Hoppa till huvudinnehåll

Derek och Steve är pappor till världens mest kända gris: "Vi vill förändra världen med kärlek, inte bannor"

Grisen Esther ler mot kameran.
Grisen Esther och Steve Jenkins Grisen Esther ler mot kameran. Bild: Ester the wonder pig / Derek Walter & Steve Jenkins gris

För sju år sedan fick Derek Walter och Steve Jenkins en familjemedlem som förändrade deras liv. Grisen Esther krossade kylskåp och möbler under resans gång, men hon stal deras hjärtan. Hennes väg från en parvel i en skolåda till en 300 kilos husgris har följts av miljoner fans. De hoppas att historien får oss att tänka mer på inställningen till djur.

Det hörs spridda snyftningar i publiken, och en och annan famlar efter näsduken när klassikern Your Song, ursprungligen av Elton John, ljuder ur högtalaren.

På scenens skärm ser vi en liten rosa gris, så liten att hon ryms i en skolåda. Vi ser henne växa så det knakar, springa omkring på en grön gräsmatta, ligga och sova med sina vänner hundarna, vi ser henne äta pizza och vi ser henne le.

Skip Instagram post

En och en halv miljon följare på Facebook

Ja, hon ler, Esther the Wonderpig - den kanadensiska grisen som har en och en halv miljon följare på Facebook. Hennes pappor, Derek Walters och Steve Jenkins säger i alla fall att det är det hon gör då hon öppnar sitt gap och grimaserar med hela sitt gristryne.

Esther fråntog mig min förmåga att titta bort― Steve Jenkins

Och det gör hon ofta, för hon har ett bra liv för en gris. Hon rullar i dy när det är sommar och hon knycker grönsaker ur grönsakslandet i skördetider och hon sover i en egen grissäng, som består av en jättemadrass i vardagsrummet, hon blir krafsad på magen. Är hon riktigt hungrig och inte får mat genast, så har det hänt att hon helt sonika stjälpt omkull hela kylskåpet.

En gång drog hon loss kylskåpsdörren och tömde skåpet på allt ätbart, och det gick ju inte att reparera, så Derek och Steve var tvungna att köpa ett nytt.

Jag stod vid spisen och stekte bacon, med den här griskultingen vid fötterna. Det var då ett ljus gick upp för mig.― Derek Walter

Skip Instagram post

Allt det här vet vi, för Esther finns online.

- Vi öppnade ett Facebook-konto för Esther då hon var liten, men det var mest för att berätta för familj och vänner om vad vi höll på med. Vi hade aldrig kunnat föreställa oss att Esther skulle bli så populär, säger Steve, och uppger att Esther hade 100 000 följare redan efter 80 dagar.

Det är den här busgrisen i gigantstorlek som folk på veganmässan i Kabelfabriken sitter och torkar tårar ur ögonvrårna för.

Hur blev Esther världens mest kända gris?

I augusti 2012 jobbade Steve Jenkins som fastighetsmäklare, och Derek Walters som trollkarl. De hade två hundar och två katter i sitt lilla hus i stan och levde som folk gör mest.

Men Steve hade redan under skoltiden gjort sig känd som en passionerad djurvän, och då han fick ett telefonsamtal av en gammal skolkompis med ett dilemma lovade han hjälpa. Det gällde en minigris, sade kompisen. Den behövde tas omhand, och han tänkte att Steve kanske skulle kunna ge grisen ett hem.

Den skulle bara bli liten. Som en lite större hund.

Vi vill inte tvångsmata icke-veganer med grafiska dokumentärer om djurindustrin. Vi jobbar med det positiva.― Steve Jenkins

När Derek kom hem den dagen låg det en liten rosa griskulting i en skolåda i hans arbetsrum, och han blev rosenrasande. Inte på grisen, och inte på katterna och hundarna som satt runt skolådan och glodde på grisen, utan på Steve, som hade skaffat ett husdjur till utan att prata med honom om saken.

Ilskan varade ändå inte länge, för det visade sig att Esther, som hon döptes till, var en förtjusande varelse, som tog familjen med storm. Hundarna älskade henne, och snart gjorde Derek det också.

Det var till och med relativt lätt att göra Esther rumsren, hon lärde sig använda en kattsandlåda nästan genast.

Ingen minigris

Men hon växte ruskigt fort, och kattsandlådan byttes ut till en större låda bara efter någon månad. Efter ytterligare en månad måste den bytas till en ännu större låda, och till slut fick de bygga en riktig sandlåda inomhus.

Men Esther fortsatte växa och var snart så stor att då hon ställde sig i sandlådan på alla fyra klövar för att uträtta sina bestyr, så flög bestyren ut över kanten.

När du ändrar på ditt sätt att se saker, börjar sakerna du ser att förändras― Steve Jenkins

Det var då veterinären informerade Esthers pappor om att deras minigris nog skulle bli ganska stor, och att det de facto inte var någon minigris alls utan ett vanligt produktionssvin som på något sätt måste ha "rymt".

När det blev jul vägde Esther redan 110 kilo. När hon vägde 180 kilo bestämde sig Derek och Steve för att förverkliga sin dröm om att flytta ut på landet och öppna en fristad för produktionsdjur.

Så kom Happily Ever Esther Farm Sanctuary till, med hjälp av crowdfunding på nätet. Gården finns i Campbellville, Ontario, och tar emot besökare och volontärarbetare året runt. Esther är fortfarande gårdens mesta kändis och hon väger i dag nästan 300 kilo.

Esther-effekten

- Det hände så mycket i och med att Esther kom in i våra liv. Hon tvingade oss att tänka efter, säger Derek Walter, och tillägger att han glasklart minns det som han kallar ögonblicket då ett ljus gick upp för honom.

- Jag stod vid spisen och stekte bacon med den här griskultingen vid mina fötter, och jag förstod mitt i allt inte hur Esther var annorlunda än alla de andra grisarna, de där som föds upp till mat. Det var ögonblicket då allting ändrades. Vi har blivit uppfostrade att tänka på vissa djur som vänner och sällskap och på andra som mat, och när man vänder på det så ser man allting i ett nytt ljus.

Skip Instagram post

Delar de positiva historierna

Derek Walter och Steve Jenkins använder ibland uttrycket "veganpolisen" då de berättar om sitt arbete. Vad menar de med det?

- Veganpolisen är de där hårdförda veganerna som inte vill fira de små framsteg som folk gör. När någon berättar att han slutat äta kött så är de där och grälar för att den här stackaren fortfarande dricker mjölk. Man kan inte behandla folk på det sättet. Ingen reagerar positivt på att bli kallad korkad och okunnig, säger Steve, och tillägger att veganpolisen gör mer skada än nytta.

- Redan det att någon minskar sin köttkonsumtion är värt att fira. Det öppnar dörren på glänt för större förändringar och sådant skall uppmuntras och inte bemötas med förakt.

Ingen reagerar positivt på att bli kallad korkad och okunnig― Steve Jenkins

Steve och Derek har själva fått sin beskärda del av kritik. Då de arrangerade en Esther-kryssning för att sammanföra Esthervänner från olika håll av världen, så fanns det de som ansåg att det var omoraliskt att åka på kryssning med en massa icke-veganer.

- Men kan du tänka dig ett bättre sätt att öppna upp för diskussion? Det fanns 500 Esthervänner på den här kryssningen, och 2500 övriga passagerare. Vi hade en egen Esther-meny, vi hade roligt och vi umgicks med folk. Mot slutet av veckan var det många av de övriga passagerarna som smakade på vår mat och utbytte åsikter och tankar med oss. Man når mycket längre med vänlighet och glädje än med att vara arg på folk, säger Derek.

Icke-veganer målgruppen

- Esther fick mig att sluta titta bort. På ett bra sätt. Du vet, alla de här i och för sig väldigt fina dokumentärerna som gjorts, Earthlings, Cowspiracy, Forks over knives...vem tror du tittar på de här filmerna? Det är de som redan vet och förstår, som ser dem. De redan frälsta. Vill man få andra än de redan frälsta att fundera på vårt förhållande till djur, måste man göra det på ett annat sätt, säger Steve.

Och Derek fortsätter:

- Vår målgrupp är icke-veganerna. Varför skulle folk behöva utsätta sig för det obehag det ger att se en film som visar explicit grymhet mot djur? Folk värjer sig för sådant, för det får dem att må dåligt, och det är mänskligt.

- Jag tror man kan öppna folks sinnen med positiva och kärleksfulla bilder. Esther gör just det. Hon visar att hon njuter av att sola och sova och äta och bada, precis som vi. Hon öppnar hjärtan utan att skapa obehag.

Gåvor i små paket

När Derek och Steve har avslutat sitt framträdande på mässan ringlar sig en lång kö till träffhörnan där man kan växla några ord med dem och ta en selfie, om man vill.

Esther får gåvor av sina fans. En ung kvinna har tillverkat örhängen till Esther, en annan ett halsband. Någon har virkat en scarf.

Saila Törnebladh håller om grisen Esthers pappor Derek och Steve.
Saila Törnebladh med Steve och Derek. Saila Törnebladh håller om grisen Esthers pappor Derek och Steve. Bild: Bettina Sågbom gris

När Saila Törnebladh kommer fram så blir det kramkalas.
Vandabon Saila har fått hederstiteln Esthers finländska "nana" (farmor), och för några år sedan åkte hon till Kanada för att träffa Esther.

- Jag hade aldrig rest någonstans förut. Men Esther ville jag se. Och då åkte jag och min man Ingmar till Kanada och jag fick träffa Esther. Det gjorde mig jättelycklig, berättar Saila.

Vad är det då med Esther som gör henne lycklig?

- Det är den här positiviteten, glädjen och kärleken som de här människorna utstrålar i hela sin verksamhet, säger Saila och syftar på Steve och Derek.

- Det smittar av sig.

Läs också

Klimat