Hoppa till huvudinnehåll

Passiverande bidrag eller något som gör att folk mår bättre – hjälper gratis pengar de fattiga?

Kvinna sitter i ett hav av räkningar.
Kvinna sitter i ett hav av räkningar. Bild: Mostphotos/ Ufuk Uyanik räkning,fakturor,arbetslöshet,arbetslösa,handlingar,fattigdom,Lån,ekonomi,personlig ekonomi,räkningar

Hjälper kravlösa pengar bidragstagare eller skapar vi bara dataspelande soffpotatisar? En sociolog och en ekonom har olika syn på saken.

Varför anses det att pengar motiverar de rika, medan fattiga förslappas? Den frågan ställer Tuija Siltamäki i ett blogginlägg på Yle Uutisets webbplats som fick stor spridning förra veckan.

Siltamäki berättar om sina egna upplevelser som arbetslös. Hon berättar om hur det var att inte ha sommarjobb och vilken pärs det var. Det hon lärde sig under somrarna var hur tråkigt det var att inte jobba när alla andra gjorde det.

Hon konstaterar att de fattiga alltid har ansetts vara dumma och lata, och att man därför tydligen måste hålla ett öga på dem.

Myten om de fattiga som dumma och lata har sitt ursprung långt tillbaka i tiden, i 1500-talets England, skriver hon. Lika gammal är tanken på en basinkomst.

Sista utbetalningen i december 2018

Förra veckan presenterades de första resultaten av det finländska försöket med basinkomst, ett försök som har väckt uppmärksamhet världen över.

Basinkomsten ökade inte på sysselsättningen bland de 2 000 deltagarna, men de som var med i försöket var lyckligare. Den slutsatsen drar Social- och hälsovårdsministeriet i sin rapport.

Under 2019 kommer resultat från försöket att publiceras stegvis. Registeruppgifterna har en fördröjning på ett år, vilket betyder att rapporten om 2018 låter vänta på sig till 2020.

I rapporten står det:

Utifrån den analys av registermaterialet som gjorts på årsnivå har sysselsättningen på den öppna arbetsmarknaden under det första försöksåret varit varken bättre eller sämre bland basinkomsttagarna än bland personerna i jämförelsegruppen.

I rapporten framgår det även att framtidstron var bättre inom försöksgruppen. Vidare upplevde basinkomsttagarna mindre stressymptom och koncentrations- och hälsoproblem än jämförelsegruppen.

Lyckligare människor inte nog för de största partierna

Att ge ut pengar utan att kräva något i gengäld är inget de stora partierna i Finland är pigga på.

De nuvarande regeringspartierna vill att personerna som får sin utkomst av staten ska göra rätt för sina pengar. Samma gäller Socialdemokraterna; de här partierna vill inte ha en kravlös stödpolitik.

Enligt Centerns modell vill man slå samman en rad stöd och kalla klumpsumman för basinkomst. Beroende på individen varierar stödsumman och hela stödet faller bort om personens inkomst blir tillräckligt hög.

Samlingspartiet förespråkar även sammanslagning av stöden och en ny etikett på paketet. Partiet förutsätter ändå att stödtagarna är aktiva och söker jobb, annars skär man i stödet.

Socialdemokraterna har de lägsta kraven. Tanken är ändå att stödet ska vara en sista utväg.

Det största partiet som förespråkar basinkomst är De gröna.

Tiden och pengarna förändrar inte situationen

Vi frågade två akademiker vad de tycker om basinkomst.

Paul Lillrank, professor i produktionsekonomi vid Aalto-universitetet, förhåller sig skeptisk till en universell lösning. Han tror inte att basinkomst kan förändra situationen för personer som står utanför arbetsmarknaden.

Problemet går enligt honom djupare än så.

- Det finns ett reellt problem med en del av befolkningen som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Av skäl som har att göra med den nordiska modellen av solidarisk arbetsmarknad, säger Lillrank.

Han menar alltså att det är ont om lågkvalificerade arbeten. Att personer som lever på basinkomsten har mer tid och mindre stress förändrar inte situationen.

Spotlight
Paul Lillrank tror att det finns personer som inte är anställningsbara, personer som inte kan se fram emot en plats i arbetslivet. Spotlight Bild: Yle paul lillrank

– Den främsta invändningen mot den här basinkomsten, som jag har uppfattat det, är ju att det ändå är en passiviserande form av bidrag, säger Lillrank.

Problemet är enligt Lillrank inte ekonomiskt. Problemet är att personerna står utanför samhället, något som inte skulle förbättras av en basinkomst. En basinkomst kan, enligt honom, låsa personen fast i situationen.

– Då finns det ju en risk att den här basinkomsten kommer att cementera ett utanförskap.

Han fortsätter:

– Sådana här människor som kan hanka sig fram på den här basinkomsten och sen ägnar sig åt spel är ju vanligt nu. Man får sitt livsinnehåll bara genom att spela datorspel.

Folk vill vara en del av samhället

Universitetslektor Johannes Kananen vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet är mer positivt inställd till förslaget om basinkomst.

– Utgångsmässigt är jag sympatiskt inställd till att utveckla socialskyddet mot någon slags basinkomst. Men hur det kunde ske är en mycket mer komplicerad fråga.

Kananen tror inte heller att basinkomst föder apati. Han tror att de flesta vill delta och känna sig nyttiga i samhället. Det här exemplifierar han med en enkät som FFC har gjort.

Johannes Kananen, universitetslektor vid Helsingfors universitet
Johannes Kananen tycker att man skall se till att alla i samhället har de resurser de behöver. Johannes Kananen, universitetslektor vid Helsingfors universitet Bild: Yle/Patrik Skön johannes kananen

I enkäten frågade fackförbundet sina medlemmar ifall de skulle sluta jobba om de vann på lotto.

– Det var ungefär – om jag minns rätt – 70 procent eller ungefär två tredjedelar som svarade att ja jag skulle fortsätta, trots att det inte var ekonomiskt nödvändigt.

Kananen understryker att basinkomsten inte är det samma som att vinna på lotto, men exemplet är talande.

Kananen säger att stödet till landets mindre bemedlade ligger i allas vårt intresse. Det är inte frågan om att prioritera en grupp framom en annan. Ökad sysselsättning leder till ökade skatteintäkter, är ett exempel han lyfter fram.

Vad gäller den traditionella nordiska välfärdsmodellen ser Kananen en brytning i mitten av 1990-talet. Vid den tiden kom nyliberalismen till Norden och Finland.

I och med det byttes moroten mot käpp, staten gjorde det svårare för personer som levde på bidrag.

– Nyliberalismen var något som alla politiska partier, till och med Socialdemokraterna som hade varit med och byggt upp den här välfärdsmodellen, anammade. Där fanns just en tanke om att man ska öka på incitamentet för att jobba, att ta emot arbete genom att försämra socialskyddet.

Läs mera:

I filmserien Terminator utplånas människorna av intelligenta maskiner

”Välfärdssamhället i gungning – beskatta robotarna som tar jobben”

Staten får in pengar tack vare människors arbete och därmed kan välfärdssamhället finansieras. I takt med att människor ersätts av maskiner och robotar blir skattekistan allt tommare.

Läs mera:

Helikopterpengar, en metafor för att trycka pengar och ge till alla invånare

Gratis pengar till alla – en väg ut ur krisen?

Om alla plötsligt skulle få flera hundra euro på sina konton skulle ekonomin stimuleras. Nationalekonomer överväger alternativet på allvar för att öka sysselsättningen och tillväxten i Europa, Japan och USA.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes