Hoppa till huvudinnehåll

Den omöjliga drömmen – 13-åriga Alva Thors siktar mot toppen i nordisk kombination, en gren där damer får tävla vid VM för första gången 2021

Att tävla vid VM och OS brukar vara en självklar dröm för idrottare inom de nordiska skidsporterna, men hur är det om den drömmen fram till 2019 varit omöjlig att uppnå? För 13-åriga Alva Thors finns det plötsligt ljus i tunneln när den nordiska kombinationen för damer äntligen håller på att bli en gren att ta på allvar.

Handskakningen är rejäl.

Jag träffar den 13-åriga Alva Thors på den för dagen glashala gården utanför hennes högstadieskola i hemkommunen Vörå.

Hon har avbrutit skoldagen (med lov) för att prata om sin stora passion som råkar vara nordisk kombination.

Med andra ord har hon således egentligen två passioner.

Att hoppa backe är något som tidigt kom in vardagen via hennes äldre bror.

– När jag var mindre ville jag göra allt som han gjorde. Skidåkningen har varit med hela tiden, jag skidade mycket med föräldrarna när jag var liten och sen kom träningen med i bilden i den egna föreningen. När det sen gick att tävla i bägge så blev det bara så, berättar Alva Thors.

Regnet piskar mot vindrutan när vi lämnar Tegengrens skolgård och tar oss till det närliggande skidcentret i centrala Vörå.

Det här är så nära hemmaplan man kommer för Rejpeltbon Thors, som i höstas började på sjunde klass.

Två medaljer vid FSSM i Pargas skvallrar om skidfart

Vi har kommit överens om att hon för reportagets skull ska genomföra lite lätt skidträning, men upp i Vörås föråldrade hopptorn har vi inget att hämta den här dagen.

– Jag tränar mer skidåkning för tillfället eftersom hoppbackarna här i trakten ganska sällan är igång. När jag sen åker iväg på läger kan det vara att fokus i en hel vecka enbart ligger på hoppandet.

– Egentligen tror jag att jag på lång sikt tränar lika mycket av bägge disciplinerna även om det ibland känns som att jag skidar mer, förklarar Thors medan vi klättrar upp för de skakiga trapporna till hopptornets bas.

Hennes vinter har i tävlingsväg varvats med både backhoppning och skidåkning, men också en del renodlad nordisk kombination.

Vid NM i Otepää knep hon en bronsmedalj i lagbacke och ett silver i nordisk kombination.

Hittills har de nordiska mästerskapen också varit den högsta nivå man kunnat tävla på som dam inom kombination.

Internationella skidförbundet har lyckligtvis beslutat att nordisk kombination för damer kommer in på VM-tävlingsprogrammet i Oberstdorf om två år.

Vid junior-VM i Lahtis var grenen redan med på programmet, men Alva Thors var då för ung för att delta.

"För tillfället går hoppandet bra men jag tycker att jag har blivit betydligt bättre på skidåkningen. Fast just nu lever jag nog mer på mitt hoppande."

Alva Thors har hittills inte grubblat så värst mycket på grenens besvärliga status.

– Det är sant att det inte tidigare har varit möjligt för damer att tävla på VM-nivå, men det har jag egentligen inte tänkt på eftersom jag ändå varit för ung för att tävla vid stora mästerskap.

– Nu vet jag däremot att det finns ett mål att träna för, säger hon.

Vi klättrar ner från hoppbacken i den för dagen snötyngda och svårnavigerade trappan.

Alva Thors går ner med vana steg, men då har hon också gjort ett och annat hopp i backar runt om i Finland genom åren och har vanan inne.

– Jag har aldrig känt någon rädsla för att gå upp i större och större backar. I de små backarna hoppade man främst för att det var roligt, man nästan sprang upp för backen när man var så ivrig. Man ville helt enkelt bara hoppa, hoppa och hoppa.

Finns den ivern kvar i dig ännu idag?

– Det finns den, säger hon och utvecklar vidare.

– Jag tror den drivkraften finns kvar hos alla som sysslar med det här. Det går inte att hoppa om du inte tycker att det är roligt, man kommer in i ett flow och vill egentligen aldrig sluta, säger hon medan ett leende sprider sig på hennes läppar.

"Det går inte att beskriva, du måste testa för att förstå. Det är egentligen som att åka ner för en backe och egentligen känner du ingenting innan du landat. Du känner visserligen luftflödet och, äsch… Jag kan inte förklara, du måste testa själv! "

Trots att Alva Thors fyller 14 år i sommar har hon redan börjat genomföra hopp i riktigt stora backar. Hennes personliga längdrekord är 85 meter och det har hon gjort i en HS100-backe.

– Jag har nog varit rädd, medger Alva Thors.

Att göra det första hoppet i en backe av tresiffrig kaliber var ingen självklarhet.

Tvärtom.

Alva Thors berättar belevat och med en stor dos humor om de där första gången.

– Första gången jag skulle hoppa i en HS100-backe var jag så otroligt rädd. Tränarna uppmanade mig att göra hoppet och bedyrade att jag kommer att klara det.

– Jag gick upp i tornet och kollade men tänkte nog att jag aldrig kommer att våga åka ner. Jag funderade en stund men tänkte åtminstone byta om och gå upp i tornet. Där uppe satt jag säkert i en halvtimme och lät hoppare efter hoppare gå förbi mig, men sen tänkte jag att jag kan ju inte gå ner tillbaka.

– Ännu ute på bommen var jag så otroligt nära att gå tillbaka, jag har aldrig varit rädd för att hoppa förr och har alltid varit säker på att jag ska göra det, berättar Thors och håller en liten konstpaus.

– Sen släppte jag äntligen bommen och lät det bara gå och jag ångrar aldrig att jag gjorde det, det var jätteroligt, det var inga problem och jag klarade det jättebra.

– Fast hoppet var bara 50 meter, det behöver vi inte prata om, säger hon avslutningsvis och skrattar.

"Jag får mest nyfikna och intresserade kommentarer, de vill veta mer. Några elaka kommentarer har jag inte fått, tvärtom har folk varit imponerade av att jag håller på. ”Finns det någon i Vörå som hoppar” kan de fråga sig och vill gärna veta mer. "

En liten men intressant detalj väcker mitt intresse när vi pratar med Alva Thors.

Under vår intervju vid Vörå skidcentrum bär hon det finska landslagets officiella kläder och hon berättar att hon fick uppsättningen när hon deltog vid NM i Otepää.

Landslagskläder i skidspåren i Vörå brukar faktiskt höra till vardagen, men värdet i symboliken för Alva Thors går det inte att ta miste på.

– Det är klart att det sporrar även om det är som vilka plagg som helst. Du skidar inte fortare bara för att du har en blåvit flagga på ärmen eller mössan. Däremot har det en psykisk effekt, du vet helt enkelt att du duger till något. Det är klart att man inombords får en drivkraft framåt, berättar Thors.

Med tanke på att hon just nu är 13 år gammal rullar livet på ganska smidigt mellan skola, träning och tävlingsresor med familjens goda minne.

Att studera vid ett idrottsgymnasium när den tiden kommer är rimligtvis aktuellt, men det uppenbara alternativet är ingalunda det bästa när man sysslar med nordisk kombination.

– Nästan alla gymnasister som sysslar med nordisk kombination har sökt sig till Vuokatti. För tillfället åker alla dit och där finns även all landslagsverksamhet. Det är ”the place to be” om man ska vara någonstans, förklarar Alva Thors.

Hennes storebror, ni minns, han som i tiderna tände gnistan hos den unga Alva, studerar redan i Vuokatti.

"Som junior går det bra att ha Vörå som bas och helt enkelt vara beredd att resa mycket. Skidåkningen här är ypperlig och allting går att fixa om man vill. Efter högstadiet är det kanske ändå ett läge där man måste söka sig någon annanstans."

Om två år går alltså VM i nordisk skidsport av stapeln i Tyskland och där räknar Alva Thors med att vara med.

Eller "räknar med" är egentligen fel ordval. Det siktar hon på.

Hon har ändå räknat ut att det för ålderns del är möjligt.

Det faktum att hon fyller 16 år under sommaren samma år som VM arrangeras gör att hon kan tävla om hon kvalar in är något som driver henne framåt.

Det, och då den där barnsliga ivern hon hittar i hoppandet.

– Det går inte att beskriva, du måste själv testa för att förstå. Det är egentligen som att åka ner för en backe och sist och slutligen känner du ingenting innan du landat. Du känner visserligen luftflödet och, äsch…

– Jag kan inte förklara, du måste testa själv, säger Alva Thors och skrattar.

Jag avböjer artigt hennes invit att ta livet av mig, men reflekterar ändå över hennes ord.

Mitt relativt vana öga följer Alva Thors under dagen, både i skidspåret och i övrigt, och bedömningen är att hon definitivt har alla egenskaper för att lyckas i sitt grenval.

Skidåkningen är oforcerad och lätt, hennes kroppsbyggnad är som gjord för backhoppning, där hennes starka ben ger det nödvändiga explosiva lyftet när hon väl lämnar fartrännan.

Men att bli backhoppare är ingalunda något man föds till, förklarar Alva Thors.

– Ingen har de egenskaperna och kunskaperna från första början. Det är något du nöter in i en liten backe, du ränner och ränner och får tips från tränare hur du ska göra. Sen kommer det helt enkelt automatiskt, det är något du hittar själv.

– Tränaren kan säga hur det är tänkt att du ska göra, men det gäller nog att hoppa, hoppa och hoppa.

"Det är klart att jag vill till Oberstdorf om två år. Jag har redan räknat ut att jag 2021 är tillräckligt gammal för att delta. Till VM vill jag naturligtvis, om jag kan kvala in."

Alva Thors har sin ringa ålder till trots redan skapat ringar på vattnet i det skidtokiga Finland och omskrivits en hel del i lokalpressen. Att vi från Svenska Yle hälsar på gör inte heller situationen sämre.

– Jag får mest nyfikna och intresserade kommentarer, de vill veta mer. Några elaka kommentarer har jag inte fått, tvärtom har folk varit imponerade av att jag håller på. ”Finns det någon i Vörå som hoppar” kan de fråga sig och vill gärna veta mer.

Magkänslan säger att vi ännu kommer att få veta betydligt mer om Alva Thors, 13 år, från Rejpelt i Vörå.

Kanske redan om två år, när den omöjliga drömmen kan bli verklighet.