Hoppa till huvudinnehåll

Filmrecension: Free Solo – hisnande häftigt om svindlande höjder

Klättraren Alex Honnold klamrar sig fast vid bergväggen.
Bättre är Spiderman? Alex Honnold är en av världens bästa klättrare. Utan rep. Klättraren Alex Honnold klamrar sig fast vid bergväggen. Bild: National Geographic Free Solo,Alex Honnold

Alex Honnold är en av världens bästa klättrare – känd för att ta sig an vilka höjder som helst. Utan rep. Frågan är varför han vill leka Spindelmannen au naturel?

Min första tanke inför dokumentären Free Solo var ärligt talat; det här är ingenting för mig.

Inte bara har jag höjdskräck, jag har heller aldrig riktigt förstått varför folk tycker att det är nödvändigt att testa gränser bara för sakens skull.

Dyka i grottor, simma med hajar, hoppa fallskärm och… tja, ägna sig åt fri soloklättring.

Men det var igår det – idag är jag en ny människa. Tack vare dokumentären om Alex Honnold.

Inte bara visar Alex sig vara en intressant människa, filmen säger också mycket om människans kapacitet som varelse.

Efteråt tycker jag mig känna i hela kroppen att det faktiskt inte är någon poäng med att bygga murar – vare sig fysiskt eller mentalt. Vi är födda att trotsa dem.

Inte som andra

Free Solo låter oss följa Alex Honnold (född 1985) under den tid han förbereder sig inför klättringen uppför El Capitan i Yosemite nationalpark i Kalifornien.

Ingen annan har tidigare vågat trotsa den niohundra meter höga bergväggen utan rep.

Om du undrar varför föreslår jag att du tittar närmare på bilden nedan.

Berget El Capitan.
Filmen om klättringen mot nya höjder är Oscarsnominerad i kategorin "Bästa dokumentär". Berget El Capitan. Bild: FREDRIK STRÄNG AB Free Solo,El Capitan

Inledningsvis är det lätt att uppfatta Alex som en adrenalinjunkie på jakt efter nästa kick – men den smart uppbyggda dokumentären i regi av Jimmy Chin och Elizabeth Chai Vasarhelyi låter oss långsamt lära känna en kille som inte är som andra.

Uppvuxen med en mamma som vägrar godkänna begreppet ”good enough” och en pappa som inte förmådde handskas med känslor.

I ett hem där man aldrig använde ”the L-word”, L som i Love. Hur man gör när man kramas lärde sig Alex i tjugoårsåldern. Sedan han insett att "alla andra verkar göra det".

Skolgången präglades av att han var begåvad, men blyg - vilket gjorde det attraktivt att bokstavligt talat klättra undan det sociala tvånget.

Men det är inte bara lusten att få vara ifred som drivit honom, en skanning i vuxen ålder visar att Alex hjärna kräver mera stimuli än andras för att reagera.

Det innebär ingalunda att han är dumdristig – han vet exakt var gränsen går och har en enorm respekt för såväl naturen han söker bemästra som för kroppen han försöker göra det med.

Målmedvetenheten personifierad

Det som gör just denna klättring så speciell är dels det faktum att Alex för första gången kastat sig in i en allvarlig kärleksrelation, dels att han gått med på att rekordförsöket filmas.

Klättraren ALex Honnold spanar ut över ett stup.
Klättraren ALex Honnold spanar ut över ett stup. Bild: FREDRIK STRÄNG AB Free Solo,Alex Honnold

I en tid då de flesta vill synas och föreviga varje solskensstund på bergknallen vid sommarstugan vet Alex att kameran påverkar honom negativt.

”Om jag ensam störtar mot min död är det en sak, men jag vill inte göra det inför mina vänner”.

Och medlemmarna i filmteamet verkar onekligen mer stressade än han själv. De är alla professionella klättrare och vet hur små marginaler det hänger på.

När man hänger där. Med 900 meter fritt fall nedanför sig.

Mer än en film om sport

Free Solo är visserligen en sportdokumentär som handlar om att bli bäst på det man gör, men i mitt inre växer den till något större än det.

Den handlar om att leva som man lär, se sig själv som en del i ett kretslopp, vara ett med sin kropp.

Klättrandet har fört Alex Honnold runt världen och med sina inkomster bidrar han till att förbättra densamma.

Genom att ägna sig åt biståndsarbete, föreläsa i skolor, leva sparsamt, äta vegetariskt.

Även om man lider med flickvännen som vet att hon aldrig till fullo kan konkurrera med klättringen och att de alltid kommer att leva med döden i gästrummet så känns deras relation öppen och ärlig.

Han är den han är. Så länge - eller så kort tid - som han lever.

Filmen visas endast ett fåtal gånger i Finland. I februari är tre föreställningar inprickade - samtliga i Helsingfors.

Uppdatering den 6.3.2019: Sedan filmen belönades med en Oscar för bästa dokumentärfilm har flera visningar satts in - håll utkik efter dem på biorepertoaren.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje