Hoppa till huvudinnehåll

Bada i godishav och rida på en enhörning

- den lekande människan vill roa sig och ta selfier på museer

Ta en selfie i ett strösselhav, dansa i ett konfettiregn, rida på en enhörning, gunga i ett äggskal eller vandra runt i ett uppochnervänt rum. Visst låter det skoj?

Vem skulle inte ha lust att kasta sig i bollhavet på Sverigebåten, åka karusell, äta karamell och fröjdas hela dagen lång?

De senaste åren har olika tillfälliga pop up-museer poppat upp lite här och där som svampar i Willy Wonkas färgsprakande fantasiland.

Likt magneter drar museerna till sig folk som vill se och röra, le och leka, posera och – framför allt – plåta.

Skärmdump från Instagram med #museumoficecream
Skärmdump från The Museum of Ice Creams Instagramkonto Skärmdump från Instagram med #museumoficecream Bild: YLE/Marit Lindqvist skärmdump,Strössel,sötsaker,Museum of Ice Cream

Folk köar i timmar för att få möjlighet att instagramma sig själva i olika kulisser och tablåer – det ena mer crazy än det andra.

Här behöver man inte skämmas för att låta sitt (inre) barn rusa runt som en sockerdrogad Alice i Underlandet.

De mobila utställningarna byggs upp enligt specifika teman uttryckligen med tanke på att locka till sig en publik som vill ta selfier, instagramma och vlogga.

Rum för fantasi och kreativitet

Allt började när ”The Museum of Ice Cream” slog upp sina dörrar på Manhattan i New York sommaren 2016.

Här kunde besökarna röra sig från rum till rum med glasstrutar uppåt väggarna, bada i en bassäng full med strössel (av plast) och vandra genom ett regn av förgyllda bananer.

Slag i slag har den hungrande och törstande marknaden utökats med ett flertal pop up-museer som tillägnats allt från godis och rosévin till pizza och ägg.

Skärmdump från Instagram med #candytopia.
Skärmdump med #Candytopia Skärmdump från Instagram med #candytopia. Bild: YLE/Marit Lindqvist sötsaker,museer,Instagram,sociala medier,skärmdump,Candytopia

Honnörsorden är interaktivitet, delaktighet och lekfullhet.

Estetiken är den samma: det är färggrant och fluffigt, kitschigt och kaxigt, glitter och glamour. Rutigt och randigt om vartannat. More is more helt enkelt.

Varje rum är inrett som ett lekrum med rekvisita och roligheter – det är helt enkelt bäddat för att ta den perfekta Instagrambilden.

Museerna vill locka fram hedonisten och livsnjutaren i dig, göra dig glad(are) och lycklig(are), få dig att sväva på rosa moln.

- Den rosa färgen gör kvinnor glada och positiva, säger 26-åriga Maryellis Bunn som grundade ”The Museum of Ice Cream” i en intervju för CNBC.

Museet "Museum of Ice Cream" i San Fransisco i december 2017.
Pop up-museet The Museum of Ice Cream öppnade sommaren 2016 och har sedan dess lockat sextusen människor per dag. Museet "Museum of Ice Cream" i San Fransisco i december 2017. Bild: Wikimedia commons museer,glass,pop up-fenomen,San Fransisco (Morazan),Museum of Ice Cream

”The Museum of Ice Cream”, eller akronymen ”MoIC”, står enligt Bunn för ”the movement of imagination and creativity” och eftersom glass är något som vi alla kan relatera till och tycker om blir det också den gemensamma nämnare som för oss samman.

En målsättning med glassmuseet är att få människor att träffas och umgås ansikte mot ansikte istället för att i sin ensamhet sitta och stirra på sina telefoner.

- Människorna kommer till museet för glassens skull, men när de går hem har de fått med sig så mycket mer. Glassen bryter ner barriärer mellan människor och de börjar interagera med varandra, sade Maryellis Bunn i en diskussion på den interdisciplinära festivalen ”me Convention”.

Idén till pop up-museet fick Maryellis Bunn när hon började fundera på sådant som gjorde henne glad när hon var liten.

- För mig handlar det framför allt om att kreera miljöer som på olika sätt främjar vår fantasi och nyfikenhet. Vi formar förutsättningarna, och så får folk skapa vad de vill av det.

Två flickor i konfettiregn på Candytopia i New York.
Candytopia är ett av flera pop up-museer. Två flickor i konfettiregn på Candytopia i New York. Bild: imago/Xinhua/ All Over Press sötsaker,konstmuseer,Konfetti,Candytopia

Vid sidan av pop up-museer som fokuserar på mat och dryck finns pop up-museer som vill försätta dig i en viss stämning (Happy Go Lucky, Happy Place, Dream Machine, Nightmare Machine …) och museer som satsar på att ge dig en rejäl dos färgterapi (Color Factory).

Idén med museerna är att de inte är stationära utan att de likt cirkuskaravaner drar vidare efter en tid. Tre månader i Los Angeles, tre månader i Chicago, tre månader i Miami …

Hajpen kring och köerna till pop up-museerna handlar väl framför allt om folks rädsla för att gå miste om det som ”alla andra” snackar om och delar på sociala medier.

Skärmdump från Instagram med #egghouse
Skärmdump från The Egg House Instagramkonto. Skärmdump från Instagram med #egghouse Bild: YLE/Marit Lindqvist skärmdump,ägg,Instagram,The Egg House

Hittills har pop up-museerna i hög grad varit en amerikansk företeelse, men ifjol kunde man besöka ”The Egg-House pop up-museum” i Shanghai, ”Supercandy popup museum” i Köln och The Sweet Art Museums ”Say Yes to Happiness”-utställning i Lissabon.

Inträdesavgifter på 35-45 euro verkar inte avskräcka folk och biljetterna är ofta utsålda månader i förväg.

Lustiga hus med psykedeliska mönster

Dessa temautställningar är inte museer i traditionell bemärkelse – de är snarast moderna nöjesparker och lustiga hus där du kan roa dig och posera i en timme.

- Dagens unga orkar inte tillbringa sex timmar på Disneyland, säger Maryellis Bunn som tror att pop-up-museernas styrka och popularitet ligger i att erbjuda ett maximum av upplevelser på kort tid.

Estetiken i pop up-museerna påminner om 1960-talets popkonst med psykedeliska mönster i klara och starka färger. Varje rum utgör en helhet, en installation som är tänkt att ta alla våra sinnen i besittning.

Man står i färgglad optisk illusion på Candytopia.
Optisk illusion på Candytopia. Man står i färgglad optisk illusion på Candytopia. Bild: EPA konst,optisk illusion,Candytopia

Även om pop-up-museerna varken är riktiga museer eller visar upp regelrätt konst spelar de en stor roll för hur traditionella museer kan och bör tänka för att locka publik – inte minst den publik som inte är van att gå på s.k. traditionella museer.

Det blir nämligen allt viktigare att utveckla museernas roll som dynamiska sociala arenor där människor kan mötas och umgås.

Delaktighet och engagemang

Dagens museibesökare vill i allt högre grad ha upplevelser, känna sig delaktiga och engagerade. Vara interaktiva och kreativa. Bli sedda och bekräftade snarare än att passivt betrakta ett verk.

Vi vill ha en personlig och unik erfarenhet, vi jagar inspiration och wow-upplevelser som aldrig förr.

Det är inte minst ljuskonstfestivalen ”Lux Helsinki” ett bevis på.

I januari arrangerades utomhusfestivalen för elfte gången, och också i år lockade festivalen horder av människor att likt lämlar vandra från verk till verk för att ta del av, filma och fotografera de olika ljusinstallationerna.

Detalj ur ljuskonstverket "Shelter seekers" av den mexikanska konstnären Ghiju Díaz de Léon på Nationalmuseets vägg i Helsingfors.
Ljusfestivalen Lux har blivit en stor folkfest. Detalj ur ljuskonstverket "Shelter seekers" av den mexikanska konstnären Ghiju Díaz de Léon på Nationalmuseets vägg i Helsingfors. Bild: YLE/Marit Lindqvist ljuskonst,Ljusföreställningar och ljuskonst,Ljuskonstnärer,Lux Helsinki,Finlands nationalmuseum,Ghiju Díaz de Léon

Enligt festivalens konstnärliga ledare Matti Jykylä handlar populariteten framför allt om att festivalen är gratis och att folk upplever att konsten är till för dem.

År 2012 besökte 25 000 festivalen, i år uppskattar man att besökarnas antal var 500 000.

En annan konstutställning i Helsingfors som folk köade i timmar till var Amos Rex öppningsutställning med det japanska konstnärskollektivet teamLabs immersiva, dvs. uppslukande, digitala videokonst.

Team Labs utställning på Amos Rex i Helsingfors.
Hela 268 000 personer såg teamLabs ljuskonst på Amos Rex. Team Labs utställning på Amos Rex i Helsingfors. Bild: All Over Press Amos Rex,teamLab,konstutställningar,Digital konst

Museet hade räknat med 100 000 besökare, men under fyra månader såg hela 268 000 personer utställningen som blev en megahit – inte minst tack vare sociala medier där besökare flitigt delade med sig av selfier mot en bakgrund av färggranna kryp, blommor och blad, stora vågor och flaxande fåglar.

- Andelen unga besökare var anmärkningsvärt och glädjande hög. Målsättningen med det nya museet är uttryckligen att också nå de unga vuxna, konstaterar programchef Kaj Martin när jag träffar honom veckan efter att den populära utställningen slagit igen.

Amos Rex låter under 18-åringar komma in gratis på museet och under 30-åringar betalar 5 euro för en inträdesbiljett.

Något liknande har man knappast sett här hos oss sedan Helsingfors konstmuseum ställde ut målningar, skulpturer och installationer av den japanska konstnären Yayoi Kusama.

Verk av Yayoi Kusama på Helsingfors konstmuseum år 2017.
Yayoi Kusamas konst lockade en stor publik till Helsingfors konstmuseum hösten 2016 Verk av Yayoi Kusama på Helsingfors konstmuseum år 2017. Bild: YLE/Marit Lindqvist Yayoi Kusama,pumpa,Helsingfors konstmuseum HAM

Den snart 90-åriga Kusama inledde sin bana som konstnär och performanceartist i 1960-talets popkonstkretsar i New York, men slog igenom först mot slutet av 1980-talet.

Idag nickar många igenkännande när de ser hennes spegelinstallationer, hennes prickiga pumpor och bollar.

Kusamas konstnärliga uttryck och varumärke kom till i en tid långt före Instagram och sociala medier, men tack vare sociala medier har Kusama fått ett oerhört genomslag.

Det finns alldeles uppenbart ett sug efter den här typen av konst – sedan år 2013 har 5 miljoner besökt hennes utställningar världen över.

Konst av Yayoi Kusama på HAM i Helsingfors år 2016.
Också artikelförfattaren tog en selfie inne i Kusamas spegelsal på Helsingfors konstmuseum hösten 2016. Konst av Yayoi Kusama på HAM i Helsingfors år 2016. Bild: YLE/Marit Lindqvist Yayoi Kusama (Contemporary Artists),selfier,Helsingfors konstmuseum HAM

Yayoi Kusama är också en tydlig inspiratör för dagens pop up-museer, inte minst hennes spegelsalar som reflekterar föremål, människor och ljus i all oändlighet.

Eller hennes interaktiva ”Obliteration room” som utgörs av ett möblerat rum helt i vitt där museibesökarna kan gå runt och klistra upp runda klistermärken i rött, blått, gult, orange och grönt.

Besökarna älskar att röra sig inuti konstverket och se sig själva som medskapare och delaktiga i det konstnärliga uttrycket.

Yayoi Kusamas "Obliteration Room" på Helsingfors konstmuseum HAM 2016.
Kusamas interaktiva "Obliteration room" gör museibesökaren till medskapare. Yayoi Kusamas "Obliteration Room" på Helsingfors konstmuseum HAM 2016. Bild: Helsingin taidemuseo/Helsinki Art Museum konst,Helsingfors konstmuseum HAM,Yayoi Kusama

Synlighet på sociala medier ett måste för museerna

För bara några år sedan kunde man mötas av en fotografering förbjuden-skylt när man steg in på ett museum.

Förbudet handlar om upphovsmannens copyright till sitt verk, men också om verk som är känsliga för ljus.

Idag tillåter de flesta museer besökarna att ta bilder – ja, man närmast uppmuntrar och uppmanar folk att ta bilder och att tagga dem med museets namn.

Selfietagning på Palais de Beaux-Arts de Lille.
Selfietagning på Palais de Beaux-Arts de Lille. Bild: Wikimedia commons selfier,konstmuseer,Palais de Beaux-Arts

För museerna är det en självklarhet att finnas på sociala medier och att på olika sätt kommunicera med publiken via Facebook, Instagram, Twitter och Youtube.

- Sociala medier spelar en allt större roll för konstmuseerna idag, inte minst vad beträffar marknadsföringen, säger Kaj Martin på Amos Rex.

För de flesta museer är det numera också en självklarhet att låta folk ta bilder av konstverk och selfier.

Kiasma hör till de museer som aktivt använder sig av sociala medier i sitt publikarbete och som medvetet riktar in sig på en yngre publik.

Konstverk av Choi Jeong Hwa med färgglada platskärl på Kiasma 2016.
Konstverk av Choi Jeong Hwa med färgglada platskärl på Kiasma 2016. Konstverk av Choi Jeong Hwa med färgglada platskärl på Kiasma 2016. Bild: YLE/Marit Lindqvist konst,Kiasma,plast,kärl,Choi Jeong Hwa

Inka Hein, som är marknadsföringschef på Kiasma, berättar att det är viktigt för museet att öka sin synlighet på sociala medier och skapa engagemang kring en utställning eller ett evenemang:

- Vi har olika former av samarbete med instagrammare, youtubers och bloggare. Innan en utställning öppnar för allmänheten bjuder vi t.ex. ofta in aktiva instagrammare och influensers för att ta bilder som de kan publicera på sina sociala plattformar på förhand.

Styr sociala medier utbudet på museerna?

Museernas ekonomiska möjligheter att marknadsföra sina utställningar är begränsade och tack vare sociala medier kan besökarna bidra till att öka medvetenheten om såväl specifika konstverk och utställningar som olika museer.

Besökarna bidrar m.a.o. till att höja marknadsvärdet och stärka varumärket – frivilligt och gratis.

Under våren kan Kiasmas besökare ta del av den isländska konstnären Hrafnhildur Arnardóttirs dvs. Shoplifters massiva färgstarka installationer av syntetiskt hår – som gjorda för att vila i, smeka och ta selfier i.

installation av den isländska konstnären Hrafnhildur Arnardóttir.
Syntetiska hårinstallationer kommer att locka instagrammare till Kiasma i vår. installation av den isländska konstnären Hrafnhildur Arnardóttir. Bild: Listasafn Íslands, National gallery of Iceland konst,Installation,Hrafnhildur Arnardóttir

Frågan är om folks ökade vilja att fotografera konstverk och ta selfier på museet påverkar museernas syn på vilken konst man väljer att ställa ut – för synlighetens skull och för att öka antalet besökare.

- På Kiasma planerar vi inte vår utställningsverksamhet enbart för att maximera vår synlighet på sociala medier. Med våra utställningar strävar vi efter att så mångsidigt som möjligt presentera olika fenomen, innehåll och uttryckssätt i den samtida konsten, konstaterar Inka Hein.

- Däremot är det kul att se hur kreativa museibesökarna är när de tar bilder av sig själva, av konstverken och av själva byggnaden.

När man planerar utställningsarkitekturen och hänger en utställning försöker man se till att eventuell fotografering inte utgör en risk för konstverket.

Att tillåta besökarna att ta fotografier kan nämligen få oväntade och fatala följder.

En besökare på pop-up-galleriet ”The 14th Factory” i Los Angeles lyckades förstöra skulpturer för 180 000 euro när hon skulle ta en selfie och föll bakåt så att pelarna som konstverken stod på skapade en ofrivillig och förödande dominoeffekt.

En man fotografer ett konstverk med mobilen på konstmuseet Uffizierna i Florens.
En man fotografer ett konstverk med mobilen på konstmuseet Uffizierna i Florens. Bild: Wikimedia commons/CC BY-SA 4.0 fotografering,konstverk,konstmuseer,Uffizierna

På en utställning på ”Prittlewell Priory Museum” i Essex i England hade en besökare sönder en 800 år gammal kista när hen lyfte sitt barn över stängslet in i kistan för att kunna ta ett perfekt foto.

En turist på besök på ”Museu Nacional de Arte Antiga” i Lissabon lyckades knocka ner en ovärderlig 1700-talsskulptur i golvet när hen skulle ta en selfie.

Utställningar görs i växelverkan med publiken

Enligt Kaj Martin väljer ett konstmuseum som Amos Rex inte i första hand att ställa ut konst av en viss konstnär beroende på hur Instagramvänlig hens konst är:

- Det är nog i första hand andra kriterier som gäller när man väljer vilken konstnär eller konst vi skall ställa ut. Men om utställningen blir populär på sociala medier är det ju alltid en bonus.

Amos Rexissä teamLabin näyttely
teamLabs immersiva konst var ett stort dragplåster för nyöppnade Amos Rex. Amos Rexissä teamLabin näyttely Bild: Henrietta Hassinen / Yle barnfamiljer,föräldrar-barn-förhållande,kultur,Amos Rex,museer,konstmuseer,teamLab,utställningar,konstutställningar,utställningslokaler,konst,ljuskonst,light art,Ljusföreställningar och ljuskonst

När man ställer i ordning en utställning strävar man efter att ta besökarens behov och upplevelse i beaktande:

- Det är givetvis viktigt att utställningen är så tillgänglig som möjligt. Visst kan det hända att man i framtiden kommer att bli tvungen att ta ställning till hur konsten bäst kommer till sin rätt när folk tar bilder med sina mobiltelefoner. Men tills vidare tänker vi mer på att besökaren har det bra och ser konstverken så bra som möjligt.

Kaj Martin är övertygad om att konstmuseerna har mycket att lära sig av hur pop up-museerna jobbar mot den unga publiken som är van vid att röra sig på sociala medier och digitala plattformar.

- Sociala medier är ju snabba och lättillgängliga, och allting erbjuds mer eller mindre färdigtuggat. Det får inte vara för långsamt, svårt eller obskyrt. Budskapet ska vara slående och direkt och visuellt tilltalande för att locka eller intressera den yngre målgruppen.

Flickor tar selfier i sal på Palais des Beaux-Arts de Lille.
Flickor tar selfier i sal på Palais des Beaux-Arts de Lille. Bild: Wikimedia commons selfier,bildkonst,skulptur,Palais des Beaux-Arts de Lille

- För att få den unga publiken att komma till museet måste man erbjuda konst i en lockande form. Publikarbetet blir allt viktigare. Vi ordnar till exempel workshopar för olika slags grupper, både för yngre och äldre. Det finns en dialog och vi gör utställningen i växelverkan med publiken.

Kaj Martin framhåller också vikten av att ge besökarna upplevelser via olika evenemang.

Jag undrar om det finns en risk att konstnärer skulle vilja göra mer Instagramvänlig konst idag för att få en bredare publik och mer uppmärksamhet, och enligt Kaj Martin är det inte omöjligt:

- Det är ju allmänmänskligt att man vill ha gillningar för det man gör och jag har stor förståelse för att det kan kännas lockande för en del. Men jag tror nog att de flesta skapar konst enligt andra kriterier än hur många delningar man kan tänkas få på sociala medier.

Förändrar sociala medier vår upplevelse av konst?

Jag hör till dem som då och då tar bilder på museer och, ja, det händer att jag delar dem på sociala medier.

Men jag kan också bli oerhört irriterad över att inte kunna ta till mig konst på ett museum utan att störas av andra besökare som med mobilen i högsta hugg tar plats för att få till den bästa selfien med Edvard Munchs ”Skriet” eller ockuperar rummet med Yayoi Kusamas spegelkonst i tiotals minuter för att ta den perfekta bilden …

JiaJia Fei är chef för digital utveckling på Judiska museet i New York, och i ett TEDx Talk som hon höll i mars 2016 frågar hon sig om fotografier av konst på sociala medier och på webben minskar vår konstupplevelse eller om reproduktionerna av konst tvärtemot vidgar vår upplevelse och fördjupar vår kunskap om konst.

Målning med mobiltelefon.
Målning med mobiltelefon. Bild: All over Press selfier,konstverk,målningar,mobiltelefoner

För de som inte kan besöka ett visst konstmuseum eller en viss utställning är webben och sociala medier den enda möjligheten att ta till sig vissa verk.

JiaJia Fei konstaterar att ett konstverk idag i allt högre grad blir en del av ett socialt sammanhang där vi kommenterar och diskuterar verk i en digital miljö.

Många konstverk tar vi också del av på webben i olika former och sammanhang innan vi har möjlighet att se dem live.

Enligt JiaJia Fei finns det ingenting som slår den äkta varan. Och hon understryker museernas roll som experter och vägvisare i en oöverskådlig digital värld.