människor med olika bakgrund och olika läggning.

Höga förväntningar, ja - men även realism behövs

Att man blir besviken då den kyrkliga arbetsgemenskapen visar sig innehålla övertramp och bråk är naturligt, enligt biskopen.

- Jag tycker att det är helt berättigat att man har höga förväntningar på den kyrka som vill förmedla budskapet om kärlek och att alla männsikor är viktiga och värdefulla i Guds ögon. När den inte lever upp till det här så har man all orsak att vara besviken.

Samtidigt behövs nyktra ögon och realism säger Vikström.

- Det behöver finnas både en viss idealism där vi verkligen förväntar oss att kyrkan ska vara bättre, annorlunda, men samtidigt en realism där vi inser att vi gång på gång måste komma ihåg att vi är människor med våra mänskliga brister.

När man går över gränser och skvallrar för mycket, för osant eller för elakt, så finns ju risken att man måste späda på lite till för att det faktiskt ska bli sant.― Ann-Mari Audas-Willman

Enligt biskop Björn Vikström fortsätter arbetet med att stöda Korsholms kyrkliga samfällighet och Solf församling i arbetet.

- Jag ser det som avgörande vem som kommer in som ny kyrkoherde och när denna nya kyrkoherde är på plats så finns det säkert skäl för oss från domkapitlet att fundera på att på vilket sätt vi kan medverka till att samma mönster inte ska upprepas igen.

Kyrkoherde Ann-Mari Audas-Willman har valts till ny kaplan i Närpes församling. Borgå domkapitel kommer inom kort att fastställa valet av henne. Tjänsten som kyrkoherde i Solf är lediganslagen.

Läs mera:

Allt fler anmäler arbetsplatskonflikter till RFV: "De är ofta ganska allvarliga när de kommer till oss"

Den arbetsplatskonflikt som drabbat Korsholms kyrkliga samfällighet och Solf församling drevs så långt att en av parterna anmälde fallet till Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland, ansvarsområdet för arbetarskydd. Inspektör Rosita Säisä bekräftar att de fall som når myndigheten ofta är rätt allvarliga.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten