Hoppa till huvudinnehåll

Svårt att hitta teaterpublik i Helsingfors, men teatrarna ute i landet är nöjda: "Under hela min karriär har folk velat ha någonting som är lätt"

Teater i bygderna går hem hos publiken - både amatör- och proffsteatrar runt om i Svenskfinland är nöjda med sina publiksiffror. Regissören Sven Sid säger att inget ändrat under hans långa karriär - publiken har alltid velat se något lättsamt i vardagslunket. Men det är inte det enda som fungerar, och andra faktorer påverkar också. Men hurudan balans ska det då vara mellan teaterkonst och publikfrieri?

I slutet av fjolåret diskuterades de halvfulla teatersalongerna på de finlandssvenska professionella teatrarna i Helsingfors.

Men på andra håll i Svenskfinland är man däremot nöjd med hur teatern når ut. Den finlandssvenska teaterpubliken hittar till exempelvis Karleby UF, Åbo Svenska Teater, Wasa Teater, Fallåker i Esbo, Tryckeriteatern i Karis eller ungdomsshowerna i Pargas.

Några nedslag i publiksifforna utanför Helsingfors

Professionella teatrar

Åbo Svenska Teater 2018: Totala antal besökare närmare 39 000, drygt 18 000 personer på våren och drygt 20 000 på hösten

Wasa Teater 2018: Över 42 000, 94 % av salongsstolarna var fyllda. Årets stora satsning, musikalen Gambämark med humorgruppen Kaj drog 23 000 personer (med beläggningen 99 procent).

Amatörteatrar:

  • Karleby UF 2018: Rekordår med 3000 besökare, revyn gick för fulla hus.
  • Fallåker i Esbo 2018: 6000 personer, det mesta slutsålt. Intresset verkar vara lika stort för pjäsen Prima Donnor som går just nu.
  • Tryckeriteatern i Karis: Mannerheim - mannen och myten, årets egna uppsättning 2200 personer, över förväntningarna.

Pauliina Holmqvist som är producent Karleby UF:s revy Termenjemt ser att revyns guldår är på gång.

- I fjol spelade vi revy för fulla hus, det var rekordår. Nu har vi nyss börjat men det är rekordmånga på scen. Det finns alltså ett intresse både både bland publiken och aktörerna.

Åldersmässigt blandad publik

Emma Dahlbacka är en av amatörskådespelarna i Karleby UF:s revy.

- Jag har nog väntat på att bli tillräckligt gammal för att spela revy eftersom man då brett får spela olika roller - jag har spelat allt från tandkrämstub till sedel.

flicka ler
Emma Dahlbacka har spelat allt från tandkrämstub till sedel. flicka ler Bild: Yle/Keijo Lehto amatörskådespelare,Emma Dahlbacka

Hon tycker att det bland publiken finns både äldre och unga.

- Det är ganska blandat. Genom att vi är så mycket ungdomar på scenen så drar det unga, allas kompisar och syskon kommer.

Publiken vill glömma tråkig vardag

De finlandssvenska professionella teatrarnas sammanlagda publik rör sig runt kring 250 000. Vid sidan om dem verkar cirka 80 amatörteatrar (varav 15 sommarteatrar) under Finlands Svenska Ungdomsförbund och de samlar årligen en publik på cirka 100 000 personer. Utöver detta finns en handfull övriga amatörteatergrupper.

Men vad borde då teatrarna spela? Hur mycket ska man beakta teaterkonsten och hur mycket publiken? Hurudan balans ska det vara?

- Amatörteaterns utbud är lite lättare. Jag har många gånger att hört av publiken man hellre går och ser något för att glömma den tråkiga vardagen än att gå och titta på något man inte riktigt vet vad det är, säger Robin Sundberg.

Robin Sundberg
Robin Sundberg pekar på att de ekonomiska förutsättningarna för amatör- och proffsteatrarna är olika eftersom amatörskådespelarna inte får betalt. Robin Sundberg Bild: Yle teater,robin sundberg

Sundberg är verksamhetsledare för Hangö teaterträff och ordförande också för AV-teatern som är Helsingfors enda finlandssvenska amatörteater. Den hade premiär med farsen Kaos i kulissen igår (26.1).

- Men man kan inte mäta konst i hur många som kommer och tittar, för konst går inte att mäta, konstaterar Sundberg.

- Under hela min karriär har publiken velat ha någonting lätt. Om du gör något lite udda eller experimentell teater har det varit väldigt svårt att få publik, säger regissören och skådespelaren Sven Sid från Ingå.

Sven Sid
Sven Sid anser att amatör- och proffsteatrar inte konkurrerar. Amatörteater och proffsteater är inte konkurrenter eftersom de amatörskådespelare han jobbat med gärna också se proffsteater. Sven Sid Bild: Yle teater,Sven Sid

I höstas regisserade han de historiska pjäsen Mannerheim - mannen och myten på Tryckeriteatern i Karis. Den hade hela 2200 åskådare och nådde sin publik över förväntan trots att den inte var en lättsam pjäs.

Balansgång mellan konst och ekonomi

Sid konstaterar att det är är klart att det för ekonomins skull måste komma publik och att skådespelarna vill ha publik då de spelar.

- Samtidigt, om det sitter en eller två människor och de får något ut av "miniföreställningen" så är det en seger för teatern som sätter upp det, säger han.

På teatern tror vi att vi vet vad publiken vill ha.― Jukka Aaltonen, teaterchef ÅST

På Åbo Svenska Teater har man ett bra år bakom sig. Pjäsvalen innebär att ta vissa risker för att balansera konst och publik. Men inte för stora.

- Vi kan ju inte göra de senaste experimentella pjäserna från Tyskland. Men min linje har mer varit att vi gör ganska mycket klassiker med viktiga teman. Sedan kan vi tolka klassikerna djärvt. Huvudsaken är att publiken hittar in, säger teaterchef Jukka Aaltonen.

Teaterchef Jukka Aaltonen sitter i sitt arbetsrum på ÅST
Teaterchef Jukka Aaltonen ser att ÅST:s regionteater är viktig för att alla ska ha möjlighet att se teater och få en dos kultur. Teaterchef Jukka Aaltonen sitter i sitt arbetsrum på ÅST Bild: Maud Stolpe/Yle Jukka Aaltonen,Åbo Svenska Teater

Och så är det viktigt att undersöka vad publiken vill se samtidigt som publiken ska känna igen sig för att trivas.

- Vi ska ha en dialog med publiken och vi ska ha sådana pjäser som har någon anknytning till vårt samhälle och den här dagen. På teatern tror vi också att vi vet vad publiken vill ha - därför är det viktigt att då och då göra publikundersökningar och fråga dem. Men det får inte vara så att de som deltar får som de vill, säger Aaltonen.

Teatern har satsat på och också nå den finska publiken genom textning. Dessutom är en tredjedel av ÅST:s verksamhet regionteater då pjäserna visas runt om i Svenskfinland.

<strong>Komedin Främlingen har år på nacken, men är fortfarande mycket aktuell - på ÅST återkommer den i uppdaterad version</strong>
ÅST turnerar just nu med pjäsen Främlingen som hade premiär på Tryckeriteatern i Karis 17 januari. Den spelas också på ÅST:s stora scen. <strong>Komedin Främlingen har år på nacken, men är fortfarande mycket aktuell - på ÅST återkommer den i uppdaterad version</strong> Bild: Åbo Svenska Teater Åbo Svenska Teater

Höga biljettpriser påverkar

Priset på biljetter till teaterpjäser i Svenskfinland kan variera mycket. Karleby- och Fallåkerpjäserna kostar maximalt 22 euro och Åbo svenska teaters biljetter kostar som mest kring 40 -45 euro då det är större musikaler. Storsatsningarna på Svenska Teatern i Helsingfors kostar som mest en bra bit över 100 euro.

Två personer på en teaterscen iklädda scenkläder.
Ur farsen Prima Donnor på Fallåker i Esbo. Amatörskådespelarna Danielle Engström och Thomas Silén Två personer på en teaterscen iklädda scenkläder. Bild: Yle teater,Närbild,fallåker

- Om vi jämför med proffsteatrar så är vi ju ett mycket billigare alternativ, säger amatörskådespelare Danielle Engström på Fallåker Teater i Esbo. Här spelas som bäst farsen Prima Donnor där biljetterna gått åt som smör i solsken.

Det har gått dåligt med teatern ända sedan de gamla grekerna.― Sven Sid, regissör

Men mycket publik och gratis amatörskådespelare på amatörteatrarna är inte synonymt med en god ekonomi.
Exempelvis Karleby UF får omkring hälften av sina inkomster från biljettintäkter, men ekonomin är ändå ett ständigt bekymmer. UF-lokalen kräver underhåll och det är många utgifter.

- Nog har det varit stramt. Man måste se vart man lägger pengarna. De här senaste åren har vi haft lite mindre inkomster från staden och fonderna, men vi får klara oss med det vi har, säger ordförande Jan Molander.

Teatern behövs som ögonblickets konst

Teaterns framtid oroar varken Sid eller Sundberg om Sundberg ser en ny konkurrent i streamingtjänster som Netflix eller Hbo.

- Men det har gått dåligt med teatern ända sedan de gamla grekerna. Jag tror absolut att teatern alltid har en framtid. Det är ögonblickets konst, det är två människor som håller en dialog. Varje föreställning är unik, säger Sven Sid.

Svenska kulturfonden har följt upp den finlandssvenska teaterpubliken, mer om deras rapporter hittar du här.

Programmet Närbild om vad teaterpubliken vill se sänds också i Yle Fem måndag 28 januari klockan 20 med repris tisdag 29 januari klockan 11.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje