Hoppa till huvudinnehåll

Alexandra Pascalidou drivs av sitt samhällsengagemang: “Jag tror inte på att ensam är stark”

Bild på författaren och skribenten Alexandra Pascalidou.
Författaren och journalisten Alexandra Pascalidou tog initiativ till Nya akademien som delade ut det alternativa litteraturpriset i oktober ifjol. I dag deltar hon i ett nordiskt seminarium om sexuella trakasserier inom kulturbranschen i Helsingfors. Bild på författaren och skribenten Alexandra Pascalidou. Bild: Janerik Henriksson Alexandra Pascalidou

Författaren och journalisten Alexandra Pascalidou har under många år tvingats leva under konstant hot för sitt samhällsengagemang.

– Den dagen då de som nu hatar och hotar börjar älska mig blir jag allvarligt bekymrad, säger Pascalidou som deltar i ett nordiskt seminarium om sexuella trakasserier i Helsingfors i dag.

En ständig kamp för mänskliga rättigheter och jämlikhet genomsyrar Alexandra Pascalidous liv. En kamp som hon inledde redan som barn i den fattiga och invandrartäta förorten Rinkeby i Stockholm.

– Jag förstod ganska tidigt att det fanns skillnader mellan pojkars och flickors förutsättningar. Jag mötte också rasism tidigt och insåg att vi som kallades svartskallar behandlades annorlunda. Men det fick inte bli ett hinder och jag tänkte att jag måste kämpa mot de här strukturerna på alla sätt jag kan.

I Pascalidous barndomshem fanns inga böcker och inga akademiska traditioner. Hennes föräldrar arbetade som städare och Pascalidou blev den första i familjen som fick studera på universitet.

Hon beskriver sitt barndomshem som trasigt.

– Det var en dysfunktionell familj. Min pappa drack. Det var en trasig tillvaro som gjorde mig väldigt ledsen och därför bestämde jag mig ganska tidigt för att ta mig därifrån.

Många dörrar har stängts

I trettio år har Pascalidou arbetat som journalist och programledare. I dag är hon en känd svensk mediepersonlighet som också är verksam som författare.

Men längs vägen har otaliga dörrar stängts framför näsan på henne.

– Då jag fått ett nej har jag uppfattat det som att jag måste hitta andra sätt. Då har jag skapat egna små dörrar eller små fönster.

– När jag blev mordhotad av nazister och förlorade ett jobb på teve började jag skriva böcker i stället och då kunde ingen stoppa mig.

– Vill man kämpa och förändra världen hittar man alltid sätt att göra det på. Hur mycket motstånd från makten och machosamhället man än möter kan man alltid hitta små utgångar, säger Pascalidou.

Alexandra Pascalidou

Född 1970 i Bukarest, Rumänien.

Uppvuxen i Grekland och i Rinkeby i Stockholm. Hon flyttade till Sverige med sin familj när hon var sex år gammal.

Känd som tv- och radioprogramledare, författare, journalist, dramatiker och mediepersonlighet.

Skrivit ett flertal böcker varav den senaste boken ”Mammorna” (2018) blev Augustnominerad. Var redaktör för den första boken om #metoo-rörelsen som heter ”Me too: Så går vi vidare. Röster, redskap och råd” (2017).

Tog initiativet till grundandet av Nya akademien som delade ut sitt eget litteraturspris i oktober 2018, efter att krisen i Svenska Akademien ledde till att Nobelpriset i litteratur uteblev.

Bild på författaren och skribenten Alexandra Pascalidou.
Alexandra Pascalidou Bild på författaren och skribenten Alexandra Pascalidou. Bild: Thron Ullberg Alexandra Pascalidou

Pascalidou säger att hon inte bara kämpat för sin egen del utan att det samtidigt också handlar om att uppmuntra andra som haft en liknande uppväxt.

– Jag vet att det finns många andra som kämpar, sliter och växer upp i hem som gör dem ledsna. Så jag vill ta med hela min klass på den här klassresan.

Mammorna berättar om förortens våld

I fjol utkom den Augustprisnominerade reportageboken Mammorna där Pascalidou intervjuat kvinnor som lever i några av Sveriges fattigaste förorter om deras liv och barn.

Bild på bokpärmen "Mammorna" skriven av Alexandra Pascalidou.
I boken Mammorna kommer kvinnorna till tals. Bild på bokpärmen "Mammorna" skriven av Alexandra Pascalidou. Bild: Atlas Alexandra Pascalidou

Boken föddes då Pascalidou ville förstå de senaste årens dödsskjutningar i Sverige och det eskalerande våldet i förorterna och beskriva det ur mammornas perspektiv.

– Jag var så otroligt ledsen för att våldets offer aldrig fick vara människor. De blev bara små notiser, blodpölar i asfalten. Det var som om deras liv inte räknades.

– De enda som talade om dem var kriminella, kriminologer, polisen - aldrig kvinnorna och mammorna.

– Det handlade om riktiga människor av kött och blod med drömmar och ambitioner. Alla var ju inte kriminella. Jag ville göra människorna till människor igen.

#Metoo exempel på kollektiv kraft

Pascalidou har också varit en stark förespråkare av #metoo-rörelsen.

– #Metoo var ett exceptionellt och utomordentligt starkt exempel på att vi gör skillnad då vi går samman. Människor vågar höja sina röster då de får mod och stöd av varandra.

– #Metoo var en väldigt välkommen revolution även om den hade kunnat komma tidigare. Visserligen handlade det ändå mest om kvinnor från medel- och överklassen med tillgång till medier.

Trots att de svenska medierna i sin rapportering fokuserade på några kända män fick rörelsen förändringar till stånd anser Pascalidou.

– Det ser man inte minst i Sverige där samhället skakats om på många olika sätt, säger Pascalidou och lyfter upp skandalerna som skakade om Svenska Akademien med följden att Nobelpriset i litteratur uteblev som exempel.

Pascalidou tog initiativ till grundandet av den Nya akademien som delade ut det alternativa litteraturpriset till författaren Maryse Condé.

maryse condé
Den nya akademiens alternativa litteraturpris gavs i fjol till författaren Maryse Condé från Guadeloupe. maryse condé Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press Maryse Condé,författare

Hatad och hotad

Alexandra Pascalidou har under flera år levt med en ständig hotbild mot sig. Och hon anser att samhällsklimatet blivit hårdare under åren.

– Redan på 1990-talet kunde fascister, rasister och extremister gå samman och driva en kampanj mot mig och mina chefer. De kunde skriva brev till mig och till tidningarna. Men på den tiden var inte fake news och lögner lika utspridda. Det var innan Twitter och Facebook.

– I dag har tonläget blivit mycket mer brutalt. Rena lögner sprider sig och tas för sanningar, rädsla och aggression präglar hela debatten och piskas upp av män i höga samhällspositioner.

– Titta bara på världens största mobbare, Donald Trump. Att han är president i ett av världens största länder säger ju en del. Men han är ju tyvärr inte ensam utan har kollegor i Brasilien, Ungern och Polen och också i de nordiska länderna.

Hur gör du för att orka engagera dig samtidigt som du får utstå så mycket hot och hat för det?

– Att människor hotar och hatar mig för att jag är kvinna, invandrare och står upp för mänskliga rättigheter är en projicering. Men det är bevisar också att jag gör något viktigt.

– Jag är inte satt på den här planeten för att bli älskad av alla - det är jag fullkomligt ointresserad av. Jag vill bli respekterad av modiga människor med civilkurage som står upp för mänskliga rättigheter.

– De andra hoppas jag att kunde fås att tänka om och att jag kan så ett frö av förståelse, medlidande, empati och medmänsklighet hos dem.

– Det är tuffa tider. Men till slut kommer vi komma ut på andra sidan. Det handlar om systerskap och solidaritet. Ett inkluderande systerskap som också bör inkludera männen.

– Vi måste tillsammans och gränsöverskridande stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje