Hoppa till huvudinnehåll

Finlandssvenska Somayeh attackerades med syra då hon inte ville gifta sig med sin kusin: ”Ärren på min hud gör fortfarande ont, men mest ont gör det i hjärtat”

Somayeh
Somayeh kom från Iran till Finland 2014. Idag är hon tjugo år och lever i en finlandssvensk omgivning. Men hon lider av den traumatiska upplevelse och de skador som drabbade henne då hon var femton år, och kämpar varje dag. Somayeh Bild: Rolf Granqvist/YLE Somayeh

Somayeh ville inte gifta sig med sin kusin, som hämnades genom att kasta syra på henne. Syran brände hennes ansikte, bröst, armar, hals och axlar. Familjen flyttades till Finland och idag är hon en finlandssvensk ung kvinna bosatt i Vasatrakten vars enda önskan är att livet skall bli normalt igen.

På flytande svenska berättar 20-åriga Somayeh och hennes 23-åriga syster Rosa för Svenska Yle om sin historia och hur de kom till Finland.

Systrarna bor i Vasatrakten och Rosa är utbildad närvårdare medan Somayeh är inne på sista året av sina närvårdarstudier.

Innan systrarna kom till Finland levde de ett enkelt liv i Mashhad i Iran med sina föräldrar och två småsystrar. Idag finns dessutom en lillebror, men han är född i Finland.

De hade knappt hört talas om syraattacker tidigare, och hedersrelaterat våld fanns inte i deras familj och släkt.

Syraattacker är inte alltid knutna till hedersrelaterat våld, och begås därför ibland av enskilda individer. Syraattacker är inte heller bundna till en viss tro eller ett visst land, trots att det är en vanlig uppfattning, enligt forskaren Svenska Yle talat med.

Somayehs och Rosas föräldrar är ursprungligen afghaner men systrarna är födda och uppväxta i Iran.

Somayeh hade gått åtta år i skola, och drömde om att kunna fortsätta i gymnasiet.

Men eftersom det kostade en hel del att studera i gymnasiet bestämde hon sig som för att inte studera vidare utan istället arbeta hemma tillsammans med Rosa och mamman.

Då Somayeh var femton år började hennes kusin som var kring tjugo år att uppvakta henne intensivt. Hans känslor var inte besvarade.

- Jag var ju bara femton år och jag tyckte inte alls om honom, så det var uteslutet för mig att gifta mig med honom.

Dödshot och trakasserier

Då kusinen fick nobben blev han aggressiv och började trakassera Somayeh och hennes familj. Han ringde i tid och otid, kom hem till familjen och betedde sig hotfullt och sade fula och kränkande saker.

Han hade upprepade gånger hotat att döda Somayeh.

- Vi kunde inte gå till polisen, för de skulle aldrig ha lyssnat och de hade inte kunnat göra något åt saken heller.

Så kom dagen som skulle förändra både Somayehs och familjens liv för alltid.

- Jag minns tydligt att det var en onsdagseftermiddag och att det var höst. Jag hade just fört min lillasyster till dagis och kommit hem då det knackade på dörren.

Somayeh öppnade och där stod kusinen. Han sa inget, han kom bara obehagligt nära.

- Jag blev både arg och rädd och frågade varför han kommit dit.

Sekunden därpå kände Somayeh en smärta som hon säger att inte går att beskriva.

Syran han kastat på henne brände hennes ansikte, hennes hals, armar, axlar och bröst. Kläderna smalt ihop och huden frättes sönder.

- Jag skrek av smärta och försökte stänga dörren, men jag kunde inte längre se något.

Rosa skyndade till undsättning och då försökte kusinen kasta syra på hennes ansikte också, det hade ingått i hans plan från första början.

Han misslyckades som tur var, men Rosa fick ändå syra på sin arm.

Somayeh gick in i chocktillstånd, hon varken grät eller sa något.

- Det enda som fanns var känslan av hur det brände.

Somayeh
Familjen är Somayehs stora stöd i livet. Storasyster Rosa har funnits vid hennes sida hela tiden, under alla operationer. Somayeh sätter stort hopp på framtida operationer, men oroar sig för vilka kostnader det kan medföra. Somayeh Bild: Rolf Granqvist/YLE Somayeh

Förstod inte vad det var

De ringde på hos grannen för hjälp, men pojken som öppnade blev så rädd att han smällde fast dörren.

De fick inte heller någon ambulans, så de måste ta en taxi för att åka till sjukhuset.

Taxichauffören förstod att Somayeh utsatts för en syraattack, men hon förstod inte vad han menade.

- Jag hade aldrig hört talas om syra tidigare och skrek åt honom att det inte alls var syra. Jag trodde att det kanske var någon slags spray och att det snabbt skulle gå över och fick i panik av hans ord.

På akuten rusade läkare och vårdpersonal fram till Somayeh för att hjälpa henne.

Men man visste inte vad man skulle göra annat än att ge henne saltvatten som första hjälpen.

Somayeh kunde inte se, hon var helt blind i tio dagar och låg på sjukhus i en månads tid.

Det enda som fanns var känslan av hur det brände― Somayeh

På sjukhuset gjordes hudtransplantationer från hennes lår till ansiktet, till exempel till ögonlocken.

Somayeh hade stora förhoppningar på operationen, hon vågade inte tänka på alternativet. Men efter operationen kom läkaren och beklagade hennes ofattbara otur.

Då Somayeh frågade vad han menade sade han att hon hade haft otur eftersom hon bara var femton år och blivit utsatt för en syraattack och att hudoperationen dessutom misslyckats, hon hade bland annat fått en blödning.

Då brast något inom henne.

- Jag hade klamrat mig fast vid tanken och hoppet om att det skulle gå att fixa. Då läkaren sade åt mig att det misslyckats ville jag inte leva längre.

Det var svårt att låta insikten om att det skulle krävas många fler operationer att sjunka in.

- Ännu fem år senare sitter jag här och har operationer kvar.

Fler operationer behövs

Somayeh är mycket tacksam över den läkarvård hon fått i Finland. Speciellt plastikkirurgen och specialisten inom neurologi Jyrki Vuolas arbete talar hon varmt om.

Vuola har opererat Somayeh och gjort ett mycket fint och skickligt arbete med att återupprätta och återskapa hennes ansikte.

Det är oklart för henne hur och när fortsatta operationer skall äga rum, vilket oroar henne.

Att gå till en privatläkare för att göra de nödvändiga operationerna kommer inte på fråga, det är alldeles för dyrt.

- Jag har till exempel fortfarande ont i näsan. Speciellt på vintern och om jag är förkyld så har jag svårt att andas.

Ögonen skulle också behöva en operation till. Vuola har gjort ett bra jobb, men ögonen är inte symmetriska och borde korrigeras.

Också huden skulle behöva fler operationer, förklarar Somayeh och visar upp sin arm.

Somayeh har mycket smärtor i kroppen och äter värkmedicin.

- Men ibland sitter smärtorna i hjärtat och då vet jag inte vad jag skall göra.

Familjen är allt för Somayeh, och de är hennes stora stöd och hjälp i livet. Speciellt storasyster Rosa har funnits vid Somayehs sida hela tiden.

- Hon har följt med på varje operation, hon är min syster och bästa vän och faktiskt också min sjukskötare. Hon är så snäll.

draperi
Den fysiska smärtan Somayeh känner gör att hon tvingas äta värkmedicin. Men den smärta hon har ”i hjärtat” går inte att döva. draperi Bild: Rolf Granqvist/YLE Draperi

Ny hotbild

Rosa, som också attackerades av kusinen, berättar att polisen först inte fick tag på honom efter händelsen.

Rosas familj var dessutom i chocktillstånd efter det som hänt och de kunde inte annat än att be till högre makter om att Somayeh skulle återfå sin syn.

En vecka efter händelsen fick Rosa ett samtal och hon såg att det var kusinen som ringde. Hon svarade och tappade fattningen, skrek och förbannade honom.

- Då sade han att han skulle komma och kasta syra på mitt ansikte också.

Kusinen ville nu gifta sig med Rosa istället, men eftersom hon inte ville skulle han kasta syra på hennes ansikte också.

Rosa bröt ihop och kusinen fortsatte med sina trakasserier.

Rosa och hennes föräldrar visade bevisen för polis och advokat men de sade bara att Rosa borde bära med sig en kniv för att kunna försvara sig då kusinen skulle försöka attackera.

- Det var absurt, hur skulle jag kunna sticka en kniv i någon och hur skulle det ens fungera?

Så familjen fick ingen hjälp.

Min pappa sa hela tiden åt min syster att hon fortfarande var hans vackra flicka― Rosa

Efter en månad hade de inte längre råd att vårda Somayeh på sjukhus. Vården och operationerna hade redan kostat dem pengar de inte hade.

Mamman såg ingen annan utväg än att söka hjälp av FN som hade ett av sina kontor i staden.

- Vi hade ingen aning om att vi hade rättighet att ta oss till ett europeiskt land, säger Rosa.

På FN fick mamman träffa en advokat och hon berättade att deras dotter låg på sjukhus och att de inte hade pengar att ha kvar henne där.

Advokaten lyssnade på mamman och det mötet kom att bli helt avgörande

- Mina föräldrar hade inte tillåtit sig att gråta inför oss, för de ville vara starka och stödja oss. Men då mamma satt där på kontoret började hon gråta och hon grät i flera timmar, berättar Rosa.

Tårarna rinner över då Rosa berättar att också hennes pappa försökte vara stark inför sina döttrar på dagarna, men på natten kunde hon höra hur han grät tröstlöst.

- Han sa hela tiden åt min syster att hon fortfarande var hans vackra flicka.

Kort fängelsestraff

Advokaten som mamman träffade upplyste mamman om att de inte kunde hjälpa med den ekonomiska biten men att de kunde hjälpa genom att låta familjen flytta till ett annat land, till Europa.

Mamman blev överraskad, hon visste inget om Europa, hur de skulle åka dit, var de skulle bo.

Men sedan gick allt mycket snabbt, efter bara fyra månader flyttades hela familjen till Finland.

Ungefär i samma veva greps kusinen. Polisen lyckades spåra hans telefon via gps då han trodde att faran var över.

Tyvärr blev fängelsestraffet endast fem år.

I vanliga fall ger syraattacker som denna ett straff på ungefär tjugo till tjugofem år, men eftersom Somayeh och Rosa var i Finland då rättegången inleddes och inte kunde eller ville vara där och vittna, blev straffet lindrigt.

Kusinen torde ha avtjänat sitt straff inom detta år.

Innan syraattacken hade Somayeh och Rosa knappt hört talas om syraattacker.

- Det var inte något som var vanligt i vår familj, i vår släkt eller vår stad. Under vår uppväxttid hörde vi enbart någon enstaka gång i nyheterna om någon som kastat syra, berättar Rosa.

Men även om fenomenet var obekant för Somayeh och Rosa innan attacken, verkar tidpunkten ha sammanfallit med att syraattacker överlag blev ett vanligare inslag i både i Iran och Afghanistan.

- Och nu hör vi nästan dagligen om fall där flickor och kvinnor får syra kastat på sig, säger Rosa.

Rosa förklarar att männen gör detta för att förstöra utseendet på flickan eller kvinnan så att hon inte skall kunna gifta sig med någon annan.

- I Iran och speciellt Afghanistan är det männen som har all makt, och syraattackerna är ett sätt för dem att visa sin makt.

Enligt forskare är syraattacker ett sätt för män att hämnas att de blivit avvisade, och attackerna kan vara endera hedersrelaterade eller dåd utförda av enskilda individer.

Hjärtkirurger opererar
Det återstår fortfarande korrigerande operationer för Somayeh. Men den plastikkirurg som opererat henne i Finland har gjort ett fint jobb med hennes ansikte och det är hon djupt tacksam över. Hjärtkirurger opererar Bild: Yle/Sofi Nordmyr hjärtkirurger

Somayehs kamp

För Somayeh är vissa dagar tyngre än andra. Innan hon kom till Finland 2014 och strax efter att hon kommit hit, var kanske den allra tyngsta tiden.

Då hade hon ännu inte fått sina operationer och dessutom måste hon kämpa med att lära sig ett nytt språk och acklimatisera sig i ett nytt land och förstå en ny kultur.

Året därpå fick hon sin första operation och hon trodde att hennes ansikte då skulle bli återställt.

Men insikten om ett hur stort projekt det var frågan om och hur många operationer det skulle krävas, gjorde henne modfälld.

- Vi måste ta det steg för steg. Till exempel så tog läkaren hud från min kropp och gjorde ögonlock och huden under ögonen. Och så opererade han fast övre läppen.

Somayeh säger att hon vet att hon aldrig kommer att bli sådan som hon en gång var och såg ut. Hon säger att hon har svårt att tänka på det.

- Men jag hoppas att jag blir som en vanlig människa igen.

Sedan ungefär ett år tillbaka har hon slutat bry sig om att människor stirrar på henne.

- I Iran kom alla och frågade mig varför jag ser ut som jag gör, här får jag vara i fred, ingen frågar och det är bra.

Somayeh säger att hon måste kämpa varje dag. Hon studerar och jobbar ibland, men det fungerar inte alltid eftersom hon är så trött.

- Då jag skall somna tänker jag att jag inte kommer att orka med ännu en dag. Men då min telefon ringer på morgonen så tänker jag att nu kommer en ny dag, och du skall kämpa på. Säkert blir det bra.

Hon säger att hon plågas av sina tankar och oron över att hon inte längre får några operationer och vad det skall bli av hennes liv.

- Men livet går vidare. Det skall nog gå bra.