Hoppa till huvudinnehåll

Med säckpipa, mungiga och kantele i bagaget erövrar estniska folkmusiker världen

Den estniska folkmusikgruppen Trad.Attack!
Trad.Attack är ett av Estlands mest populära folkmusikband. Den estniska folkmusikgruppen Trad.Attack! Bild: Renee Altrov Trad.Attack!,Estland,folkmusik

Dagens unga estniska folkmusiker gräver djupt i arkiven för att hitta inspiration till sin musik – musik som lockar både unga och gamla till konserter och festivaler runtom i världen.

Föreställ dig att du sitter i ett fullsatt Alexela Kontserdimaja i Tallinn en fredag kväll i februari och 1 800 människor klappar, dansar och sjunger med när det estniska folkrockbandet Trad.Attack river av låt efter låt.

Vilket ös, vilket rus, vilken energi!

I bänken bredvid mig sitter tre killar i dagisåldern som knappt kan bärga sig av förtjusning, intill mig sitter två coola hipstertjejer och klappar takten. Framför mig sitter ett äldre par och gnolar med i refrängen till bandets stora hit ”Kooreke”

Kooreke, midadi-mädadi, männake! Kibadi-kobadi kokku mingu, midadi-mädadi mättad tulgu, taevast tulgu, sisse mingu,
ümmer männa mitsa-matsa, leiva peale litsa-latsa, ah, ah, ah, ah! Lastel lõbus tantsu lüia, võid ja pehmet leiba süia, ah, ah, ah, ah!

Trad.Attack släppte låten ”Kooreke” i december 2013 och därefter har man knappt haft en lugn stund.

Från början tänkte sig trion Sandra Vabarna, Jalmar Vabarna och Tônu Tubli att Trad.Attack! skulle vara ett jamband, ett folkparty-band, ett band med tre kompisar som spelar lite då och då för skoj skull vid sidan av andra engagemang.

Men de senaste fem-sex åren har man spelat in två album, ett tredje är på gång, och man har gett konserter i hela 37 länder.

Den estniska folkmusikgruppen Trad.Attack på Tallinns flygplats i juli 2017.
Tönu Tubli, Jalmar Vabarna och Sandra Vabarna reser världen runt med sin musik. Den estniska folkmusikgruppen Trad.Attack på Tallinns flygplats i juli 2017. Bild: Wikimedia commons Trad.Attack!,folkmusik,Estland,musik,Tõnu Tubli,Jalmar Vabarna,Sandra Vabarna

När jag träffar Trad.Attack dagen efter spelningen i Alexela konserthall har de nyss kommit hem från en turné i Australien och håller på att packa för en konsertresa till Kanada.

- Vi har som målsättning att spela i alla länder i världen, säger Sandra och ler brett.

Musik i arkiven en guldgruva

I ”Kooreke” använde Trad.Attack ljudmaterial från Estlands folklorearkiv. Rösten man hör i låten tillhör Liisa Kümmel och inspelningen är gjord år 1961. Låten bygger på en ramsa som man sjöng när man kärnade smör.

De flesta låtar som Trad.Attack bygger på material som man hittar i arkiven.

Sandra Vabarna är den i bandet som gör grävjobbet. Hon sitter i timmar i arkivet, letar och lyssnar efter ett visst tema eller en bra rytm. Ibland är hon på jakt efter en vaggvisa, en annan gång vill hon hitta en sång som handlar om ett speciellt djur.

- Det allra viktigaste är att en sång har puls, energi och en rytm som vi kan bygga vidare på, konstaterar Sandra, Jalmar och Tônu med en mun.

Röster från det förgångna får nytt liv när Trad.Attack! gör dem till den kärna som man bygger upp och ut musiken kring.

Den estniska folkmusikgruppen Trad.Attack!
Den estniska folkmusikgruppen Trad.Attack! Bild: Wikimedia commons/Vaido Otsar Trad.Attack!,folkmusik,Estland

Med samplingar och loopar skapar man ett helt eget musikaliskt universum där rock-, pop- och jazztoner möter traditionell folkmusik.

Trion lär vara så tacksam för allt som arkivet har att ge dem att de skänker 50 cent för varje såld skiva till Estlands folklorearkiv.

Med respekt för tidigare generationer

Samtidigt som Trad.Attack dammar av gamla inspelningar och knyter band till gångna generationer känner man ett stort ansvar för hur man handskas med materialet:

- Röster från årtionden tillbaka tillhör någons gammelfarmor, mamma eller syster och man vill givetvis visa dem tillbörlig respekt. När vi mixar in det gamla materialet gör vi det med största pietet, vi vill ju inte att rösterna ska låta konstiga eller pipiga som ekorrar, säger Tônu Tubli.

På en av bandets låtar, ”Jaan’kene”, sjunger Jalmar till och med duett med sin egen farmors mor, den legendariska sångerskan Anne Vabarna från Setomaa i sydöstra Estland.

- Publiken brukar bli helt galen när vi spelar den låten, säger Jalmar och konstaterar att det onekligen känns lätt absurt att sjunga tillsammans med sin döda gammelfarmor.

Fotot taget på Setufolkets kulturfestival i Radajal 2016.
Folkfest på setufolkets kulturfestival i Radajal. Fotot taget på Setufolkets kulturfestival i Radajal 2016. Bild: Wikimedia commons Estland,folkkultur,folkdräkter,Setomaa

Jalmar Vabarna är hemma från Setomaa i gränsområdet mellan sydöstra Estland och Ryssland.

Setufolket är kända, beundrade och älskade för sitt imponerande sångarv – inte minst den gamla polyfona sångtraditionen som också tagits upp på UNESCO:s lista över världens immateriella kulturarv.

Jalmar berättar att varje gång han reser hem till sin familj i Setomaa plockar han med sig en sång eller en melodislinga som han kan använda sig av.

Säckpipan populär bland tjejer

Jalmar Vabarna sjunger och spelar 12-strängad gitarr, Tônu Tubli är trummisen i bandet och Sandra Vabarna sjunger och spelar olika blåsinstrument – bland dem mungiga och säckpipa.

Sandra har spelat säckpipa sedan hon var 13 år gammal och anledningen till att just säckpipa blev hennes instrument var att hon i unga år blev blixtförälskad i en belgisk säckpipsblåsare på Viljandi folkmusikfestival.

Intresset för säckpipan som väcktes i den då 13-åriga flickans hjärta har hållit i sig och idag är Sandra Vabarna en av Estlands skickligaste säckpipsblåsare.

Tillsammans med kollegan och vännen Cätlin Mägi är Sandra stora förebilder för många unga tjejer som väljer att spela säckpipa.

Den estniska folkmusikern Cätlin Mägi spelar säckpipa.
Cätlin Mägi är en av Estlands mest anlitade säckpipsblåsare. Den estniska folkmusikern Cätlin Mägi spelar säckpipa. Bild: Wikimedia commons säckpipa,folkmusik,musiker,Estland,Cätlin Mägi

När jag träffar Cätlin Mägi för en pratstund berättar hon att hon det förr i tiden endast var män som spelade olika instrument, också säckpipa, men att det idag verkar vara en säckpipsboom på gång bland unga flickor.

Jag förvånas över att säckpipan verkar vara ett så pass populärt instrument i dagens estniska folkmusik, och enligt Cätlin beror det på att man lyckats bevara en hel del gamla inspelningar från 1910- och 20-tal.

I de estniska arkiven finns över 130 melodier med säckpipa bevarade.

Av dessa är drygt trettio inspelningar med Juhan Maaker eller Torupilli Juss, en hyllad och populär säckpipsblåsare som turnerade runtom i Estland och också här hos oss i Finland under början av 1900-talet.

Den estniska säckpipsblåsaren Juhan Maaker från Dagö.
Juhan Maaker var en legendarisk säckpipsblåsare i Estland i början av 1900-talet. Den estniska säckpipsblåsaren Juhan Maaker från Dagö. Bild: Wikimedia commons folkmusik,Estland,säckpipa,Juhan Maaker

Cätlin spelar i säckpipa och mungiga i ett flertal band - inte minst i bandet Torupilli Jussi Trio som spelar musik av Juhan Maaker från Dagö.

- Hans melodier är lite kinkiga att lära sig eftersom de inte består av a- eller b-partier utan olika fraser och ornamenteringar som det tar tid att lära sig. Vi har transkriberat alla hans melodier och lärt oss att spela exakt som han gjorde.

Efter att Juhans brorson Aleksander Maaker dog år 1968 fanns det bara en säckpipsblåsare kvar i landet. Olev Roomet hette han, och på 1970-talet tog han sig för att utbilda drygt 20 nya säckpipsblåsare så att traditionen och kunskapen inte skulle dö ut med honom.

Den estniska folkgruppen Torupilli Jussi Trio på Musikhuset i Helsingfors i november 2018.
Torupilli Jussi Trio uppträdde i Helsingfors i november 2018. Den estniska folkgruppen Torupilli Jussi Trio på Musikhuset i Helsingfors i november 2018. Bild: YLE/Marit Lindqvist folkmusik,säckpipa,Trio,Estnisk musik,Torupilli Jussi Trio

Viljandi centrum för folkmusiken

Idag kan man studera säckpipa på Viljandi kulturakademi och på flera musikskolor runtom i landet.

Viljandi är en ort som dyker upp gång på gång när man läser om och pratar med estniska folkmusiker.

Sedan år 1993 samlas alla folkmusikdiggare i Viljandi under den sista helgen i juli när ”Viljandi Folk Music Festival” går av stapeln.

Publik på Viljandi folkmusikfestival sommaren 2018.
Både unga och gamla samlas på Viljandi folkmusikfestival. Publik på Viljandi folkmusikfestival sommaren 2018. Bild: imago/Scanpix/ All Over Press Viljandi,folkmusik,festivaler,musikfestival

Här grundade man på 1960-talet den kulturskola som idag går under namnet Viljandi kulturakademi och som är en del av Tartu universitet.

Precis som medlemmarna i Trad.Attack! har Cätlin Mägi fått sin musikaliska utbildning vid Viljandi kulturakademi, liksom Mari Kalkun som skriver egen musik med inspiration från såväl den estniska naturen som folkmusiken och poesin.

Mari Kalkun spelar ett flertal olika instrument, som piano, gitarr och dragspel, men hennes absoluta favoritinstrument är kantele:

- Kantelen har en så magisk klang. När jag spelar kantele känner jag mig förbunden med en 2 000 år gammal kultur. Kantelen är lika gammal som vôruspråket jag talar hemma.

Med rötterna i Vôrumaa

Mari är hemma från Vôrumaa i sydöstra Estland och efter några år i Tallinn beslutade hon sig för att flytta tillbaka till sina hemtrakter.

- Jag reser ofta runt i olika städer för att spela och det är alltid lika skönt att komma hem till landet.

I Vôrumaa har Mari naturen inpå knutarna. Här finns rötterna, kulturen och språket som är ack så viktiga för hennes skapande.

Den estniska folkmusikern Mari Kalkun på Prima Vista-festivalen i Tartu 2015.
Mari Kalkun är hemma från Vôrumaa i södra Estland. Den estniska folkmusikern Mari Kalkun på Prima Vista-festivalen i Tartu 2015. Bild: Wikimedia commons folkmusik,kantele,Estland,Mari Kalkun

Mari sjunger ofta på vôru, ett språk som skiljer sig markant från estniskan. Ungefär hälften av orden är annorlunda.

- Också den traditionella musiken och sången från Vôru skiljer sig till en del från den estniska folkmusiken. I den repetitiva refrängen plockar man ofta in ord som inte betyder någonting, men som låter bra. Den repetitiva refrängen är typisk för runosången, konstaterar Mari.

Mari använder sig ofta av gamla sångstilar och olika traditionella element i sina kompositioner, men hon säger att hon alltid försöker göra något nytt och eget av materialet.

Mari Kalkuns senaste skiva heter Ilmamôtsan, som betyder ”i världens skog”, och den har hon spelat in i studion i sitt hus på landsbygden.

Mari Kalkuns cd-skiva "Ilmamôtsan".
Mari Kalkuns cd-skiva "Ilmamôtsan". Bild: YLE/Marit Lindqvist Mari Kalkun,folkmusik,Estland,Võru

På skivan finns till exempel en sång som bär titeln ”Linnaitk”. Här har Mari använt sig av klagosången som form, men ändrat lite i texten för att göra den modern.

Ursprungligen handlar sången om en mor som sörjer över att dottern gifter sig, men i Maris version sörjer modern över att dottern flyttar från landsbygden till staden.

Det är en sång som handlar om traditioner som krockar med det moderna livet, om livet på landsbygden och byar som avfolkas. Ett ämne som ligger Mari varmt om hjärtat.

Lyssna på programmet "Fokus på estnisk folkmusik":

Låtlista:

Trad. Attack: ”Kooreke”
Trad. Attack: ”Jann’kene”
Trad. Attack: ”Unelaul”
Torupilli Jussi Trio: ”Pill ütleb: pidu lôppeb”
Eesti koorijuhtide naiskoor, Tallinna Konservatooriumi naiskoor, Tartu Uelikooli Akadeemiline naiskoor under ledning av Ants Sööt: ”Sinu aknal tuvid” (liveinspelning från Tallinn sångfestival år 1990)
Cätlin Mägi: ”Kulli elu”
Mari Kalkun: ”Linnaitk”
Mari Kalkun: ”Môtsavele mäng”
Puuluup: ”Puhja tuulik”
Rüüt: ”Laevamang”

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje