Hoppa till huvudinnehåll

Kölden pinar de bostadslösa i Sankt Petersburg och många får hjälp för sent – cirka 1000 bostadslösa dör varje år

Bostadslösa i ett väntrum på ett härbärge.
I härbärgets väntrum samlas de som inte har någonstans att ta vägen. Bostadslösa i ett väntrum på ett härbärge. Bild: Yle/Kerstin Kronvall bostadslösa

Väntsalen är fräsch och snygg. Detsamma kan man dessvärre inte säga om dem som sitter här och väntar på att få träffa en socialarbetare.

De flesta av dem har ansikten som visar att en hel del alkohol har passerat deras strupar. De femton personer som väntar här är bostadslösa.

Ute ligger snödrivorna höga och det är mycket kallt. Vi befinner oss i en av de centrala stadsdelarna i Sankt Petersburg.

Många slappnar av i värmen

Välgörenhetsorganisationen Notjlezjka ("Nattkvarteret") har ett härbärge och en mottagning för hemlösa i huset intill väntrummet som är inrymt i en barack.

Bara en av de femton personerna i väntsalen är kvinna. Hon sitter iklädd en sliten grå pälskappa och en duvblå stickad mössa och sover på en stol vid ingången.

Flera andra sover också. De kan slappna av här inne i värmen.

En av männen sitter så att man ser att han inte har sockor eller långkalsonger, hans vrist lyser vit mellan byxbenet och skon.

Nätterna är svåra

De som är vakna verkar bli glada över att få utländskt besök och de berättar hur det känns att vara hemlös då vinternattens köld är hård.

- Vi söker oss till portgångar, källare eller vart som helst där det ens är lite varmare än under bar himmel, berättar en av männen.

Om man somnar kan det hända att man bärs bort med fötterna före

De andra nickar instämmande. Vasilij Pohanovskij säger att det emellertid är bäst att inte somna.

- Om man somnar kan det hända att man bärs bort med fötterna före.

Vasilij Pohavovskij.
Vasilij Pohavovskij blev hemlös då han inte fick lön och därför inte kunde betala hyran. Vasilij Pohavovskij. Bild: Yle/Kerstin Kronvall bostadslösa,Vasilij Pohavovskij

Många dör utan att de anhöriga får veta det

Något fler än tusen bostadslösa dör varje år i Sankt Petersburg, berättar Grigorij Sverdlin som är chef för Notjlezjka.

Enligt organisationens beräkningar finns det cirka 50 000 bostadslösa i staden. Officiellt heter det att det finns omkring femtontusen.

- Av dem som dör förblir ungefär 350 personer varje år anonyma, säger Sverdlin.

De här människorna begravs utan att man vet vad de hette och utan att någon kan meddela deras anhöriga.

Våra medarbetare ser ofta hur en ambulans kör upp i närheten av vårt boende och lämpar av någon i snön eller på gräsmattan

En viktig orsak till att vissa inte kan identifieras är att de saknar identitetshandlingar. Det här är också en av de vanligaste orsakerna till att människor blir hemlösa.

Papperskriget krånglar till livet

Det ryska regelverket förutsätter att var och en har ett inrikespass och en registrering. Registreringen visar var man bor. För att få en sådan måste man antingen äga sin bostad eller bli registrerad av hyresvärden.

Utan dokument kan man inte hyra någon bostad eller få ett lagligt arbetsavtal.

Grigorij Sverdlin.
De bostadslösas situation har inte blivit bättre och Grigorij Sverdlin är besviken. Grigorij Sverdlin. Bild: Yle/Kerstin Kronvall bostadslösa,Grigorij Sverdlin

Grigorij Sverdlin har redan länge arbetat med bostadslösa och han är besviken över att inga förbättringar är i sikte.

- Det behövs stark vilja för att något ska förändras. Dessutom skulle det kräva budgetmedel att förändra systemet med obligatorisk registrering.

Många söker jobb men återfinns på gatan

Den vanligaste orsaken till att någon blir bostadslös är arbetsmigration.

Folk söker sig till städerna i hopp om att få jobb. Ibland lyckas det, ofta gör det inte det.

Vasilij Pohanovskij kom till Sankt Petersburg från sydöstra Vitryssland. Han hade fått jobb och en bädd i ett kollektivboende. Men han fick ingen lön. Då han inte kunde betala hyran blev han utslängd från boendet.

- De hade inte rätt att slänga ut mig på vintern, inte ens trots att jag inte kunde betala, säger han.

Han har rätten på sin sida, men det hjälper inte mycket då nattkölden sätter in.

En tredjedel av de bostadslösa i Sankt Petersburg har kommit till staden för att söka jobb eller har jobbat här en tid.

En annan tredjedel är sådana som har förlorat sin bostad i samband med familjekonflikter som skilsmässor eller arvsstrider.

Aleksandr Gontjikov.
Aleksandr Gontjikov vill hitta ett jobb och en bostad. Aleksandr Gontjikov. Bild: Yle/Kerstin Kronvall bostadslösa

Omkring tjugo procent av alla bostadslösa har blivit lurade av någon som har tagit deras bostad. Många är sådana som har bott på barnhem och fått rätt till boende då de blivit fullvuxna.

Alla barnhemsbarn i Ryssland ska enligt lag anvisas en bostad då de flyttar ut från barnhemmet. De får ett boende men vet inte vilka regler som gäller och blir därför lätt offer för bedragare.

Myndigheterna klarar inte av att ta hand om de svagaste

Det här lurade ungdomarna visar att myndigheterna inte klarar av att bevaka de svagas intressen.

Det finns regler om samarbete myndigheter emellan för att hjälpa sådana som har hamnat fel i livet. Enligt chefen för de sociala programmen inom Sankt Petersburgs socialkommitté, Sergej Matskevitj löper samarbetet bra.

Han talar om hur stadens myndigheter arbetar med sådana bostadslösa som har hamnat på sjukhus.

- Då någon skrivs ut från sjukhuset har vi sett till att han eller hon har fått ett individuellt program för social rehabilitering, säger Matskevitj.

Gigorij Sverdlin upplever en helt annan verklighet i sin vardag.

- Våra medarbetare ser ofta hur en ambulans kör upp i närheten av vårt boende och lämpar av någon i snön eller på gräsmattan.

Det visar sig ofta att den som lämnats där har varit med om en amputation. Många uteliggare förlorar armar, ben, tår och fingrar då de förfryser sig eller blir brännskadade av brasor.

Den som inte har sina identitetshandlingar i skick kan bara få akutvård på ett sjukhus och tas inte in på någon avdelning.

Vladimir Sjumov skalar potatis.
Vladimir Sjumov skalar potatis som ska bli middag till kvällen. Vladimir Sjumov skalar potatis. Bild: Yle/Kerstin Kronvall bostadslösa,Vladimir Sjumov

Det är trångt men det är tryggt

I Notjlezjkas fyravåningshus finns det plats för tolv kvinnor och fyrtio män.

Det finns flera platser för män eftersom de utgör omkring åttio procent av alla bostadslösa.

Nadezjda Pelsjekova vid ett bord.
Tolv kvinnor delar rum på härbärget. Nadezjda Pelsjekova vid ett bord. Bild: Yle/Kerstin Kronvall bostadslösa,Nadezjda Pelsjekova

Här bor man väldigt trångt. Var och en har hälften av en våningssäng, några skåp och delat kylskåp och spis med de andra i salen. Gemensamma duschar och toaletter finns också.

Vissa lagar mat tillsammans och stämningen i boendet är mycket vänlig och det verkar som om de flesta är nöjda.

Tak över huvudet och medicin i kylskåpet

Nadezjda Pelsjekova har plats nummer elva i kvinnornas rum. Hon är glad över att ha tak över huvudet och berömmer härbärget. Visserligen ligger rummet på fjärde våningen och hon kan sällan gå ut.

Hennes ena ben är nämligen amputerat och hon har en protes. Även om hon med möda klarar trappan är vinterhalkan alltför skrämmande.

Nadezjda öppnar kylskåpsdörren och visar sin diabetesmedicin.

- Socialarbetarna hjälper mig att fylla i alla blanketter så att jag kan få den dyra medicinen gratis, säger hon.

Nadezjda Pelsjekova tittar i kylskåpet.
Nadezjda Pelsjekovas medicin finns i det gemensamma kylskåpet. Nadezjda Pelsjekova tittar i kylskåpet. Bild: Yle/Kerstin Kronvall bostadslösa,Nadezjda Pelsjekova

Pelsjekovas situation är typisk.

Hon föddes för 65 år sedan i Kirgizistan, som då var en del av Sovjetunionen.

En rad av familjetragedier förde henne slutligen till Sankt Petersburg och efter att hennes man dog förlorade hon sin bostad.

Utan medborgarskap är man ingen

Hon har inget medborgarskap och inga identitetshandlingar. Det bara blev så, att hon aldrig skaffade de dokument som hon hade behövt efter att Sovjetunionen föll sönder.

Här på Notjlezjka får hon nu hjälp för att skaffa sådana. Hon tror inte att hon någonsin kommer att ha ett eget hem igen.

- Jag är gammal och sjuk, ingen vill ha mig, säger hon och tårarna börjar trilla.

Sedan lyser hon upp och pekar på en modern kaffekokare på bordet.

- Den här är så fin, vi har det bra!

Arbetet bär frukt

Chefen på Notjlezjka, Grigorij Sverdlin, berättar att sextio procent av dem som bott i härbärget har klarat sig bra efter att de har flyttat ut.

De har lyckats få både bostad och jobb.

Förutom härbärget har organisationen också en buss som kör ut mat till hemlösa och vintertid tält där man kan övernatta.

Verksamheten finansieras till största del av bidrag från privatpersoner.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes