Hoppa till huvudinnehåll

Sankt Petersburg minns den krigstida blockaden av Leningrad – hundratusentals civila svalt ihjäl under blockaden

Belägringen av Leningrad
Det är smärtsamt att minnas blockaden, säger de två vännerna Belägringen av Leningrad Bild: Kerstin Kronvall Leningrad

För pensionärerna Nina Antonovna Chmelinskaja och Sofia Pavlovna Ivanova har ett dukat bord en särskild betydelse. Den som har genomlevt en förtärande hunger har ett särskilt förhållande till mat.

De två vännerna var skolflickor i tioårsåldern då blockaden av Leningrad inleddes i september 1941.

Till en början fanns det något smått att samla in från odlingar. Nina Chmelinskajas familj bodde i närheten av en kolchos där det odlades kål. Hon och hennes bröder plockade överblivna kålblad från de fält där kålen hade skördats.

Familjen kunde också hämta en tunn havresoppa på kolchosen.

- Jag gick dit och hämtade soppa i en kanna varje dag, utan den hade vi dött, säger Chmelinskaja.

Hungern under de nästan niohundra dagar blockaden pågick var oerhörd. Både Nina Antonovna och Sofia Pavlovna minns att de inte kunde tänka på något annat än mat.

Leningrad
Det var omöjligt att tänka på något annat än mat Leningrad Bild: Kerstin Kronvall Leningrad

Svåra minnen plågar dem som genomlevde blockaden

För Nina Antonovna satte blockadupplevelserna djupa spår och hon kunde länge överhuvudtaget inte tala om den tiden. Först efter att hon en gång bröt samman på biblioteket där hon jobbade och talade ut med en kollega har hon känt sig mogen att minnas de svåra åren.

- Efter att jag hade lättat mitt hjärta kunde jag tala om hungern och rädslan, säger hon.

Till de mest fruktansvärda minnen Nina Chmelinskaja bär med sig hör vittnesbörd om kannibalism.

Oro då bomberna föll

Nina Chmelinskajas äldre bror förstod mera av riskerna än Nina. Han var oerhört rädd för att förlora sin mamma. Då alarmet gick och det var dags att springa till bombskyddet vägrade han gå någonstans innan också mamma kom med.

- Han tyckte det var bättre att vi alla dödades om en bomb slog ned på oss, då skulle ingen behöva sörja.

Minneshögtiden nu när det har gått 75 år sedan blockaden bröts väcker blandade känslor.

- Det var ju inte så att vi sjöng och dansade under blockaden, säger Sofia Palvovna.

Den militärparad som hölls på Palatstorget i centrum av Sankt Petersburg lockade många åskådare, men väckte också debatt på förhand.

Leningrad
Både unga och gamla deltog i minneshögtiden Leningrad Bild: Kerstin Kronvall Leningrad

Militarisering av historien eller patriotisk hedersbetygelse?

Vissa anser att en militärparad med soldater och vapen inte är rätt sätt att hedra blockadens offer. Deras argument har varit att en parad innebär en militarisering av historiska händelser och att uppmärksamheten borde flyttas till de civilas lidande.

Det förekom bland annat förslag om att man istället till exempel skulle ha läst upp namn på dem som dog under blockaden. Det hade funnits många namn att räkna upp.

Ingen vet med säkerhet hur många civila som dog av svält, men antalet är minst 600 000, kanske 800 000. Dessutom dödades omkring 1,5 miljon sovjetiska soldater och 600 000 tyska soldater.

Bland dem som på söndag förmiddag kom för att se militärparaden var enigheten stor. Alla tillfrågade tyckte att en parad är ett högtidligt sätt att visa sin uppskattning. Det är patriotiskt och rätt, sa många.

Leningrad
Palatstorget var fyllt med folk Leningrad Bild: Kerstin Kronvall Leningrad

Högtidligt också på begravningsplatsen

Under blockaden dog så många människor att stadens begravningsplatser inte räckte till. Då förde stadsborna sina döda till ett stort begravningsfält i Piskarjovo i utkanten av staden. På den platsen ligger i dag en minnesplats där minst en halv miljon av blockadens offer ligger begravda.

Under söndagen förde människor blommor till minnesmärket. Där hölls också en minneshögtid.

Leningrad
Uppvaktning vid minnesmärket i Piskarjovo Leningrad Bild: Kerstin Kronvall Leningrad

900 dagar av misär

Tyska styrkor omringade Leningrad från den 8 september 1941 till den 27 januari 1944. Under de nästan 900 dagar blockaden fortgick fanns det bara en smal väg där det gick att transportera in mat, vapen och andra förnödenheter till staden. Vintertid gick vägen delvis över sjön Ladogas is.

Andra världskriget, som i Ryssland kallas Det stora fosterländska kriget, räckte ytterligare nästan ett år och fyra månader efter att blockaden hade brutits. Trots det blev livet för Leningradborna en aning lättare efter det.

Du kan läsa mera om blockaden här:

Belägringen präglar dagens S:t Petersburg
En sked att kunna äta i drömmen
900 dagar av svält i Leningrad

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes