Hoppa till huvudinnehåll

Essä: Att studera minnet och minnespolitiken av folkmord och förföljelser – vad betyder det att säga att vi aldrig skall glömma?

Felix Nussbaum: Der Flüchtling / The Refugee (1939)
Felix Nussbaum: Der Flüchtling / The Refugee (1939) Bild: Collection of the Yad Vashem Art Museum, Jerusalem holocaust,kunst aus dem holocaust

Vad betyder det att säga att vi aldrig skall glömma? Jan Löfström skriver om hur historia används, om minneskultur och om Förintelsen. Den 27 januari är minnesdagen för Förintelsens offer, dagen då lägerfångarna i Auschwitz befriades 1945.

Under SVT:s partiledardebatt den 10.5.2015 framförde miljöpartiets språkrör Åsa Romson, med hänvisning till det stora antalet flyktingar som hade drunknat under sin färd över Medelhavet: “Vi håller i Europa på att göra Medelhavet till det nya Auschwitz”.

Det förorsakade en kritikstorm där Romsons liknelse ansågs att vara historielös och relativisera Förintelsen.

En kommentar lydde att Auschwitz inte är en metafor.

Man kan dock påstå att Auschwitz till en viss del nog har blivit en metafor.

De ikoniska bilderna av lägrets huvudingång, byggnader, järnvägsspår och berg av mördades skor och själva namnet på lägret har blivit symboler som lever vidare och används i sammanhang som inte alltid har en direkt anknytning till Förintelsen i sig.

Infarten till Auschwitz 1945 efter befrielsen.
Auschwitz - Birkenau 1945 Infarten till Auschwitz 1945 efter befrielsen. Bild: Deutsches Bundesarchiv. polen

Att aldrig glömma

I samband med minnesdagen den 27 januari hörs ofta uppmaningen att ”vi bör komma ihåg Förintelsen och dess offer för att något liknande aldrig ska upprepas”.

Uppmaningen tyder på en historiesyn som den tyske historieteoretikern Jörn Rüsen har fångat med begreppet exemplarisk berättelse.

Vi drar lärdomar av historien och finner handledning och råd när vi studerar historia: ”det här ska vi göra, det där ska vi inte göra”.

Rüsen har varit en framstående teoretiker av begreppet historiemedvetande.

Historiemedvetande kan kort beskrivas som den mänskliga dispositionen att ”leva i tid”, att konstruera meningsfulla förbindelser och avbrott mellan det förflutna, nutiden och framtiden.

På väg till gaskammaren i Auschwitz i maj 1944.
Selektion, Auschwitz På väg till gaskammaren i Auschwitz i maj 1944. Bild: Deutsches Bundesarchiv. polen

Exemplariska berättelser som till exempel ”vi bör komma ihåg Förintelsen för att något liknande inte ska upprepas i framtiden” är ett uttryck för ett inte särskilt välutvecklat historiemedvetande.

Historikern Samuel Totten har varnat för att slagord som “Vi måste komma ihåg” lätt förblir klyschor vars tomma ord lyser starkt mot bakgrunden av att folkmord och omfattande förföljelser har tagit plats också efter andra världskriget.

En mera välutvecklad form av historiemedvetande skulle vara det som Rüsen har kallat genetiska berättelser.

Filmplansch för filmen First they killed my father av Angelina Jolie
Angelina Jolie regisserade en film om de Röda Khmerernas skräckvälde som kostade miljoner liv Filmplansch för filmen First they killed my father av Angelina Jolie Bild: Copyright � �Netflix/Courtesy Everett Collection / Everett Collection/All Over Press affischkonst,TV-film,Angelina Jolie,Kambodja,The Movies,Röda khmererna

De är berättelser där man är medveten inte bara om likheter och olikheter i tiden, men också om att likheter och olikheter, kontinuiteter och diskontinuiteter mellan dåtiden och nutiden gestaltas utgående från dagens läge och nutida intressen.

Man kan lära sig något av historien bara i den mån man är (själv)medveten om att historien tolkas och används för samtida ändamål.

Centralt i detta förhållande till tidens olika nivåer är jämförande perspektiv och känslan för historiska och historiepolitiska sammanhang.

Blodig historia

Minnesdagen den 27 januari är en inbjudan till att konstruera genetiska berättelser om hur folkmord kan bli verklighet och vilka historiska betydelser de haft ur ett jämförande perspektiv.

Inbjudan är dock närmast på finska, inte på svenska.

Många länder och Europeiska unionen som institution hedrar den 27 januari som minnesdagen för Förintelsen och dess offer.

I Finland har dagen två namn: ”minnesdagen för Förintelsens offer” på svenska, och ”minnesdagen för förföljelsernas offer” på finska.

Det senare namnet på minnesdagen är alltså mer omfattande.

Det kan anses vara välmotiverat att minnesdagens namn tar hänsyn till att det finns otaliga tragiska fall där befolkningsgrupper har förföljts.

Adolf Hitler med följe besöker Paris i juni 1940.
I Paris Adolf Hitler med följe besöker Paris i juni 1940. Bild: Allgemeiner Deutscher Nachrichtendienst/Wikimedia Commons martin bormann

Alla de förtjänar reflekterande uppmärksamhet som exempel på skörheten av respekt för människovärdet.

Föreningen Holokaustin uhrien muisto (Minnet av Förintelsens offer) har på sin internetsida en text där det förmodas att det finska namnet på den 27 januari eventuellt ter sig “konstigt och främmande” för några.

Men de sa åt oss att gå vidare: det var dags för badet― Imre Kertész - Mannen utan öde

Föreningen förundrar vilka förföljelser och vilka offer minnesdagens finska namn syftar på och om de senaste innefattar till exempel offer för förföljelserna av kurder och armenier i Turkiet och offer för Stalins jakt på dissidenter i Sovjetunionen.

Texten fortsätter med konstaterandet att om man ser på minnesdagens svenska namn, “får man svaret”, nämligen att minnesdagen finns till för att hedra minnet av Förintelsens offer.

Uppenbarligen inga andra alltså.

Forskarna Simo Muir och Hana Worthen har konstaterat att det finska namnet på minnesdagen nog är positivt i sin breda omfattning men de anser ändå att “det svårbegripliga namnet [kan] fördunkla betydelsen av händelsen” och möjligen vara “symtom på en problematisk attityd mot Förintelsens specificitet” och Förintelsens konsekvenser för “den europeiska minneskulturen”.

Forskarnas sista ord blottlägger indirekt något mycket centralt: den 27 januari har ett i högsta grad minnespolitiskt och historiepolitiskt innehåll.

Kuva elokuvasta Saulin poika (Saul fia / Son of Saul).
Son of Saul -om en lägerfånge -fick Oscar för bästa utländska film. Kuva elokuvasta Saulin poika (Saul fia / Son of Saul). Oscar,koncentrationsläger,filmer,Son of Saul,Oscar för bästa utländska film

Det europeiska minnet

Den svenske historikern Klas-Göran Karlsson har framfört att hedrandet av minnet av Förintelsen och dess offer sedan 1990-talet har blivit en minnes- och historiepolitisk norm i Europa.

För att en stat ska uppfattas som en ansvarsfull internationell aktör som värnar om mänskliga rättigheter och ”europeiska värden” bör den arbeta för att behålla minnet av Förintelsen levande.

Detta innebär att Förintelsen också explicit skall ingå i historieundervisningens läroplaner.

Polens president Bronisław Komorowski guidas i Auschwitz av den tidigare lägerfången Igor Malicki.
Överlevare Polens president Bronisław Komorowski guidas i Auschwitz av den tidigare lägerfången Igor Malicki. Bild: EPA / ANDRZEJ GRYGIEL polsen

I Finland har Förintelsen sedan årtionden tillbaka behandlats i undervisningen, men eftersom den inte nämndes entydigt i de nationella läroplansgrunderna kom Finland inte in i det mellanstatliga nätverket International Holocaust Remembrance Alliance (f.d. Task Force for International Cooperation on Holocaust Education, Remembrance and Research).

Medlemskapet i nätverket blev verklighet efter att Utbildningsstyrelsen år 2010 gjorde ett tillägg i läroplansgrunderna där Förintelsen nämndes explicit.

Liknande tillägg har varit rätt ovanliga, och åtgärden uttryckte en minnespolitik där man syftar till att definiera en europeisk värdegemenskap genom att bygga upp “det europeiska minnet”.

Fjorton dagar efter hitkomsten känner jag redan den föreskrivna hungern, den kroniska hunger som fria människor inte vet någonting om, som framkallar drömmar på natten och som bor i kroppens alla delar― Primo Levi - Är detta en människa?

Forskarna Bo Stråth och Malgorzata Pakier har ifrågasatt om det går att tala om ett sådant minne i någon annan bemärkelse än ett produkt av minnespolitiska projekt.

Vad kan man lära sig genom att studera Förintelsen?

Låtom oss komma tillbaka till uppmaningen att vi ska lära oss någonting av Förintelsen.

Historikern Antero Holmila har ställt frågan om det är möjligt att lära sig någonting av Förintelsen eftersom Förintelsen ger en så dyster bild av människans beteende.

Han ser det som en möjlighet att man genom att studera Förintelsen kan lära sig bättre förstå komplicerade situationer och moraliska dilemman som människor hamnar i.

Utmärglade fångar vid koncentrationslägret Buchenwald
Buchenwald Utmärglade fångar vid koncentrationslägret Buchenwald Bild: Wikimedia/ National Archives and Records Administration buchenwald

Ett centralt inlärningsmål är också att lära sig om förföljelsers dynamik.

I hurdana samhälleliga och politiska förhållanden skapas förutsättningar för förföljelser och rena folkmord? Att begrunda dessa frågor kan ge viktiga insikter till hur dessa förutsättningar ska motverkas.

Det innebär att man också ser på Förintelsen i ett jämförande perspektiv, som en fallstudie, vilket är problematiskt om man vill föreställa Förintelsen som ett unikt fall som varken kan eller skall jämföras med andra folkmord.

The ruthless determination to hunt and to kill them in all the corners of the earth, if possible, distinguishes the Holocaust from other forms of genocide...― Raimond Gaita - A common humanity

Ur historielärares synvinkel är det viktigt att elever lär sig tolka minnen som historiskt källmaterial. Minnen upplevs lätt som sanningsenliga, men de är konstruerade.

Minnesberättelser återspeglar vad berättaren känner och anser att vara betydelsefullt.

För historielärare är det självklart att de kan och skall analyseras och bedömas kritiskt i förhållande till andra informationskällor.

I samband med berättelser av överlevande från Förintelsen kan detta förhållningssätt låta kyligt men det är inte fråga om att ifrågasätta värdet av deras berättelser.

De är ofta det enda källmaterialet som finns.

Vi satt i boskapsvagnen på väg någonstans, vi visste inte vart...― Ur överlevaren Livia Fränkels vittnesmål - Forum för levande historia

De är värdefulla också därför att de fångar upp vad som är betydelsefullt för berättaren att lyfta upp, betona och förklara. De visar oss hur berättaren konstruerar sitt liv och därmed sin identitet.

För att kunna analysera detta behövs historiska, samhällsvetenskapliga och litteraturvetenskapliga verktyg.

Ytterligare ett viktigt tema att begrunda i samband med minnen är att de är centrala i hur kollektiva identiteter och berättelser om ”vi” och ”de” skapas och förstärks för olika ändamål i samhället.

Det är en viktig medborgarfärdighet att kunna analysera hur minnen används och varför.

Livia Fränkel, överlevare från koncentrationslägren.
Livia Fränkel har bland annat talat för finlandssvenska skolelever Livia Fränkel, överlevare från koncentrationslägren. Bild: Yle/Michael Frank överlevare

Politiserad historia

Det finns ett överflöd av minnesmaterial som kan användas för politiska ändamål.

Också när dessa ändamål ter sig rättfärdiga och lämpliga ska den upplysta kritiska medborgaren ställa frågan: varför vill någon att vi ska komma ihåg detta just nu och på ett visst sätt, och vilka alternativa minnes- och historiepolitiska åtgärder och ställningstaganden skulle möjligen vara lika välmotiverade?

Uppmaningen att komma ihåg Förintelsen kan också ses i kontexten av att förväntningar om erkännande och bearbetning av historiska orättvisor har under det senaste kvartsseklet fått allt mer uppmärksamhet i stora delar av världen.

Betydelsen av symboliska och materiella gottgörelser för orättvisornas offer uppfattas och uppskattas kanske nu på ett djupare sätt än tidigare.

Hitler puhuu Münchenissä vuonna 1938.
Hitler Hitler puhuu Münchenissä vuonna 1938. Bild: Interfoto / Lehtikuva Adolf Hitler,1930-talet,Tal (Retorik)

Att ta iakttagande frågor om historiska orättvisor är dock för stater, kyrkor och andra institutioner också ett sätt att försöka bevisa sin etiska trovärdighet och anmäla sig i ett visst värdegemenskap.

Kritiker som historiker John Torpey har frågat om de senaste årtiondenas högvatten av historiska gottgörelser och uppmaningar att komma ihåg det onda i historien kanske återspeglar det, att statliga beslutsfattare inte längre har samma möjligheter, kanske inte heller samma vilja som tidigare, att sträva efter större rättvisa i världen genom riktiga strukturella samhällsreformer här och nu.

Text: Jan Löfström, docent, universitetslektor i historiedidaktik, pedagogiska fakulteten vid Helsingfors universitet.

Koncentrationslägret KZ Dachau utanför München, Tyskland.
"Aldrig mer" Koncentrationslägret KZ Dachau utanför München, Tyskland. Bild: Marcus Rosenlund serbian and russian priests and one serbian deacon

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje