Hoppa till huvudinnehåll

First Aid Kit lever drömmen - på gott och ont: "Jag hade ett sammanbrott innan vi spelade in Stay Gold"

First Aid Kit inför Helsingforsbesöket 2019.
First Aid Kits Johanna och Klara Söderberg inför Helsingforsbesöket 2019. First Aid Kit inför Helsingforsbesöket 2019. Bild: Tomas Jansson / YLE First Aid Kit

De lever i flera världar, svenska countryfolkpop-bandet First Aid Kit. Som Johanna Söderberg säger; ”många ser oss ännu som två små tjejer som man inte behöver ta på allvar”. Men samtidigt är de BritAwards-nominerade, har en älskad ny skiva bakom sig, och ett hektiskt turnerande under 2018.

Att man ifjol hann med 120 spelningar runtom i världen låter som om systrarna Johanna och Klara Söderberg inte har lärt sig mycket av den burnout som Klara gick igenom för några år sedan. Den gången då de ändå spelade in en skiva och åkte på turné, Johanna kunde falla i gråt mitt under en spelning, tills Klaras kropp bara sade NEJ!

Mera om det senare.

Nu sitter vi i en studiofoajé efter att systrarna har besökt en tv-soffa för att i livesändning tala om en kommande Globenspelning, hur speciellt det är att uppträda i den där jättearenan som de kunde se från sitt barndomshem i Enskede.

Det var där, några kilometer från Stockholmsarenan Globen, som allting började. Det amerikanska folkrockbandet Bright Eyes hade inspirerat systrarna att göra egna låtar, och där i barndomshemmet spelade de in sin första skiva.

De småskrattar sig igenom historien, hur de ockuperade hemmet under inspelningarna, med Klara i ett sovrum och Johanna i ett annat, med trummisen i vardagsrummet, hur de drog sladdar mellan rummen med pappa Benkt som producent, ”mamma och lillabror fick inte ens vara där, allt var ett kaos”.

Det är tio år sedan, och det har hänt väldigt mycket under de åren, fast de fortfarande bara är 28 och 26 år gamla.

First Aid Kit med fyra priser från Grammisgalan 2013.
First Aid Kit på Grammisgalan 2013, med fyra prispokaler. First Aid Kit med fyra priser från Grammisgalan 2013. Bild: Patrik Österberg / IBL Sweden First Aid Kit

Många minns dem ändå fortfarande som de skönsjungande tonåringarna, vilket kan vara irriterande.

- Jag är ju någon annan fast folk fortfarande tänker att jag är den jag var för tio år sedan, men jag måste ändå gå in i den rollen. Så livet blir som ett skådespeleri, säger Johanna, och Klara bygger på med ett ”ja det är väldigt knepigt”.

Så pratar de. Den ena inleder en mening, den andra bygger på, den ena fortsätter, de pratar nästan som ur en och samma mun, på ett sätt som gör det svårt att skilja dem åt på intervjubandet.

Då de sitter framför mig är de ändå väldigt tydligt två egna personligheter, både vad gäller utstrålning och hur de pratar. Johanna är den långa, blommigt klädd, Klara den svartklädda kortare lillasystern som oftare är den som är först med att svara på mina frågor.

Och så återvänder vi till de där månaderna då allt höll på att bli för mycket.

Svårt att säga stopp när ekorrhjulet är igång

- Jag hade ett sammanbrott innan vi spelade in Stay Gold. Jag var bara så trött, kände att jag inte orkar mera, berättar Klara. Men då var allting bokat, så det var bara att spela in, och så åkte vi på turné...

- Det var sedan mitt under turnén som vi skulle göra en musikvideo, och då bröt jag ihop, allt blev bara för mycket.

- Det var annars också en svår period, bygger Johanna på.

- Vi skulle signas på ett stort skivbolag, vi hade kunnat turnera med Stay Gold i en evighet, och det var svårt att säga nej också för att så många var på oss, manager och skivbolag. Det är så många som tjänar pengar på att allt fortsätter som alltid tidigare. Att säga nej då kräver mod, men till slut hade vi inga val.

Då tog de en paus, och lovade sig själva att inte behöva prestera någonting alls under sex månader.

- Men då pressen försvann så kunde jag skriva igen, bara för att det var kul, berättar Klara. Och det var viktigt att komma tillbaka till det också, och inte bara fokusera på nästa skiva.

Men det att ni hela tiden hade levt er dröm, var det så att det gjorde det ännu svårare att acceptera att väggen kom emot?

- Absolut, också för att du så ofta får höra att du måste vara så glad för att det är så kul. Och sen ÄR det också jätteofta kul, som att få mail med en massa roliga idéer som man vill göra. Men kroppen säger ju ifrån, och då spelar det ingen roll hur kul det än är.

Säger Klara, och Johanna bygger på:

- Det här är ju också ett jobb där du förväntas vara glad och tacksam hela tiden. På ett vanligt jobb kan du kanske ha en dålig dag och vara dig själv i det. Men vi måste gå in i en roll, och den där krocken mellan vem man är och vad First Aid Kit är, det är just det som gör att livet ibland kan kännas som ett skådespeleri.

Leva drömmen, ja. För det har de gjort.

First Aid Kit, live november 2018.
First Aid Kit, live november 2018. First Aid Kit, live november 2018. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press First Aid Kit

Allt från inspelningen av debutskivan i barndomshemmet, via inspelningen av andra skivan tillsammans med idolen Mike Mogis från Bright Eyes, ”han som var anledningen till att vi började göra musik, det var så ofattbart att några år senare spela in i deras studio och bo i hans gäststuga, det VAR för bra för att vara sant”, via osannolika spelningar under det prestigefyllda Polarprisets galakvällar i Stockholm där de fått legender som Emmylou Harris och Patti Smith att inte kunna hålla tårarna tillbaka, och så vidare och så vidare.

Och nu, en kritikerrosad skiva som de turnerar med. Ruins, där systrarna utstrålar en litet tuffare approach, i soundet och uttrycket.

”Vi var barn väldigt länge”

- Med Ruins sökte vi något lite råare, bort från det vi gjorde på Stay Gold. Nu fick elgitarren också kom fram, skrattar Klara, och minns hur hon tidigare varit så strikt med att det bara skulle finnas folkinstrument på deras skivor, akustiska gitarrer, ingenting elektriskt.

- För mig var den stora skillnaden, fortsätter Johanna, att vi, alltså, tidigare var vi barn.

- Vi var barn väldigt länge, vi hade aldrig gjort annat än spelat in skivor och turnerat, det hade på något sätt varit ett väldigt skyddat liv. Men när vi sedan tog den där pausen så konfronterades vi också med det verkliga livet. Jag var 25 och du var 23, och då var vi tvungna att bli någonting också utanför bandet.

- Det gjorde det möjligt att skriva på ett annat sätt. Tidigare sjöng vi om påhittade karaktärer, vi byggde liksom upp en fantasivärld i våra huvuden. Men nu var det ingen fantasivärld längre. Det var så mycket som hade hänt privat, och därför är det som om den här nya skivan slår på helt andra strängar.

First Aid Kit, live 2017.
En rockigare bild av Johanna och Klara Söderberg, live 2017. First Aid Kit, live 2017. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press First Aid Kit

Ja den nya skivan är ibland tuffare, mångsidigare, fylld av självrannsakande texter som Klara skrivit utgående från förhållandet som sprack. Och så finns ju First Aid Kits argaste sång, You are the Problem Here, som gavs ut helt separat, gjord efter ett omskrivet amerikanskt våldtäktsfall som fick Klara att skriva raden ”jag hoppas att du lider”.

Om att spela Emmylou för Emmylou Harris

Men också den där fantasivärlden gav upphov till fina låtar.

En av de mer berömda är Emmylou, sången som First Aid Kit uppträdde med när Emmylou Harris ärades med det stora Polar-priset i Stockholm. Ett uppträdande som har långt över en miljon visningar på nätet, där Harris har så svårt att hålla tillbaka tårarna.

- Jag minns när jag kom på refrängen, berättar Klara, och hur jag kände att den var fin men att det kunde bli så cheesy om man inte var försiktig. Men nu hör vi om par som vill ha den låten på bröllop, det är så jättevackert.

Hur var det sedan att spela den för henne?

- Det är så svårt att beskriva, hur stort det är att Emmylou Harris sitter i publiken.

- Men det som blev påtagligt var ju att hon är en människa, säger Johanna, och båda skrattar till. Förutom Harris nämns också artisterna Johnny Cash, Gram Parsons, June Carter Cash i sången, ”och de andra är ju legender som man inte kan röra, men hon är fortfarande vid liv”.

- Sen var hon ju världens härligaste människa. Hon kom på vår spelning då vi var i Nashville, och kom för att prata med oss. Och jag hade hela tiden i huvudet att, det är Emmylou Harris det är Emmylou Harris det är Emmylou Harris nej nu måste du skärpa dig! berättar Johanna medan hon fortsätter skratta.

Johanna och Klara Söderberg från First Aid Kit, 2017.
Johanna och Klara, galaklädda 2017. Johanna och Klara Söderberg från First Aid Kit, 2017. Bild: Eero Hannukainen/IBL First Aid Kit

Men det att ni är två unga kvinnor i countrykonservatismens mansvärld. Är det på något sätt extra tufft?

- Ja man känner att man kan bli dömd ganska hårt som ung kvinna i den världen. Det är mer att bevisa, än om vi hade varit unga män.

- Jag tror att många ännu ser oss som två små tjejer som man inte behöver ta på allvar, och det kan vara jobbigt med den motvinden. Det är fortfarande många journalister som förlöjligar oss och säger ”you’re still little girls haha”, speciellt i USA, mycket såna kommentarer som man tidigare har försökt strunta i och tänkt att det är så det är. Men det fastnar ju.

Dags för en hellycklig sång?

Ni berättade att ni har ett intensivt år bakom er, igen. Men har ni ändå hunnit fundera på nya låtar, och vilken riktning ni ska ta efter Ruins?

- Lite nog. Vi har ju mycket idéer och tankar om det, men sen blir det ändå lite som det blir, börjar Klara, och Johanna fortsätter:

- Men jag hoppas det blir en lite mindre sorglig skiva. Det har ju varit en väldigt jobbig tid, och att sedan sjunga de sångerna varje dag! Det blir som en självuppfyllande profetia om man sjunger om hur dåligt man mår hela tiden, så börjar man må dåligt. Det är jag nog lite trött på.

- Och världen är så himlamörk just nu känns det som. Då behöver man göra nåt lite mer upplyftande, också i soundet, så det är något vi vill testa.

Så frågar jag om man nu kanske kan vänta sig en hellycklig låt av First Aid Kit. Och så kommer de, igen, turvis med varsin del av ett svar.

- Vi har ju en, som handlar om att se positivt på sig själv.

- Precis. På sig själv, och på andra. Något sånt budskap.

- Men den låten är inte färdig ännu, vi har nån vers att skriva fortfarande.

- Men den är en bra början på något nytt.

- Precis. Lite mera hopp.

Lyssna också då Johanna och Klara Söderberg själva berättar om sina tio år med First Aid Kit, blandat med musik från hela deras karriär.

Mer från programmet

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje