Monica Slotte
Yle
Gunilla Ginström
Yle
Hermina Fjòla Ingòlfsdottir är 25 år och kommer från norra Island. För tillfället studerar hon teater i Karis.
I höstas började hon på teaterlinjen vid Västra Nylands Folkhögskola. Och trivs.
- Det här är ett jättefint ställe. Människor gör sitt bästa för att hjälpa en. Jag känner mig hemma här, säger Fjòla Ingòlfsdottir.
Hon bor på skolans internat. Det är det inte så många som gör under veckosluten så det är lugnt i huset.
Ibland hälsar Fjòla Ingòlfsdottir på gamla vänner i Helsingfors.
Ännu ingen hemlängtan
Hermina Fjòla Ingòlfsdottir var till en början rädd att hon skulle få hemlängtan men så har det inte blivit ännu i varje fall.
Finländarna liknar oss mest. Ni vill också hålla er lite för er själva och tycker inte om att prata med obekanta människor
Hennes plan är att åka hem till Island för att sommarjobba. Hon ska sköta om sommarstugor, både städa dem och sköta räkningar och annat.
- Kanske jag kommmer tillbaka till hösten. Vi får se.
Det tar sex timmar med bil från huvudstaden Reykjavik till hennes hemkommun. Från Karis tar resan två dagar i anspråk.
Det gör att det inte är så stor mening med att resa hem till Island under sportlovsveckan, till exempel.
Finländarna liknar islänningarna
Fjòla Ingòlfsdottir tycker att finländarna påminner om islänningarna, vad gäller humor och beteende. Mycket mera än svenskarna och tyskarna.
- Finländarna liknar oss mest. Ni vill också hålla er lite för er själva och tycker inte om att prata med obekanta människor.
Hon har gjort sina iakttagelser bland annat på bussen där man gärna vill ha litet luft omkring sig.
Fjòla Ingòlfsdottir talar en utmärkt svenska och klarar sig bra trots att hon hade svårt att hitta ord i början.
- Det var lite nervöst. Men jag använder språket varje dag och har till och med börjat tänka på svenska nu.
Hon talar inte finska och känner sig lite utanför om det förs en finsk konversation.
Mångsidiga teaterstudier
Teaterstudierna tycker Hermina Fjòla Ingòlfsdottir att håller hög klass. De bjuder också på mångsidiga utmaningar.
- Vi får lära oss allt. Inte bara scenteknik utan också sceografi, kläder och smink. Vi får jobba med ljus, om vi vill.
För Fjòla Ingòlfsdottir är det ändå skådespeleriet som ligger närmast hjärtat, det är det hon brinner allra mest för.
- Du får skapa nya karaktärer och vara någon annan. Det är så kreativt, att utforska olika slags känslor.
Ett folkhögskoleår handlar för många om att hitta sig själv. Det är på sätt och vis aktuellt också för Fjòla Ingòlfsdottir.
I Karis jobbar man bland annat med akrobatik, dans och mim - i praktiken fysisk teater. Undervisningen är till övervägande del praktisk, man sitter sällan i klassrum.
- Vi hade en kurs i ljud och ljus då vi satt vid bord och det blev nästan lite tungt, konstaterar hon.
Fjòla Ingòlfsdottir går i släktens fotspår vad gäller folkhögskolestudier. Hennes moster har studerat vid Västra Nylands folkhögskola i Karis medan morfar har studerat vid Borgå folkakademi.
Lärde sig svenska av mormor
Fjòla Ingòlfsdottirs mormor heter Maj-Britt Lång, är finlandssvensk och kommer från Sibbo.
Hon träffade sin blivande isländske man, Fjòla Ingòlfsdottirs morfar, under hans svenskstudier i Finland. De gifte sig efter sex månader och flyttade till Island.
Det är mycket tack vare mormor som Fjòla Ingòlfsdottir talar så bra svenska. Redan i unga år fick en chans att praktisera språket på Island.
- När jag var fyra år pratade jag mera svenska än isländska, förklarar hon.
Som vuxen kom hon till att hon aktivt ville tala svenska och öva sig på det, det var en av orsakerna till att hon sökte sig till folkhögskolan.
Om också Hermina Fjòla Ingòlfsdottir finner sin blivande man på finlandssvensk mark må vara osagt.
- Det lämnar vi öppet.
Artikeln baserar sig på en intervju av Gunilla Ginström.
