Hoppa till huvudinnehåll

Topptränarens råd när adepten drabbas av psykisk ohälsa: Prata, läs på och be om hjälp

Sandra Eriksson och Oscar Gidewall, Stockholm januari 2019.
Oscar Gidewall har fungerat som Sandra Erikssons tränare sedan 2015. Sandra Eriksson och Oscar Gidewall, Stockholm januari 2019. Bild: Yle/Janne Isaksson Sandra Eriksson,Oscar Gidewall

I stora träningsgrupper riskerar mentala problem drunkna. Oscar Gidewall har tränat flera idrottare med psykisk ohälsa och betonar vikten av aktiv dialog och individuellt fokus, och påminner att tränarna ska låta bli att ställa diagnoser.

Dialogen är ständig. Tränaren instruerar, berömmer och korrigerar. Adepten kommenterar, förklarar och framför sin åsikt. Och båda lyssnar.

Det är tisdagseftermiddag i Sätrahallen i Stockholm. Sandra Eriksson genomför rörlighetsövningar över häckar, och har små startsvårigheter.

Lugn. Ett steg i taget. Bara att börja om igen. Du kan det här.

Oscar Gidewall följer med från sidan. Samarbetet med den meriterade svenska tränaren startade 2015 – samma år som den elvafaldiga mästerskapslöparen rasade ihop inombords.

Eriksson har ända från början varit öppen med sitt tillstånd.

– Vi pratar ganska mycket, hon berättar i princip dagligen hur hon mår. Det är oftast hon som tar upp det, men jag ställer också frågor om jag märker att allting inte står rätt till, säger Gidewall.

”Blivit mycket mer acceptabelt”

Förutom att Eriksson besvärats av flera skador under de senaste åren har hennes psykiska status gått upp och ner. Träningen har anpassats vartefter.

– Visst är det påtagligt när måendet försämras och det är klart att det påverkar. Du kan inte träna som vanligt när du inte mår bra, vet Gidewall.

– Det är en utmaning, men det är inget unikt. Sandra är inte ensam, jag har haft flera aktiva som haft liknande problem. Det är individuellt fokus oavsett.

Irene Ekelund i startblocken.
Oscar Gidewalls sprinteradept Irene Ekelund kämpar med depression och tvångstankar. Irene Ekelund i startblocken. Bild: imago/Schreyer/All Over Press Irene Ekelund

Gidewall har lotsat längdhopparen Michel Tornéus till mångfaldig stortävlingsmedaljör. En annan av profiladepterna, den tidigare juniorvärldsmästaren Irene Ekelund, hör till gardet av svenska toppidrottare som öppet berättat om sin psykiska ohälsa.

– Det finns undersökningar som visat att ungefär en tredjedel av alla elitidrottare upplever nån form av psykisk ohälsa under sin karriär. Det finns många i absoluta världseliten som brottas med liknande utmaningar.

Hur acceptabelt anser du att det i dagsläget är för svenska idrottare att öppet prata om psykisk ohälsa?

– Det har hänt ganska mycket bara sista åren, det har blivit mycket mer acceptabelt. Det har säkert skett genom att flera stjärnor, som tävlat på hög nivå och tagit medaljer, avslöjat att de i själva verket inte mått bra och att de kunnat vara kvar i världseliten längre om de fått hjälp tidigare.

– Men även om man kan vara betydligt mer öppen finns det fortfarande ett stort mörkertal. Det är många som mår dåligt som inte pratar om det. Det är ett problem.

Osäker? Be om hjälp

Inom svensk friidrott utbildas tränare i frågor kring psykisk ohälsa. Stora framsteg har gjorts, menar Gidewall, men fortsätter att mycket arbete fortfarande återstår.

Det centrala i hanteringen av idrottare med problem på det mentala planet är ett individanpassat träningsupplägg och fungerande, aktiv och personlig dialog.

– Har man en stor träningsgrupp händer det lättare att man missar den enstaka individen som inte mår så bra. Små grupper är en stor fördel. Annars finns inte alltid möjligheten och tiden till daglig dialog med de aktiva.

Sandra Eriksson och Oscar Gidewall, Stockholm januari 2019.
Sandra är oerhört talangfull och bara hon får vara hyfsat hel i ett år eller två finns kvaliteter som räcker till yttersta världseliten, säger tränaren Gidewall. Sandra Eriksson och Oscar Gidewall, Stockholm januari 2019. Bild: Yle/Janne Isaksson Sandra Eriksson,Oscar Gidewall

Oscar Gidewall påminner att varenda en idrottare drabbas av problem under karriärens gång. En del fysiska, en del psykiska, en del både och.

I vilket fall som helst gäller samma grundläggande rättesnöre för alla tränare: diskutera med och lyssna på idrottaren, och be om hjälp när den egna kunskapen inte räcker till.

– Det första är att våga prata om man märker att en aktiv inte mår bra. Prata kan man alltid. Och känner man sig osäker; läs på, fråga efter hjälp och ställ aldrig själv en psykiatrisk diagnos, utan prata med en specialist.

– Jag är ingen läkare eller sjukgymnast men får hela tiden ta beslut om det till exempel lönar sig att genomföra en träning eller inte på grund av smärta. Jag gör bedömningar från dag till dag även på områden där jag inte är specialist. Men när jag misstänker nåt allvarligare kan inte jag fatta besluten, understryker Gidewall.

– När det handlar om en ond fot är det inte min uppgift att ställa en diagnos, utan jag skickar idrottaren vidare. På samma sätt ska en idrottare som mår dåligt vidare till en psykolog, som förhoppningsvis kan hjälpa henne börja må bättre.

Läs mera:

Sandra Eriksson pratar ut om sin ångest, känslorna som försvann – och den långa vägen tillbaka: ”Jag gick runt som en zombie”

Det lönar sig att söka hjälp, säger Sandra Eriksson. I en öppenhjärtig intervju för Sportliv berättar hinderlöparen om sina åtta tyngsta månader i livet, lyftet som följdes av ett nytt fall – och den slutliga vändningen mot det bättre.

Läs mera:

40 procent av idrottarna upplever psykisk ohälsa – rädsla hindrar från att prata: ”Du skäms och känner dig misslyckad på grund av dina känslor”

Cirka 40 procent av idrottarna upplever psykisk ohälsa under karriären. Men ämnet är stigmatiserat och tröskeln att söka hjälp hög. Idrottare är rädda för att bli stämplade och riskerar fortfarande i värsta fall förlora pengar och uppskattning om de talar ut, säger idrottspsykologer.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport