Hoppa till huvudinnehåll

Författaren Peter Sandelin är död

Peter Sandelin.
Peter Sandelin. Bild: Charlotta Boucht Peter Sandelin

Lyrikern och bildkonstnären Peter Sandelin har avlidit i en ålder av 88 år.

Peter Sandelin föddes den 30 maj 1930 i Jakobstad, men flyttade i unga år till Helsingfors.

Liksom många av våra tongivande lyriker debuterade Peter Sandelin som författare på 1950-talet, närmare bestämt år 1951 med diktsamlingen Ur svalans loggbok.

I Åttio år finlandssvensk lyrik (1984) konstaterar författaren Thomas Warburton att en subjektiv impressionslyrik och en betraktarattityd som Peter Sandelins passade “som mildväder och vinterskärpa” i en efterkrigstida atmosfär av ideologisk baksmälla och ökat livsrum för det privata.

Det är ej skapelsen som är det gudomliga, // det är att skapa / det är skapelsestunden― ur “Hemma i universum” (1962)

Peter Sandelin skrev en poesi som enligt Warburton var mjuk och lätt i färgerna och “tycktes komma blåsande som ett luftdrag”.

Litterära själsfränder och förebilder hittade Peter Sandelin såväl bland de finlandssvenska modernisterna såsom Gunnar Björling och Rabbe Enckell, men det var framför allt de svenska poeterna Gunnar Ekelöf och i synnerhet Werner Aspenström som kom att bli av central betydelse för Sandelins författarskap.

Ett iakttagande och reflekterande diktjag

Under sin drygt 60 år långa författarkarriär gav Peter Sandelin ut närmare 30 verk såväl poesi som prosa, senast lyrikverket Måsen och skeppet som utkom år 2013.

Naturen, havet och skärgården var en stor inspirationskälla för Peter Sandelin i hans författarskap. Naturen såväl som katalysator för olika känslolägen och upplevelser som metafor för tankar och erfarenheter, som en form av naturmystik och jagmystik.

Kyrkklockor ringer med jublande klang / svalorna cirklar mot blåa moln / myror finner en väg över gången / sol bryter fram // Också detta händer i världen― ur “Tyst stiger havet” (1971)

Enligt litteraturvetaren och kritikern Michel Ekman utformade Peter Sandelin en egen gränslöshetsfilosofi i anslutning till Gunnar Björling:

“Naturen är den högsta instansen i Sandelins diktade värld, men den förses inte med några religiösa förtecken. Från kristendomen tar han i början av författarskapet explicit avstånd, däremot beskriver han ett uppgående i naturen med mystiska förtecken. I motsats till Björling ser Sandelin det inte ens i teorin som en positiv strävan att omfatta världen helt och hållet. Han betonar tvärtom att omöjligheten att kontrollera omvärlden är en förutsättning för livets meningsfullhet.”


Det är ett iakttagande och självreflekterande jag som möter oss i Sandelins texter där också konstens och skapandets roll, funktion och villkor utgör ett centralt tema.

Under 1960- och 70-talen skrev Sandelin också i tidens anda en del samhällsengagerande och civilisationskritisk poesi om hotet mot naturmiljöerna och mot mänskligheten.

Enligt Tuva Korsström i Från Lexå till Glitterscenen. Finlandssvenska tidsbilder, läsningar, författarporträtt 1960-2013 hör Peter Sandelins diktjag inte hemma på barrikaderna, men “han protesterar likafullt, och hans protest förstärks och förmänskligas av hans genuina upprördhet och hans motvilja mot att använda dikten som megafon.”

Det senare författarskapet kännetecknades av en stilistisk knapphet i en tilltagande minimalistisk form, men också av en lätt absurdistisk humor som då och då gav sig tillkänna.

I diktsamlingarna från 1990-talet framåt återkom Peter Sandelin allt oftare till frågor som kretsade kring åldrande och död, tystnaden och varat.

diktens otillräcklighet / är marken jag går på … / och över vilken jag strör mina smulor / för fåglarna som inte hörs och inte syns / i den iskalla morgonen― ur “Den undermedvetna staden” (1984)

Bildkonstnär med förkärlek för det lilla formatet

I verket Från Lexå till Glitterscenen. Finlandssvenska tidsbilder, läsningar, författarporträtt 1960–2013 konstaterar Tuva Korsström att Peter Sandelin på något sätt är ”diktaren per definition, mycket sällan självbiografiskt personlig och ändå starkt jagisk. Den senare Sandelins diktning närmar sig hans bildkonst, som från första början var abstrakt med tonvikt på geometriska former, på skiftningarna mellan mörker och ljus.”

Peter Sandelin var också utbildad bildkonstnär. Under 1950-talet studerade han såväl vid Fria konstskolan som på Helsingfors universitets ritsal.

Från början av 1980-talet ställde Sandelin regelbundet ut sina verk, och år 2000 presenterades hans konstnärskap på Amos Andersson konstmuseum i Helsingfors på en retrospektiv utställning.

småvågors / stilla-stilla-ljud / mot strandstenens öra // det var det / det var vi― ur “Måsen och skeppet” (2013)

Peter Sandelins konstnärliga arbeten utgjordes framför allt av abstrakta målningar och collage i det lilla formatet.

När redaktören Charlotte Airas intervjuade Peter Sandelin för ett ”Författarporträtt” som sändes första gången på tv år 2006 berättade Peter Sandelin att han ser på tavlor och färger som musik där olika toner motsvaras av olika färger, och att det känns som att han skapar musik när han målar.

Under årens lopp tilldelades Peter Sandelin ett antal pris, bl.a. Tollanderska priset år 1990, Pro Finlandia-medaljen år 2001 och Svenska Akademiens Finlandspris år 2005.

Artikeln uppdaterades kl. 15.30.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje