Hoppa till huvudinnehåll

Väntan på uppehållstillstånd tär på flyktingfamiljen i Lovisa: "Varför gör ni så här mot våra barn?"

Flyktingbarnen Noha, Noor, Maryam, Zahraa och Finland från Irak.
Flyktingbarnen Noha, Noor, Maryam, Zahraa och Finland från Irak. Bild: Yle / Leo Gammals Lovisa,flyktingar,familjer,barnfamiljer,Irak,flyktingbarn

Den långa väntan på beslut om uppehållstillstånd tär hårt på den irakiska familjen i Lovisa. Dans och stöd från frivilliga håller humöret uppe.

Familjen har väntat i ett års tid på att Högsta förvaltningsdomstolen behandlar deras fall och besvär. I mars 2018 samlades hundratals Lovisabor till en demonstration på torget för att stöda flyktingfamiljen. I staden väntar allt som allt ett 20-tal asylsökande på beslut.

Stämningen är uppsluppen när familjens stödpersonen Timo Raivio och Yle Östnyland kommer på besök.

De yngsta flickorna har svårt att sitta stilla i soffan och samlas fnittrande kring barnens finlandsmommo Desirée Kantola, som sitter i en av fåtöljerna och stickar.

Familjens nio medlemmar bor i en tvårummare med ett litet kök på cirka 40 kvadrat.

När det blir dags för intervju med Zahraa och Fatima har också föräldrarna slutit upp. De sitter i en illa medfaren soffa vid ena kortväggen med de yngsta döttrarna, Maryam och Rim i famnen.

Det blir prat om skola och sportlov.

- Jag har byggt snögubbar och kastat snöbollar, säger Fatima.

Irakiska flickor i Lovisa.
Så här glada var flickorna över vintern ifjol. Arkivbild. Irakiska flickor i Lovisa. Bild: Teemu Silván irakier,asylsökande

Zahraa har lekt ute men också suttit inne och tecknat. Hennes favoritämnen i skolan är modersmål och historia.

- En vanlig dag är jag i skolan på dagen, umgås sedan litet med kompisar och kommer sedan hem för att göra läxorna, säger Zahraa.

Fyra av flickorna går i skola, de tre yngsta är hemma. Eftersom familjen inte har uppehållstillstånd får de inte delta i kommunens dagisverksamhet.

Läroplikten gäller tills man fyller 17 år, sedan avbryts skolgången för personer utan uppehållstillstånd.

Före renoveringen av Harjurinteen koulu inleddes gick de äldre flickorna i skola i samma byggnad. I och med renoveringen är de nu uppdelade på tre olika platser i centrum.

Hemma hjälper Desirée Kantola med läxorna. Zahraa säger att hon behöver mest hjälp med svenska och matematik. Ibland sitter mamma Sanaa med för att lära sig finska.

- Desirée hjälper mig med matematiken och med att läsa, säger Fatima.

Föredrar arabisk mat framom finsk

Skolmaten är ingen höjdare för Zahraa.

- Finsk mat är helt annorlunda än arabisk. Jag tycker inte så mycket om finsk mat. I skolan tycker jag om köttsoppan. Vi äter oftast bara knäckebröd på dagen och äter sedan riktig mat hemma.

En av Fatimas favoriträtter är lablebi, en kikärtssoppa som kryddas vitlök, spiskummin och harissa.

Timo Raivio med sex flyktingflickor.
Timo Raivio med Fatima, Noha, Noor, Maryam, Zahraa och Finland Timo Raivio med sex flyktingflickor. Bild: Yle / Leo Gammals Lovisa,flyktingar,familjer,barnfamiljer,Irak,Timo Raivio

Zahraa Albu Mohammed höll det officiella festtalet i Lovisa på självständighetsfesten på Servicehuset Esplanad. Då berättade hon om flykten från Irak via Turkiet, Grekland, Serbien och Tyskland.

Hon sade då att hon vill bli hjärtkirurg som äldre, Noor vill bli farmaceut, Noha rymdforskare och Fatima lärare.

Den här eftermiddagen är Zahraa trött och tystlåten, men skrattar litet försynt när hon hör att man behöver kunna matematik, fysik och kemi för att bli läkare.

Fatima kan inte minnas att hon vill bli lärare. Det viktigaste för henne och systrarna just nu är att få busa en stund med Timo.

Vi bara väntar och väntar

Det är långt Timo Raivio och Desirée Kantola som för famljens talan i offentligheten. Det beror främst på språkhinder eftersom föräldrarna talar arabiska. Ovissheten om hur framtiden kommer att se ut tär på hälsan och tynger konstant.

Eftersom Zahraa kan bäst finska och är familjens äldsta dotter är det hon som översätter intervjun med mamman och pappan.

Föräldrarna berättar att vardagen är rätt enformig med få besök utomhus. I Lovisa finns bekanta i samma situation som de kan prata med och dela erfarenheter, men tröskeln att bjuda hem på besök är hög.

De har svårt att uttrycka sina känslor i ord och säger att det är svårt att se några ljusglimtar i tillvaron.

- Vi bara väntar och väntar och ser vad som händer i fortsättningen och barnens sinnestillstånd är dåligt och de mår inte bra, säger mamma Sanaa.

Pappan önskar att de kunde bo litet större. Det enda som gör honom riktigt glad är att Desirée Kantola hjälper till med att ta hand om barnen.

Dans och kurser i finska

Pappan dukar fram en irakisk efterrätt, knafe med ost och granatäppelsaft. Senare bjuds det på ett glas sött te.

- Det finns dagar när det är riktigt svart och mörkt och dagar som är litet gladare och ljusare, säger Desirée Kantola.

Kantola besöker familjen fyra-fem gånger i veckan. Hon hjälper flickorna med läxor och skjutsar vid behov till hälsocentralen eller sjukhuset.

- Jag har sett vardagen och de är varmhjärtade, litar på en och vi har ett så fint förhållande att det säkert varar livet ut oberoende var de skulle bo så kommer jag nog aldrig att mista den kontakten, säger Kantola.

Mamman lär sig finska en gång i veckan hos en av frivilligarbetarna och i mån av möjlighet läser också pappan finska i Kompanjonskapshuset Hörnan.

Desiré stickar för barnen
Desirée Kantola. Desiré stickar för barnen Bild: Robin Halttunen Lovisa,flykting

De fyra äldsta flickorna har fått friplatser på dansskola. Det är Finlandsmommo som för Fatima och Noha till danskursen i Folkets hus. Zahraa och Noor dansar hip-hop i Gamla Mejerihuset.

- Jag skulle gärna se att de tre yngsta flickorna Finland, Maryam och Rim skulle komma ut bland det finska folket och få lära sig både finska och svenska redan före skolåldern. Då skulle de ha mycket lättare att anpassa sig till förskolan. Det rekommenderade också en neurolog som vi har besökt för en av flickorna, säger Kantola.

Timo Raivio
Timo Raivio. Timo Raivio Bild: Yle / Leo Gammals Lovisa,flyktingar,familjer,barnfamiljer,Irak,Timo Raivio,flyktingbarn

Mamma Sanaa lider av en svår ögonsjukdom som gör att hon håller på att förlora synen. I skymning ser hon praktiskt taget ingenting.

Familjen har varken haft tillgång till hälsovård eller rådgivning, men efter påtryckning har man lyckats ordna med besök till ögonläkaren för mamman samt skolhälsovård och tandläkare för flickorna.

- En av flickorna hade en böld bak i munnen som krävde fyra stygn när den tömdes. Men hon fick vänta sex månader på att få komma till tandläkare, säger Timo Raivio.

En kort stund innan besöket avslutas vill barnens mamma säga något. Hon tolkas av Zahraa.

- Jag heter Sanaa och är mor till sju barn. Jag kom till Finland för att det är ett tryggt land och för att tryggheten saknades fullständigt i mitt land. Men Migris beslut var verkligen dåligt och barnen mår dåligt på grund av det.

- Jag undrar varför ni gör så ens mot barnen. I Finland får barnen bara leka, men våra barn tyngs av de vuxnas tankar och oro.

Sanaas hälsning i sin helhet

Jag heter Sanaa och är mor till sju barn. Jag kom till Finland för att det är ett tryggt land och för att det inte finns något trygghet för oss i mitt land.

Men Migris beslut var verkligen dåligt. Barnen mår illa på grund av beslutet. Jag frågar mig varför ni gör så ens mot barnen.

I Finland får barnen bara leka, men våra barn tyngs av de vuxnas tankar och oro.

Jag ställer den här frågan nu och vill en dag har ett svar: Varför gör ni så här dumt mot våra barn?

Barnen sover inte om nätterna förrän vi satt stolar framför ytterdörren, för att de är rädda för att polisen ska hämta dem. De är väldigt slitsamt.

Barnen koncentrerar sig inte på undervisningen i skolan och läxorna utan bara på de vuxnas angelägenheter.

Jag försöker visa dem att här är tryggt och att polisen inte hämtar dem, men jag kan heller inte dölja mina känslor genom att gråta på toaletten och sedan säga att allt är bra.

Vi har varit fyra år i Finland utan beslut om vi får stanna. Det är hemskt att bara vänta och jag vill bara få ett svar på varför ni gör så här.

Tack för att jag får säga det här och tack för att ni lyssnar,

Under det senaste halvåret har tre flyktingfamiljer i Lovisa fått uppehållstillstånd. Ingen familj har avisats och fem familjer väntar på beslut. Det tar i regel fyra-fem år innan beslutet kommer.

Timo Raivio uppskattar att det finns ett drygt 20-tal personer som väntar på beslut i Lovisa.

- Min uppskattning är 27 personer, men jag kunde också säga 23 eller 39. Det beror på vem som kan räknas med eftersom någon kan flytta till Helsingfors eller Kotka. Men 27 personer bor nu i Lovisa och de är från Irak och Afghanistan.

Läs också

  • Allt fler i Finland väljer tåget – smidigt och miljövänligt

    Tåg är enklare än flyg, säger passagerare till Svenska Yle.

    Tågtrafiken ökar kraftigt i Finland och intresset för tågresor ser inte ut att minska. Enbart i juli gjordes 1,2 miljoner resor, en ökning med 13 procent. Orsakerna är många, men enligt VR påverkar även klimatdiskussionen. Svenska Yle har pratar med nöjda tågresenärer som bekräftar att smidigheten och miljön får dem att välja tåg.

  • Nya demonstrationer i Hongkong- nu kräver hongkongborna allmän rösträtt

    Demonstranterna ber Storbritannien om hjälp

    Tiotusentals hongkongbor trotsade tidigare idag förbudet att demonstrera och gav sig igen ut på gatorna i Hongkong efter några dagars lugn. Demonstranterna samlades först utanför det brittiska konsulatet för att be Storbritannien hjälpa sin forna koloni.

  • Dramapodd: Vem våldtog Liv på skolgården?

    Hela skolan fuckas upp av en våldtäkt efter en fest.

    Efter en blöt fest slocknar Liv och vaknar våldtagen ute på gården. Stämningen i hela skolan trasslas till i jakten på den skyldige och fler hemligheter dyker upp i podden "Det som hände Liv".

Nyligen publicerat - Östnyland