Hoppa till huvudinnehåll

Yle har tekniska problem som kan påverka svenska.yle.fi och Arenan. Vi utreder.

Livskriser drabbar alla – så här rustar du dig för att klara dem bättre

En flicka som har ansiktet i händerna.
Inget liv utan kris. En utvecklingskris inträffar t.ex i övergången mellan barndom och vuxenliv. En flicka som har ansiktet i händerna. Bild: Viktor Cap 2016/Mostphotos ungdom (skede),ungdomar,depression,mobbning,tonåringar,pubertet,utanförskap,utsatthet,barn (familjemedlemmar),känslor,stress,psykologi,känsloliv,flickor,frustration,ensamhet

Resiliens betyder ungefär psykisk tålighet. Ju högre resiliens, desto mindre risk att drabbas av psykisk ohälsa när motgången är framme. Men varför är olika människor olika tåliga? Finns det något sätt att bli bättre rustad för livets kriser? Och när övergår "vanligt krisande" i psykisk sjukdom? Familjeterapeuten Maria Sundblom-Lindberg svarar.

Utvecklingskriser är något som alla går igenom och som formar oss som människor. De uppkommer då man går från ett livsskede till ett annat – från barndomen till vuxenlivet, från studielivet till arbetslivet, eller från arbetslivet till pensionsåldern. För vissa går de nästan obemärkt förbi medan andra får svårigheter.

Maria Sundblom-Lindberg
Familjeterapeuten Maria Sundblom-Lindberg. Maria Sundblom-Lindberg psykoterapi,maria sundblom-lindberg och henrik lindberg

En traumatisk kris kommer som reaktion på en förlust – död, sjukdom, olyckor och krig. En traumatisk kris är oväntad. Om krisen inte ebbar ut av sig självt, utan kroppen stannar kvar i ett alarmtillstånd, kallas det för posttraumatiskt stressyndrom som är en sjukdom.

Kan man förbereda sig på kriser för att hantera dem bättre?

– Ja. Utvecklingskriser kan man förbereda sig på. Ju mer man talar med andra människor och lyssnar på vad de gått igenom, ju mer man ser på film, läser litteratur och lyssnar på musik, desto bättre förberedd är man när det är ens egen tur.

– De traumatiska kriserna kan man inte förbereda sig på. Det finns de som tänker jättemycket på att de ska få cancer eller att deras barn ska dö, för att klara det bättre den dagen det händer. Men det gör man inte. Däremot är det inte heller vettigt att skjuta undan den risken och tänka att mig händer inget.

Varför är vissa människor bättre rustade att klara av en kris än andra?

– Vissa människor är superkänsliga, och andra är mindre känsliga. En känslig person är mera benägen att ta skada av en traumatiskt kris. Var och en är också född med ett visst temperament, som är genetiskt betingat. Det handlar om hur vi uppfattar stimuli utifrån och inifrån oss själva.

Åldern påverkar också, liksom ens sociala sammanhang. Att ha ett skyddsnät ger bättre förutsättningar att hantera kriser. Finns det en partner, finns det en familj, vänner, släktingar? Det hjälper.

Vad mer påverkar vårt beteende när vi råkar ut för något?

– Det handlar mycket om rollmodeller, hur man har sett föräldrarna tampas med olika frågor. Har man aldrig sett någon gråta där hemma är det osannolikt att man själv gråter i en pressad situation.

Men också i samma familj kan personerna reagera helt olika på en kris. Till exempel kan tre syskon behandla en förälders död på mycket olika sätt. Därför är det så viktigt att var och en blir bemött i sina individuella behov.

– Det går inte att trösta i flock.

Hur kan man ge sina barn en hög psykisk tålighet?

– Hög resiliens är eftersträvansvärt – att kunna hantera livet. Det är lätt att tänka att ju tryggare och lyckligare barndom man lyckas ge sina barn, desto bättre förspänt har de ute i livet.

Forskning visar ändå, att allra bäst rustad är den som har upplevt fem kriser före sin 20-årsdag. Blir det för mycket är det inte bra, men att leva allt för skyddad ger en heller inte verktygen att klara av ett utmanande vuxenliv.

Hur uppnår man detta?

– Det gäller att inte försöka sopa undan motgångar i barnens liv, utan ta fram dem i ljuset och prata om hur de känns. Om barnet inte blev bjuden på kalas – försök inte att mörka händelsen utan fråga hur hen upplever att bli utesluten. Då bearbetas besvikelsen.

När man klarar sig igenom en kris, då föds en viss självkänsla. Man inser att man inte dör när pojkvännen gör slut, eller om man inte kommer in vid drömutbildningen.

Hur bemöts en människa i kris?

– Uppskattningsvis 40 procent av dem som söker hjälp hos arbetsplatshälsovården för psykiska problem, går igenom en existentiell kris. Vi har idag en benägenhet att patologisera och medicinera också sådana problem som bäst avhjälps med en kopp te och en filt. Att ha sorg är inte detsamma som att ha depression.

Var går gränsen mellan "naturligt krisande" och psykisk sjukdom?

– När man helt enkelt inte kommer upp ur gropen. Allt förblir grått och ingenting känns kul. Självmordstankar, långvarig sömnlöshet, initiativlöshet och nedstämdhet är tecken på att det lönar sig att uppsöka psykiatrin.

Hur kommer man vidare på egen hand, i de fall det går?

– Förenklat kan man säga att män oftast löser kriser med att göra saker, som att börja hårdträna. Kvinnor brukar i stället lösa kriser genom att tala – med vänner eller en terapeut. Forskning visar att en hybrid mellan dessa två, att både göra och tala, fungerar bäst för både män och kvinnor.

Maria Sundblom-Lindberg är familjeterapeut och präst. Hon intervjuas i Efter Nios program om kriser, som sänds i Yle Fem den 18 februari kl 21, samt på Arenan.

Läs också

Nyligen publicerat - Hälsa