Hoppa till huvudinnehåll

Arbetaren och författaren Mathias Rosenlund om samhällsklasser: “Det etiska valet idag är att sträva neråt i klasshierarkin”

Nu är dags för oss att av etiska skäl "downsizea” vår klasstillhörighet, att sträva lägre, säger författaren och arbetaren Mathias Rosenlund. Han talar om att vi i Finland idag har en stor arbetarklass, trots att många tycker att vi lever rätt klasslöst. På många sätt lever den gamla sociala samhällsindelningen kvar.

Mathias Rosenlund med brun jacka i ett bibliotek, tittande rakt in i kameran.
Mathias Rosenlund anser att uppväxten och miljön fortfarande ofta begränsar den sociala rörligheten. Mathias Rosenlund med brun jacka i ett bibliotek, tittande rakt in i kameran. Bild: Yle / Petter Blomqvist författare,böcker,biografier,fattigdom,Myrbacka,Närbild,mathias rosenlund

Författaren och lagerarbetaren Mathias Rosenlund håller inte med om att vi uppnått något som kunde likna ett klasslöst samhälle. Han anser att arbetarklassen är både bred och stor i dagens Finland.

- Jag tror att det idag finns en föreställning om att arbetarklass är något förgånget. Eller att den finns i fabrikerna i Indien och inte här. Men det är en märklig föreställning eftersom det finns sådana som jag - lagerarbetare och logistikarbetare, det finns taxichaufförer, busschaufförer och städerskor. Arbetarklassen är full av driftiga smarta människor som lever bra liv.

- Att tycka synd om arbetarklassen tycker han därför är helt fel.

Historisk tillbakablick på arbetarklassens uppkomst

Industrialiseringen i Finland kom igång senare än i övriga Europa, på allvar först i slutet av 1800-talet. Då började industrier och arbetsplatser anhopas i städerna och lönearbetare strömmade in från olika håll.

Det rådde en så kallad förnöjsamhetsideologi i form av att de lägre klasserna skulle nöja sig med sin lott. Idén den här tiden var också, i synnerhet på finlandssvenskt håll och inom föreningslivet, att samhället inte kunde demokratiseras förrän arbetarna hade gett prov på ”tillräcklig mognad”. Det här var samma argumentation som adelskapet under tidigare århundraden använt mot borgarklassen.

Men eftersom fattigdom, farliga arbetsförhållanden och orättvisor gjorde sig gällande organiserade sig sedan arbetarklassen och fick ett starkt stöd inte minst på landsbygden. Samtidigt uppstod också olika sorts arbetarföreningar, till exempel inom idrotten.

Allmän och lika rösträtt infördes 1906. Men först efter självständigheten blev arbetarna medborgare i full mening så att samhället baserades på frivillighet och jämlikhet.

De största konflikterna uppstod i form av inbördeskriget (27 januari till 15 maj 1918) mellan den röda och vita sidan.

Källor:
Frivilligt, jämlikt, samfälligt. Föreningsväsendets utveckling i Finland, docent Henrik Stenius
Tankesmedjan Magmas studie På spaning efter den svenskspråkiga arbetarklassen i Helsingfors 2018
Uppslagsverket Finland, Arbetarrörelsen

Ännu för några årtionden sedan var samhällsklasserna tydligare uppdelade i arbetarklass och en övre klass samtidigt som utbildning och rikedom hörde ihop.

Sedan dess har mycket hänt och idag flyter gränserna ihop mellan att vara ekonomiskt välbärgad men ha en låg utbildning eller vara arbetslös trots en akademisk examen och frågor om klassidentitet och familjehistoria blandas samman.

Jag tror att det idag finns en föreställning om att arbetarklass är något förgånget. Eller att den finns i fabrikerna i Indien och inte här. Men det är en märklig föreställning.

En del talar om samhällsgruppen långtidarbetslösa och snuttjobbare under begreppet prekariat (en blandning av ordet prekär och proletariat) till vilken hör personer med olika sorts bakgrund som lever under samma fattiga villkor.

Den sociala statusen påverkas idag också på ett annat sätt av det kulturella kapitalet, och de politiska kopplingarna är inte lika starka.

Indelningen har blivit mycket mer komplex - men trots det lever en traditionell indelning kvar.

Ville ha fysiskt och tryggt jobb

Rosenlund har bland annat skrivit böckerna Kopparbergsvägen 20 och Svallgränden 5 där han berör fattigdomen. Som bäst jobbar han också på Matkahuoltos logistikcentral och definierar sig själv som arbetarklass.

- Jag ville ha något fysiskt jobb. Något påtagligt, så att säga riktigt jobb. Jag ville inte frilansa, ha osäkra arbetsavtal eller något tillfälligt snuttjobb som jag haft så många av tidigare.

Fyra böcker skrivna av Mathias Rosenlund på ett vitt bord.
Mathias Rosenlunds böcker Kopparbergsvägen 20 och Svallgränden 5 har också getts ut på finska. Fyra böcker skrivna av Mathias Rosenlund på ett vitt bord. Bild: Yle / Petter Blomqvist böcker,Närbild,mathias rosenlund

Hans böcker handlar om hur det är att vara fattig i Finland och ofta utspelar de sig i Myrbacka, en plats där många i de lägre samhällsklasserna bor. Han tror att uppväxten och miljön fortfarande ofta begränsar den sociala rörligheten.

- Jag känner nog någon slags samhörighet med både platsen och människorna fortfarande. Jag känner mig hemma här, saknar det ofta, säger han.

Två olika pensionärsföreningar på samma ort som sysslar med liknande saker

Också på andra håll märks klasskillnaderna konkret, inte minst bland den äldre generationen.

- Jag tror att det är lite inbyggt i vår generation att det ska vara en liten skillnad, trots att det inte alls skulle behöva vara så, och många gånger är det inte heller så i praktiken, säger Anna-Lisa Rosenqvist från Dragsfjärds Pensionärer.

Ilse Hellström och Anna-Lisa Rosenqvist står i snöfall invid Dalsbruks torg
Ilse Hellström och Anna-Lisa Rosenqvist är med i olika pensionärsföreningar på samma lilla ort. Ilse Hellström och Anna-Lisa Rosenqvist står i snöfall invid Dalsbruks torg Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild

Dragsfjärd är en av många orter där två pensionärsföreningar med olika historisk bakgrund verkar parallellt. De två föreningarna har inte mycket samarbete trots att många medlemmar umgås privat.

- Det finns folk som har det där med samhällsklasser rysligt mycket med ännu, men jag tycker inte att det är någon skillnad. Och jag tror att om det riktigt gäller så kan man dra åt samma håll, säger Ilse Hellström från Dragsfjärds Arbetarpensionärer.

Två idrottsföreningar för samma sport på samma ort

Också inom idrotten lever den traditionella uppdelningen kvar. Arbetaridrottsföreningarnas centralförbund (TUK) är i dag en av Finlands största folkrörelseorganisationer och verkar sida vid sida med de andra idrottsförbunden. Under den ligger hundratals föreningar. Inom samma idrottsgren kan det alltså fortfarande finns två föreningar i samma stad.

Carola Sundqvist som är museichef på Jakobstads museum ser att klassindelningen till en del lever kvar men förändras.

- Man har kanske vuxit upp med en viss förening och blir kvar, men nu ser man nog att gränserna luckras upp, man väljer på ett annat sätt i dag.

kvinna på kontor
Carola Sundqvist från Jakobstads museum ser att klassgränserna luckras upp. kvinna på kontor Bild: Yle/Jyrki Karjalainen lokalhistoria,föreningslivshistoria

Sportredaktör Antti Koivukangas är också samhällsvetare som studerat föreningsliv och idrott.

- Inte är det många som idag ser en förening som en arbetaridrottsförening eller upplever att de är på ett visst sätt. Föreningar är föreningar i dagsläget.

"Dags för "downsizeing"

Mathias Rosenlund skulle vilja se en förändring, bland annat önskar han ett mindre gap mellan dagens samhällsklasser.

- Jag tycker att det är trist att inte rörligheten mellan klasserna är större, att inte kontakten mellan arbetarklassen och övre klasser är större. Dialogen mellan klasserna saknas och en sådan vore bra och konstruktiv för hela samhället. Själv skulle jag vilja att min bubbla skulle vara större och kanske inte ens vara en bubbla utan något annat. Ett nätverk, en spelplan.

Jag tycker att det är trist att inte rörligheten mellan klasserna är större, att inte kontakten mellan arbetarklassen och övre klasser är större.

I och med att i samhället överlag allt mer diskuterar etiska aspekter kan det också här finnas en ingång till förändring.

- Det etiska valet idag är att sträva neråt i klasshierarkin. Vi borde sträva till att ha mindre egendom, mindre tillhörigheter, mindre möjligheter att resa och mindre möjligheter att konsumera. Det är det etiska valet vi har framför oss, och det måste ske.

Inne i en logistikcentral med stora mängder paket framför rullband.
Mathias Rosenlund jobbar på Matkahuoltos logistikcentral Inne i en logistikcentral med stora mängder paket framför rullband. Bild: Yle / Petter Blomqvist Lager,logistikcentraler,Matkahuolto,Närbild,arbetarklass,lagerarbetare

På jobbet i logistikcentralen blir det extra tydlig för honom hur mycket människor konsumerar.

- Talar man klass idag så måste man tala om att man måste “downsizea” sin klasstillhörighet. Man måste sträva efter att bli lägre i hierarkin.

Mer om samhällsklasser i Närbild i Yle Fem på måndag 11 februari klockan 20, repris tisdag 12 februari klockan 11.

Läs också

Nyligen publicerat - Huvudstadsregionen