Hoppa till huvudinnehåll

Haneen Jameel: Smittad av Finland

Kolumnisten Haneen Jameel står och ser in i kameran. Knäppta händer
Haneen Jameel Kolumnisten Haneen Jameel står och ser in i kameran. Knäppta händer kolumnister,haneen jameel

Haneen Jameel har levt i Finland i några år och den finska kulturen har nu smittat henne. Svenska Yles nya kolumnist har sina rötter i Irak och skriver om vardagen, potatis, lax och kollektivtrafik i Finland.

Som om en droppe bläck hade fallit i havet och med en gång spridits ut över dess yta!

Jag skulle aldrig ha trott att den finska kulturen en dag skulle komma att bli en del av mitt liv och mitt tänkande. Om jag ser till mitt sätt att tänka och agera på offentliga platser inser jag att det verkar ha gått så.

I en artikel som jag skrev kritiserade jag finländarnas blyghet och inbundenhet. På bussen och på tåget undviker man att slå sig ner bredvid någon annan.

Men det som till en början kändes mycket märkligt har färgat av sig på mig: hellre står jag i gången under hela resan än stör någon genom att slå mig ner bredvid den.

Om jag blir tvungen att sätta mig bredvid någon byter jag plats så fort någon annan stiger av.

Jag kommer att tänka på det gamla arabiska talesättet: ”När du lever hos ett annat folk i fyrtio dagar är du redan en del av det.”― Haneen Jameel

Det samma gäller irakiska och muslimska fester. Förr väntade jag otåligt på festerna och ritualerna. Här i Finland hör de inte riktigt till mitt liv. Jag köper inte längre nya kläder för varje fest, och jag går inte heller till frisören för att fixa till håret.

Jag saknar inte ens de söta delikatesserna som min mamma alltid dukade fram på helgerna, eller de traditionella rätterna som serveras på alla irakiska fester.

بإمكانكم قراءة مقال حنين باللغة العربية من خلال الضغط على هذا الرابط

انفلاونزا الثقافة الفنلندية

يبدو ان قطرة الحبر قد سقطت بالبحر وانتشر حبرها بسرعة فائقة! هذا ما لم اكن اظنه يوما! ان تكن الثقافة الفنلندية جزء من حياتي ولها حيز من تفكيري الامر الذي لاحظته مؤخرا! من خلال تفكيري وتصرفاتي في الاماكن العامة وهنا سأذكر المثال الذي انتقدت به خجل الشعب الفنلندي وانعزاله في احدى كتاباتي من خلال جلوس كل شخص في الحافلة او القطار بمفرده! الفعل الذي كنت اصف من يقومون به بغريبي الاطوار بدأت اطبقه بلا وعي فلم اعد ارغب بالجلوس بجانب احد فإني افضل ان أكمل مشواري واقفة في القطار بدلا من اقتحامي لمساحة وهدوء احدهم, وما ان اضطررت للجلوس جنب احد في الباص فأني سأغير معقدي فورا حال نزول احدهم من الباص! حتى الاعياد الخاصة بالعراقيين والمسلمين والتي كنت اعشق طقوسها وانتظرها بفارغ الصبر لم تعد تشغل جزءا من حياتي هنا فأنا لا اشتري ملابس العيد ولم يعد يهمني ذهابي لمصفف الشعر للحصول على لون وقصة شعر جديدة للعيد, ولم اعد الحلوى المخصصة للعيد التي لطالما حرصت امي على وجودها في مائدتنا ليلة العيد, ولا حتى الاطباق العراقية الشهية التي تحمل رائحة العيد! فالاعياد التي احتفل بها اليوم والتي انتظرها واتحضر لها هي الاعياد التي يحتفل بها الفنلنديون والتي لم اكن اعلم شيئا عنها من قبل! بدأت اليوم احب البطاطا وسمك السلمون الفنلندية بمختلف الطرق التي تطهى بها! البطاطا ذاتها التي لم اتمكن من ابتلاعها قبل ثلاثة سنين! الزبد الذي لم اكن افكر يوما بأكله في بيتنا لا يفارق ثلاجتي اليوم! اما الساونا فهي قصة عشق من نوع اخر الجزء المفضل والاكثر روعة وعبقرية بالنسبة لي في الثقافة الفنلندي خصوصا السباحة في البحيرة أو البحر على الرغم من برودة المياه الا اني استمتعت كثيرا بهذا الشعور وتلك التجربة (لم اجرب المياه المتجمدة ولكن المياه العادية في فصل الربيع لا تستغربوا فبرودة تلك المياه كفيلة في ان تجمد الدماء في عروقي!)

اما على الصعيد الفكري اظن اليوم بأني اجد الامور من منظور مختلف لا اعلم ماهي نسبة تأثير الثقافة الفنلندية على طريقة تفكيري وكم هي نسبة تأثير رحلتي الطويلة التي اوصلتني الى هنا! لا يخفى ان لكل منهما دور كبير في التأثير على شخصيتي فأنا فعليا لم اقضي سنين طويلة هنا ولكني اشعر بأني اليوم مختلفة تماما اكثر نضوجا وادراكا من حنين التي كانت تعيش في العراق بحضن والديها! وهذا ما لاحظته احدى صديقاتي المقربات والتي كلمتني لطلب النصيحة بموضوع تجده هي مشكلة و وجدته انا موضوع ليس بتلك الاهمية واخبرتها عن وجهة نظري بما طرحته هي وطبعا لم يعجبها جوابي! صرت اخاف ان افقد صديقاتي واحدة تلو الاخرى فبالامس تلك التي حدثتني عن حب الوطن! واليوم هذه التي تصور الامور العادية بصورة مشكلة معقدة! وسبقهما خلافٌ مع ابي عندما حدثته بأني مستاءة وحزينة مما يفعله الله في بلدي ولما لا يوقف الحرب هناك ثار غضبه وانهى الاتصال معي فلا يجوز مناقشة هذه الامور بتاتا وبالفعل لم نكن نجرىء على طرح اي سؤال يخص الدين والرب فهذه خطوط حمراء لا يجب الاقتراب منها! الامر ذاته الذي اثار غضب امي ايضا! اظن بأن الفترة التي قضيتها مع عائلتني الفنلندية عند وصولي الى هنا لعبت دورا كبيرا في سرعة تأقلمي واندماجي وفهمي للثقافة الفنلندية والمجتمع الفنلندي فكثيرا ما كنا نتنقاش ونتبادل وجهات النظر حول امور مختلفة ثقافية دينية اجتماعية و سياسية الاختلاف في وجهات النظر كان واضحا جدا وحاضرا غالبا! هذا الشي الذي لم المسه مع البعض ممن قدموا الى فنلندا مع عوائلهم فهم لازالوا بنفس الافكار ولم يطرأ اي تغيير ملحوظ عليهم (اتحدث هنا عن معارفي المحدودين جدا كي لا يساء فهمي لغة التعميم ليست لغتي) عندما ازور احدهم اشعر وكأني ازور العراق فحتى ديكور المنزل والوانه تشبه الى حد كبير منازلنا ولكن بشكل مصغر جدا! لا انكر كمية الراحة النفسية التي اشعر بها ولكن في الوقت ذاته اشعر بالانزعاج والتعب احيانا اخرى, فغالبا ما نختلف في الاراء بدأت اشعر بأن الوصول الى التوافق الفكري امر شبه مستحيل في جلساتنا التي لا تخلوا من النقاشات الجادة والحادة احيانا! فأنا اؤمن شخصيا بأن على الانسان ان يكون اكثر انفتاحا على ثقافة البلد الذي اختاره ان يكون وطنا جديدا له مع الحفاظ على ثقافته فالاتزان هنا مطلوب جدا اما الاصرار على ان ثقافتي هي الافضل وثقافة الاخر هي الاسوء شي مرفوض جدا كوننا من ثقافتين مختلفتين جذريا فالمقارنة هنا لا تجوز اطلاقا.

متخوفة بعض الشي من التأثير الكبير للثقافة الفنلندية على حياتي فأني من ثقافة عربية مسلمة مختلفة تماما و اود ان احتفظ ببعض الاجزاء التي احب من تلك الثقافة اتسال لو قدمت مع عائلتي من العراق الى فنلندا ولو لم التقي بعائلتي الفنلندية كيف سيكون شكل حياتي اليوم! كيف ستكون شخصيتي وكيف سيكون رأيي في الثقافة الفنلندية؟ هل سأرفضها واقلل من شأنها أم سأحترم الاختلاف وافضل ان انظر لتلك الثقافة من خارج الدائرة دون محاولة الاقتراب منها كما يفعل البعض من المهاجرين المقيمين في فنلندا اليوم؟ ام سأختار ما يحلوا لي واضيفه لثقافتي؟ هنا تحضرني حكمة عربية قديمة (من عاشر القوم اربعين يوما صار منهم) على مايبدو لم يقلها الاسبقون من فراغ.

Gillar plötsligt potatis

Idag väntar jag på och firar olika finländska fester – fester som för några år sedan var totalt främmande för mig. Jag har börjat tycka om potatis och lax i olika former.

För tre år sedan kunde jag knappt få ner en tugga potatis! Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle få för mig att äta smör, men nu hör smöret till basvarorna i mitt kylskåp.

Min kärlek till bastubad är också något för sig. Jag anser att bastun är det mest fantastiska och geniala i den finländska kulturen. Jag älskar att basta - i synnerhet i samband med att simma.

Även om det är kallt i sjön och i havet njuter jag något otroligt av att bada. (Jag har inte provat på vinterbad. Också en vanlig sommardag känns det som om kylan i vattnet skulle kunna få mina blodådror att frysa till is.)

Vinterbadare i Uittamo.
Vinterbadplats Vinterbadare i Uittamo. Bild: Yle/Linus Hoffman långvattnet

Vad beträffar mitt sätt att tänka tror jag att jag idag ser saker och ting ur en lite annan synvinkel. Jag vet inte i hur hög grad det beror på den finländska kulturen eller om det har att göra med min långa flykt från Irak till Finland – men båda två har satt djupa spår i min identitet.

Även om jag inte bott särdeles många år i Finland känner jag mig som en helt annan människa idag – mer mogen och erfaren än den Haneen som bodde hos sina föräldrar i Irak. Det här konstaterade också en av mina vänner.

Hen frågade mig om råd i ett ärende som hen tyckte var ett stort problem medan jag tyckte att det var en bagatell. När jag sade det rent ut blev hen förgrymmad.

Jag har en arabisk-muslimsk bakgrund och jag skulle givetvis vilja bevara kära delar av den.― Haneen Jameel

Jag har börjat oroa mig för att jag så småningom kommer att förlora mina gamla vänner: först gör jag en arg som går på om fosterländskhet, sedan en annan som gör en höna av en fjäder.

Jag har också gjort min pappa arg genom att säga att jag var förgrymmad på Gud eftersom han låter kriget dra fram över mitt hemland – om Han är allsmäktig varför stoppar Han då inte kriget?

Pappa blev förbannad och slog luren i örat på mig. Förr skulle jag aldrig i livet ha vågat ifrågasätta någonting som har att göra med Gud och religion. Man pratar helt enkelt inte om sådant.

Mina ord gjorde också mamma arg.

Diskussioner om seder och bruk

Strax efter att jag kom till Finland fick jag en stödfamilj. Det gjorde det givetvis lättare för mig att anpassa mig och integrera mig i det finländska samhället.

Vi förde många diskussioner om kultur, religion, samhälle och politik, och på så sätt lärde jag mig förstå kulturen och samhället i mitt nya hemland. Våra olika synsätt stod klara med det samma.

Alla som kommit till Finland har inte haft samma möjligheter som jag, och deras tänkesätt har knappt förändrats alls. (Jag talar nu om ett fåtal av mina bekanta, jag vill inte dra alla över en kam.)

När jag besöker dem känns det som om jag var tillbaka i Irak. Till och med inredningen och färgerna är som hemma i Irak. Givetvis känns det hemtrevligt, men samtidigt ångestskapande att inse att vi tänker olika i så många frågor.

Det känns stört omöjligt för oss att komma överens, och ibland kan ordväxlingen bli rätt hetlevrad.

Öppen för det nya utan att glömma det man kommer från

Min personliga åsikt är att man bör vara öppen gentemot kulturen i det land man valt att bosätta sig i – även om man omhuldar och vårdar sin egen kultur.

Det förutsätter givetvis en balansgång, men det är dödsdömt att se den ena kulturen som förmer än den andra. Den finländska och den irakiska kulturen är sinsemellan så pass olika att det inte är någon vits att låta dem tävla mot varandra.

Ibland kan jag bli rädd för hur mycket den finländska kulturen inverkar på mitt liv.

Jag har en arabisk-muslimsk bakgrund och jag skulle givetvis vilja bevara kära delar av den.

Hur skulle mitt liv se ut om jag kommit till Finland med min familj och inte lärt känna min stödfamilj? Hur hade det inverkat på min personlighet och min syn på den finländska kulturen?

Skulle jag ha avvisat den? Skulle jag vara nedlåtande gentemot den? Eller skulle jag hålla mig på respektfullt avstånd utan att anstränga mig för att komma den nära in på livet – så som en del invandrare har valt att göra.

En färg med potatis.
Gillas plötsligt En färg med potatis. Bild: Mostphotos skördearbete,maträtter,potatis,grönsaker,råvaror,kolhydrater,farmer,jordbruk

Eller skulle jag också då plocka russinen ur bullen och göra dem till en del av min kultur?

Jag kommer att tänka på det gamla arabiska talesättet: ”När du lever hos ett annat folk i fyrtio dagar är du redan en del av det.”

Förfäderna visste vad de talade om.

Haneen Jameel är journalist, bosatt i Finland och uppvuxen i Bagdad och Tikrit i Irak.

Läs mer om henne, journalistikstudierna och teaterdrömmarna här.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje