Hoppa till huvudinnehåll

Analys: I Finland finns en risk för att Finansministeriet får mer makt än politikerna

Matti Hetemäki under presentationen av Finansministeriets tjänstemannainlägg.
Martti Hetemäki under presentationen av Finansministeriets rapport. Matti Hetemäki under presentationen av Finansministeriets tjänstemannainlägg. analys,Finansministeriet (Finland),Martti Hetemäki,ingemo lindroos

Finansministeriet matar valrörelsen med vägkost men sätter också snäva ramar. Och politikerna ska gärna foga sig. Eller behöver de det? Finansministeriet har mycket makt i Finland och det blir ett problem om tjänstemännen höjer sig över politikerna, skriver Svenska Yles politiska kommentator Ingemo Lindroos.

På måndagen presenterades det papper som troligtvis sätter ramarna för stora delar av den kommande valdebatten. Finansministeriet publicerade sin tjänstemannarapport om de offentliga finanserna för den kommande valperioden.

Tjänstemännen föreslår anpassningsåtgärder på två miljarder euro för att minska hållbarhetsgapet. Det ska ske genom nedskärningar eller skattehöjningar. Samtidigt varnar ministeriet för att höjningar av inkomstskatterna, eftersom det har en stor inverkan på sysselsättningen. En höjning av konsumtionsskatterna är ett realistiskt alternativ, enligt ministeriet.

Bra så, tänker många. Politikerna bör veta vad ramarna är när temperaturen i valrörelsen stiger och det finns en förväntan på vallöften. Alla partier borde rimligtvis ha ett svar på hur man minskar hållbarhetsgapet och det har medborgarna rätt att veta.

Finansministeriet hade stort inflytande på valet 2015

Men det finns många problem med att finansministeriet går ut så här synligt inför valet och sätter ramarna för den ekonomiska debatten. Det gjorde tjänstemännen en månad före riksdagsvalet år 2015, och forskningsrapporter har visat att det inverkade väldigt tydligt på ramarna för den ekonomiska debatten i valet.

Universitetslektor Juri Mykkänen skriver om Finansministeriets roll i den förra valrörelsen i Eduskuntavaalitutkimus 2015. "Finansminsiteriet kunde rama in diskussionen om läget för statens ekonomi, enligt sina egna ståndpunkter, under valkampen.", skriver Mykkänen.

Docenten Erkka Railo skriver tillsammans med dåvarande forskaren och nuvarande politikern Sini Ruohonen, i samma bok, om hur Finansministeriets synliga roll kom att påverka också hur olika partier klarade sig i valet.

Deras slutsats är att socialdemokraternas Antti Rinne, som ironiskt nog till och med var finansminister, påverkades mest negativt av följderna av finansministeriets rapport. Rinne utgick från att behovet av inbesparingar var lägre än finansministeriet visade, eftersom Socialdemokraterna utgick från att den ekonomiska tillväxten skulle sköta resten.

Medierna upprepar och vissa partier hamnar i underläge

Också medierna utgick från Finansministeriets ramar och då Socialdemokraterna inte presenterade någon nedskärningslista fick de ingen trovärdighet i mediernas ögon, bedömer forskarna. "Siffrorna från finansministeriet försatte finansminister Antti Rinne upprepade gånger i underläge", skriver forskarna.

Samlingspartiet och Centern, som svarade med vallöften som stödde Finansministeriets krav, fick en större trovärdighet i väljarnas ögon är slutsatsen.

Svårt att ifrågasätta de främsta experterna

Så vad är alternativet? De som sitter på den största expertisen i Finland, som kan förutspå utvecklingen så exakt som möjligt och därtill jämföra med tidigare politiska beslut, är ju uttryckligen Finansministeriets experter. Det är väl självklart att väljarna ska få veta vad ramarna är då de fattar sina beslut. Det är också ett sätt att ställa krav på hur partierna ska finansiera sina vallöften.

Å andra sidan handlar det om vad Finansministeriet väljer att ta med och lämna utanför. Till exempel näringslivets recept att öka arbetskraftsinvandringen för att minska hållbarhetsgapet gavs ingen större tyngd i gårdagens rapport. Och hur mäter man priset av den nuvarande barnfattigdomen i form av framtida sociala kostnader?

Tjänstemännens inflytande är typiskt finländskt

Professor Anu Kantola har forskat i bland annat finansministeriets inflytande på den finländska politiken. Hon säger att tjänstemännen överlag har haft ett stort inflytande på politiken, på grund av de breda regeringskoalitionerna som Finland oftast har haft.

Då väldigt olika partier annars får politiken att spreta åta alla håll och det är svårt att komma överens, har Finansministeriet stakat ut vägen i både regerings- och budgetförhandlingar.

- Det har varit ett sätt att hålla ihop regeringarna, säger Kantola.

Samma fenomen finns inte i Sverige, säger Kantola. Den blockpolitik som rådde ända tills i år, har gjort att politikerna har dirigerat den ekonomiska politiken eftersom partierna inom regeringen ganska lätt har kunnat enas kring den.

I Sverige finns inte samma tjänstemannavälde

Och det är sant, säg den som kan namnet på Sveriges Martti Hetemäki, men under de tre år som jag jobbade som korrespondent i Sverige kan jag inte minnas att någon talade om tjänstemännen på finansdepartementet. Politikerna visar vägen och debatten är betydligt mer ideologisk än i Finland.

Anu Kantola ser problem med att tjänstemannaväldet är så stort inom den finansiella politiken i Finland.

- Tjänstemännen väljs ju inte av folket. Om tjänstemännen får en starkare ställning än politikerna är det svårt att motivera för väljarna att de på riktigt har möjlighet att påverka, säger Kantola.

Så vad är då alternativet?

Kantola säger att det alltid finns alternativ i politiken. Därtill finns en mängd forskningsinstitutioner som publicerar sina egna rapporter om landets ekonomi.

Dessutom kan medierna spela en stor roll. Valforskningen om det förra riksdagsvalet visade att de stora valdebatterna i tv ofta upprepade Finansministeriets utgångspunkter. Och det är klart att det är svårt för oss journalister, som inte är lika ekonomiskt insatta som Finansministeriets räknenissar, att välja hur vi formulerar de ekonomiska frågorna.

Men en viss mångsidighet och eventuellt en gnutta mindre auktoritetstro skulle antagligen göra gott i finländska valdebatter.

Jag ser gärna mer ideologiska debatter som fokuserar på partiernas visioner, än en enda lång räkneövning i hur hållbarhetsgapet ska beräknas. Även om det också är viktigt.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes