Hoppa till huvudinnehåll

Marcus Rosenlund: Trump utnyttjar svinkalla Polar vortex för att driva med klimatfrågan - vetenskapen håller inte med

Chicagos skyline med is i förgrunden.
Kylan håller ett järngrepp om Chicago. Chicagos skyline med is i förgrunden. Bild: AFP / Lehtikuva vinter,USA,Polarvirvel

Det har varit en riktig rivstart på vintern nu i januari. Efter en relativt mild december har vi fått huttra i smällkyla och svettas med snöspaden om vartannat.

Våra umbäranden är naturligtvis ingenting jämfört med till exempel Norges: på Lofoten har man snöat in totalt, där är snötäcket ställvis flera meter tjockt och myndigheterna har tvingats evakuera insnöat folk med helikopter.

I USA har snacket dominerats av den så kallade Polar vortex, den rekordmässigt kalla virvel av bister arktisk luft som har spunnit ned norrifrån över Mellanvästern. Temperaturerna har fallit ner mot -40-strecket, vilket känns som -50 på grund av den bitande vinden.

Chicago har döpt om sig till Chiberia och i Michigan har guvernören utlyst nödläge och kallat in Nationalgardet för att hjälpa utsatta medborgare.

President Donald Trump har utnyttjat situationen till att driva gäck med klimatfrågan bland annat genom att ta till Twitter och undra var den så kallade globala uppvärmningen är nu när man skulle behöva den.

Hoppa över Twitterpostning

Och eftersom Donald Trump inte är den enda som går och sprider den här missuppfattningen, så kan det vara på sin plats med en repetition.

Den globala uppvärmningen innebär inte att det blir jämnt och konstant varmare överallt hela tiden, även om det i genomsnitt blir det på jorden som helhet.

Det faktum att det är svinkallt i norra USA, och i Sibirien - det är där som den värsta kylan häckar just nu - vägs upp, mer än nog, av att flera andra ställen på jorden har det mycket varmare än normalt. Temperatursaldot landar alltså stadigt på plus.

Till exempel vid nordpolen är det omkring 14 grader varmare än normalt för årstiden just nu. Också i Mellanöstern, kring Kaspiska havet, i Sydostasien, i Australien och i Alaska är det ovanligt varmt.

Jetströmmen ger oss vädret

Men låt oss titta närmare på nordpolen och på den så kallade polar vortex som än en gång skapar rubriker i USA just nu. Polarvirveln. Den karusell av kall, arktisk luft, ett enormt lågtryckssystem som i normala fall snurrar uppe över den norra polarkalotten.

Eller, faktum är att det finns två sådana karuseller där uppe, ovanpå varandra.

Den första, den undre av de här två karusellerna kallas också jetströmmen. En snabb luftström som kilar från väst till öst, något som jetplanen utnyttjar när de flyger från USA till Europa, till exempel. Jetströmmen snurrar året om, det är den som ger upphov till, och styr låg- och högtrycken som ger oss vårt väder här i norr.

Jetströmmen är inte en helt och hållet rund karusell. Den slingrar och vrider sig fram och tillbaka, upp och ned, som en enorm flod av luft med sina krökar och krumbukter. Eller som en drucken orm.

Jetströmmen över norra Europa.
Hur kallt det är beror på vilken sida av jetströmmen vi hamnar. Jetströmmen över norra Europa. Bild: Marcus Rosenlund Jetström,väderlek

Ovanpå den här karusellen finns som sagt en annan karusell. Uppe i stratosfären. Den så kallade stratosfäriska polarvirveln uppstår bara om vintrarna, och till skillnad från jetströmmen som slingrar sig under den, är den rätt så cirkelformad.

Båda de här luftkarusellerna existerar på grund av de stora temperaturskillnaderna som råder mellan det kallare Arktis och de varmare nejderna längre söderut, de så kallade mellanlatituderna.

Skillnaden i temperatur skapar skillnader i lufttryck, luft flödar från områden med högtryck till områden med lågtryck. Det är så som vindarna föds. Vindar som sedan börjar rotera moturs här på norra halvklotet
.

Mindre skillnader = svagare jetström

Men – och det är nu som den globala uppvärmningen kommer in i bilden – de här temperaturskillnaderna som ser till att hålla jetströmmen snurrande, de minskat på sistone.

Arktis är det område på jorden som värms upp allra fortast, dubbelt fortare än genomsnittet. Främst då på grund av issmältningen i Arktis, som lämnar allt mer av havet isfritt, och ett isfritt hav suger i sig solens strålar mycket effektivare än ett som är täckt av is.

När Arktis värms upp fortare än områdena längre söderut, då minskar som sagt temperatur- och tryckskillnaderna mellan nord och syd. Och då minskar också den pådrivande kraften för själva jetströmmen, som börjar ringla och ragla ännu mer än förut.

När jetströmmen ringlar sig extra mycket, när strömmens vågor blir tillräckligt stora, då fortplantar sig energin från de här vågorna uppåt i atmosfären tills de når den andra vindkarusellen, uppe i stratosfären.

Är de är vågorna tillräckligt starka så kan de rubba hela den övre vindkarusellen, den stratosfäriska polarvirveln. Så som skedde nu den här vintern, strax innan jul. Det hela fick den stratosfäriska polarvirveln att stanna upp, till och med att byta riktning ett tag.

Det här får i värsta fall hela polarvirveln att brytas sönder i två eller flera dottervirvlar. När den stora kalla luftkarusellen går i kras så flyger bitarna vida omkring, liksom. I praktiken: kall luft från Arktis kommer åt att spilla söderut.

Det är en sådan här kall dottervirvel som nu har snurrat ned över norra delarna av USA.

Iskyla i USA, snö hos oss

Också vi här i norra Europa får vår beskärda del av det hela, även om vi den här gången har undvikit den allra värsta kylan eftersom det åtminstone inte ännu har uppstått någon större blockering över Atlanten, så som ofta sker i sådana här situationer.

Atlanten har kämpat emot och fortsatt vara aktiv, det har legat ett aktivt lågtryck och snurrat kring brittiska öarna, vilket har matat in delcentrum som har snurrat upp över oss och gett oss rejält med snö.

Det här då den stratosfäriska polarvirveln drabbas av störningar nedifrån och går sönder, det är i och för sig ett naturligt fenomen som också i normala fall inträffar med några års mellanrum.

Men kan vi då förvänta oss att se den här sortens händelser allt oftare i framtiden, i takt med att uppvärmningen fortskrider, som sagt särskilt fort just här uppe i Arktis? Mycket tyder på att det är åt det hållet som vi är på väg, även om mer forskning ännu krävs innan vi kan säga det med full säkerhet.

Isberg vid den grönländska kusten.
Isberg vid den grönländska kusten. Bild: Wikimedia Commons isberg,Global uppvärmning

Och det ska ju medges, det här är någonting som kan tyckas strida mot det sunda förnuftet. Det är så lätt för sådana som Donald Trump och häcklarna i kommentarsspalterna att peka på de vintriga väderkartorna och fråga var den där påstådda globala uppvärmningen egentligen blev av.

Visst, man kan ju försöka förklara som det är, att den lokala kylan som vi temporärt upplever de facto åtminstone delvis beror på att jorden som helhet blir varmare.

Men det är inte alla som vill lyssna med det örat medan de letar efter långkalsongerna och yllevantarna, och det är väl en rätt så mänsklig reaktion. Även om vetenskapen råkar vara av annan åsikt.

Läs också

Vetenskap

Nyligen publicerat - Vetenskap