Hoppa till huvudinnehåll

"Jag har flera gånger fått säga åt barnen att vi inte har någon mat idag" - i fattiga familjer är det tufft den här tiden på året

Kvinna med kanin.
Mamman i familjen berättar att hon ibland låter bli att köpa sina mediciner, för att ha råd med mat åt familjen. Men det berättar hon inte för sina pojkar, för barnen oroliga över sin mammas hälsotillstånd. Kvinna med kanin. Bild: Mari Kahila / Yle person

En del av hjälporganisationerna får kämpa då julen är över och intresset för att understöda dem avtar. Januari är en ekonomiskt svår månad för många fattiga familjer.

Då barnen kommer hem går de direkt till spisen. ”Vad finns det för mat”, frågar pojkarna i mun på varandra.

Laura, 39, vet att båda är hungriga efter skoldagen. Ändå tvingas hon än en gång säga att det är grötdag idag. Havregrynsgröt eller risgrynsgröt. Den senare har barnen ännu inte tröttnat på.

Mamman har påmint barnen om att de måste äta sig mätta i skolan och på daghemmet. Finns det frukt, ska det alltid ätas. Den yngre av pojkarna har hämtat hem mandariner i smyg. En gång hittade mamman knäckebröd med smör på i pojkens ficka.

- I januari är det speciellt kärvt hos oss. Barnen hade ett långt jullov, och då gick det mer pengar till mat. Jag har redan flera gånger fått säga åt barnen att det inte finns någon mat i dag.

hem ljuva hem-skylt med finskspråkig text.
hem ljuva hem-skylt med finskspråkig text. Bild: Mari Kahila / Yle person

Den här familjen i Östra Finland är inte den enda barnfamiljen som har det tufft just nu. I många familjer är det här den ekonomiskt sett svåraste tiden på året. Frivilliga som jobbar för hjälporganisationen Hope har hört samma berättelse runt om i Finland.

Arja Heinonen, teamansvarig vid Hope i Åbo, bekräftar att tiden vid årsskiftet är speciellt svår i många fattiga familjer. I januari har man bokfört 40 begäran om hjälp från familjer, då den vanliga takten i Åbotrakten är 15 familjer i månaden.

- Det finns många orsaker till svårigheterna. Folkpensionsanstaltens stöd kan vara försenade, det årliga pristaket för mediciner börjar från noll, och maten har kostat mer än vanligt under julhelgen. Det är många som sörjer att räkningarna samlas på hög i januari.

I kylskåpet syns bara lampans sken

Trebarnsmamman Maarit, 47, är dödssjuk. Den ärftliga bindvävssjukdomen EDS och smärtsyndromet CRPS har gjort henne till fånge i sin egen säng. Sjukdomarna gör Maarit utmattad, också familjens ekonomiska situation tynger henne.

Maarits smärtor hålls i schack med hjälp av experimentella mediciner, som inte ersätts av FPA. Taket i omklädningsrummet läcker och vattnet i husets kranar går inte att dricka. Att koppla sig till kommunalt vatten skulle kosta 30 000 euro.

Mannen jobbar, men alla pengar går till det dagliga uppehället. Och alltid räcker inte pengarna ens till det. Ibland gäller det att avgöra ifall det ska köpas medicin eller mat.

- Just nu finns det inte mycket i kylskåpet förutom lampans sken. Pojkarna är i växande ålder och behöver mycket mat. Som tur är får vi ibland hjälp av anonyma donationer.

Maarits familj bor i Satakunta och har fått hjälp genom organisationen Autetaan kun voidaan. Främmande människor har tagit familjen under sina vingar och skickar nu och då matpresentkort och livsmedel.

När det dessutom hittades mögel i vårt hem brast det för mig.― Laura

För familjen i Östra Finland började nedförsbacken då Laura var höggravid. Laura sade upp sig från sitt jobb i huvudstadsregionen då familjen flyttade österut. Flytten räckte inte som motivering för uppsägningen, så karenstiden blev ett halvt år. Samtidigt blev Lauras man permitterad.

Inom loppet av ett år dog Lauras vän, mormor och pappa, och Laura själv insjuknade i depression. Ekonomin kördes i botten.

- När det dessutom hittades mögel i vårt hem brast det för mig. Mentalt var jag så slutkörd, att jag inte orkade bråka om vem som i slutändan ska stå för mögelsaneringen.

Tre killar sitter i en soffa.
Tre killar sitter i en soffa. Bild: Mari Kahila / Yle person

Barnen mobbas för sin fattigdom

Kommer bekanta att känna igen oss? Det var en rädsla Laura kände, då familjen för första gången anonymt bad om hjälp via Facebook-gruppen Autetaan kun voidaan.

Speciellt Lauras man tyckte det kändes främmande att be om hjälp av främmande människor. Laura ville ändå våga, annars skulle familjen inte klara sig.

- Man skäms alltid över att vara fattig, säger Laura som nu är sjukpensionerad.

I skolan får barnen varje dag höra elaka kommentarer om att vi är fattiga.― Laura

Laura vill skydda sina barn. Själv är hon redan du med sin skam, och bryr sig inte om vad andra människor tycker. Men barnen tycker hon att inte att förtjänar mera lidande på grund av familjens ekonomiska problem.

- I skolan får barnen varje dag höra elaka kommentarer om att vi är fattiga, eftersom vi inte har råd att köpa likadana kläder som alla andra har. Eller för att vår familj inte varit på någon resa under jullovet. Att de blir mobbade gör ont på djupet.

Tre dockor i ett rum med leksaker.
Mamman i familjen i Östra Finland berättar att "dottern höll på att svimma av lycka, då hon hittade de här dockorna i ett julklappspaket som donerats". Tre dockor i ett rum med leksaker. Bild: Mari Kahila / Yle person

“Gråt inte mamma!”

Laura är rörd över den anonyma hjälp familjen fått. Hon tycker att det är svårt att hitta tillräckligt stora ord för att uttrycka den tacksamhet hon känner.

Det bästa skulle vara om de som hjälpt kunde se glädjen i barnens ansikten. Till exempel under den eftermiddagen, då pojkarna kom hem från skolan och fick öppna ett överraskningspaket som kommit på posten.

De slet upp paketet och ut ramlade träningsbyxor med Adidas tre ränder.

- De hojtade som aldrig förr. Pojkarna hoppade och skrek av glädje. Snart blev glädjen gnabb, då den yngsta ville ha också storebrors byxor, minns Laura med ett leende.

En annan oförglömlig gest var en matbeställning som gjorts i familjens namn i närbutiken.

Hjälparen hade skickat ett meddelande och uppmanat familjen att upphämta en betald beställning i butiken. I butiken möttes Laura av 15 matkassar.

Melon, smör och ost i ett kylskåp.
Laura berättar att den mat familjen får genom donationer äts med sparsamhet. Till exempel får varje barn en melonklyfta per dag. Melon, smör och ost i ett kylskåp. Bild: Mari Kahila / Yle person

När Laura kom hem tömde hon matkassarna på golvet och grät. Den okända välgöraren hade klart funderat noga på inköpslistan.

Kassarna innehöll ingredienser till många olika maträtter. Laura grät för att någon hade vigt så mycket tid åt att tänka på hennes familj.

- Vår fyraåriga dotter ställde sig bakom mig, klappade mig på axeln och tröstade: ”Gråt inte mamma, vi har mat nu”.

Viljan att hjälpa minskar efter jul

Hjälpen som fås via olika organisationer är avgörande för många fattiga familjer. För Maarits trebarnsfamilj skulle hjälpen vara tillfällig, men så blev det inte. Familjen har fått stöd av välgörare i flera år nu.

- Vi börjar så småningom få huvudet över ytan. Vi har nått en punkt där vi klarar av att betala räkningar i tid. Tacket ska riktas till dem som har hjälpt oss.

Att be om hjälp är väldigt svårt för många. Vi sträcker ut en hand och ber om hjälp först då vi redan ligger på djupet. Gruppen Autetaan kun voidaan ser familjernas trångmål i de önskemål om hjälp de mottar.

Händer håller i en yllesocka.
En okänd person donerade yllesockor för barnen i familjen. Mamman känner sig rörd av den hjälp som främmande människor erbjuder. Händer håller i en yllesocka. Bild: Mari Kahila / Yle person

Gruppens informationsansvarige, Nådendalbon Päivi Kujanpää berättar att ingen ber om något överlopps. Familjerna önskar underkläder eller sockor för barnen och föräldrarna drömmer om att ha ett helt lakan.

- Nu om någonsin behövs hjälp. Vi fick med många nya aktiva medlemmar i december, men efter jul tog ivern slut. Nu får vi göra vårt allt för att få folk att hjälpa till, säger Kujanpää.

Drömmen om att kunna andas och äta grönsaker

Närmare 700 000 finländare lever under fattigdomsgränsen.

Vad drömmer man om i de fattiga familjerna? Enligt hjälporganisationerna handlar det om små saker som är självklara för andra människor. Mat, kläder, duschtvål. Om att vara som alla andra familjer.

Jag borde leva mina bästa år, men nu kommer jag inte ur sängen.― Maarit

Maarit drömmer om att kunna andas. Hennes lungor är i så dåligt skick, att hon inte klarar sig längre än en kvart utan sin syrgaskoncentrator.

En bärbar reseversion av maskinen skulle tillåta mamman att röra sig också utanför hemmet med sin familj, men en sådan kostar tusentals euro.

- Jag borde leva mina bästa år, men nu kommer jag inte ur sängen. Pojkarna drömmer om att hela familjen ibland kunde åka någonstans tillsammans.

Kvinna läser i sängen.
Maarit berättar att hennes man tidigare kallat henne med smeknamnet elstövel, eftersom hon hela tiden höll på med något. Nu är hon fånge i sin säng. Kvinna läser i sängen. Bild: Mari Kahila / Yle person

Laura drömmer om grönsaker. Familjens diet består huvudsakligen av makaroner, malet kött och bröd. Det syns i barnens välmående.

Den elvaåriga sonens kolesterolvärden var förhöjda till den grad att näringsterapeuten gav stränga order om att äta mer frukt och grönsaker. Mamman plågas av att familjen inte har råd med den förändringen.

De lyckliga dagarna är de då familjen får hälsosamma delikatesser i donation.

- Det är rörande att se hur förtjust barnen äter. Jag och min man kanske delar på en frukt, resten ges åt barnen. Lite får vi nog hejda dem, annars skulle de äta allt på en gång.

Namnen på mammorna som intervjuats är fingerade för att skydda barnen i familjerna.

Artikeln är en översättning av Yle Uutisets text “Olen jo monta kertaa joutunut sanomaan lapsille, että tänään ei ole ruokaa” – Vähävaraisissa perheissä eletään nyt vuoden tiukinta aikaa" skriven av Mari Kahila.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland