Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: Två veckor kvar att finslipa lagbygget som skall vinna Stanley Cup – vad borde de seriösa mästarkandidaterna göra?

Tampa Bay firar mål.
Ska Tampa Bay i år klara av att gå hela vägen? Tampa Bay firar mål. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press Tampa Bay Lightning

Jämna, hårtjobbande lagmaskiner gör ofta succé i grundserier. Men det är superspelarna som vinner titlar. Crosby, Malkin, Kane, Toews, Bergeron, Marchand, Kopitar, Doughty, Ovetjkin, Kuznetsov – Pittsburgh, Chicago, Boston, Los Angeles, Washington.

Laget som vinner Stanley Cup gör det med världens bästa indviduella spelare som drivande krafter.

Därför påstår jag att bara nio lag av sexton slutspelslag har realistiska chanser att stå där som mästare i juni 2019. Tampa Bay, Pittsburgh, Washington, Toronto och Boston i öst. San José, Winnipeg, Calgary och Nashville i väst.

Här är vad var och en av mästarkandidaterna borde göra för att öka på chanserna innan klockan slår 15.00 på östkusten i Nordamerika måndagen 25 februari.

ÖSTRA KONFERENSEN

Tampa Bay Ligntning

NHL:s bästa lag år efter år, men titeln har laget inte vunnit med nuvarande generation. I fjol gick Lightning in i slutspelet som största favorit och i år är hela laget ett år bättre. Och Steven Stamkos är frisk.

Här ett lag som har allt. Poängligaettan Nikita Kutjerov, nyssnämnda storstjärnan Stamkos, unga centersensationen Brayden Point som den här säsongen blivit en av ligans bästa centrar, en imponerande backbesättning ledd av Norris-titelinnehavaren Victor Hedman och en fantastisk målvakt i Andrei Vasilevski.

Tampa behöver inget annat än att fortsätta som hittills – och undvika skador. Ingen vits att möjligen rubba på balansen och harmonin i truppen. Så bra som backen Ryan McDonagh varit den här säsongen, så hittade han förra våren inte riktigt sitt spel när han kom till Florida precis i det här skedet. Det påverkade resultatet.

Om något absolut måste göras så kunde lagets djup förstärkas med en backup-målvakt till Vasilesvki. Han var skadad på hösten och kan bli det igen.

Pittsburgh Penguins

Så länge Sidney Crosby finns i Pittsburgh hör laget alltid till de svåraste lagen att slå fyra gånger i en slutspelsserie. Lägg till Jevgeni Malkin, Phil Kessel, Kris Letang och en i sina bästa stunder omutlig Matt Murray i målet, så har Pittsburgh individerna som kan knäcka vilken motståndare som helst.

Penguins började redan upprustningen med att trejda in den potentiellt mycket värdefulla forwarden Nick Bjugstad från Florida.

Jättens potential blommade inte riktigt ut i Panthers, men tanken tycks vara att han skall bli den produktiva tredje centern som nu bortbytta Derick Brassard inte var. I samma affär kom även en lägre kedjornas tvåvägscenter, Jared McCann.

GM Jim Rutherford har antagligen ändå inte ännu lagt sitt sista kort. Vågar Penguins lita på målvakten Murray som igen dras med en skada och har varit ojämn? Har svårt att förstå om inte Rutherford åtminstone försöker hitta ett annat alternativ än nuvarande andra valet Casey Desmith.

Och Pittsburghs backuppsättning kritiseras alltid. Speciellt då för att det inte finns spelskapande, offensiva killar bakom Letang. Penguins är utan vidare ett av lagen som verkligen kan gå hela vägen och en precisionsanskaffning på backsidan kan vara den sista pusselbiten.

Washington Capitals

Regerande mästarna har spelat svajigt på senaste tiden, men receptet som hämtade Stanley Cup-paraden för första gången till huvudstaden fungerar nog ännu. Några riktiga världsstjärnor och ett gäng elaka, tunga gubbar som det gör ont att möta. Och en av ligans bästa målvakter.

Det har funnits perioder under pågående säsong som Caps har sett ut som ett lag som är närmast omöjligt att slå. Sannolikt att laget plockar fram den växeln då det gäller ”på riktigt”.

Med det sagt, så ser inte Washington ut som ett lag i behov av spelartrafik. Med ett undantag. Washington har hela NHL:s sämsta tekningsprocent: 46,1. Sådant kan kosta ett mästerskap, så en tredje center kan nog finnas på shoppinglistan.

Alexander Ovetjkin firar med pokalen.
Säsongen 2017-18 slutade i jubel för Aleksander Ovetjkin och Washington Capitals. Alexander Ovetjkin firar med pokalen. Bild: Icon Sportswire / All Over Press Aleksandr Ovetjkin,Stanley Cup,Washington Capitals

Toronto Maple Leafs

Med backen Jake Muzzins flyttlass från Los Angeles klev Leafs på en gång ett stort steg närmare klubbens första Stanley Cup-titel sedan 1967.

Den offensiva potentialen har varit briljant allt sedan Tavares-trejden, men bakom den egna blå linjen har det funnits ett enorm behov av en tuff, skicklig och pålitligt backklippa.

Jake Muzzin som hörde till Mike Babcocks World Cup-lag 2016 är verkligen det vad hockeydoktorn ordinerat för Leafs skakiga defensiv. En tung pjäs och Toronto har plötsligt en av ligans bättre backsexor.

Behöver laget något mera? Tro det eller inte, men kanske ännu en back till. En mer offensivt inriktad rutinerad spelfördelare som håller huvudet kallt i slutspelet kan mycket väl finnas på önskelistan. Alex Pietrangelo är killen ”experterna” varit på väg att flytta till Leafs sedan hösten, men ännu finns han i St.Louis.

Alternativt kan Toronto vara ute efter en fjärdekedjans energimaskin med riktigt hala grillor.

Boston Bruins

Vad gör Bruins på listan av potentiella Stanley Cup-mästare? Svaret är: solar sig i glansen av världens bästa klubbkedja.

Det kan snackas hur mycket som helst om Colorados första kedja, Torontos två första kedjor och Tampas etta. Faktum är ändå det att i en direkt matchup finns det ingen lina som slår den med Brad Marchand, Patrice Bergeron, David Pastrnak.

Hålls trion frisk och kry – och får lite andrum mellan bytena – så kan den den föra ett lag hur långt som helst. Speciellt om Tuukka Rask fortsätter att spela som han gjort efter årskiftet.

Det vad Boston behöver är en spelare som kan göra andra kedjan till en målprpoducerande enhet. Gärna en kille med den kännspaka riktigt jobbiga (för motståndarna) Boston-attityden. Läs: Wayne Simmonds från Philadelphia Flyers. Eller Michael Ferland från Carolina. Eller varför inte Mark Stone från Ottawa.

Simmonds är vad GM Don Sweeney vill ha. Får han sin vilja igenom, så blir den mycket sannolika Buins-Leafs-slutspelsserien något som ingen hockeyälskande människa borde missa.

VÄSTRA KONFERENSEN

Calgary Flames

Dags att inse faktum: Calgary kan vara laget från väster som går till final. Svackan har inte kommit, första kedjan är en av ligans fem bästa, Johnny Gaudreau och Mark Giordano hör till topp tre i NHL på sina positioner och David Rittich ser ut som en trovärdig målvakt.

Om Flames ännu lyckas skaffa en tung anfallspjäs till så är det här laget ganska så komplett. Önskelistan är antagligen så gott som identisk med Boston Bruins motsvarande.

Ryktena går att Michael Ferland skulle vara mycket välkommen tillbaka till Saddledome efter en några månaders sväng i Carolina. Men undertecknad tippat att Ottawas Mark Stone är namn nummer ett för GM Brad Treliving.

Stone har aldrig spelat i Calgary, men hans spelaridentitet är som gjord för det svårspelade gänget från Alberta.

Winnipeg Jets

Det har varit solklart ända sedan första tekningen i oktober. Andra centern fattas om Jets har som mål att gå långt i vår.

Oberoende av hur högt uppe i grundserietebellen Winnipeg finns så tar säsongen slut senast i konferensfinalen om inte tomrummet fylls mellan en riktigt bra första kedja och enormt bra tredje och fjärde kedjor.

Bryan Littles styrkor och Patrik Laines svagheter kan diskuteras i all oändlighet. Också efter det att sanden runnit slut i framgångstimglaset för den här säsongens del.

För att det skall finnas något annat att snacka om i Manitoba efter säsongen så måste Jets flyga in en ny andra center innan 25 februari.

Alternativt: GM Cheveldayoff skaffar en målgörare som gör poesi tillsammans med Little och helt enkelt konstaterar att Patrik Laines 80 mål på de två första säsongerna och 18 mål i november 2018 inte var något så speciellt.

Och placerar grabben på läktaren för att invänta ett flytt till något annat lag.

Eller ser på serietabellen och väljer att tro på nuvarande koncept.

Patrik Laine avfyrar ett skott.
Patrik Laine har nu gått nio matcher utan mål. Patrik Laine avfyrar ett skott. Bild: Matti Raivio/All Over Press Patrik Laine,Winnipeg Jets,NHL

Skulle ändå vara färdig att slå vad om att en ny center är på kommande. I bästa fall Matt Duchene. Men det kan också vara att Derick Brassard, som Jets var ute efter förra våren, inte behöver vänja sig med värmen i Florida utan kan börja shoppa långkalsingar.

Eric Staal från Minnesota eller Kevin Hayes från Rangers är övriga möjligheter.

Sen får man se om Laines självförtroende ännu går att lappa den här säsongen. Om inte så kommer Jets GM och coach att lida av sömnlösa ”tänk om”-nätter i sommar.

San José Sharks

Se här ett lag som kan visa sig vara verkligen svårslaget i vår. Möjligheten för 16 segrar i slutspelet känns inte alls som utopi. Dessutom är inkommande vår en unik chans för just det här gänget.

Erik Karlsson lär inte stanna i San José, Joe Thornton spelar sin sista vår, Joe Pavelski är just nu så bra som han någonsin mer kommar att bli. Och den övriga forwardsgruppen med Logan Couture, Evander Kane Thomas Hertl och Joonas Donskoi i spetsen har playoffattityd så det räcker.

Vår tid är i vår, kanske även Brent Burns och Marc-Edouard Vlasic konstaterat efter att Erik Karlsson hittat sitt spel i Kalifornien. Och framförallt kanske GM Doug Wilson ser de sista solstrålarna hitta vägen in genom det snart stängda framgångsfönstret.

Då gäller det att skaffa någonstans ifrån en målvakt som antingen kan turas om med Martin Jones eller helt ta över första spaden. Ingen lätt uppgift, men Wilson vann i tiderna Norris Trophy utan hjälm så han är inte den som ser ett halvtomt glas.

En powerforward är önskemål nummer två på anskaffningslistan. Annars finns pjäserna där.

Nashville Predators

GM David Poile skaffade Brian Boyle från New Jersey Devils för att hämta in mera muskler till laget. Kanske det då var ett bra drag, vilket tycks vara konsensus, men det är absolut inte tillräckligt för att vinna cupen.

I Nashville behövs insikten om hurdana spelare det är som vinner titlar. När det ljuset tänds, så blir det klart att den nuvarande första kedjan med Filip Forsberg, Ryan Johansen och Viktor Arvidsson egentligen är ett mästarlags andra lina.

Där Winnipeg behöver en andra center så behöver Nashville en första center. Det kan vara tillräckligt för att bygga en äkta första kedja och dessutom ha en verkligt bra tvåa. Forsberg är definitivt en spelare för paradkedjan och många superkedjor kan ha en tredje länk som är mera av en sandpapperskille (Arvidsson).

Det finns många som inte delar den här åsikten och hävdar att nuvarande första linan hör till ligans elit. Jag för min del hävdar att den garanterat bleknar i den praktiska jämförelsen med paradkedjan som finallaget från östra konferensen kommet slänga in på isen.

Predators har fyra världsbackar i Subban, Ekholm, Josi och Ellis. Pekka Rinne och Juuse Saros borde vara en tillräckligt bra tandem i målet. Men anfallets toppsexa håller inte mästarklass.

Få se om den gör det när morgonen ljusnar måndagen 25 februari.

Ännu ett lag: Kapten Mikko Koivus säsongsavslutande skada kan i praktiken betyda att Minnesota Wild slänger in handduken för säsongen då också profilbacken Matt Dumba är borta. Om uppförsbacken känns för brant så kan plötsligt ett nybygge köra igång. Spelare som Jason Zucker, Jared Spurgeon, Charlie Coyle – och Mikael Granlund – kan plötsligt finnas på marknaden.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport