Hoppa till huvudinnehåll

Får man ångra att man blivit mamma? De ökade kraven på ständig närvaro kan kännas kvävande

Kvinna som river sig i håret medan hon dammsuger
Kvinna som river sig i håret medan hon dammsuger Kvinna,städning

I sammanhang som berör familjebildning och bebisars vara eller icke-vara stöter man på påståenden om att människor ibland ångrar att de valt bort barn. Däremot talas det inte om att någon kan ångra att hen välkomnat ett barn.

Särskilt för mammor är frågan absolut tabubelagd och det att man ångrar sitt val att bli mamma diskuteras inte.

Men fenomenet existerar i Finland, konstaterar forskarna Armi Mustosmäki och Tiina Sihto vid Jyväskylä universitet som gjort en studie om fenomenet.

- Mammor säger sig uttryckligen ångra sitt moderskap och det hör ihop med moderskapets krav. Däremot säger de sig älska barnet de har, säger Sihto till Svenska Yle.

Det har talats mycket på sistone om sjunkande nativitet och om hur krävande det är att vara förälder.

Många grupper känner sig utpekade och det har även ifrågasatts om man alls ska tala negativt om föräldraskap, eftersom många inte kommer åt att bilda familj trots att de så önskar.

- Den rådande kulturella normen är alltjämt den att en människa kan ångra att hen lät bli att skaffa barn, men det går inte att ångra saken då man väl fått ett barn, säger Sihto till Helsingin Sanomat som uppmärksammat fenomenet. Tidningen ska också hjälpa forskarna vidare genom läsarrespons som de efterlyst.

Kvinnor talar inte om saken med någon

Studien visar att kvinnor döljer och hemlighåller sina förbjudna känslor och sin ånger över moderskapet på ett mycket skickligt sätt.

Det är inget de berättar om ens för partnern eller för nära vänner - och under inga omständigheter för barnen.

Skuld- och skamkänslan som ifrågavarande mammor bär på försöker de kompensera genom att förverkliga ett så gott moderskap som möjligt.

Ångern märks nödvändigtvis inte utåt på något sätt. De ångerfulla mammornas barn är varken misskötta eller försummade.

- När valet att skaffa barn har fattats har man samtidigt fattat beslut om att göra dem till nummer ett i livet, sammanfattar forskarna till HS.

Forskarna plockade sitt material från Vauva.fi-sajten där kvinnor under första halvåret 2017 anonymt kommenterade saken under rubriken Du som ångrar att du fött barn: Har känslan lindrats då barnen blivit större?.

kvinna och liten flicka går på stranden i kvällssolen
kvinna och liten flicka går på stranden i kvällssolen Bild: Oleksandr Reva(C) föräldrar,föräldraskap,sommar,kväll,barn

Hundratals kommentarer skrevs på chatten. Enligt forskarna är anonymt material av denna typ mycket användbart eftersom det snabbast berättar om pågående samhälleliga fenomen.

Gränsen för vad man får säga kommer snabbt emot

De två forskarna säger sig vara överraskade av hur lite undersökningar det gjorts om fenomenet nationellt och internationellt - frågan verkar vara tabubelagd.

- Det är ett mycket dolt fenomen. För adoptivföräldrar talas det under förberedelsekursen om känslan av ånger, men för biologiska föräldrar tas frågan inte upp någonstans, säger Sihvo.

Utomstående kan ha svårt att förstå att det förekommer ångerkänslor kring moderskapet, att det finns mammor som inte vill vara det.

Enligt forskarna får man nog tala om vissa negativa aspekter kring föräldraskap, exempelvis trötthet under småbarnstiden, eftersom de betraktas som tidsbundna och övergående problem.

- Det är allt mer acceptabelt att tala om det slitsamma i småbarnsfamiljernas vardag och negativa känslor gällande moderskapet, att det inte alltid är ljuvligt och belönande att vara mamma. Men det finns en gräns för negativa känslor i den offentliga debatten, säger Sihto.

Forskarna märkte att gränsen för vad en mamma får säga går precis här: de som berättade om sin ånger fick sig kraftiga motreaktioner till dels.

- De utpekades som mentalt sjuka och det ansågs att deras barn bör omhändertas. Det är inte konstigt att man inte talar om saken under eget namn, säger Mustosmäki i intervjun för HS.

Känslan går inte alltid om

En del av dem som berättade om ångerkänslan sade att den inte lättade eller ändrade karaktär med tiden - något som förvånade forskarna.

Vet man om det finns kvinnor som ångrar sitt moderskap fortfarande då barnen är vuxna?

- Nej, vi vet inte det än. En del uppgav att känslan försvagades i takt med att barnen blev självständigare, men en del svarade att känslan var en bestående del av deras personlighet och identitet.

I dessa fall beskrev mamman modersrollen som påtvingad, och känslan gick inte att ändra på eller bota med hjälp av terapi.

En kvinna gör tusen saker på en gång.
En kvinna gör tusen saker på en gång. Bild: Yle/Johanna Aulén arbete,självhjälp

Kvinnorna i fråga identifierade sig inte som mödrar, även om de betedde sig som goda sådana.

Det tidigare livet utan barn upplevdes som mer givande och den egna identiteten som mer komplett - samtidigt sade sig mamman vara väl medveten om att det inte finns någon återvändo från moderskapet.

Vet man något om barnen till de kvinnor som känner såhär?

- I vissa svar kom det fram att det var fråga om barn med specialbehov, men oftast var det kvinnor med så kallade normalbarn, svarar Sihvo.

Mamman ska fixa allt, dygnet runt

I diskussionen på forumet kunde man enligt forskarna urskilja fyra moderstyper: den goda modern, den tillräckligt goda modern, den dåliga modern och icke-modern.

Den goda modern är intensivt närvarande i barnets liv. Det intensiva moderskapet har vuxit sig till ett starkt och synligt ideal på 2010-talet, säger forskarna.

Vid intensivt moderskap ses mamman som förstahandsuppfostraren, och hennes val anses ha en central betydelse för barnets utveckling och välmående.

Mamman ska vara ständigt närvarande fysiskt, mentalt och emotionellt. Hon ska finnas till hands, hitta på stimulerande verksamhet och fixa i hemmet.

- Kraven är samhälleligt och kulturellt betingade, säger Sihvo.

Vad handlar det egentligen om? Vem har pålagt mödrar dessa krav?

- En central orsak är vår individcentrerade kultur. Vi vill ge möjligast mycket resurser till barnet och så att säga kultivera det till att klara sig bra och få ett framgångsrikt liv, säger Sihvo.

En annan orsak till att idealet förstärkts under det senaste decenniet är enligt forskare den ökade tillgången till information - vi har en osinligt ymninghetshorn av expertråd på nätet.

Den ojämlika arbetsmarknaden med snuttjobb för unga kvinnor nämns också i sammanhanget - hemma kan man känna att man har kontroll över sitt eget - och barnets - liv.

Också bloggare och mammor på sociala medier som visar upp sin inte-alltid-verklighetsbaserade glansbildsvardag nämns som skäl till att mammor börjat kräva mer av sig själva - och andra.

Varför binder det upp just kvinnor?

- Det är en bra fråga varför mamman allt kraftigare ses som förstahandsförälder. Vi vet ju att användningen av familjeledigheterna följer könsgränser hos oss, men vad som orsakar vad vet vi inte.

Det intensiva moderskapet klassbundet

Intensivt moderskap har undersökts mycket, alltsedan Sharon Hayes verk The Cultural Contradictions of Motherhood utkom 1997.

Det intensiva moderskapet är en barncentrerad, arbetsdryg, expertstyrd ideologi om att mamman är förstahandsansvarig för barnuppfostran. Mamman ska vara emotionellt uppslukad av barnet och barnuppfostran ska få kosta.

Senare studier har visat att idén omfattas främst av medelklassmammor. De är de första att anamma expertråden och börja förverkliga dem i praktiken.

Det har också framhävts att det allt uppslukande moderskapet är svårt att förverkliga om kvinnan inte har möjlighet att tillbringa sin tid i hemmet.

Hayes själv anser att medelklassmammor tenderar att satsa på att bygga upp barnens självkänsla och erbjuda dem olika alternativ, medan mammor ur arbetarklassen har barnens formella utbildning som högsta prioritet.

"Intensivt moderskap inte min grej"

De mödrar som uttalade sig om sin ånger på diskussionsforumet upplevde inte det intensiva moderskapet som sin grej, inte heller som något belönande. De upplevde den enbart som tärande.

De som ångrade sitt moderskap saknade framför allt livet före barnen: egen tid, eget utrymme, tystnad och möjligheter till ett spontant liv.

Moderskapet gjorde inte personen i fråga lycklig eller emotionellt tillfredsställd, utan krävde mycket uppoffringar och avkall på "det egna livet", den egna identiteten.

Äitiyslomalla oleva Linda Mustelin lapsensa kanssa Kirppanat vauvajumpassa, Arena Center, Hakaniemi, Helsinki, 14.11.2018.
Äitiyslomalla oleva Linda Mustelin lapsensa kanssa Kirppanat vauvajumpassa, Arena Center, Hakaniemi, Helsinki, 14.11.2018. Bild: Jari Kovalainen / Yle Moderskapsledighet,mammaledighet,moderskap,föräldraskap,föräldrar-barn-förhållande,barn (familjemedlemmar),familjer,barnfamiljer,mammaledighet,barnantal

I den kommande finländska studien lyfts kravet på höga förväntningar upp, det vill säga hur tungt föräldraskapet blir om vartenda litet val i vardagen tros kunna inverka på barnets framtid.

Och vad gäller ångrande mammor: av rädsla för att bli stämplad som en dålig mor upprätthåller man sitt intensiva moderskap, trots att det inverkar negativt på ens eget välbefinnande.

- Det är ett så starkt moraliskt tvång att placera barnet i första hand att mammor har svårt att erkänna sitt behov av och förhandla om eget utrymme och en identitet frikopplad från moderskapet, säger Sihto.

Mammor döljer således effektivt alla tecken på ånger - det upplevs som ett enklare alternativ.

Och vad gäller kategoriseringen: dessa mammor placerar sig själva in i kategorin icke-mammor, de känner sig inte som några goda mödrar.

Studien publiceras i Sosiologia i juni.

Övriga källor: Den goda föräldern: En netnografisk dokumentstudie på ett internetforum för föräldrar, Intensiivinen äitiys, intensiivinen työ

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes