Hoppa till huvudinnehåll

Filmrecension: Aurora – sanslöst bra kärleksdrama som luktar sprit, tobak och nagellack

Aurora mellan Darian och dennes hustrukandidat i baksätet på en bil.
Tre människor i en bil. Miia Tervos långfilmsdebut Aurora får själen att skutta av glädje. Aurora mellan Darian och dennes hustrukandidat i baksätet på en bil. Bild: Dionysos Films Mimosa Willamo,aurora

Miia Tervos långfilmsdebut gör en glad ända in i märgen. För att det är så fint med en finsk film full av hopp och kraft. Och en kvinnlig rollgestalt som tillåts vara allt – och lite till.

Ramverket i unga Auroras (Mimosa Willamo) tillvaro ser ut ungefär som en deppig rocklåt.

Farsan (Hannu-Pekka Björkman) åker ut och in på rehab, morsan är död och barndomshemmet redo för utmätning.

Gymnasiet blev på hälft, studierna till nagelkonstnär likaså.

Det enda som alltid flyter är spriten, det enda som aldrig sinar är räckan manliga beundrare.

Den sunkiga livsstilen till trots är Aurora nämligen fullkomligt bedårande. Full av liv och lust. Lite som en förvuxen Pippi-gestalt. Fast utan pengar.

Så när hon möter iraniern Darian (Amir Escandari) som desperat söker asyl för sig och sin åttaåriga dotter (Elá Yildirim) anar vi att allt kan hända.

Oväntade lösningar

När man tittar på Aurora får man en känsla av att Miia Tervo tagit en hög gamla ingredienser, kastat upp dem i luften och låtit dem landa fritt på oväntade platser.

Det sups, härjas, svärs, spys och badas bastu precis som i vilken annan finsk film som helst – men allt är plötsligt betydelsebärande på ett nytt sätt.

Bästisarna Aurora och Kinky på tobakspaus.
Sie oot niinku kiskoilla kulkeva liekinheitin. Väninnan Kinky (Oona Airola) har svar på tal när Aurora undrar om hon faktiskt framstår som en orkan. Bästisarna Aurora och Kinky på tobakspaus. Bild: Dionysos Films Mimosa Willamo,Oona Airola,aurora

Berusningen är inte bara äckelfylla, den är också en euforisk gränslöshet som gör att man förstår varför det dricks.

Den sociala misären finns där, men den framställs inte enbart som vingklippt hjälplöshet. Inte heller då det gäller invandrarperspektivet.

Här finns hela tiden en rörelse framåt, ett löfte om att det går att bryta destruktiva kretslopp. Ett löfte om villkorslös vänskap och en kärlek som övervinner allt.

Vilken rollbesättning!

Aurora är ett debutverk som präglas av en känsla av lätthet. Som om bitarna fallit på plats utan krystade kompromisslösningar.

Det vintriga Rovaniemi utgör en perfekt inramning för sanningar som långsamt får den emotionella kylan att smälta bort.

Far och dotter vandrar mot solen genom ett snötcäkt landskap.
Far (Amir Escandari) och dotter (Elá Yildirim) går mot ljusare tider. Far och dotter vandrar mot solen genom ett snötcäkt landskap. Bild: Dionysos Films Miia Tervo,Amir Escandari

Intrigtrådar nystas upp i ett tilltalande tempo och bildspråket känns fräscht.

Och så har vi det färgstarka persongalleriet som förser helheten med en speciell lyster.

Mimosa Willamo har redan gjort intryck i tv-serier som Lola uppochner och filmer som Bodom och Teit meistä kauniin – men här slår hon verkligen ut i blom.

Hennes Aurora är stark och sårbar, barn och vuxen, klok och helgalen. Samtidigt och hela tiden. Man har inte ett dugg svårt att förstå varför alla från gamla tanter till små barn tyr sig till henne.

Vid sin sida har hon Amir Escandari som hittills framförallt gjort intryck som regissör – hans svartvita Pixadores hör till de snyggaste dokumentärer man sett på senare år.

Lika snygg är nu hans tolkning av killen som är beredd att göra vad som helst för att säkra dotterns framtid. Hans Darian utstrålar värme utan att för den skull sakna skärpa.

Darian försöker få motsrävige Juha att bejaka skönheten i vardagen.
Titta nu så vackert det är! Darian försöker få motsträvige Juha (Chike Ohanwe) att se skönheten i vardagen. Darian försöker få motsrävige Juha att bejaka skönheten i vardagen. Bild: Dionysos Films Miia Tervo,Chike Ohanwe,Amir Escandari

Och så har vi alla de andra - från Chike Ohanwes fördomsfulle Juha till Miitta Sorvalis pensionerade Liisa.

Visst fungerar vissa karaktärer främst som komiska bollplank – men det stör inte.

För visst är det fräscht med en film där alla vill varandra väl. En film där det hela tiden verkar finnas en utväg ur de dystraste av belägenheter.

Ser verkligheten ut såhär? Kanske inte – men sagor kan ju i bästa fall fungera som skapare av idealbilder, något att sträva mot.

Mimosa Willasmos Aurora hänger ut genom ett bilfönster.
Mimosa Willasmos Aurora hänger ut genom ett bilfönster. Bild: Dionysos Films Mimosa Willamo,aurora

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje