Hoppa till huvudinnehåll

Forskare: Storbritannien får söka sig en ny roll efter brexit

Storbritanniens flagga och parlamentsbygganden i London.
Storbritanniens flagga och parlamentsbygganden i London. Bild: EPA/HANNAH MCKAY London,Brexit,Union Jack,Storbritannien,flagga,Folkomröstningen om Storbritanniens medlemskap i EU,flaggor,Storbritanniens flagga

Britterna har alltid identifierat sig som outsiders i relation till nationerna på den europeiska kontinenten. Det säger Jens Norrby, doktorand i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet.

För Svenska Yle förklarar han britternas uppfattning av sig själva och vad brexitdebatten betytt därvidlag.

Jens Norrby, hur skulle du beskriva britternas nationella självbild?

- Det finns många sätt att vara britt på. Och det är så klart stor skillnad mellan de olika nationerna i Storbritannien, dit även Nordirland räknas. Särskilt märks skillnaden i relation till den europeiska identiteten.

- Men ett återkommande ord, som britterna själva ofta använder, är exceptionalism.

- Man ser sig som ett undantag i relation till Europa, främst till Frankrike och Tyskland. Man har också byggt upp ett imperium och haft en mycket större betydelse än landets nuvarande storlek skulle göra gällande.

Präglas Storbritannien än idag av upplevelsen av att vara ett undantag?

- Det kan man nog säga - även som akademiker. Förhållandet märks mycket i den samtida diskussionen i politik och media.

- Man jämför sig inte med andra. Man utgår från sitt eget exempel och gör det tydligt att man går sin egen väg.

- Även det egna deltagandet i EU beskrivs som väldigt särskilt. Det framhålls att Storbritannien har haft en viktig funktion i EU, lyft fram vissa frågor och så vidare.

Du nämnde att Storbritannien är en före detta stormakt som haft ett jätteimperium. Vad har det för betydelse idag?

- Det är mycket viktigt för att förstå den generella självbilden i Storbritannien. Man har en känsla av att man kunnat åstadkomma något stort och positivt.

- Det går att ha kritiska perspektiv på imperiet och kolonialismen, men den inställningen märks inte speciellt i den brittiska debatten.

Man jämför sig inte med andra. Man utgår från sitt eget exempel och gör det tydligt att man går sin egen väg.― Jens Norrby

- Britternas relation till Irland präglas av det förflutna som kolonialmakt, och även frågan om Gibraltar, vars ställning kommit upp i samband med brexit.

- Det är ungefär hundra år sedan Storbritannien tappade sin position som världsledande stormakt. Men fortfarande vill man hålla kvar vid självbilden. I debatten lever en känsla av att det borde gå bättre för Storbritannien än vad det gör.

Vad betyder hela brexitprocessen i jakten på den försvunna storheten?

- Det beror lite på hur utfallet blir i mars. Efter andra världskriget blev det uppenbart för britterna att det inte fanns en imperieroll att falla tillbaka på. Man kunde inte längre styra den globala politiken.

- På 1950-talet kom fiaskot i Suezkrisen, på 60-talet började man söka medlemskap i Europeiska gemenskapen, och 1973 blev man medlem. Det europeiska samarbetet blev en de första nya rollerna för landet.

- Nu lämnar man EU, och är kanske på sätt och vis tillbaka i det läge som rådde 1945. Var hör Storbritannien hemma, vilken är landets roll? Ska man söka sig mot USA eller mot det gamla imperiet, numera samväldet?

I debatten lever en känsla av att det borde gå bättre för Storbritannien än vad det gör.― Jens Norrby

Vad är det med EU som får så många britter att vilja lämna unionen? Känner de sig inte tillräckligt betydelsefulla där?

- Vi talar om en euroskepticism som länge varit närvarande i Storbritannien. Inställningen har varit oerhört viktig i det konservativa partiet, och den tvingade premiärminister David Cameron att utlysa folkomröstningen om ett EU-utträde.

- Suveränitetsfrågan lyfts ofta upp i debatten, och den är också viktig. För många britter är det smärtsamt att veta att landet inte har sin fulla suveränitet, utan lyder under europeisk byråkrati.

- Men här märks också undantagskänslan. Man känner sig inte kulturellt nära tyskar och fransmän. I Frankrike är det lättare att säga att man står för den europeiska kulturen. Engelsmännen säger nästan aldrig så.

Du säger att stormaktstanken är levande. Är det så att britterna går omkring med drömmar om att bli en stormakt igen?

- Nej, det tror jag inte. Om man frågade folk, politiker då främst, skulle de nog medge att det skeppet redan hade seglat.

- Men jag tror att man ändå vill se sig själv som en av de viktiga spelarna i världen. En betydelsefull, inflytelserik spelare som andra länder lyssnar på och följer.

Vad tror du den extremt komplicerade brexitprocessen - med alla dess förvecklingar - betyder för britternas anseende?

- Det kommer att talas länge om saken. Det finns bland britterna, och främst kanske inom konservativa partiet, en uppfattning om att man är pragmatisk.

Jag tror att man ändå vill se sig själv som en av de viktiga spelarna i världen. En betydelsefull, inflytelserik spelare som andra länder lyssnar på och följer.― Jens Norrby

- Man närmar sig politiska frågor på ett realistiskt och rationellt sätt - till skillnad från fransmännen, som uppfattas som mer passionerade.

- Britterna pratar ofta om sin oskrivna konstitution och framhåller att författningen inte behöver skrivas ner, eftersom den anpassas till varje tillfälle.

- Jag tror att den självbilden har blivit oerhört ifrågasatt nu, åtminstone internationellt.

- Brexitrabaldret har också visat den stora splittringen i landet - mellan folket och eliten, mellan euroskepticism och proeuropeisk hållning.

- Vi får se om det går att på nytt hitta en gemensam mark att stå på. Det har på många sätt varit en oerhört giftig debatt, säger Jens Norrby.

Läs också